1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

02.14.08

Svenska LP-skivor #27 Björn Benny Agnetha Frida / ABBA – RING RING 1973

Posted in Min blogg at 12:59 f m

ViINNARE AV SCHLAGERFESTIVALEN – EUROVISION SONG CONTEST – 1974!!!
70-TALETS STÖRSTA STÖRSTA POPFENOMEN MED SIN INTE RIKTIGT LIKA IMPONERANDE DEBUT…

abba.jpg

ABBA, var det ja. De flesta räknar nog deras skiva från 1973 – Ring Ring som deras debut, även om LPn vid den tiden inte gick under gruppnamnet ABBA.
Det är just den skivan som jag ska skriva om nu!
Någon introduktion är väl inte nödvändig, va?

agneta.jpg

images.jpg

1) Ring Ring (Bara Du Slog En Signal) 435
Efter en million gånger på TV, radio, lillsyrrans grammofon, charterrestaurangens jukebox osv så känns det här som något som jag är klar med…

2) Another Town, Another Train
Känns snudd på helt hopplöst, en ocean ifrån vad som i dag förknippas med ordet ABBA…Med svensk text så hade det blivit en klockren svensktoppshit.
Inte så tokig som låt, men arret låter mer Sveriges Radios underhållningsorkester än det som 4-5 år senare kom att förknippas med ABBA efter att gruppen hade varit inlåst med Michael B. Tretow i ett halvår i Polarstudion.

3) Disillusion
Att gruppen ännu inte hittat sin stil är väl tämligen uppenbart när man hor det här. Det här låter närmast lite märkligt, som en demo snarare än en färdig låt. Kunde ha blivit väldigt mycket bättre med lite jobb i studion, det är ju helt klart en väldigt bra komposition. Sången låter som klassisk ABBA så som den kom att låta blott ett par år senare. Verkligen synd att det inte lades mera krut på denna utmärkta låt. Ett flertal andra spår på skivan har betydligt mer utarbetade arrangemang och produktion. Och…visste ni? Det är faktiskt Agneta Fälthskog som har skrivit den här låten. Det är tyvärr också den enda komposition som hon någonsin bidrog med i ABBA!

4) People Need Love
Nej, nej. Det här känns bara tunnt, ofärdigt och ytligt. Tysk shlagermusik? Joddlingen vid uttoningen låter minst sagt bisarr. Ett skämt? Inget roligt skämt i så fall.

5) I Saw It In The Mirror
Och det här skulle vara ett av världens mest uppskattade kompositörspar? Trots allt så hade båda två befunnit sig i artistbranshen i runt 10 år vid det här laget. Det här är inte bra helt enkelt, inte ens värdigt att ge ut på skiva…Vilket bottennapp jämfört med exempelvis Disillusion.

6) Nina, Pretty Ballerina
Tysk sclagermusik? Japp, det kunde ha varit Tysklands bidrag 1973 i schlagerfestivalen. Detta inte alls sagt som nåot positivt…

7) Love Isn’t Easy (But It Sure Is Hard Enough)
Tuggummipop? Jodå. Kom tillbaka Middle Of The Road! Om det här är genialiskt, vad ska då inte Chirpy Chirpy Cheap Cheap vara?
Är det inte tom lite Svenne och Lotta över det här?
Det här är hur som helst ganska bra, inte tu tal om det, men det var väldigt mycket annat som kom vid den tidpunkten också.

8) Me And Bobby And Bobby’s Brother
Så ”corny” att jag knappt ens orkar kommentera det.
Återigen något som är som klippt och skuret för tysk schlagermarknad. Att den här låten väldigt sällan dyker upp på ABBA-samlingar är ganska så förståeligt…
Men…låter inte det här lite grann som en Ted Gärdestad-ripoff? Dock givetvis utan att alls nå upp till dennes nivå.

9) He Is Your Brother
Min favorit på skivan, då och nu. Här finns ju ett klart embryo till vad som komma skulle, med urtypen för Agneta och Fridas kraftfulla stämsång, och låten är – till skillnad mot mycket annat på skivan – både välarrangerad och välproducerad.
(Notera den lilla stölden/lånet från Paul McCartneys Uncle Albert på den lilla instrumentala bryggan da-da-da-da. Snyggt och stilfullt!)

10) Ring Ring (engelsk version)
Nej, inte en gång till!
O.K., ja! Det här är en lysande, klockren hit, men efter 35 år så börjar uppmaningen Ring Ring kännas ganska intjatat. Sorry.

11) I Am Just A Girl
Men vad är då det här? Vedervärdigt? You bet! Har jag nämnt uttrycket tysk schlager tidigare?

12) Rock ’N Roll Band
Inte alls dåligt, bara en smula meningslöst. Känns lite konstigt att kalla en låt som inte är det minsta rock ’n roll för Rock ’N Roll Band. Är hur som helst en av de starkare korten på plattan.

Summa summarum en ganska svag skiva. Det fanns ju en uppenbar risk att bandets historia skulle bli ungefär en LP. Hade dom inte ställt upp i den svenska uttagningen ett år senare med Waterloo (för det var väl ändå ingen självklarhet att dom både skulle bli tillfrågade och att dom skulle tacka ja???) så hade pop-historien som vi känner den kunnat se helt annorlunda ut…
Här så blandas det passerbara med det snudd på hemska. Det som framför allt slår en är det naiva, mjäkiga och töntiga i många låtar. OCH, det går inte bara att hänvisa till att de ännu inte hittat sin väg. Plattans starkaste låt He Is Your Brother som ju låter väldigt mycket ABBA på sången spelades faktiskt in redan ett år tidigare, 1972. Så varför i hela fridens dar låtar som I Saw It In The Mirror och I Am Just A Girl fick komma med på den här plattan är ett mysterium…En bottenplacering räddas av fyra låtar, 3), 7) 9) och 12)!

Slutbetyg; En TVÅA av fem möjliga.

Popularity: 23% [?]

6 Comments »

  1. Bertil said,

    02.14.08 at 12:06 e m

    Man misstänker lätt att någon producent försökte få dem att söka sig mot tysk schlager, eftersom de ju tydligen (”He is Your Brother”) redan hade de senare tongångarna i bagaget. Kunde ha slutat med total katastrof.

    Jag blev väldigt förvånad att du kände igen den där snutten från ”Uncle Albert”. Hade ingen aning att du brukar lyssna på Paul McCartneys soloskivor. Den första gillade du ju inte särskilt mycket – vad jag minns. Själv lyssnade jag ju desto mer när det begav sig, och ”Uncle Albert” var faktiskt en av mina favoritlåtar, hur sjuk den nu än är.

    Fast numera lyssnar du väl på i stort sett allting, i tjänsten, om inte annat. Hur är det: Skulle du känna igen en stöld/ett lån från It Bites också?

    (Totalt urspårad kommentar det här, ber om ursäkt, men den här artikelserien ger min otaliga impulser att söka upp gammal musik som jag nästan glömt., och associationerna flödar. Känns mycket bra. Tackar mjukast!)

  2. Micke said,

    02.14.08 at 1:16 e m

    Hallå Bertil!
    Det stämmer, Paul McCartneys första soloalbum gick inte hem hos mig…bortsett från några enstaka undantag så är det ju märkligt att samme man som skrivit Yesterday, Penny Lane, Hey Jude osv inte hade större omdöme än att ge ut en soloskiva med låtar inspelade i källaren på villan där han bodde.
    It Bites, nix, där skulle jag inte känna igen en ton!
    Det glädjer mig givetvis att jag uppväcker den typen av – förhoppningsvis – positiva associationer som du beskriver!!!
    Vi hörs!

  3. Micke said,

    02.14.08 at 1:27 e m

    Hej Sven!
    Kul att höra från dig!
    Lustigt, så sent som i morse så undrade jag om du helt hade slutat att läsa på bloggen. Att det inte var så glädjer mig.
    Det faktum att du inte håller med mig är ju en helt annan sak…sanningen är dock att flera av de skivor som jag tänk totalsåga efter 3-4 spelningar växte markant, ex. Lundell och Roxette.
    Sågningen av Uggla står jag för. Jag såg den plattan som en medveten, kalkylerad flört med punk, framförd av polerade studiomusiker och med en sångare som visserligen lärt sig att artikulera på Kalle Flygares teaterskola men som f.ö. inte vet ett smack om vad att sjunga innebär. Tyvärr.
    Men…att Studio var det första svenska foldout-omslaget var mer än jag kände till!
    Vi hörs snart igen hoppas jag!

  4. lars forsman said,

    02.14.08 at 10:36 e m

    Tja, Tysk Schlager influens var faktiskt, något, som var typiskt för Svensk populärmuxik, på den tiden och tidigare.

  5. Micke said,

    02.14.08 at 11:16 e m

    Tysk schlager, jo det var en stark influens i svensk populärmusik, kanske främst hos kvinnliga artister som Siw Malmkvist, Lill-Baba, Sylvia Vrethammar m.fl.
    Att popgruppen ABBA sökte sig dit i början av sin karriär känns ändå ganska bisarrt i dag.

  6. Stjofön Presley said,

    02.16.08 at 8:35 e m

    ”Pop”gruppen sökte sig även till fransk, italiensk och spansk schlager, samt risig engelsk för inspiration. Så fick vi också sånt som The winner takes it all och Fernando. Rena stölder, om du frågar mig! Det är ingen slump att den enda som gjort en bra version av The winner takes it all är Mirelle Mathieu. Hon gjuter ett sådant liv i den som kaviarerna aldrig lyckades med.

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *