08.31.11

LP-skivor av och med Elvis Presley #3 ”Loving You”

Posted in Min blogg at 2:35 f m

Elvis tredje LP är soundtracket från hans andra film ”Loving you”, den film som på svenska kom att heta ”Ung man med gitarr”.
Rullen är en rätt mager historia med ett manus tunt som en sytråd och en Elvis som spelar över rejält till och från.
Musiken till filmen är dock bland det bästa från Elvis femtiotalet. Här har Elvis fått en ännu starkare röst än tidigare haft och med än mer kontroll. Han går upp och ner i registren, växlar från rå blues till öm ballad och visar upp rent akrobatiska röstuppvisningar utan att för ens en mikrosekund tveka på vad han gör. Tvärtom, ett maximum av självförtroende gör att Elvis vågar sig på i stort sett vad som helst…och även ror hem det, som ingen annan varken kan eller har gjort.

LOVING YOU Utgiven 1957 på RCA Skivnummer LPM 1515

SIDA 1

1) ”Mean woman blues”
Skivan startar med en rivstart med en suverän rockare, en av de allra bästa. Det här är rå blues med ett blytungt komp i botten och en Elvis som tidigare aldrig hade haft ett liknande självförtroende i rösten. Det här är en fullständigt formidabel inledning på skivan.
”Mean woman blues” (som aldrig släpptes som singel!) brukar sällan räknas in bland Elvis klassiker, i mina öron är den dock minst lika bra som de flesta av Elvis mer kända alster från samma epok som ”All shook up”, ”I got stung” och ”Jailhouse rock”.
Lustigt nog så har jag alltid tyckt att ”Mean woman blues” spåret låter som något som snarast är taget från ”King creole”…

2) ”(let me be your) Teddy bear”
Och så rakt in i det mjuka, lättsamma och välanpassade. Bortblåst med vinden är den onde bluessångaren från spåret innan.
Det här är nog Elvis första helgjutna pophit. Den kom att bli en massiv sådan, men för mig personligen så kan den kännas lite väl slätkammad och tillrättalagd.
Å andra sidan, för att vara 1957 så är det här sensationellt välgjord och proffsig pop, hur lättviktig den än må vara. Vad skulle man kunna jämföra det här med i samma genre från samma tid? Ingenting skulle jag säga. Spel, sång, produktion; allt är på absoluta toppen.
”Teddy bear” släpptes på singel och nådde – självfallet – förstaplatsen.
Märkligt nog så var det det enda singelsläppet från ”Loving you”, som jag tycker innehöll ett knippe potentiella hits.

3) ”Loving you”
”Loving you” är en fin ballad, och Elvis gör en mycket bra insats, men lika övertygande som övriga spår från filmen är den faktiskt inte, men konkurrensen är ju självfallet benhård.
”Loving you” blev som b-sida på ”Teddy bear” och nådde tjugonde plats på Billboards Hot 100.

4) ”Got a lot o’livin’ to do”
Och så in med en rockare igen, en av Elvis allra bästa i den dessutom. Spelet och Elvis fenomenala framförande gör det här till ett mindre mästerverk.
Det är intressant hur höra hur genomarbetade rocklåtarna hade blivit i Elvis karriär på bara ett år. Inget lämnas till slumpen här inte. Allting sitter som gjutet, men svänger ändå som inget annat vare sig före eller efter. Musikaliskt är det här är på en helt annan nivå jämfört, exempelvis, med de aningen trevande Little Richard-covers som Elvis gjorde på de första två plattorna.
Varför ”Got a lot o’livin’ to do>” inte släpptes som singel är för mig helt ofattbart. Solklarare listetta skulle man ju fått leta länge efter.

5) ”Lonesome Cowboy”
Ett lite udda spår som sticker ut från de övriga med sitt annorlunda arrangemang. Som en kontrast till rocklåtarna runt omkring så funkar den utmärkt. ”Lonesome cowboy” är nog en liten pärla.

6) ”Hot Dog”
Ännu en rockare som getts ett spännande arrangemang dels genom ett udda körarrangemang dels med hjälp av Scotty Moores smått bisarra gitarrfigurer. En minut lång, alldeles för kort. Elvis är i total högform på ”Hot dog” och borde getts utrymme för att tänja ut på alltihopa i åtminstone en minut till.

7) ”Party”
Ännu en fullträff! ”Party” må vara en äkta Elvis-klassiker, den släpptes faktiskt aldrig på singel i USA.
Wanda Jackson, däremot, gjorde tre år senare en cover på ”Party” med namnet ”Let’s Have A Party” som klättrade till trettiosjunde plats på USA-listan.

SIDA 2

1) ”Blueberry hill”
En cover på Fats Dominos hit, men en trött sådan. Det här känns rätt misslyckat. Från de märkligt otajta trummorna i inledningen till Elvis trötta och oengagerade sång så är detta något som – framförallt med Dominos briljanta version i minne – kanske aldrig borde ha getts ut.
Det är en enorm skillnad i intensitet, närvaro och genomarbetning av arrangemanget på detta spår jämfört med de sju fullträffarna på sida 1.
Glenn Miller spelade faktiskt in Blueberry Hill redan 1940. Även Gene Autry och Louis Armstrong spelade in Blueberry Hill på fyrtiotalet.

2) ”True love”
”True love” kan kännas som gammal som gatan, men det är den faktiskt inte. Originalet spelades in bara året innan av Bing Crosby och Grace Kelly. Vara som det vill med det, Elvis version är såklart helt OK, men i ljuset av den första sidans fyrverkeri blir det här ganska blekt.

3) ”Don’t leave me now”
”Don’t leave me now” är en fin ballad som lite senare skulle dyka upp i filmen Jailhouse Rock, fast i en helt annan version. Ett av den andra sidans få starka spår.

4) ”Have I told you lately that I love you”
Sida nummer två är svag, men det här är dess klart bästa spår, en lugn countrylåt som nästan låter som om den var inspelad på Sun-tiden. ”Have I told you lately that I love you” har en lite udda pianoinledning. Av någon anledning så är det på tok för högt inspelade handklappningar (Elvis?). Det låter rätt underligt.
Även det här är en gammal hit för Gene Autry. 1946 närmare bestämt.

5) ”I need you so”
Det här är någonting som skulle ha kunnat bli riktigt, riktigt bra med åtminstone ett minimum av produktion och eftertanke. Trumspelet är märkligt kantigt och otajt. Virveltrumman låter som någon som slår på ett oljefat. Är det verkligen DJ Fontana som spelar här? Jag känner tvivel.
Över lag är det ofattbart att det är samma band här som spelar på sida ett, så pass taffligt och trevande låter det, något som effektivt torpederar ”I need you so”. Det är en utmärkt komposition och Elvis gör en riktigt bra tolkning, men kompet drar ner det hela rejält.
”I need you so” var en hit 1950 med kompositören själv – Ivory Joe Hunter.

”Loving you” är en lätt schizofren skiva. Låtarna på den första sidan är samtliga väldigt genomarbetade. Rakt igenom suveräna kompositioner med snygga och fantasifulla arrangemang, tajt och läckert spelat rakt igenom. Elvis kompgubbar hade här verkligen växt med uppgiften. Bäst av allt är ändå att det är en Elvis i total högform. Sida ett är bland de allra bästa LP-sidorna i Elvis historia. Betydligt vassare och jämnare än någon av sidorna på de två första plattorna. Om det gällde att blott bedöma dessa sju spår så skulle det här vara inget annat än en solklar fempoängare.
Vänder vi sen på skivan så har vi fem låtar som uppenbarligen kom med främst av den anledningen att man ville fylla ut för att kunna släppa en fullängdare. Alltihopa verkar vara ihoprafsat kvällen innan och inspelat utan några större diskussioner, arrangemang eller repetitioner. Det fick bli som det blev helt enkelt. Inte alls rakt igenom dåligt, bitvis är det riktigt bra, men som helhet ett klart nerköp efter den formidabla förstasidan.
Det utspel, kunnande, den tajming och det självförtroende som han besatt på sida ett är helt makalöst, det lyckades han aldrig någon gång överträffa under de tjugo år han hade kvar.
Sömnpillren på sida två drar dock skoningslöst ner helhetsintrycket.

Slutbetyg: En stark FYRA!!!

Popularity: 21% [?]

Permalink