01.06.11

Svenska LP-skivor #89 Sven-Ingvars ”Dans I Kväll”

Posted in Min blogg at 12:00 f m

SVEN-INGVARS GÖR SLÄPPER SIN FÖRSTA LIVE-SKIVA, ELLER…?

En live-platta med Sven-Ingvars från 1966, den kan väl bara låta på ett sätt, eller hur?
Dvs en lång räcka med hit efter hit. Fröken Fräken, Min Gitarr, Till Dans Med Karlsta’ Tösera osv.
Något annat vore väl otänkbart…?
Oj, oj, oj så fel ni då har…för det här låter så oändligt långt från den tanken.
Inte en hit så långt örat når
Nähä, vad är det i stället då?
Läs och bli klokare!
Vi sparkar i gång på en gång!

SVEN-INGVARS ”DANS I KVÄLL” Utgiven 1966 på SvenskAmerican

1) Duke’s Place
Inledning som är en liten fingervisning om att det här nog inte kommer att bli det som man lätt annars hade kunnat tro.
Ingen Fröken Fräken utan ett stycke dansant jazz!

2) Flickan I Havanna
Dansrytmen fortsätter, melodistämman spelas på flöjt, bortsett från det så händer ingenting i låten.
Tämligen så meningslöst, jag hade helllre lyssnat på Ärter Och Fläsk.

3) Twilight Time
Saxduo står för melodistämman, efter två verser blir de tu avlösta av en orgel som kör en halv vers. En tämligen så trist och platt version som möjligtvis duger att dansa till men inget mera.

4) Red Roses For A Blue Lady
Vic Danas största hit från 1965, här i en instrumental tappning som inte ger originalet den minsta orsak att känna sig hotat.

5) Po Rom Pom Po’n
Plattans enda låt med text!
Ett klart lyft gentemot det vi hört tidigare på sida 1, men på Sven-Ingvars har man nog större förväntningar än så här.

Sida 2

1) A Hard Days Night
Jodå, Beatles…på saxofon!
Ganska bra driv både i komp och saxofoner. Sax-duellen i mitten är faktiskt både roligare och bätte än man skulle kunna tro.

2) South Of The Border
Återigen bra drag och sväng både i komp och melodi.
En standard först inspelad 1939 av Billy Cotton, men senare inspelad av en mängd artister bl.a. Gene Autrey, Frank Sinatra och Dean Martin.
Snyggt, visst, men…är det här verkligen Sven-Ingvars…?

3) Ta Av Dej Skorna
Povel Ramels hit från samma år.
Växelspel mellan orgel och saxofon. Tamt, segt och trist. Möjligtvis lämplig som tryckare på dansbanan, men ingenting annat. Musikaliskt helt meningslös.

4) I Wanna Be Your Man
Oj, vilken skillnad mot föregående!
Riktigt tungt, det här vore snudd på nånting för en pop-frågesport. INGEN som inte vet om det här skulle gissa på Sven-Ingvars.
Det här är nog plattans höjdpunkt, även om konkurrensen på plattan är lite svajig.

5) Ricardo
Storbandshit av Gerald Wilson från 1965.
Sven-Ingvars version är vokal men helt ordlös.
Lustigt…man bara längtar sida 2 igenom att återigen få höra Sven-Erik Magnussons röst, och när man väl gör det så lallar han sig igenom den här latinska dängan på brett värmlandsmål. Hade hellre hört Luffarevisan i live-version.
Låten slutar och publiksorlet tar över. Skivan är slut.

Ja tanken bakom den här skivan kan man väl undra sig halvt vrickad över. En hitmaskin på högvarv gör en hel live-LP med i stort sett uteslutande instrumentala låtar.
Live förresten? Inte en bokstav uttalas mellan låtarna, inte ett tack, inte en presentation av någon låt. Ljudet är imponerande bra, ja nästan för bra för en live-platta från den tiden (jämför med Stones första live-skiva från Got Live If You Want It samma år!). Publiksorlet låter också tämligen så konstant skivan igenom. Jag misstänker att det här är en ”fake”! Därav rubriken på recensionen. Kanske det här bir en skandal som sisådär fyrtiofem är senare kommer att få huvuden att rulla…?

MEN, det här fråntar inte plattan och gruppen det faktum att det bitvis är riktigt bra spel. Det här ska ju helt uppenbart vara dansmusik, och som sådan är den helt OK, även om det ur en ren konstnärlig synvinkel är rena skräpet.
En del låtar är helt OK, men inte så mycket mer, andra är tämligen meningslösa. Hela tiden så är det ändå bättre än Moonlighters dansskiva där gruppen spände bågen alldeles för hårt så strängen brast och det med besked.

Slutbetyg: Hm…det blir väl en TVÅA då.

Popularity: 42% [?]

Permalink