1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

12.06.09

Svenska LP-skivor #63 Kenta ”Kan Det Va’ Fel På Systemet” 1981

Posted in Min blogg at 8:39 e m

kenta.jpg

Kentas första LP var helt enkelt sensationellt bra. Vem hade trott att bakom en av de missanpassade och förtappade själarna från modstrilogin skulle finnas en talang tillräckligt stor inte bara för att göra en platta utan även en riktigt, riktigt bra sådan? Uppenbarligen fanns det någon på skivbolaget Metronome som hade tänkt i den banan. Kenta tackade för fötroendet och gjorde en av de bästa debutskivorna någonsin i svensk pop-historia.
OK, men vad följde han upp den med då ett år senare? Tyvärr en platta precis så svag, klichéspäckad och gubbvrålig som nog många på förhand, innan de hade lyssnat, trodde att den första skulle vara.
Borta var Aapo Säsks finstämda texter, ingenstans stod att finna kompositioner i klass med ”Sitter I Ett Duggregn” och ”Just I Dag Är Jag Stark”. För att göra det hela än värre så var Kentas röst betydligt sämre än på den första skivan, här är det stundtals fråga om rent fylleskrål.
Som tur var tog sig Kenta samman och gjorde snabbt efter detta magplask en ny platta fullt i klass med den första: ”August Och Kenta”, men mer om den vid ett annat tillfälle. Här kommer en snabb resumé på skiva nummer två i Kentas alltför korta diskografi.

KENTA KAN DET VA FEL PÅ SYSTEMET? Utgiven 1981 på Metronome

Sida 1

1) Kan Det Va’ Fel På Systemet
Ja vad säga…? Lite lått gubbrockigt, en skrovlig Kenta, en miserabel text om hur Kenta tycker att vi borde leva våra liv – till skillnad från hur han och hans spelpolare lever – och en hejarklackskör i refrängen. Hur lång tid tog det att skriva det här mästerverket? 10 minuter?
Snyggt gitarrsolo av Staffan Astner för att säga åtminstone någonting positivt.

2) Vi Behöver Hjålp
Jaha, nu ska Svensson hoppa in och rädda det som han skulle skita i 15 år tidigare. Musikaliskt ännu värre än inledningsspåret. Bitvis helt bedrövligt.

3) Det Är Mitt Liv Det Gäller
Ett klart uppsving. Den här låten hade nog kunnat få en plats på Kentas första skiva. Trovärdig text, bra komposition med snyggt arr. och en Kenta som gör en bra tolkning.

4) Rap Dora
Smörja knappt ens värd att ödsla tid och utrymme på.

5) Skuggan
Vad nu då? En Kenta sjungandes en öm kärleksballad?
Nej tack, det är inte alltid som omväxling förnöjer.

Sida 2

1) Under Alla Broar
En cover på en gammal Jan Malmsjö-hit från 60-talet.
Tja, roligt kanske det här trots allt är om man skulle råka vara på det humöret, men det är också allt.
Fotnot: Hector Bingert (!) spelar sax-solot!!!

2) Stockholm
Trots allt en ganska hyfsad låt. Kom ut på som b-sida på singel ett par månader innan LPn kom ut. Höjer sig så pass över mängden att den möjligtvis hade fått plats på Kentas debut. Tyvärr lite onödigt långt gitarr-solo på slutet som ärligt talat känns lått malplacé.

3) Bajen
En av de få låtar som räddar den här skivan från total kapsejsning. Här har det också uppenbarligen lagts ner lite jobb med text, musik. arr och produktion. Texten är ju stundals lite vrickad ( ”här finns ett gäng som gillar Kalle Schröder…” kan nån vänlig själ förklara vad det står för?) men allting är sjunget med Kentas medfödda charm som var så förhärskande på den första skivan.
Lite väl långt gitarr-solo, om än välspelat,från Christer Eriksson och funkbasen på refrängen kanske hade kunnat tonas ner l-i-t-e grann. Annars så är det här det hår som borde varit skivans inledningsspår och som skulle ha slagit an en helt annan ton för lyssnaren.
Tänkvärt är att både Bajen och Stockholm, två av plattans fåtaliga höjdpunkter, spelades in före de övriga spåren. Något verkar ha gått åt pipan efter det.

4) Puben
Parodi? Ironi? Ja säg det…”Träffar bruden om en kvart, sen så blir det en häftig natt.” Aapo Säsk, vart tog du vägen?

5) Den Vithårige Mannen
Tja, vad säga…? Hårdrocksgitarr, en skrovlig Kenta och text som handlar om den förre moderatledaren Gösta Bohman. Jo, nog spelar bandet bra, och nog känns Kentas engagemang äkta, men mer än lätt roande är det inte.

Visst, kompbandet går det absolut inte att klaga på här. Ola Brunkert, Per Lindvall, Staffan Astner, Johan Ekelund, Hector Bingert,
Finn Sjöberg, Christer Eriksson m.fl. borgar för att det här skulle kunna bli bra. Det är det dock inte, med några få undantag. Snarast mer uselt än ens godkänt. Mer än en gång så slås jag dock av tanken att det inte riktigt finns den där samstämmigheten och lyhördheten som vilade över hela den första skivan. Kan vara att man väl i studion inte hade låtmaterialet riktigt klart, så att man var så illa tvungen att skapa på plats. Ibland så hänger det helt enkelt inte ihop, musikerna i en värld och Kenta i en annan. Med undermåligt låtmaterial så kan det bara bli en mindre katastrof också.

Slutbetyg: en svag TVÅA…

kenta-bedrup.jpg

Popularity: 54% [?]

1 kommentar »

  1. Stjofön Presley said,

    12.13.09 at 9:46 e m

    Visst var Kenta en juvel. Men nu åstundar jag ett jobb från din penna, Micke, om Friends. Anders Pedu, bröderna Skogsberg och vad han nu hette, basisten.

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *