1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

03.08.14

LP-skivor av och med Elvis Presley #44 You’ll Never Walk Alone

Posted in Min blogg at 3:20 f m

Det smått vansinniga tempot på Elvis skivutgivning fortsatte utan att visa något som helst tecken på att mattas av. Blott två månader efter Elvis Country dyker alltså denna samling med religiösa låtar upp på RCAs underbolag Camden.
Inramningen från denna lågbudgetetikett blev inte bättre den här gången heller. Blott nio låtar med sammanlagt tjugosex minuters speltid och ett omslagsfoto från 1971 trots att fyra av låtarna är från 1957 och de övriga från slutet på 60-talet. Ungefär som det brukade vara på utgåvorna från Camden med andra ord. Bara att acceptera, är det lågbudget så är det, men det är trist att Elvis musik var så slarvigt skött i den här epoken.
You’ll Never Walk Alone är ändå en hyfsad samling med låtar som vid sin utgivning var lite svåra att hitta. Två spår är tidigare outgivna, tre hade tidigare inte varit tillgängliga på LP, och resterande fyra hade bara funnits på en EP från 1957 och på den ursprungliga versionen av Elvis Christmas Album. För de som i den här epoken vill ha tag i allt som Elvis spelat in var Camden-utgåvorna onekligen utmärkta komplement.
Anakronistiskt omslagsfoto? Ja, men den här gången så var det onekligen ett väldigt snyggt sådant! Betydligt läckrare än de flesta omslag som RCA kom med vid samma tidpunkt.

.
.
YOU’LL NEVER WALK ALONE Utgiven på Camden 1971
.
.

Sida 1

1) You’ll Never Walk Alone

Titelspåret spelades in i september 1967 och släpptes som singel ett halvår senare.
You’ll Never Walk Alone är onekligen en väldigt fin komposition, tagen från en musikal – Carousel – från 1945. Den har genom åren sjungits in av ett stort antal artister. Roy Hamilton, Frank Sinatra, Barbra Streisand, Tammy Wynette och Nina Simone är bara en bråkdel av alla de som spelat in den.
Störst framgång av alla hade Gerry And The Pacemakers som 1963 toppade englandslistan med sin version. Noterbart är att det var gruppens tredje singel och tredje listetta. En bedrift som inte ens Beatles toppade. Men efter detta inledande triumftåg så tog i stort sett det roliga slut för Gerry Marsden och hans gubbar. Två halvhitar med I’m The One och Ferry Cross The Mersey och sen var gruppen ute i kylan för gott.

Allmänt välbekant är nog att den engelska fotbollskubben Liverpools fans sjunger You’ll Never Walk Alone för att stötta sitt lag.

Jo, det här hade onekligen kunnat bli riktigt bra, det är en låt som nästan är som skräddarsydd för Elvis, men det blir inte det. Elvis version är onekligen lite märklig. Fläckvis är ljudkvaliteten bedrövlig, kören låter som om de sjunger i rummet intill. Det är verkligen synd, för Elvis sånginsats är riktigt bra och med lite mera omsorg hade det här kunnat bli något alldeles extra. Nu blev det knappt ens godkänt.
Under årens lopp så har jag hoppats på att nya utgåvor skulle ha en bättre mixad variant, men än så länge har jag inte hört något som låtit ens okej, tyvärr.

Singeln You’ll Never Walk Alone nådde plats 90 på USA-listan.

2) Who Am I?
Ännu ett överblivet spår från inspelningarna vintern 1969 i som resulterade i LP-skivorna From Elvis In Memphis och Back In Memphis.
Who Am I? är mer en ballad än en gospel, en riktigt bra sådan och med en fin sånginsats av Elvis. I stort sett det enda som skiljer den från övrigt inspelat i American Sound Studio är den religiösa texten, bortsett från det så låter den som det mesta från de legendariska Memphisinspelningarna.
Skivans bästa spår.

3) Let Us Pray
Let Us Pray har en lite speciell plats i Elvis historia då den faktiskt sätter punkt för Elvis filmkarriär. Den är nämligen det allra sista som sker i Elvis allra sista spelfilm Change Of Habit från 1969.
Inspelad i mars samma år tillsammans med övriga musikinslag från samma film, två månader efter inspelningarna i Memphis, så kan den tyckas som ett sista trött eko från ett avslutat kapitel i Elvis karriär. Let us Pray är ändå helt okej. Det är skivans enda gedigna gospellåt, och helt klart ett av plattans bättre bidrag.
Personligen gillar jag filmversionen bättre där det svänger ordentligt i kyrkan, studioinspelningen känns lite stel och lite tristare arrangerad.
Härunder kommer Change Of Habits version av Let Us Pray.

Elvis avslutade sin spelfilmskarriär med flaggan i topp.

4) Peace in the Valley
Detta är det första spåret av fyra från den religiösa EPn Peace In The Valley som släpptes 1957. Samtliga fyra låtar därifrån finns med på You’ll Never Walk Alone.
Jag tycker att Peace In The Valley-EPn är bland det tamaste och tröttaste som Elvis spelade in under hela sin karriär. Titelspåret får dock anses vara godkänt. Det beror nu mera på att Peace In The Valley är en sjyst låt och att Jordanaires gör en stark insats än att Elvis gör speciellt bra ifrån sig.

5) We Call on Him

B-sida på You’ll Never Walk Alone och inspelad vid samma tillfälle, september 1967.
En av skivans bättre spår. Låter närmast som en outtake från How Great Thou Art.

Sida 2

1) I Believe
Andra bidraget från EPn Peace In The Valley.
Även om I Believe är en väldigt fin komposition, så tycker jag inte att Elvis gör den full rättvisa. Hans röst låter ovanligt tunn och det låteer inte alls imponerande.
Den mest kända versionen av I Believe gjordes 1953 av den amerikanske sångaren Frankie Lane. Tillsammans kom de att toppa englandslistan i inte mindre än arton veckor i sträck.

2) It Is No Secret (What God Can Do)
Även denna är från Peace In The Valley.
Segt och oinspirerat. Jag kan ofta tycka att gospel är bland de häftigaste usikformerna som finns då det svänger och när de som framför den sprudlar av energi. Här är det bara så tråkigt att klockorna stannar.

3) Sing You Children
Från filmen Easy Come Easy Go
En del Elvisfans tycker att musiken till Easy Come Easy Go är det allra sämsta som Elvis gjorde under sin karriär. Jag håller kanske inte med till fullo där, för det finns positivt att plocka där, men Sing You Children från just Easy Come Easy Go är inte en bra låt.
Det börjar lovande med ett tungt gospelbeat och Elvis som sjunger ungefär som han gjorde under inspelningarna av His Hand In Mine. Mitt i allt kommer så en helt omotiverad trumpetfras a lá Herb Alpert och raserar allt häftigt som byggts upp. På refrängen har sedan låten bytt stil till något som ska likna upptempo-country och där kapsejsar den helt.

4) Take My Hand, Precious Lord
En stillsam, känslomättad gospelballad som är det sista bidraget från Peace In The Valley från 1957. Take My Hand, Precious Lord har sina poänger på de lugnare partierna men den tappar i slagkraft på de starkare partierna då Elvis faktiskt sjunger orent. Han låter förkyld, kanske han var det också?
Väldigt fint sjunget i bakgrunden av The Jordanaires, men vad hjälper det?

Ja vad säga om detta?
Inget är direkt dåligt, å andra sidan är inget heller speciellt bra. Det rör sig om en samling sakrala låtar inspelade mellan 1957 och 1969.
Ingen rock’n roll, blott ett par låtar i ett lite snabbare tempo, men det är ändå inte helt fel.
Sida ett är helt godkänd med toppar som titelspåret, Let Us Pray och We Call On Him men helhetsintrycket dras effektivt ner tyvärr ner av den andra sidans släpiga och oinspirerade hymner.
Godkänt blir det, om än med knapp nöd.

Slutbetyg: En svag TREA

Popularity: 10% [?]

4 Comments »

  1. Lena Wärmé said,

    03.08.14 at 5:13 e m

    Kul med en ny recension eller snarare nya sådana ! Det är ju flera låtar. Man lär sig alltid något av dina recensioner ! Tack !

  2. Micke said,

    03.08.14 at 6:31 e m

    Tack Lena!

  3. gope said,

    03.08.14 at 9:21 e m

    I believe är en mäktig låt. Minns att jag gillade The Bachelors version på 60-talet. Har inte hört Proby sjunga den men kan tänka mig att den passar honom. Finns den utgiven?

  4. Micke said,

    03.08.14 at 11:23 e m

    Ja, Gope, men det dröjde till 2002…

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *