10.12.11
LP-skivor av och med Elvis Presley #6 ”King Creole”
Om man frågar de inbitna Presley-fansen om vilken film som är Elvis allra bästa så blir svaret nästan alltid den fjärde rullen i ordningen -King Creole. Och visst, bortsett från några mindre skönhetsfläckar är det bitvis en riktigt stark rulle.
Att dessutom soundtracket är en av de bästa fullängdare Elvis släppte under karriären är dock något som nämns mer sällan, och det är lite tråkigt för jag tycker att King Creole är en smått suverän platta. Det är faktiskt bara en handfull skivor i Elvis digra katalog som kommer upp på samma höga nivå. Elvis Country är en, From Elvis In Memphis en annan. Ett par till finns det, men King Creole bräcker de flesta.
Innan vi går in mer djuplodat på plattan så låt oss för ett ögonblick gå tillbaka till filmen! King Creole ska vara baserad på en bok – A Stone For Danny Fisher – något som är en sanning med en hel del modifikation. Jag har av ren nyfikenhet läst boken – hittade den i amerikansk originalutgåva i en loppislåda för en femma – och uppskattar att sammanlagt ungefär en och en halv sida har något alls med filmen att göra. Övriga runt 198 sidor har inte det minsta med King Creole att göra. Onekligen ganska lustigt.
Nu tar vi itu med plattan låt för låt!
KING CREOLE
Utgiven 1958 på RCA
Skivnummer LPM-1884
SIDA 1
1) King Creole
King Creole är både titellåt och ett riktigt trumfkort.
Visst, det här handlar mer om musik avsett för film och något som kanske kommit en bit bort från That’s Alright Mama, Mystery Train, eller My Baby Left Me. Men, alltihopa är ändå så förbålt bra gjort att det snudd på saknar motstycke. Få sånginsatser av Elvis är så imponerande som den han presterar här. Komp och arrangemang är även det inget annat än lysande.
Att King Creole inte släpptes som singel i USA är dock fullständigt obegripligt. Där förstår jag ingenting. Absolut ingenting. En mer given listetta får man leta efter.
2) As Long As I Have You
As Long As I Have You är en sirapsdrypande ballad som avslutade hela filmen. Den må vara sentimental så att det svämmar över, det är ändå en stor favorit för mig personligen.
3) Hard Headed Woman
Och vad säga? Ytterligare en fullständigt fenomenal rockare. Elvis är här i absolut toppform. Kompet, arrangemanget, gitarrsolona, svänget, draget, trycket och – framför allt – Elvis sånginsats är här fullständigt i en division för sig självt.
Hard Headed Woman släpptes som singel och nådde i USA på Billboardlistan förstaplatsen medan den i England fick nöja sig med plats två.
4) Trouble
Enligt mig en av de Elvis häftigaste låtar som Elvis någonsin gjorde. Dessutom så är det den ojämförligt grymmaste och råaste text som Elvis någonsin tog i sin mun.
Den goda smaken fick ju styra under NBC TV-Special 1968 så där dyker Trouble upp inte mindre än två gånger.
5) Dixieland Rock
Om Elvis hade spelat in EN låt under sin karriär, och den låten varit Dixieland Rock, så hade han mycket väl kunnat vara ihågkommen än i dag blott för den. Som det nu är så kommer den mer eller mindre bort i allt annat fenomenalt på skivan. Dixieland Rock är ändå tvivelsutan ett riktigt kanonnummer.
En poäng är också låtens minst sagt originella intro.
SIDA 2
1) Don’t Ask Me Why
Ytterligare en ballad, men också den en riktig pärla. Elvis låter allt det patos som har inom sig fullkomligt dränka lyssnaren.
Resultatet blir inget annat än helt lysande
2) Lover Doll
Lover Doll är en akustisk upptempoballad och en riktigt lyckad sådan. Den är faktiskt en av mina absoluta favoriter på skivan.
Notera dock den märkligt ostämmda gitarren på slutackordet…
3) Crawfish
Crawfish är ett av filmens läckraste ögonblick. Sångerskan Kitty White sjunger duett med Elvis till ett funkkomp(!). Det här låter långt före sin tid, lyssna noga på hur bas trummor och gitarr spelar och notera något som kan ha inspirerat till Spencer Davis Groups hit I’m A Man.
Crawfish är helt magnifik och samtidigt en av de mest udda låtarna från Elvis femtiotal.
4) Young Dreams
Ytterligare en ballad och ännu en fullträff. Elvis formligen exploderar av sångglädje på det här spåret. Återigen så får han oss att tro att varje ord som han sjunger är sprunget direkt från hans eget hjärta.
5) Steadfast Loyal & True
A capella med snygg stämsång. En del håller det här för skivans svagaste spår, för mig så känns den som ett kort och mycket snyggt mellanspel fram till finalen.
6) New Orleans
Och så avslutas skivan med, faktiskt, det enda spåret på sida två som kan liknas vid rock ’n roll. Det är en avslutning som heter duga och med en sånginsats från Elvis som till och med kan vara den allra främsta på hela plattan.
Japp, det här är en riktigt, riktigt bra skiva – även med Elvis mått mätt.
Jag vet dock att alla inte delar min uppfattning om King Creole, jag har under årens lopp fått höra spridda åsikter om att soundtracket till filmen till viss del var en besvikelse. Enligt mig så är dock den här LPn en av juvelerna i Elvis karriär. Elvis skulle aldrig komma att sjunga bättre än så här. Det är fascinerande hur radikalt Elvis röst vid det här laget hade förändrats, och det på bara ett par år. Utan att göra någon värdering i vad som bättre eller sämre så är det ändå en stor skillnad mellan den entusiastiske yngling som 1956 rakt upp och ner framförde klassiker som Heartbreak Hotel, Rip It Up, Blue Suede Shoes och Rip It Up och den röstakrobat som här slungar ur sig King Creole, Hard Headed Woman, Dixieland Rock och New Orleans. Den säkerhet, styrka och dynamik som Elvis visar upp på den här skivan är inget häpnadsväckande.
Å andra sidan…det finns de som anser att Elvis utförsbacke började med just King Creole, att musiken på skivan är en urvattnad Hollywood-variant på den ursprungliga rock som Elvis spelade in under sina inte ens två år på Sun – de inspelningar som enligt många definierar begreppet rock ’n roll.
För mig så är det inte så. Det här handlar ändå bara om musik, musik som kan ta sig olika former och hela tiden bilda nya hybrider av diverse olika influenser och intryck. Elvis inspelningar på Sun var även de en hybrid av många olika stilar, exempelvis country, blues och rythm’n blues. King Creole har anammat ett antal ingredienser taget ur olika delar av musikhistorien. Ren rock ’n roll typ Milk Cow Blues Boogie handlar det inte om, men även om det då och då på det här soundtracket gränsar till entertainment eller vaudeville så är likt förbaskat King Creole en fantastisk platta.
Betyget blir självklart en solklar FEMMA!!!
Popularity: 25% [?]