1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

09.12.11

Ut På Vandring…igen!

Posted in Min blogg at 11:32 f m

På ett flygplan, 12 000 meter över havet enligt den manlige ( alltid män, har ni tänkt på det?) piloten. Inom en timme landar vi i Kiruna. 11 september 2011. Vilken dag för att flyga och vilken dag för att börja ett nytt äventyr! Och Kiruna, varför Kiruna av alla platser på vår jord? En Ryanair till Paris, Milano eller Rom hade kostat en tiondel av priset för Kiruna-Stockholm tur och retur. För att inte tala om den totala frånvaron av ex-flickvänner norr om polcirkeln, till skillnad mot situationen i nämnda städer i syd.
Men, har man en vardag som min så sätter det ofelbart sina spår. Det märks inte på en gång, det kan till och med gå en längre tid då man tycker att det mest är charmigt. Det kommer krypande. Efter ett längre tags oavbrutet arbetande i servicebranschen och med en av Sveriges mest trafikerade gator utanför mig, både i arbetet och hemma, så känner jag det efter ett tag som oundvikligt: det är tystnaden som jag vill ha. Ingen trafik, ingen musik, ingen som frågar efter mig eller efter något, inga galleriabyggen, ingen TV eller radio, inga fylleskrål utan helt enkelt ingenting.
Från Kiruna, som ju de facto också är en stad ska jag i kväll ta mig till Karesuando. Därefter, i morgon, bär det av till Kilpisjärvi – Finland – som ligger snudd på så långt norrut som man bara kan komma. Tanken är att väl i Kilpisjärvi så ska jag ta en endagarstur till Treriksröset, en sträcka på 11 kilometer i var riktning – sammanlagt 22 kilometer följdaktligen – för att sedan hastigt och lustigt dra mig hem igen. Ett par dagar av tystnad och förhoppningsvis, om vädret visar sig på sin goda sida, ett par andäktiga panoramabilder att mentalt ta med sig hem.
Och förhoppningsvis ska skelettet till den berättelse som du nu läser ha blivit färdigköttat.
Alltnog, sin verklighet får man springa länge och snabbt för att undslippa. Redan på Arlanda stötte jag på Robban, trummis med Eric Gadd och stammis i butiken. Av från flygbussen in till centrum så stötte jag på Nina och Anna-Lena som omedelbart kände igen mig från butiken. I Kiruna.

Nina – som av en slump råkade vara min musikerkollega Nina Ramsby – och hennes väninna var på väg till Nikkaloutta för en vandring mot Abisko. Vi satt ner på Kirunas busstation och åt en – faktiskt – välsmakande lunch.
Deras buss gick fem timmar före min, och vad gör en främling i Kiruna under fem timmar en söndageftermiddag i september när temperaturen närmar sig tio och en tung fjällvind letar sig in under kläderna? Inte mycket kan jag säga, men jag tog en lov runt större delen av stadens kärna – ett par varv till och med – och hann väl med att få något så när grepp om hur världens till ytan största stads centrala delar ser ut. Kom aldrig till Toullavara -ett par kilometer österut – som självfallet är helig mark för mig. Shanes var ju från just Toullavara…Nåja, det får bli nästa gång.
Runt sju gick så min buss till Karesuando. Inom en timme efter avgång så började solen så långsamt gå ner, ackompanjerad av en fullmåne som undan för undan växte sig allt starkare.
Och…det var nog en av de vackraste solnedgångar jag sett i hela mitt liv. Blodröd himmel och svarta cirrusmoln som tecknade skarpa siluetter på himlavalvet. Jag förstod helt plötsligt religionens starka färste i norr. För det jag såg från mitt bussfönster var ju inget annat än en religiös upplevelse. Låg skog som inte alls fårmådde att nämnvärt skymma horisonten, små vackert skulpterade bergsåsar, mörka fjälltjärnar, åar, älvar och så den karaketeristiska tundran. Allt detta under denna majestätiska solnedgång. Röd som blod och mäktig som universum självt.
Märkligt, som barn så var vi en del uppe i norrland, jag och mina föräldrar, och något som jag kommer ihåg än i dag och som helt plötsligt kom för mig var dessa gudomligt vackra solnedgångar som gjorde så starkt intryck på mig redan som sexåring.
Och…jaha, där stannade vi i Vittangi busstation. Några kliver av, andra går på och småtjattrar sins emellan. Chaffisen hämtar en tidningsbunt och iväg igen.
Den andra världen knackade lite försynt på.
Väl framme i Karesuando så körde busschaffören mig bort mot bron över Muonio älv som leder in i Finland. Jag hade nämligen bokat hotell på den finska sidan – Karvesuanto, två kilometer bort – av någon anledning. Förmodligen enbart av den futila orsaken att deras sida kom upp först på nätet.
Något lite av solnedgången tecknade sig fortfarande på horisonten. Ut gick jag ur bussen som rullade iväg och ett par kliv mot bron över Muonio älv. Innan bron hör jag helt plötsligt ett kraftigt hundskalv…som kommer närmare och närmare…Pang! Ut ur ett buskage kommer en kanin formligen skjuten ur en kanon och efter denna en hund som är n-äs-t-a-n lika snabb. Över bron springer dom rakt in i mörkret. Jag lommar efter och får efter en minut syn på hunden som slokörat kommer linkande emot mig. Ovanför jycken så ser jag plötsligt en fågel vars like jag aldrig sett förut. En fladdermusliknande, flackt flygande varelse som följde hunden på tre meters höjd hela vägen bort.
Och där står jag i mörkret på en bro över en älv mellan två länder med en skymmning som den nyss beskrivna i bakgrunden. Jodå, nog finns det magi här uppe i norr. Det kände jag långt ut i fingerspetsarna.

300px-karesuando_church.jpg

solnedgang.jpg
Återkommer i morgon.

Popularity: 23% [?]

5 Comments »

  1. Lena Wärmé said,

    09.12.11 at 2:40 e m

    Så skönt för dig att bara dra iväg och roligt för oss andra att du delar dina upplevelser med oss. Tack för bilderna!

  2. Cege said,

    09.12.11 at 6:01 e m

    Tack.

  3. Göran said,

    09.12.11 at 6:47 e m

    Snygga bilder :) Det är nästan så att man vart sugen på att dra norrut…..men brukar få lappsjukan bara efter några dar när jag är i dom trakterna.
    Men håller med dig, man behöver komma bort från allt oljud här i stan ibland.

  4. Stjofön Presley said,

    09.12.11 at 11:18 e m

    Så härligt att få läsa dina rader om min barn- och ungdoms del av Sverige – Norrbotten! Jag blev själv så sugen på att åka upp härom dagen när jag såg Jägarna II. Hoppas du får det riktigt skönt, Micke, och att din tripp blir kontemplativ. Och hoppas dessutom att du slipper regnet som lägrat sig över stora delar av norra Norrland. Njutning tillönskas dig från Östra Memphis.

  5. Micke said,

    09.13.11 at 5:50 e m

    Tack allihop. Fortsättning följer!

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *