1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

07.03.12

LP-skivor av och med Elvis Presley #20 Kissin’ Cousins

Posted in Min blogg at 1:19 f m

Kissin’ Cousins är en av de mest förlöjligade filmerna under Elvis karriär. Och visst, ploten är inte speciellt finmaskig. Den innehåller alla arketyper för en klassisk Elvisfilm från sextiotalet: Tjejer, slagsmål och töntiga låtar. Någonstans så höjer den sig ändå i mina ögon aningens, aningens över de allra sämsta i genren. Ehuru mer än lovligt tunn så finns det ändå en handling som går från A till B, och tricket med två Elvis på en och samma gång må kännas töntigt jämfört med dagens hisnande dataeffekter, det är ändå en liten poäng. En kader av rundnätta tjejer i avklippta jeans rullandes i höstackar gör ju heller inte tittandet långtråkigt…
Men, visst, mycket till film är det inte men jag sätter den ändå över avarter som Harum Scarum, The Trouble With Girls, Easy Come Easy Go, Girl Happy och Double Trouble.
Trist bara att det inte gjordes mer av idén att ha två Elvisar i samma film. Det fanns upplägg för ett antal olika scenarior, men i stort sett inget görs av det. I efterhand kan man onekligen fråga sig varför den andre Elvis överhuvudtaget skulle dyka upp. Han för näppeligen handlingen framåt. Återigen, dessa filmer skulle ha kunnat bli så mycket bättre om någon bara hade brytt sig mer och haft en ambition på en nivå högre än den som producenterna till Åsa-Nisse hade.
Musiken faller in i samma fack: här och var är det godkänt, å den andra sidan när det är som värst så är det vedervärdigt.
Jag sätter även skivan aningens över de allra sämsta i Elvis karriär, men det är mer eller mindre målfoto det är frågan om. Jämfört med soundtracket innan – Fun In Acapulco – så är Kissin’ Cousins ett stort kliv bakåt. Simpla, halvtaffliga arrangemang, mestadels tråkiga, ointressanta låtar och en Elvis som bara plikttroget gör sitt jobb.
Ännu märkligare blir det då man konstaterar att Viva Las Vegas – en av Elvis bättre och mer genomarbetade filmer – trots att den kom ut efter Kissin´Cousins faktiskt spelades in emellan Fun In Acapulco och Kissin’ Cousins. Vad fick gruppen runt Elvis att så markant tappa kompassriktningen? Viva Las Vegas med sina genomarbetade musiknummer var ju mer eller mindre en succè, så varför ändra på en vinnade formel? Med den filmen som modell för framtiden hade mycket kunnat bli annorlunda. Så blev nu inte fallet.

Inte mycket mer att gaffla om egentligen, vi kör i gång med skivan så har vi den också avverkad.

Kissin’ Cousins Utgiven i februari 1964 på RCA Skivnummer LSP 2894

SIDA 1

1) Kissin’ Cousins
Titelspåret, men tyvärr ett riktigt bottennapp.
Kissin’ Cousins finns i två versioner på skivan. En är kanon den andra är ett sömnpiller. Den här versionen är sömnpillret.

2) Smokey Mountain Boy
Om man ska vara snäll så kan man säga att det här nog inte är Elvis genom tiderna sämsta låt. Bara nästan.
Är i klass med Vi Gå Över Daggstänkta Berg Fallera, ja måhända t.o.m. snäppet under.
Helt obegripligt att Elvis frivilligt ställde sig framför micken för att spela in smörja som detta.

3) There’s Gold In The Mountains
Nej, det här håller bara inte. Oinspirerat på alla håll och kanter.
Refrängen är rätt OK men på versen så låter det snudd på på pricken som en amerikansk Thore Skogman-pastisch.

4) One Boy, Two Little Girls
En liten uppryckning jämfört med låtarna innan. Liten alltså…

5) Catchin’ On Fast
Tråkig låt, mjäkigt spelat och en Elvis som bara har en dag på jobbet.

6) Tender Feeling
En ballad som nog är den första sidans främsta spår. Svårt att påstå att det är någon större konkurrens.

SIDA 2

1) Anyone
En finstämd ballad som sticker ut ordentligt från det mesta på skivan.

2) Barefoot Ballad
Ja vad säga…? Tre år efter Little Sister så får världen lyssna på Barefoot Ballad.
Horribelt är allt jag kan säga.

3) Once Is Enough
Ett spår som passerar i stort sett spårlöst förbi. Once Is Enough är sju klasser tyngre än Barefoot Ballad, även om det uttalandet inte säger nånting alls.

4) Kissin’ Cousins
Och så kommer då slutligen filmens toppspår – ej att förväxla med skivans bästa spår.
Av någon för mig okänd anledning så kom filmen att innehålla två helt olika låtar med samma namn – Kissin`Cousins. Den här varianten är den som kom att släppas som singel. Den snudd på ofattbara skillnaden i engagemang som Elvis visar upp här jämfört med den vi presenteras på den övriga skivan är inget annat än häpnadsväckande. Det är lätt att tro att den inspelningen gjordes vid ett helt annan tillfälle, så annorlunda är sånginsatsen jämfört med allt annat från filmen.
Kissin’ Cousins är enligt mig en av de bästa rockare som Elvis spelade in under hela sextiotalet.
Nu delades den uppfattningen inte riktigt av skivköparna vid tiden för dess släpp. En tolfteplats på USA-listan kan låta som en hyfsad placering, men det var fram tills dess den sämsta placering på singellistan som Elvis hade haft. Och därefter skulle det under lång tid i stort sett bara gå utför…

5) Echoes Of Love
Och så till LPn Kissin’ Cousins två bonuslåtar, båda härrörandes från den sessionen i maj 1963 som även hade varit ursprunget till extralåtarna på Fun In Acapulco.
Nu brukar just bonusspåren på Elvis Soundtracks från sextiotalet vara skivans höjdpunkter. Så icke här. Echoes Of Love är en sällsynt trist historia som lika gärna kunde ha stannat kvar i arkivet ett par decennier till för att eventuellt i dessa dagar dyka upp som ett sensationellt fynd. Fast det bästa hade varit om Echoes Of Love aldrig hade spelats in, så tråkig är den.

6) (It’s A) Long Lonely Highway
Jaha…och så här bra kunde det alltså ha blivit om en vettig människa hade suttit vid spakarna. Long Lonely Highway är helt enkelt Elvis när han var som allra bäst. Det här är 1963 men det hade lika gärna kunnat vara 1969 och From Elvis In Memphis. Lite mer pumpande bas bara så hade knappt någon kunnat höra skillnaden.
Vad sysslade karlen med under dom här åren? Förstod han inte vad det var som höll på att hända med hans karriär? Det var ju så här det skulle låta!
En ännu större fråga är vad RCA höll på med i samma epok. (It’s) A Long Lonely Highway hade suttit som gjutet som singelsläpp under -63. I stället så väntar man i två år med att ge ut den som 45:a, och då bara som b-sida på pekoralet I’m Yours. Som sådan så försvann den också totalt. Man tar sig för pannan…
Här hade dom ju singeln som skulle ha placerat Elvis tillbaka på den topp där han hörde hemma. Men icke då.
En liten poäng är att (It’s A) Long Lonely Highway tog sig in en vecka på Tio I Topp. Direkt upp till andra plats i oktober -65 för att åka ut med dunder och brak veckan därpå.



Skivan i ett koncentrat med kompositörer följer nedan.

1. Kissin’ Cousins No 2 (Bernie Baum, Bill Giant, Florence Kaye) 1:16
2. Smokey Mountain Boy (Lenore Rosenblatt, Victor Millrose) 2:37
3. There’s Gold in the Mountains (Bernie Baum, Bill Giant, Florence Kaye) 1:54
4. One Boy, Two Little Girls (Bill Giant, Bernie Baum, Florence Kaye) 2:32
5. Catchin’ On Fast (Bernie Baum, Bill Giant, Florence Kaye) 1:21
6. Tender Feeling (Bernie Baum, Bill Giant, Florence Kaye) 2:31

1) Anyone (Could Fall in Love with You) (Bennie Benjamin, Luchi de Jesus, Sol Marcus)2:29
2. Barefoot Ballad (Dolores Fuller, Larry Morris) 2:26
3. Once Is Enough (Sid Tepper, Roy C. Bennett) 1:55
4. Kissin’ Cousins (Fred Wise, Randy Starr)2:14
5. Echoes of Love (Bob Roberts, Paddy McMains 2:20
6. (It’s a) Long Lonely Highway (Doc Pomus, Mort Shuman) 2:38

Den första sidans minst sagt mediokra utbud kan nästan helt tillskrivas kompositörstrion Giant-Baum-Kaye. Denna konstellation kom att genom åren ligga bakom inte mindre än 44 olika kompositioner för Elvis. Fem av de mest oinspirerade går att hitta på sida ett. Ett halvår tidigare hade Elvis spelat in sin första komposition från denna låtskrivarsmedja – Devil In Disguise. Hade dom inte kunnat komma upp med något mer entusiasmerande nu när dom fick detta stora förtroende? Nej, uppenbarligen så la dom på ett ungefär ner samma mängd av glöd och passion i jobbet som övriga på firma Elvis Presley under dessa veckor. Kissin’ Cousins ska ha tagit 17 dagar att spela in. Fort skulle det gå. Finesser, kvalitet och dylika meningslösheter sågs tydligen som onödiga utgifter och skars effektivt bort.
Det märks.
Det påstås att varken Elvis eller Överste Parker läste igenom manuset innan filminspelningen startade. Så stort var engagemanget för den egna produkten. Detta avspeglar sig inte bara på duken utan obarmhärtigt också på vinylen. Avslaget och stundtals helt oengagerat både på kompositörshållet och på den vokala sidan.
Nåja, en skiva som har singelversionen av Kissin’ Cousins och (It’s A) Long Lonely Highway på listan kan ju inte vara helt usel…
Där klarar sig Kissin’ Cousins från det allra lägsta betyget!

Slutbetyg: En tveksam TVÅA…

Popularity: 23% [?]

5 Comments »

  1. Lena Wärmé said,

    07.03.12 at 10:37 f m

    Mitt hjärta blöder för Elvis när jag läser detta!
    Tänk bara att inte läsa igenom manus innan! Man kan ju bara ana den uppgivenhet han kände inför ännu en ny meningslös film. Verkligen ”ännu en dag på jobbet”!
    Pomus-Shuman kunde ju sin sak så det är väl ingen slump att dom står bakom ”It’s a long lonely highway”.

  2. Patrik Kolar said,

    07.04.12 at 2:57 f m

    Var ska man börja…?

    För första gången var inte Elvis med och valde låtmaterialet, utan det gjordes av filmens regissör och filmens ’musical director’.

    För första gången (nästan) spelade inte Elvis in ’live’ i studion tillsammans med studiomusikerna, utan musikbakgrunderna spelades in i Nashville, och sången lades på av Elvis under en kväll i Hollywood en månad senare.
    Denna inspelningsprocedur hände vid enstaka tillfällen under Elvis karriär, men detta var första gången det drabbade en hel LP. Elvis insisterade ju själv på att få spela in allting vid samma tillfälle – för att få bäst känsla.
    Denna ”overdub”-process kan också förklara det brusiga ljudet. Sämst kvalitet hittills på en Elvisprodukt, trots att grunderna spelades in av samme Bill Porter som gjort alla 60-talsinspelningar dittills med Elvis i Nashville, inklusive audiofilmästerverket ”Elvis Is Back”.
    Verkar som ljudteknikern på MGM sjabblade bort det…

    Så: Ingen input på låtmaterialet av Elvis. Ingen input på arrangemangen under inspelningarna, samt en för honom ovan arbetssituation med att stå ensam i ett studiobås och sjunga till ett förinspelat rullband, istället för att stå omgiven av alla musiker och sina favoriter i The Jordanaires.

    Barefoot Ballad (min kandidat till den sämsta Elvis-låten) skrevs av Dolores Fuller – även känd för att ha varit flickvän till Ed Wood, ofta kallad ”världens sämste filmregissör”, och dessutom medverkat i dennes klassiker ”Glen or Glenda” och ”Bride of the Monster”.

    Det är helt vansinnigt att denna LP existerar, men att man valde att inte släppa en soundtrack-LP till ”Viva Las Vegas”. Fast det är ju en annan historia, och enl. uppgifter har det att göra med att Col. Parker var rasande över all uppmärksamhet som Ann-Margret fått i samband med den produktionen. Att hon fått alldeles för stort utrymme på såväl vita duken som i skivstudion.
    Och för att fylla ut en hel soundtrack-LP till ”Viva Las Vegas” hade troligtvis 3 duetter med svenskans stämma behövts klämmas in – så det blev ett rungande nej, och istället släpptes en soundtrack-EP(!) som inte tog sig längre än till Billboardlistans 92:a plats….

  3. Micke said,

    07.04.12 at 11:17 f m

    Jag tackar ödmjukt Patrik för all extra info och input. Det är bara att suga i sig!
    Håller självklart med om att det är en total skandal – och inget annat – att Viva Las Vegas inte kom ut som egen LP. Det hade ju självklart blivit en av de bästa soundtrackskivorna i hela Elvis karriär. Teorin om Parkers veto är nog ganska trolig, för någon rationell förklaring är ju svår att hitta…

  4. Björn said,

    07.08.12 at 5:34 e m

    Det var bara en person som kunde satt ner foten och vägrat spela in skitlåtar och det var Elvi själv. Men han hade inte orken vid den här tidpunkten i karriären, slängde väl i sig en näve piller och hade krig med fyrverkeripjäser med grabbarna istället …

  5. Micke said,

    07.08.12 at 10:53 e m

    Tänker man efter så kanske det inte är helt ologiskt. Skivorna sålde ju fortfarande, fast det han gav ut i den här epoken kom att underminera de kommande årens karriär, och – framför allt – han fick oerhört bra betalt för filmerna. Men – någon ansvarig borde ju förstått att man faktiskt KAN kombinera kvalitet och framgång…

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *