1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (1 votes, average: 5,00 out of 5)
Loading ... Loading ...

12.06.09

Svenska LP-skivor #62 Tom ”Nature Boy”

Posted in Min blogg at 12:24 f m

tommy.jpg

Tom, vem då…?
Jo, Tommy Körberg naturligtvis!
Artistnamnet Tom låg än så länge kvar på Körberg sen sejouren med Tom & Mick.
Tom hade ju onekligen också funkat bättre internationellt än Korberg, men Tommy hade väl ändå kunnat passera bra det också…?

Nåväl, Tommy Körberg har som vi alla vet tillhört svensk popelit utan avbrott i drygt 40 år. En uppsjö med skivor, en hel del musikaler, två schlagerfestivaler, ett ej försumbart antal grodor och några mindre skandaler har det hunnit bli under dessa, vid det här laget, runt 43 år.
Det är ändå enkelt att sammanfatta Tommy:
Han är helt enkelt bara stor.
Tommy Körberg är en av de främsta artister som vi någonsin har haft i det här landet. En talang av Guds nåde med få om ens några rivaler om kronan som sveriges sångarkung, (nånting som han själv aldrig förnekat eller stuckit under stol med…)
En olycklig förkylning hindrade honom från att på allvar kunna tävla om segern i sclagerfestivalen 1988 med Stad I Ljus. Hade det gått hela vägen så hade Tommy Körberg i dag kunnat vara den världsartist han så väl och så länge förtjänat vara.
Här kommer så en recension på Tommys lysande LP-debut från 1968.
I ärlighetens namn så vet jag inte om Tom & Mick redan hade gått skilda vägar när det här spelades in. Det bör i alla händelser vara någonstans där som den här skivan kom till. Jag tror att det här spelades in hösten -68 och gavs ut runt jul samma år. Rätta mig gärna den som vet mer än vad jag vet själv.

TOM (Tommy Körberg) NATURE BOY 1968 Utgiven på SONET

1) Mercy, Mercy, Mercy
Jazz-standard skriven av f.d. ledaren för gruppen Weather Report. Den amerikanska gruppen Buckinghams hade en stor vokal hit med låten 1967. Kort tidigare så hade jazz-saxofonisten ”Canonball” Adderley haft framgång med en instrumental version.
Tommys tolkning är helt OK och Lassa Samuelsson har skrivit ett snyggt välbalanserat arr. Dock långt från plattans största ögonblick. Låten i sig är lite seg och hade kanske vunnit på att gå aningen fortare. Nu blir det en inte helt lyckad inledning på LPn.
En rolig fotnot bara: kolla på youtube och slå in ovannämnda ”Buckinghams mercy mercy mercy” och titta. Bortsett från att det är en kanonversiobn, faktiskt klart överträffandes Tommys, så ser ju varje gubbe i bandet precis ut som nån i Tages!!! Tro mig, det är bara att titta själva. Speciellt Anders Töpel och Tommy Tausis är starkt representerade. Jag får nästan känslan av nåt slags Rutles fast med Tages som mål i stället för Beatles. Vad skulle det bandet ha hetat i så fall? Tabbes?

2) Nature Boy
En låt inspelad av så vitt skilda artister som Nat King Cole, Bobby Darin, David Bowie och – tro det eller ej – Grace Slick & Great Society. Nat King Cole är nog ändå den mest kända
Körberg gör här en helt underbar version av Eden Abbas lätt mystiska komposition. Snyggt suggestivt arrangemang.
Vem var då kompositören Eden Abba? Ja det är det fler som undrar över…

3) Sad World Without You
Pic and Bill, Sam and Dave-liknande amerikansk r ’n b-duo, spelade in den här låten nåt år innan Tommy tog den till sig.
Dynamite Brass visar här också med tydlighet att dom visste vad Stax och Motown var för nåt.
Det här hade nog t.o.m. platsat i Blues Brothers!

4) Dock Of The Bay
Mycket snygg version av en låt som det ju redan från start är svårt vare sig att toppa eller försöka göra något unikt av.
Men, Tommy gör det här alldeles utmärkt. Här visar han verkligen vilken fin röst han besitter.

5) Poison Ivy
Coasters gamla hit från -59. Återigen ett snyggt arrangemang och en riktigt bra sånginsats av Tommy, där han mot slutet verkligen tar ut svängarna ordentligt. Snudd på att jag skriver fenomenalt.

6) Nights In White Satin
Svårt att göra en bra cover på en så i grunden fantastisk inspelning. Det här känns också mycket riktigt som något av en besvikelse jämfört med Moody Blues orginal. Visar nog mest på vilken fenomenal sång-insats Justin Hayward gjorde på sin tid, och vilket snudd på magiskt arrangemang orginalet besitter.
Till Lasse Samuelssons försvar ska sägas att denne hur som helst inte gått in för att kopiera Moody Blues version utan haft egna idéer. Kanske det helt enkelt inte fanns en mellotron – instrumentet framför andra bakom Moody Blues så karakteristiska sound – att uppbringa i Sverige på den tiden…

SIDA 2

1) Hush
En cover Joe Souths Hush – en låt kanske mest känd för Deep Purples version.
Det här är väl OK. Når inte på långa vägar upp till Purples egen version, vare sig spel- eller sångmässigt, men det är ändå helt godkänt.

2) Jezamine
En av skivans absoluta höjdpunkter, ja det här är helt enkelt en helt fantastisk låt. Kort tidigare var den en jätte-hit i England med gruppen Casuals, men här är den i en version som – enligt mig – faktiskt överträffar originalet. Släpptes på singel i Sverige, men absolut ingenting hände. Bedrövligt rent ut sagt, för det här är av internationell toppklass!
Den här låten kan jag lyssna på 1000 ggr i sträck utan att tröttna.

3) Up On The Roof
Ursprungligen inspelad av Drifters 1963, men jag misstänker att Tommy och Lasse Samuelsson snarare hade hört – den i Sverige totalt okända – Amerikanska sextiotals-gruppen Cryan Shames och deras version av samma låt.
Hur som helst återigen en suverän tolkning och ett lysande arrangemang.

4) 24 Hours From Tulsa
In kommer Michael Johansson och så är det Tom & Mick helt plötsligt!
Överblivet material från Maniacs-plattan måhända? Kan så vara för, handen på hjärtat, det här är inte riktigt av samma höga klass som vare sig den här skivans eller spåren på Tom Mick & Maniacs LP. Utan att vara på något sätt svagt så är det helt enkelt bara snäppet under. Lite irriterande att de sjunger unisont i stället för i stämmor på refrängen varje gång. Kunde med lite jobb ha blivit mycket bättre.

5) Koko Joe
Tom & Mick igen. Ösig rock ’n roll. Låter bitvis – tro det eller ej – som nånting från Hep Stars On Stage. Samma snabbhet, samma glöd, men givetvis helt malplacé på den här plattan. Tyvärr.

Informationen om allting runtomkring inspelningen av LPn är i stort sett obefintlig på omslaget till skivan. Själv vet jag inte nånting mer om musiken eller musikerna än det som står angivet i låt-för-låt-beskrivningen.
Om det är något i faktaväg som jag kan tillägga så är det att plattan 1969 fick en högst välförtjänt grammis för ”Bästa populärdebutant”.
Som slutsats så kan jag säga att det här är ett utmärkt exempel på den härliga musikskatt som vi har i vårt land som sakta men säkert håller på att vittra bort. Mig veterligen så har Nature Boy aldrig getts ut på CD, och LP-exemplaren som dyker upp gör det inte varje tisdag och torsdag i veckan direkt.
Nån Tommy Körbergs kompletta utgivning-box har vi heller inte hörts knystas om, så för den stora allmänheten så är det här lilla guldkornet dömt till en framtid i glömska.
Mao: ser ni ett ex. av den här skivan i en beg. vinyl-back för ett anständigt pris – runt 150-200 kronor för ett ex. i bra skick – så slå till. Tommy Körberg har aldrig låtit bättre än han gör här, sanna mina ord! Det här är helt enkelt en förbålt bra skiva i stort sett befriad från svaga spår (det skulle vara Koko Joe då, för att den inte har nånting med den övriga skivan att göra.)
Det som stoppar den från högsta betyg är snarare att den i stort sett är nåt slags ”Best Of-samling” på amerikansk och engelsk pop utgiven det senaste åren. Att mycket var okänt för en svensk publik vid tiden för utgivningen och att Tommy då och då t.o.m. överträffar orginalen ändrar ändå ingenting: det saknas det där lilla extra, det där lilla egna. Därav ingen femma. Tyvärr.
Va? Om PJ Probys ande svåvar över skivan? Jodå, här och där åtminstone. Tycker mig bitvis även höra Paul Jones…

Slutbetyg: en stark FYRA!!!

Popularity: 64% [?]

6 Comments »

  1. Peter Johansson said,

    12.08.09 at 1:47 e m

    När jag såg att uttjatade Poison Ivy var med suckade jag först men oj vilken tolkning han gör, vilket magnifikt slut!
    En underbar platta som snurrar ofta hos mig.

    Att läsa din recension var som att se mina egna åsikter i skrift till punkt och pricka.

    Hoppas att den släpps på cd någon gång så fler får chans att upptäcka detta guldkorn.

    Peter

  2. G.J said,

    02.13.10 at 1:19 e m

    Hej

    Har en singel med The Shy Ones som framför låten Telstar.

    Vet någon nåt mer om denna grupp?

    Tack på förhand

    Vänliga hälsningar

    G.J

  3. Jeppe H. said,

    03.23.10 at 3:20 e m

    eden ahbez som skrev Nature Boy var en proto-hippie som bodde under första L-et i Hollywood.skylten högt upp i Beverly Hills. Välkänd i stan där han knatade runt iförd sandaler och kaftan. En dag gav han en lapp till Nat King Cole’s manager med noter och text till den underfundiga Nature Boy. Det blev en megahit.
    http://www.shadowboxstudio.com/edenahbez.htm

  4. staffan said,

    08.13.11 at 9:09 f m

    deep purple skrev inte hush. det gjorde joe south och det är fortfarande den bästa versionen i mitt tycke även om det finns instrumentala som också är fräna.

  5. Micke said,

    08.13.11 at 2:42 e m

    Helt rätt Staffan, borde givetvis ha nämnt det redan från början.

  6. Peter Johansson said,

    06.16.12 at 5:51 e m

    Tjohoo!!! Nu finns den på CD i box tillsammans med tre andra av hans första plattor. 149 spänn är inget annat än ett fynd! Var ju tvungen att läsa din fina recension igen när jag nu som gräsänkling men i sällskap av en liten W. finlyssnar på plattan igen. Jag höll ju med dig tidigare men tycker numera att Mercy, Mercy, Mercy är en av mina favoriter och en underbar inledning på plattan. Moody Blues är en av mina största ikoner och jag har aldrig givit hans version av N I W S en ärlig chans eftersom varje avsteg ifrån originalet gjorde ont i mitt hjärta. Nu lyssnade jag som om inte originalet fanns och jag måste erkänna att det är en kanonversion med ett delikat arr. av Lasse S som för övrigt är en ovärderlig kugge i maskineriet på denna platta som jag genast ger en stark FEMMA i betyg!!!…trots Koko Joe! Och det där med att ”Best of” osv…Jag vill gärna jämföra med den gode Elvis som gjorde många covers till sina egna. Tycker att Tommy sätter sin prägel på låtarna så att det blir en Tommy-låt oavsett hur bra originalet är. Det är få artister som mäktar med det.

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *