06.20.12
Posted in Min blogg
at 12:00 f m
Filmen ”Fun In Acapulco” är såklart ingen märkvärdig sak, jag tycker ändå att den ligger en liten bit över snittet för Elvisrullar. Inte mycket, men ändå.
Soundtracket håller även det en högre klass än flera andra som släpptes i samma veva. Självfallet är musiken på ”Fun In Acapulco” ett universum bort från Sun Records och de första åren på RCA, men den håller en klart godkänd nivå på såväl kompositioner som arrangemang. Även Elvis verkar tycka att det här för det mesta åtminstone känns ganska så OK. När man kommer till textsidan kan det bli tveksamt, det kan till och med bli riktigt uselt på den fronten, som tur är så kan man ju ha ett visst överseende med det.
En latinamerikansk prägel går av naturliga skäl skivan igenom. Förutom den vanliga uppsättningen kallades två trumpetare in för att ge den ”rätta” stämningen.
Här kommer skivan låt för låt!
FUN IN ACAPULCO
Utgiven i november 1963 på RCA
Skivnummer LSP 2756
SIDA 1
1) Fun In Acapulco
Titellåten har en fin inledning med de olika instrumenten som kommer på ett litet pärlband, det ena det andra.
Det är en genomtänkt komposition, en fin sånginsats från Elvis och ett snyggt arr. Allt ger en stilfull, ja snudd på mäktig inledning på skivan.
2) Vino, Dinero Y Amor
Avsnittet i filmen med ”Vino, Dinero y Amor” är snudd på lysande. Elvis ser fantastisk ut, interiören på haciendan ger en härlig stämning och musiken matchar det övriga perfekt.
När man hör det på skiva så blir inte intrycket lika starkt, men jag tycker ändå att det är en av plattans höjdpunkter.
3) Mexico
Av en ödets nyck så hade Bob Moore, bassist på många av studioinspelningarna, haft en hit två år tidigare med en helt annan låt men med samma namn. De ska alltså inte förväxlas.
Elvis ”Mexico” är en snabb, rytmisk låt i latinamerikansk tappning som trots en ofrånkomlig töntighet ändå inte är i avsaknadd av charm.
4) El Toro
Sett ur en rent musikalisk synvinkel är det väl inte helt av banan, men lyssnar man på texten så blir det en katastrof.
5) Marguerita
Men se där – här kommer det en ”riktig” låt – om uttrycket tillåts.
”Marguerita” är min överlägsna favorit på skivan, till och med en av de allra bästa balladerna som Elvis spelade in under sin soundtracks-era. Det är en riktig nerv i både arrangemang och Elvis röst här, så utstuderat bra att man lätt skulle kunna tro att det var ett bonusspår och inte taget från själva filmen. Men så är det såklart inte.
Även det här en Don Robertson-komposition, tveklöst en av hans allra främsta.
6) The Bullfighter Was A Lady
Här borde Elvis själv ha gått in och sagt: ”Nej, det här ställer jag inte upp på!”.
Med en annan text hade ”The Bullfighter Was A Lady” kanske kunnat passera, men inte som den nu blev.
Tummen ner och plattans bottennapp.
7) No Room To Rhumba In A Sportscar
Snäppet bättre än föregående, men inte mer. Låten i sig skulle väl ha kunnat passera, men texten gör ju återigen att det bara inte håller. Elvis själv låter avslagen och oinspirerad.
*
SIDA 2
*
1) I Think I’m Gonna Like It Here
”Every day siesta, every night fiesta”, paradoxalt nog hyllades ofta en rent icke-materialistisk livssyn i Elvis
Låten i sig är väl varken till eller ifrån. Även denna kommer från Don Robertson penna. Robertson hade faktiskt med tre olika kompositioner på ”Fun In Acapulco”.
2) Bossa Nova Baby
”Bossa Nova Baby” – en tät, svängig upptempolåt med ett pumpande komp – är skivans enda singelsläpp.
Men, om ni nu trodde att Bossa Nova Baby är ett Elvis-original så trode ni fel!
Bossa Nova Baby hade spelats in året innan av en grupp med namnet Tippy And The Clovers. Låter det bekant? Det är inget annat än de legendariska Clovers med en då nyinhoppad leadsångare med smeknamnet Tippy.
3) You Can’t Say No In Acapulco
En ”riktig” Bossa Nova. ”You Can’t Say No In Acapulco” är en fin komposition med snygga ackord, Elvis verkar också tycka att det här är något som det är värt att lägga energi på, för han gör en riktigt bra insats här.
Kanske den andra sidans bästa spår.
4) Guadalajara
Filmens final – alldeles efter det famösa fyrtiometersdyket (stuntman…?).
Även om Elvis klarar hoppet med hedern i behåll så låter han väl inte helt bekväm i sin spanska. Det låter som om han helst skulle vilja att låten gick i halva tempot. Eller kanske rent av att ingen kommit upp med idén att den här mariachi-klassikern från trettiotalet skulle vara med i en Elvisfilm.
”Guadalajara” är väl ingen dålig låt, men…inte vad jag tycker att en artist som Elvis Presley ska lägga tid och möda på…
5) Love Me Tonight
Med ”Love Me Tonight” och ”Slowly But Surely” så introducerades begreppet bonusspår i Elvis-världen, dvs låtar på ett soundtrack som inte var med i filmen, oftast inspelade vid helt andra tillfällen, och som var med enbart för att fylla ut skivan.
”Love Me Tonight” är ännu en Don Robertson-ballad, och oftast går de bara inte att ta miste på. De har absolut sin charm, men ofta är de till förväxling lika varandra. Som ”Love Me Tonight” som låter som en tre, fyra andra som Elvis tidigare hade spelat in.
Visst, en rätt bra låt, helt klart en av skivans bättre – men man tycker ändå att man hört den förut.
6) Slowly But Surely
Bonuslåt nummer två även här ett av skivans bättre spår.
”Slowly But Surly” är en bluesig rockare med riktig taggtådsgitarr och en Elvis som verkar klart bekväm i situationen han hamnat i.
”Love Me Tonight” och ”Slowly But Surely” kom från en session som ägde rum fyra månader efter inspelningarna till filmlåtarna till Fun In Acapulco. Fjorton låtar spelades in, men i stället för att ge ut allt på en enda LP strödde de under ett par år ut som bonusspår på soundtracks eller gavs ut som singlar. RCA gav långt senare, 1991, ut skivan ”The Lost Album” med samtliga låtar från denna session.
”Fun In Acapulco” har en handfull riktigt bra låtar, ett par som kan passera men även några mindre bra bidrag. Med andra ord ungefär som det brukade vara på Elvis soundtracks från sextiotalet med andra ord. Skillnaden här mot många andra filmplattor i samma epok är att det genomgående är snyggt genomarbetade arrangemang och riktigt fint spel även om låtvalet i sig stundtals lämnade en del att önska. ”Fun In Acapulco” är utan att på något sätt vara något mästerverk ett av sextiotalets bättre soundtrack. Betyget därefter.
Slutbetyg: En TREA…
Popularity: 7% [?]
Permalink
06.13.12
Posted in Min blogg
at 9:10 e m
1963 så var det dags för den tredje guldskivesamlingen för mr Presley.
Eller…det kanske det inte var?
Precis, om ni inte redan visste det så är det här en lite missvisande titel. För, tänker ni till lite grann så märker ni att någonting är aningens skevt. Var går det att hitta hits som Can’t Help Falling In Love, One Broken Heart For Sale och Return To Sender vilka onekligen sålde minst lika bra som ett flertal av de befintliga låtarna på skivan? Just det: ingenstans alls.
I deras ställe så bjuds det på b-sidor som Fame And Fortune och Anything That’s Part Of You.
Och varför då då?
Tja, vid en närmare granskning så upptäcker man den röda tråden, nämligen att den här LPn inte alls är en skiva som täcker in epokens alla guldskivor. Det här är mer eller mindre en samlingsskiva med diverse låtar som aldrig tidigare hade funnits på LP. De som hade sålt guld men som redan hade gått att hitta på LP, som exempelvis Can’t Help Falling In Love, fick alltså stryka på foten. Som samling betrakad så fyller den givetvis en funktion, men att kalla den för Elvis Golden Records volym 3 känns väl inte helt korrekt. Fattas ett par klassiker så gör dom. En adekvat titel hade varit For LP Fans Only Vol. 2.
Nåja, det var ju inte den första gången det hände i serien Elvis Golden Records. Var finns singeln Hard Headed Woman på LP-skivan 50,000,000 Elvis Fans Can’t Be Wrong Elvis Golden Records Volume 2? Just det, den hade ju vid den tidpunkten redan getts ut på LPn King Creole och diskvalificerade därigenom sig själv från att få vara med den första guldskivesamlingen enligt RCAs utgivningspolitik, trots att den nått så högt som plats 2 på USA-listan.
Men strunt samma! Det här är givetvis en helt godkänd samling med låtar från en Elvis som än så länge bitvis har den gnista kvar som han kort tid senare skulle komma att förlora in i ett c-filmsträsk. Topparna finns absolut, men den allmänt höga standarden från de två första Golden Records-samlingarna når denna skiva inte upp till, men det räcker ganska långt ändå.
.
.
SIDA 1
.
.
1) It’s Now Or Never
Ett av Elvis mästerverk, inget att snacka om. Även om åtskilliga de som följt honom sedan mitten på femtiotalet tyckte att detta var ett oförlåtligt svek av The King Of Rock ´n Roll att göra en engelskspråkig version av O Sole Mio, så fick Elvis här onekligen en ny och t.o.m. en än större publik jämfört med tidigare. It’s Now Or Never toppade hitlistor världen över. Etta i USA under fem och överst på listan i England under åtta veckor. Runt 20 millioner sålda exemplar världen över och givetvis en helt odödlig hit.
2) Stuck On You
Stuck On You var Elvis första singel efter lumpen. Inspelad 21:a mars 1960 under samma inspelningstillfälle då Elvis Is Back spelades in…och utgiven innan månaden ens var slut!
Här möter vi en Elvis fylld av en härlig aptit på att återigen stå framför en mikrofon. Stuck On You är onekligen en av de tyngre låtar Elvis spelade in i början på sextiotalet.
Etta på Billboardlistan.
Jodå, nog var Elvis tillbaka allt.
3) Fame And Fortune
En ballad som låter som ett eko från femtiotalet.
För mig en av epokens höjdpunkter. Mycket fint sparsmakat arrangemang och en Elvis med full kontroll över resten som pressar in all trovärdighet i sitt framförande. Riktigt, riktigt bra.
Fame And Fortune var b-sida på Stuck On You och nådde som bäst 17:e plats i USA.
4) I Gotta Know
Den här låten har jag personligen aldrig hyst några varmare känslor för. Känns mest bara fånig. Som komposition så är den dock helt OK. En Elvis modell -56 med ett tidsenligt arrangemang och komp skulle ha kunnat gjort en riktig rökare av det här. Som det nu blev så känns det som att man inte tog det hela på något större allvar.
Baksida på Are You Lonesome Tonight. På USAs Billboardlista tog den sig som bäst upp på plats 20.
5) Surrender
Likom It´s Now Or Never en folkmelodi från Neapel översatt till engelska och transformerad till poplåt. Och…ytterligare ett mästerverk. Frågan är om inte detta ur en rent sångmässig synvinkel är Elvis främsta vokala insats någonsin. Snacket om att Elvis inte rockade efter lumpen kan väl ha ett visst berättigande, men att som en del säga att han var slut efter militärtjänstgöringen är ju helt uppåt väggarna.
Surrender spelades in under samma natt då Elvis även spelade in hela LPn His Hand In Mine och singeln Crying In The Chapel. Fjorton låtar och inte ett enda pålägg i efterhand. Inget annat än makalöst.
Tugga i er det U2, Radiohead och REM, ni som kan hålla på i ett år med en skivinspelning…
Listetta i USA och i ett flertal andra länder.
6) I Feel So Bad
I Feel So Bad är så nära Sun Records som Elvis någonsin kom de första åren efter lumpen, dock utan att riktigt nå det djup som i stort sett allt i den epoken hade. Det är stundtals riktigt röjigt här också, men jag tycker att pianoriffet är både tjatigt och ger en lite trallig prägel till låten.
Lite lustigt är det onekligen att I Feel So Bad är uppföljaren till Surrender. Udda men ett kvitto på det enorma spann i stilar som Elvis täckte under hela sin karriär.
I Feel So Bad spelades in samtidigt som LPn Something For Everybody men kom aldrig med på LPn. Släpptes i stället på singel i maj 1961 ett par veckor innan denna. Lite synd, I Feel So Bad hade tveklöst lyft upp Something For Everybody ett par snäpp om den hade varit med.
En femteplats i USA som bäst.
.
.
SIDA 2
.
.
1) Are You Lonesome Tonight?
Lustigt nog en låt som Elvis själv aldrig gillade. Det var ingen mindre än Överste Tom Parker som insisterade på att Elvis skulle spela in Are You Lonesome Tonight.
Skriven 1926 och inspelad av en rad olika artister så skulle det dröja till 1950 innan den blev en hit. Blue Barron var det som 1950 nådde 19:e plats på USAs Billboard-lista.
Elvis version är en ren cover på Blue Barrons version, men med den distinkta skillnaden att den – självfallet – är väldigt mycket bättre.
Ja just det! Bra…eller kalkon…? Kan man verkligen säga att Are You Lonesome Tonight är en bra låt? Visst, Arne Quicks Rosen är nog helt klart inspirerad av Are You Lonesome Tonight och även Elvis själv tyckte att det här var ett stort pekoral, något som det inte går att missta sig på då han ofta under sina konserter- inte bara på den famösa skrattversionen – gjorde narr av låten genom att ändra på texten.
Ändå, rent objektivt så är det ett ypperligt framförande med stor närvaro och en atmosfär som man snudd på kan ta på.
Låt oss säga så här: Elvis gör ett fantastiskt framförande av en ganska töntig låt.
2) (Marie’s The Name) His Latest Flame
Med sitt Bo Diddley-beat som grund så är det en av skivans svängigare låtar.
(Marie`s The Name) His Latest Flame var delad a-sida tillsammans med Little Sister. Nådde som högst plats fyra på USA-listan, men toppade enlandslistan.
Det här är faktiskt en cover på en Del Shannon-låt inspelad av denne bara någon månad innan Elvis version.
3) Little Sister
Även här försöker man skaka fram något av den ”gamle” Elvis, utan att riktigt nå fram. Onekligen ändå en av de tuffare inspelningarna som Elvis gjorde fram till come-backen 1968, men något fattas.
I fallet I Feel So Bad år det ett monotont riffande piano som irriterar, här är det en trist gitarrfigur som löper låten igenom.
Tog sig änå upp på femteplats i USA.
4) Good Luck Charm
En av skivans tramsigaste låtar, och ett spår som jag aldrig hyst några varmare tankar om själv.
Inspelad i Nashville i oktober 1961 under den session som – för att vara Elvis – inte gav mer än fyra låtar som resultat. De övriga tre var For The Millionth And The Last Time, I Met Her Today och Anything That’s Part Of You. Den sistnämnda kom att hamna som b-sida till Good Luck Charm.
Mina invändningar till trots; Good Luck Charm gick ända högst upp på USA-listan.
Då såg ju allt lovande ut, men faktum är att Elvis under återstoden av sin karriär bara skulle få en listetta till i USA – Suspicious Minds 1969.
5) Anything That’s Part Of You
Återigen en Don Robertson-ballad. Med dennes alster så är det onekligen lite grann som att om man hört en av dom så har man hört alla. Den här sticker inte ut mer än vad hans kompositioner brukar göra. Dvs, det är ganska ljummet och inte speciellt inspirerande.
Anything That’s Part Of You hamnade som b-sida på Good Luck Charm. Som sådan så nådde den föga överraskande inte högre än plats 31 på Billboards hitlista. Det här är ju så långt från hitmaterial som man kan komma.
6) She’s Not You
Bortsett från att Elvis sjunger alldeles utmärkt på She’s Not You så är det inte mycket att hänga i julgranen enligt mig. Återigen en lättviktig ballad som känns tämligen umbärlig. B-temat innehåller en del dramatik och patos, men som helhet så är det inte någon av de större stunderna i Elvis tidiga sextiotal.
Uppföljare till listtopparen Good Luck Charm så nådde ändå She’s Not You inte högre än till plats 5.
.
.
.
I korthet en ganska ojämn skiva som också effektivt speglar att Elvis karriär här tagit en vändning. Direkt efter lumpen så var han uppenbarligen fullmatad av energi och entusiasm, något som dock ganska snabbt av olika orsaker kom att mattas av. Elvis röst i sig är inget annat än fantastisk hela samlingen igenom men vekare låtmaterial, mer lättviktiga arrangemang och en entusisam från Elvis själv som blir gradvis mindre ju längre bort från 1960 man kommer gör att helhetsintrycket på skivan inte blir mer än snäppet över godkänt.
OK, en liten fråga till läsekretsen: It’s Now Or Never och Surrender är baserade på O Sole Mio och Sorriento, båda folksånger från Neapel. Elvis kom att sjunga in ytterligare ett alster från den Napoletanska sångtraditionen. Vilken då?
Slutbetyg: En FYRA!!!
Popularity: 7% [?]
Permalink