09.29.10
Svenska LP-skivor #75 Dag Vag ”Dag Vag”
TRANSKONTINENTALA ROCKREAGGAE-GRUPPEN DAG VAGS DEBUTALBUM FRÅN ÅR 1979
Dag Vags skivhistoria startade med två singlar utgivna året innan första LPn kom. Gruppen hade innan dess på kort tid byggt upp en bred publikförankring i Stockholm och övriga Sverige med mängder med spelningar. Med dessutom en stark medial uppmärksamhet redan från start så blev debutalbumet året därpå en skiva med rätt så höga förväntningar på sig. Få blev dock besvikna när den dök upp på skivdiskarna, plattan är en bra spegel på hur bandet lät på den tiden. Ruffigt, röjigt men samtidigt välspelat och fokuserat. Den – i mångas ögon – självskrivne ledaren för Stig Vig (alias Per-Åke Odeltorp) kallade Dag Vags musik för ”Transkontinental Rockreggae”.
Det låter som en ganska så pricksäker beskrivning, musiken känns verkligen som en form av reggae med ursvenska poprötter uppblandad med klassisk amerikans garagerock. Kunde knappast ha beskrivits bättre!
Här kommer en recension på hela skivan låt för låt.
1) Sanningens Silverflod
Dag Vag startar sin LP-historia med en cover det på legendariska progg-gänget Träd Gräs Och Stenars låt Sanningens Silverflod. Personligen så föredrar jag originalet, men det här skäms absolut inte för sig för den sakens skull. En tung och stämningsmättad version. Tonen för större delen av skivan sätts här ganska så omgående.
Valet av cover är inte så långsökt som det kan verka, Stig Vig, eller Per Gud som han kallade sig på den tiden, hade ett par år tidigare spelat in och gett ut på sitt eget bolag Tall de två sista LP-skivorna med ”Träden”. Inledningsspåret skulle kunna tolkas som ett slags hyllning till de svenska progg-legendarerna.
2) Jag Blev Inte Hög
Ännu en cover, och återigen en av det mer otippade slaget, här rör det sig nämligen om amerikanska underground-gruppen The Fugs låt ”I Couldn’t Get High” från deras debut-LP utgiven -65.
(Ni som fortfarande gått på myten om att punken uppfanns 1977 och att den med sitt intåg tillförde någonting nytt till musikhistorien kan ta och lyssna på Fugs första platta. Där har ni den äkta varan, ett drygt decennium före McLarens kommersiella ”hypningar” och dessutom så fjärran från samtidens modetrender och strömningar som det bara gick…)
Dag Vags version är helt godkänd och Stig Vig visar att han onekligen har känslan för enkla men slagkraftiga ordsnickerier.
3) Snorbloos
Se där, en cover till! Den här gången Dylans Tombstone Blues, och trenden fortsätter: det blir bara bättre och bättre. Skön tolkning som varandes tämligen fjärran från originalet ändå behållit den ödesmättade stämningen från Dylans mästerverk daterat till -66.
4) Min Tunna
Ett av de där reggae-försöken som var ack så vanliga i Sverige vid den här tidpunkten, (tom Gyllene Tider var ju där och fiskade både en och två gånger). Det här tillhör dock de mer lyckade trevarna, behagligt och lagom tillbakalutat. Texten är kanske av det grumligare slaget, men det fråntar inte alls låten dess kvalitet.
5) Glappkontakt
Jodå, Glappkontakt var garanterat en perfekt ”kvällens-sista-låt” på gruppens tidiga spelningar, men det är lite väl lättköpt text för min del. Om jag ska vara riktigt elak så är det helt enkelt för mycket Aston Reymers över det här…
Snyggt gitarrspel låten igenom, men, det räcker inte, så nej tack med bestämda bokstäver!
Sida 2
1 Idioterna
En av plattans mest utpräglade reggae-låtar. Dock ett av LPns mer anonyma spår.
2) Slaveri
Ytterligare ett reggae-försök och, banne mig, här blev det en riktig fullträff! En fin komposition med ett väldigt snyggt arrangemang. Framförallt synth- och orgelspelet är utsökt spelat, men hela framförandet andas väldigt mycket musikalitet och inspiration.
För min del plattans klart bästa spår.
3) Ogräset
Låter snudd på som en punkparodi. Skramligt, rudimentärt och larmigt, och väldigt långt från den tillbakalutade reggae som härskat ett tag på skivan. Inte min favorit men onekligen väl framfört. Texten är en barndikt skriven av Elsa Beskow(!).
4) Va Spelar Det För Roll
Plattans kanske träigaste låt. Alltså, inte mycket till komposition utan nånting som mest bara rullar på utan att den ska någonstans. Känns som ett typiskt utfyllnadsspår, därmed inte sagt att det nödvändigtvis var det. Avslutas med ett långt och rätt så sjysst gitarrsolo, vilket kom att bli låtens behållning.
Men! Va Spelar Det För Roll och hela plattan slutar med en gitarrfigur som antingen är en rejäl miss eller tidernas finess. Lyssna och avgör själva.
Den här LPn är, utan att alls vara något mästerverk, en klart godkänd debutskiva. Det finns toppar och det finns dalar, som på de flesta skivor, men standarden är genomgående helt OK.
Hela skivan igenom så finns det en sjysst genuin ”live”-känsla som är klart befriande att höra i dessa dagar då man får vara glad om det överhuvudtaget finns instrument på inspelningar.
Något som imponerar starkt på mig är hur gruppen så mjukt och känsligt införlivade reggae i sin egen musik så att det lät helt äkta och okonstlat. Ibland väldigt många andra avarter så kan väl Eldkvarns Café Jamaica nämnas som ett bra exempel på motsatsen, inte för att den är så mycket sämre än det mesta, inte alls. Bara ett bra exempel på när man i stället för att införliva reggaen i sin egen musik försöker att kopiera den så till den grad att det inte känns speciellt trovärdigt längre. Sig Vig må så här i efterhand påstå att det lät som det gjorde för att de helt enkelt inte kunde bättre, det har i grund och botten ingen större betydelse. Det väsentliga är att det låter trovärdigt och klichébefriat.
De två singlarna som jag nämnde i inledningen – Dimma/När Vården Slår Till och Sånt Är Livet/Flyger – finns med både a- och b-sidor på den utökade CD-utgåvan som fortfarande går att få tag i. Prisvärd investering!
Slutbetyg: En stark TREA!
Popularity: 32% [?]
