(2 votes, average: 4,00 out of 5)
Loading ...06.03.08
Bob Beamon och PJ Proby…
Häromkvällen satte jag mig återigen ner på pallen placerad bakom disken i min lilla butik. Det var vid ett läge när saker och ting just började varvas ner efter en lång och turbulent dag. Dörren var fortfarande öppen, men trafiktrycket på Långholmsgatan är inte speciellt kraftigt på kvällarna runt elva-blecket, så störningen därifrån var ganska så marginell. Snarare så blev det lite mer av en härlig varm maj-natt som kröp in i affären. Inte en människa i sikte bärandes på en flyttkartong innehållandes vindsröjning där jag alltför ofta råkar bli den sista i ledet före Stadsmissionen (dvs innehåller är lika med grovsopor). Till och med telefonen hade slutat att skrälla och affären befolkades av kunder som jag inte kände något annat än harmoni med.
Med andra ord: på med en samlings-CD med P.J. Proby Vad annat kan man i sånt läge göra? Precis, det var bara att sätta sig ner, luta sig tillbaka och njuta av livet.
Och fram rullade låtarna för mer än hundrade gången fram i den ljumma försommarnatten. That Means A Lot, Linda Lu, Cuttin’ In, I Apologize, Zing Went The Strings Of My Heart, Together, Maria, Somewhere, I Don’t Want To Hear It Anymore, I Love Therefore I Am, Let The Water Run Down, What’s On Your Mind, Stagger Lee, My Prayer, Just Like Him, I Can’t Make It Alone, With These Hands osv, osv…
Och vad kan man göra annat än kapitulera. Den ena fenomenala topp-prestationen efter den andra. Ett heltäckande spektrum på hela förra århundradets musikskatt: rock, soul, ballad, schlager, musikal m.m. och alltihopa framfört på ett fullkomligt formidabelt sätt.
Att lyssna på en sån här samling med en och samma artist där i stort sett varje spår så gott som helt tar andan ur en känns i vissa stunder snudd på overkligt. Självklart så är det inte första gången – heller inte sista, tro mig – som en Proby-samling ger mig den här effekten. Jag blir också sällan ensam om min reaktion; i stort sett var gång som PJ kommer på CD-spelaren så är det någon som kommer fram till mig och frågar: men vem ÄR det här som sjunger? Det här är ju helt fantastiskt! Jag kan inte placera rösten men han är ju helt otrolig den här killen!
Och det är ju precis vad han är!
Och det är inte bara fantastiskt, som tidigare sagt så är det även en variation i genrer och röst som ingen annan artist mig veterligen någonsin har kunnat visa upp.
Ändå så är det kanske mest frapperande med Proby nog ändå den smått ofattbart höga nivå som han hade på i stort sett allting som han spelade in under två korta år 64-66. Även att lyssna på någon av hans originalskivor från den epoken betyder att lyssna till ett ljudfyrverkeri som i stort sett aldrig går att hitta hos andra artister. Svaga spår eller ”mellanlåtar” finns bara inte. Dessutom, på varje spår så ger PJ allt i varje liten fras. Transportsträckor i själva låtarna existerar inte.
Och sen då denna oerhörda mångsidighet som ändå inte för en sekund gör avkall på kvaliteten.
Ta bara som ex. avslutningen på den andra LPn, betitlad blott ”PJ Proby”, där Lonely Teardrops följs upp av With These Hands!
Alltså: först en Jackie Wilson-rockare där PJ fullkomligt pulvriserar Wilsons orginal och sen direkt på det en klassisk ballad där Probys röst bildligt talat blir större än det nu kända universum. Två helt olika världar och ändå så knäcker han all konkurrens på dessa så väsensskilda områden och på ett sätt så att man bara häpnar. Vad säga?
Just det, vad säga?
Länge har jag funderat på saken och försökt att sätta ord på det.
Och så härom kvällen när jag satt där så kom jag på det: Just det, så är det, just precis så är det.
Bob Beamon.
Alltså den Bob Beamon som chockade en hel värld med att i finalen i längdhopp under OS -68 i Mexico hoppa 55 centimeter längre än gällande världsrekord genom att landa på 8.90, ett världsrekord som kom att stå sig i 23 år, och slaget av den ende som någonsin hoppat längre än så.
MEN…
…att lyssna på PJ Proby – det är som att se Bob Beamon hoppa 8.90…tjugo gånger om samma kväll…
Popularity: 63% [?]
Göran Brandels said,
06.03.08 at 12:08 e m
Hej!
Kul att du är ifarten igen. Jag tittar in till dig när jag ska upp
till Stockholm i sommar. Är du bortrest på någon speciell tid?
Ha en skön sommar önskar
Göran Brandels
Steppen_e said,
06.04.08 at 12:19 f m
Det är till att hålla med till 300%!!!
Den svenska samlings-Lp´n, där Probys ansikte nästan missar omslaget är sååå bra och precis som du redan sagt, det är ett knippe singlar A & B sidor + några Lp-spår.
Då har vi inte ens nämt ”P.J. Proby in town”……………………
Näe, sån musik görs inte längre.
stå kall Stefan
jonatan said,
06.04.08 at 2:25 e m
Härligt att du är tillbaka…med bästa inlägget någonsin!!
PJ krossar allt! Elvis och Scott W ligger i lä!!
Lennart Wrigholm said,
06.04.08 at 5:57 e m
PJ Proby i sommarnatten, självfallet kan det inte bli bättre. I alla fall inte på Mickes Vinyl.
Gläd dej dessutom åt att jag precis fått ett exceldokument från EMI/Virgin med deras utgivningar under de närmaste tre månaderna.
I mitten av juni ges The Best Of The EMI Years – PJ Proby ut. En dubbel-CD som förmodligen inte ser riktigt likadan ut som den vilken gavs ut för ett antal år sedan.
Det viskas nämligen om tidigare outgivna spår.
Så sätt dej ner och ta ett par djupa andetag. Sådana här nyheter kan vara vanskliga för en gammal man.
RonnyBGoode said,
06.07.08 at 3:19 e m
Kul att du är tillbaka igen! Ja, visst är P J en höjdare. Han var också bra i musikalen om Elvis på Astoria Theathre i London när jag såg honom där 1978. Trevlig sommar!
Micke said,
06.07.08 at 6:08 e m
Kul RonnyB att du såg Proby då! Jag var själv där men för sent, Proby hade redan blivit fockad…
Micke said,
06.07.08 at 6:24 e m
Lennart, jag är väl medveten om Probysamlingen sen c:a ett halvår tillbaka. Probyvärlden är inte stor men relativt tätt sluten och med ett behov av att sprida de få goda nyheter som ploppar upp då och då.
Cd:n kommer givetvis att kunna köpas hos mig när den släpps här i Sverige. Förhoppningsvis i slutet på kommande vecka.
Stjofön Presley said,
06.09.08 at 10:36 f m
Tjinngg! Hemma igen efter snudd på fyra veckor i landets alla hörn, då är det en glädje att finna att pennan fyllts på med ny blyerts, Micke! Måste ta upp ett ämne som förmodligen avhandlats tidigare i din spalt: Searchers spelade ju in Ain’t gonna kiss ya. Visst var det Proby som skrev den? Har han själv spelat in den? I så fall, var?
Signaturen
Orolig tvåbarnsmor
Tobbe said,
06.09.08 at 8:03 e m
Ja, han skrev den. (Som upphovsman står han under sitt
officiellt bokförda efternamn, Smith).
Nästa fråga, omn han själv spelat in den, bollas vidare
till Micke själv.
trevlig tisdag !
Peter Lindgren said,
06.09.08 at 9:03 e m
Hej Micke,
Jag håller förstås med -Proby gjorde inte en enda dålig sång 64-66. När jag röjer hemma eller tar hand om en förskräcklig diskbänk vill jag nästan dra ut på skitgörat eftersm bakgrundsmusiken är så underbar.
Här hittar ni låtlista och kan lyssna på smakprover på bl a ”Deliliah” på nya Proby-CDn:
http://www.ukwebwonders.com/proby
Nästa måndag är releasedatum och då kommer jag innan du öppnar Micke:-)!
anna said,
07.09.08 at 9:27 f m
Hej Micke,
nepre ne perdu chi vespere la koncerton de Ryan Bingham en via urbo!
chion bonan!
anna
anna said,
07.09.08 at 9:34 f m
chi tie!
http://www.debaser.se/kalender/1258/
kore
anna
Danne Landén said,
07.28.08 at 3:55 e m
Hello there musiclovers….
Livet vore tristare utan allas vår Micke. Rob Gordon i Hi Fidelity är bara som en blek Åhlens underbetald kassör hukande bakom Absolute Music XX utgåvor i jämförelse med Micke
Och detta med Bloggen har tagit oss läsare till en än högre dimension (minst 5th Dimenson..) och Bobby Skutt och PJ Proby är nog vassa både på höjden o längden. men OK – jag ERKÄNNER – JAG har aldrig liksom kommit ”in” i PJ Proby (ok han hade jävligt trånga brallor – byxspräckarkungen) men nu är det väl hög tid!
Wrigholm är Kung inom vinylens kunskapstempel – jag litar på dig samt Micke SJÄLVKLART! och försöker skyndsamt komma öven en utgåva enl ovan.
Så har jag en FRÅGA till dig Lennart W o Micke (eller någon annan)
Låtarna på singel OLGA 20 utgåvan 65/66 ”I need love/Yor got me crying”
är det någon av er som har tips på var/vem som kan ”trolla fram” densamma? Den ”jäkeln” har jag letat efter längre tid än Bobby höll på och tränade sig fram till sina 8 o nittio..
Med Vinyla Hälsningar / Danne Landén ”Still Hep after all this years”….
(alltså skylig till boken Cadillac Madness på Premium för några år sedan)
Rolf B.Karlsson said,
07.28.08 at 3:56 e m
Hej Micke !
Det här inlägget handlar inte så mycket om Proby (som jag väl tyckte var OK
då i mitten på 60-talet) utan om hur glad jag blev i dag då jag upptäckte
den här bloggen när jag surfade på nätet.
En guldgruva för en gammal 60-tals musiker som undertecknad.
Tack för det !
Nu försöker jag med ett långskott……
När jag läste igenom dom olika kommentarerna till tidigare bloggar dök vid olika tillfällen inlägg från psed.GALENTO upp.
Är detta måhända samma person som IRL heter Leif Gotthard Jonsson och
var Roadmanager åt Stockholmsbandet Cherry Stones och som jag gav smeknamnet GALENTO efter en av figurerna i RIT-OLAs Biffen & Bananenböcker ??
I så fall kan du väl höra av dej till rolf_karlsson@bredband.net
Hälsningar
Roffe Karlsson
namnet GALENTO
Peter Lindgren said,
08.02.08 at 1:48 e m
Danne Landén; här kan du köpa en engelsk utgåva, vinylsingel, av I need love/You got me cryin:
http://www.netsoundsmusic.com/nsdsii/1/76475543/101/PJ%20Proby/1/7/9999.html
Pris 4 GBP +P&P
I mitt tycke en bra investering, undrar om inte Micke skulle betala 40 pund för den…:-)
RonnyBGoode said,
09.16.08 at 10:04 e m
Vi saknar dig, Micke. Funderat på en come-back i bloggosfären?
Lars said,
12.23.10 at 3:24 e m
Såg PJ första gången 14 maj 1965 på Konserthuset i Göteborg. Andra gången var i lördags på Stadsteatern i Uppsala. Den oförlikneliga rösten bär lika bra nu som då!