01.12.08

Svenska LP-skivor #11 Eva Dahlgren – Eva Dahlgren

Posted in Min blogg at 10:08 e m

Så kom vi då fram till seriens första sågning. Och vilken sågning sen…Tyvärr Eva, du har alla mina sympatier som människa, och du har gjort bra saker här i världen, men…
Äh, vi sparkar igång direkt!

1) Jag Ger Mig Inte
Hyfsat inledningsspår. Lovar gott för resten av skivan, något som dock inte kommer att infrias, tyvärr.

2) Spend The Night With Me
En trött trälig låt som inte verkar leda nånstans. Inget som helst samband mellan text och musik. Kort sagt: helt undermåligt.

3) Half Of The Barbarians.
Inte ett smack bättre här heller. Bortsett från bandets teoretiska kapacitet – som inte alls utnyttjas och dessutom försvinner i en usel produktion – så är allt helt amatörmässigt.

4) Everything, Somewhere
Ett litet kliv framåt, men inte speciellt stort. Jo, Evas röst kommer fram bättre den här gången, men kompositionen är av ett sånt slag att den känns gjord på 3 minuter, dvs ungefär den längd det tar att spela igenom låten.

5) Heliga Birgitta
Och här kom ett riktgt bottennapp. Det här är riktigt, riktigt uselt. Ska det föreställa punk? I så fall den mest energibefriade punk jag någonsin hört.
Till allt annat kan även läggas en bedrövlig produktion. Ledsen, men jag står för varje litet ord.

6) I Give A Damn
Nej, nej, nej. Det här känns bara inte färdigt. Som bäst är det en misslyckad demo. Ingen relation mellan sång och komp. Svag sång som verkar ha hamnat i fel tonart. Bedrövlig produktion.

7) Allting Flyter
Lamt spel, tunn produktion, obefintlig komposition, medioker sång.
Alltså! Tänk såhär! Om någon mitt under en fest skulle ta upp en akustisk gitarr för att sen sätta igång att spela och sjunga just den här låten och sen fråga: ”vad tyckte du om den här melodin som jag just skrivit?” så finns det en stor risk att ni skulle svara: ”förlåt, jag tänkte inte på att det var en låt du sjöng, jag trodde att du bara lekte lite grann!”
Så mycket komposition är det här.

8) Du
Helt plötsligt så faller det på plats igen. Det är väl så här hon bör låta, den goda Eva. Det här är en försmak av hennes klassiska hits som skulle komma att infinna sig omkring 10 år senare. Visserligen är det inte mycket till låt det här heller, men det finns ändå nerv och inspiration.

9) Just Rubbish
Jo, precis så…Just Rubbish. Alltså, vad är det här för smörja? Status Quo-karaoke eller…? Det här är inte ens kalkon, det är ännu värre. VEM kan tycka att det här är O.K.??? Vad tyckte du själv Eva när du satt i studion och lyssnade på resultatet? Tummen upp?
Ska vi ta ett textexempel? ”But when you touch me babe it’s like a fire inside I need the firedepartment at once”.

10) Bara Ibland
Alldeles korrekt, det är ”bara ibland” som det lyfter över det olyssbara. Det här är ett av tre exempel på denna skiva. Ändock inte värst mycket att skriva hem om. Det låter fint, absolut, men känns ändå utan någon större substans. Texten går till exempel inte alls fram, och sångens släpighet känns oftast mer sömnig än innerlig.

Om jag jämför den här skivan med exempelvis di Levas från igår så är det en avgrund emellan. Det mediokra varvas blott med det bedrövliga.
Ledsen Eva, ta det inte personligt. Jag är bekant med din svägerska, min kusin Mats har spelat med dig under 5 års tid och du verkar vara en ypperlig människa, men det har ingen betydelse! Det här ÄR en skitdålig skiva, en skiva som aldrig borde ha släppts!!!

Betyg: ETT av fem möjliga

Popularity: 11% [?]

Svenska LP-skivor #10 di Leva – På Ett Fat

Posted in Min blogg at 1:07 f m

images.jpeg

Hej igen!

Jaha, bara att ta nya tag i vår resa genom LP-Sverige!
Sist var det Peter LeMarc, en skiva jag tyckte var lite lättviktig.
Nu drar vi i stället på med Thomas di Leva och dennes andra LP-skiva På Ett Fat, släppt 3 år efter den fösta fullängdaren Marginal-cirkus!

1) Säg Mig
En fullträff! För mig en av di Levas bästa låtar någonsin och i mina öron kanske även hans bästa sånginsats. Lyssna på sticket och njut!

2) Goddag På Er
Ytterligare en stark låt om ej i samma klass som inledningsspåret. Helt vrickad text, helt vrickad låtidé men givetvis på ett positivt sätt. Yxig gitarr, uppenbart av thomas själv, men det är bara charmigt.

3) Två På Skilda Håll
Lite mer av den di Leva som skulle komma. En mycket bra melodi och ett kraftfullt framförande, men…är det inte lite väl mycket Schlagerfestival om det hela?

4) Målaren
Tillbaka till det mer okonventionella. Intressant komposition men från min synvinkel en lite väl ointressant text. ”Han målar…” Njaa…Till slut lite väl tjatigt.

5) Den Skeppsbrutne
Återigen en låt av högsta kvalitet, och di Leva är verkligen en alldeles utmärkt sångare, vilket han visar gång på gång!

6) Ibland
Ett stort kliv tillbaka. Trist låt med en trist titel som upprepas in absurdum.

7) Jag & Fred Astaire
Och tillbaka dit upp igen!
En av di Levas höjdare genom alla tider! Vilken låt, vilken text, men framför allt: vilken titel! Bara ett geni kan komma på något liknande! Tummen upp!!!

8) Fördämningen
Hmm…nej det här är inte mitt stuk. Segt, deppigt, mörkt, Man förstår att vi börjar närma oss slutet. En sån här låt kan bara hamna bland de sista på sida 2 på en LP.

9) Pilar Av Kärlek
En uppryckning gentemot låten innan. Faktum kvarstår dock att plattans höjdpunkter finns på sida 1 – med Fred Astaire-låten som undantag – för även det här känns segt och oinspirerat.

Summa summarum en riktigt bra platta även om det mattas av mot slutet.
Det som är bra är dock så pass bra att betyget blir så pass högt som:

FYRA av fem möjliga!!!

Popularity: 14% [?]

01.11.08

Svenska LP-skivor #9 Peter LeMarc – Cirkus Cirkus

Posted in Min blogg at 2:45 f m

circus.gif

Hallå där!
Raskt över till 7:an!
Peter LeMarc är – måste jag direkt erkänna – mer eller mindre ett oskrivet blad för mig. Jag har knappt hört mer än det som dykt upp på radio och det som jag sett på TV, vilket inte är meriterande för mig som skivhandlare med tanke på att mannen i fråga har gjort skivor sedan 1982. MEN det är ju bland annat därför som jag har startat det här projektet, för att orientera mig själv lite grann kring artister och plattor som jag missade när de snurrade det första varvet. LeMarc är onekligen en av hörnpelarna i svensk pop de senaste 20 åren, och han är därför en given figur i den här serien. Fattas bara.

Vi kör i gång:
1) Det Handlar Inte Om Kärlek
Är det Prince eller…?
Hur som helst nånting med en klar hitkänsla. Överrsakande bra!

2) Mer Blod På Första Sidan
Och så ner på jorden igen…
En riktigt trist, jobbig och intetsägande låt som dessutom är alldeles för lång…även om LeMarc hela tiden överraskar mig positivt med sin sång.

3) Den Amerikanska Väninnan
”Jag ska fånga en ängel, fånga en ängel, ängeln från sjunde himlen”. Jo, just så går refrängen på den här låten…bortsett från att det är en annan text än på Ted Gärdestads gamla hit.
För övrigt en rätt så trälig låt… Bra ”hook” på refrängen, men när jag börjar tänka på Gärdestad så fort som jag hör den så känns den rätt kall…

4) Kom Hem Till Baby!
Hmm, en del människor i det här landet anser nog att LeMarc är något av det mest svenska som som vi har. I så fall så har dom inte lyssnat på detta exempel på superamerikansk vit radiosoul. Just det, han sjunger ju faktiskt på svenska…Annars skulle jag otvivelaktigt gissa på Hall & Oates, igen…

5) Saxofoner
Vad ska man säga här då? Något av den fjantigaste refräng som nånsin skrivits…men kanske just därför i stället genial? LeMarcs imitation av just en saxofon är ju brilliant, och efter ett par lyssningar så tycker jag nog ändå att det är det starkaste spåret på sida 1!
Men…det här är väl lite av hur han kom att låta senare, den LeMarc som i dag är en av de mest folkära i Serige bredvid Lundell, Ledin och Orup?

6) Kom Klappa Min Kanin
Hmm…nej, inte min bag alls det här, även om spel och produktion är imponerande.
Instrumentalsticket exempelvis är av högsta klass. Mycket fint basspel.

7) Vinn En Weekend
Jo, visst, LeMarc är en utmärkt sångare, komp och produktion är tidstypiskt korrekt och ska väl bedömas utefter det, men ändå…det BLIR en smula tjatigt efter ett tag. Och kanske allra tjatgast de medvetna allsångsrefrängerna som dyker upp hela tiden.
Återigen ett lysande stick, men låten lämnar mig helt oberörd…

8) Över Alla Under
Så och denna, den tråkigaste låten på hela plattan…Depeche-segt och trögt.
Alltså…jag har aldrig varit nåt fan utav Depeche Mode som ni förstår…

9) Stilla Dans I Stora Staden
Nej, den här skivan har här helt tappat styrfarten, så är det bara. Oinspirerat och tomt…Jag är ledsen Peter, det kanske kändes kanon i studion när ni spelade in den här låten, vad vet jag? Jag upplever jag den bara som helt straff.

10) Trampar På Tigerns Svans
Skivans favorit nummer två för min del! Även så den andra låten på plattan att inte vara amerikansk drivhus-radiofunkig. Med andra ord just därför! En oerhörd lättnad att höra det här levande, svängiga efter en kvarts vattentrampande.

Förlåt om jag verkar gnällig i överkant, det här är nog bara inte min pryl! Kanske inte Peters heller för den delen, då han ju uppenbarligen släppte allt det här för väldigt länge sen…Mycket kompetent framfört, och med en imponerande uppbackning. LeMarc måste ha sett sig som en vinnare redan då när han förstod hur pass mycket skivbolaget trodde på honom. Utdelningen kom ju också, även om den lät vänta på sig ett par år…

Jag känner mig kluven inför den här plattan. Spel och sång i sig är väl en fyra…men innehållet känns väldigt tomt. Inget jag vill fortsätta att lyssna på.
Därför så blir utslaget:

En svag TVÅA av fem möjliga.

Micke
P.S. Hur ska man uttala titeln, Peter? Man stavar ju crkus med k på svenska, är det då meningen att det ska uttalas på engelska, eller…? D.S.

Popularity: 14% [?]

01.09.08

Svenska LP-skivor #8 Tages – Contrast 1966

Posted in Min blogg at 11:39 e m

Tages

Hej igen!

Jahapp, så var det då dags för svensk 60-talspops stora flaggskepp att göra entré i den här serien.
Tages. Så fantastiska, så makalösa, så särklassiga och ändå under lång tid så sorgligt bortglömda, negligerade, ja till och med smått förlöjligade.
Lyckligtvis så har en ny generation av musikskribenter utan förutfattade meningar fått grepp om hur bra det här bandet var, och därigenom så har Tages sent omsider fått en rejäl upprättelse.
Visste ni att när Tages la av 1969 – under det mer internationellt anpassade namnet Blond – så var den äldste medlemmen 21 (tjugoett!) år gammal!!!
Jo, ni läste rätt! Tages skapade sin fenomenala musik under en period när de i stort sett enbart var tonåringar!
Mao, i en ålder när de flesta av oss just sovit oss igenom gymnasiet så hade grabbarna i Tages redan spelat in 5 LP-skivor vilka 25 år senare i CD-boxformat skulle få 10 poäng av 10 möjliga i en stor amerikansk musiktidning!
Hatten av, Göran, Tommy, Danne, Anders, Freddie, Tommy T. och Lasse, ni gick till historien, även om inte alla förstod det när det hände!!!

TAGES – CONTRAST 1966

1) I’m Going Out
En av svensk pops största hits. Perfekt framförande och produktion. Fullständigt oantastlig. 5 plus.

2) Sister´s Got A Boyfriend
Kanontolkning av en Rufus Thomas-låt! En nitton-årig Göran Lagerberg från Göteborg får de flesta soolsångar-wannabees över klotet att blekna!

3) Hear My Lamentation
Aningen lite yxigare och lite mer av svenskt 60-tal än vanligtvis när det gäller Tages. Trots detta ett litet mästerverk i all sin enkelhet.

4) Fuzzy Patterns
För den som trodde att Tommy Blom bara var söt så är väl denna låt ett utmärkt bevis på motsatsen. Ren psykedelia, och av högsta klass!

5) One Day
Ytterligare en fullträff! Snygg orgel. Även så dragspelet (!) som helt plötsligt dyker upp från ingenstans.

6) You’re Too Incomprehensible
Ännu en låt som – om den hade gjorts av en engelsk eller amerikansk grupp under samma epok – skulle ha varit en psychedelia-klassiker! Lyssna på arrangemanget och häpna! Jag vet inte om jag hört något liknande nånstans överhuvudtaget.
Tages ett gulligt pojkband som inte kunde spela? Jovisst…

7) Every Raindrop Means A Lot
Tro det eller ej, men jag har aldrig riktigt fastnat för Every Raindrop…! Den är lite för simpel, har inte riktigt den där geniala Tages-touchen som så mycket annat har. Första delen påminner mig lite grann om Simon & Garfunkels ”Sounds Of Silence”, och Görans sång på B-delen låter ovanligt ansträngd (förkyld?). Trots detta som vanligt i världsklass…såklart!

8) Wanting
Kunde varit en världshit. Fantastisk, enorm, otrolig! Obegripligt att Göran Lagerberg efter Tages helt slutade som sångare.

9) Prisoner 763
Tommy igen. En liten bagatell med komp på spinett(!) i inledningen. Inte min favorit på plattan, men även Beatles hade några spår som inte var lika starka som deras bästa.

10) Why Do You Hide It
Suverän låt, suveränt arrangemang och suveränt framförande.

11) House Of Soul Hill
En av svensk 60-talspops röjigaste låtar. I den här genren så var Tages helt
outstanding. Oslagbart. Att det här inte släpptes på singel är för mig en gåta.
Kunde kanske till och med ha toppat både englands- och USA-listan…

12) Short Song
Och så avslutas skivan med en enminutssång från Tommy Blom. Trevlig men mest som en avslutning, typ slutackordet i A Day In The Life på Sgt Pepper.

Summa summarum en suverän skiva från ett suveränt band!
Med andra ord så är betyget ett och inget annat, nämligen:

FEM av FEM möjliga!!!

…och ändå så är det inte ens deras bästa skiva…
En ny skiva i morgon!!!

Popularity: 17% [?]

Svenska LP-skivor #7 The Hep Stars ”Hep Stars Bästa” EMI:s Stjärnserie Vol. 13

Posted in Min blogg at 12:29 e m

EN SAMLING MED HEP STARS-SINGLAR! PÅ EN HEL DEL GOTT OCH PÅ VÄLDIGT MYCKET ONT…

1) Caddilac
En odödlig svesk popklassiker! Världsklass!

2) Bald Headed Woman
Sanslöst bra!

3) Save Your Heart For Me
Helt vedervärdigt!

4) Farmer John
Ytterligare en klassiker

5) Speedy Gonzales
Ytterligare ett av de där bevisen på att gruppen borde ha lagt av ett par år tidigare än de gjorde.

6) Speleman
Och om inte det här tar priset…?

Sida 2

1) Wedding
En av Benny Anderssons första kompositioner…och en av de bästa!

2) I Natt Jag Drömde
Tänk om Hep Stars aldrig hade spelat in den här smörjan…Hur mycket bättre hade inte vår värld sett ut då…?

3) Consolation
Enligt mig en av Benny Anderssons genom tiderna bästa komposition. Ja inte bara en av de bästa svenska sextiotals-hitsen utan även en av de bättre verken under hela den eran. Jag går så långt som att säga att inte en Abba-låt kommer upp i samma höga klass som Consolation…

4) Oh! Carol
Fullkomligt vedervärdigt! En av de värsta covers på en femtiotals-låt som jag någonsin har hört!!!

5) Holiday For Clowns
En av gruppens bästa singlar från den senare delen av karriären.

6) I Sagans Land
Och så avslutas allt med ytterligare ett rejält magplask. Magplask…? Total katastrof är nog ett mer passande namn.

Ja vad ska man säga…?
Ömsom total dynga, ömsom klassisk svensk rockmusik av högsta kvalitet!
Vem hade totat ihop den här samlingen? Hur kunde någon tänka sig att en person som var torsk på Hep Stars skulle sitta och lyssna på Speleman och I Sagans Land?

Slutbetyg: Tja, hälften är omöjligt att ens bedömma, hälften är lysande, så…
En TVÅA…

Popularity: 15% [?]

01.08.08

Svenska LP-skivor #6 av 365 Pugh Rogefeldt – Het

Posted in Min blogg at 1:51 f m

Het
Jaha, så var vi framme vid Pugh då!
Pugh – alias Torbjörn Anders Rogefeldt med rötter i Västerås – en av hörnpelarna i den tidiga svenska s.k. progressiva rocken och den förste att slå igenom med rock sjungen på svenska. Den skiva som jag valt ut här kanske inte är en bra representant för just den epok som han i dag nog är mest ihågkommen för, men kanske just därför så kan det bli lite mindre förutsägbart och därigenom förhoppningsvis lite roligare.
Var lugna, alla hans tidiga plattor kommer förr eller senare att dyka upp här i spalterna.

1) Ambulansen
En kanonstart med en tung, svängig rockare och med en Rogefeldt i toppform. Klara spår av en Pugh från eran 1969/70, vilket självklart är något mycket positivt.

2) Stockholm
Uttjatad, tråkig, seg halvdisco-dänga som inte ens var bra då när den kom.
Sticket är väl sådär, men instrumentalbryggan tillbaka till refrängen måste väl ändå vara Pughs största kalkonparti någonsin…? Jo, det var ju onekligen hans största hit någonsin, men ändå…

3) Tuggummit
Tack! Tillbaka till riktig musik! Det kanske inte lyfter helt och hållet, en viss disco-feeling i trumma och bas biter sig kvar men själva låten är kanon. Men nog hade den gode Pugh här lyssnat lite grann på Kinks och deras Sunny Afternoon innan han totade ihop den här kompositionen?

4) Aftonfalken
Men här kommer en riktig fullträff! En bländande vacker Pugh-komposition i folktonanda med ett mycket fint arrangemang, möjligtvis skivans höjdpunkt.

5) Viking Viking
Och inte var det mycket sämre här inte. Tung, väspelad boogie-rock med ett intrssant arangemang och en bra melodi. Viking, Viking är en av plattans bättre låtar.

6) Het
Nej, inget för mig den här flörten med disco.

7) Utan Dig Är Jag Noll
Tyvärr, en låt till som känns ganska tungrodd, och som inte riktigt lyfter nån gång. Utan Dig Är Jag Noll inehåller dock ett snyggt litet gitarrsolo, något som vid den här tiden började bli en utrotningshotad vara även inom tung rockmusik.

8)Låt Mej Leva
Ett kliv uppåt! Tung rock men med små avtryck av den gamle Pugh. Ett väldigt snyggt stick med piano- och basackompanjemang och ett dramatiskt avslut. En av de mer tänkvärda texterna på skivan.

9) Dansa Min Docka
Jaha, och vad handlar den här låten om då? ”Livet rinner undan för en skidprinsessa”. ”Flickan i sin ensamhet kanhända dansar polka med Björn”
Avd. interna skämt? Trist låt f.ö. Ett litet gitarrsolo till dock…

10) Ungerska Baletten
Hmm, lite bättre musikaliskt, ytterligare ett solo (samtliga solon mästerligt spelade av hr. Rogefeldt själv f.ö.) men återigen en helt obegriplig text!

Tyvärr så känns sida 2 som klart svagare än ettan. Det är en klart habil skiva men onekligen lite ojämn. Det är svårt att se en rak linje. Stundtals verkar det nästan som om Pugh har förlyssnat sig på Springsteen, inte i sitt utspel men i melodiernas uppbyggnad, ex. Ungerska Baletten, och hos en viss del av låtar som i stort sett bara kan fungera ”live” som ”sjung-med-och-klappa-takten-låtar”, ex. Het och refrängen på Låt Mej Leva. När det är bra så är det riktigt, riktigt bra som hos majoriteten av låtarna på sida 1.
Med andra ord:
Slutbetyg: en stark trea!

Popularity: 13% [?]