1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (2 votes, average: 4,50 out of 5)
Loading ... Loading ...

01.29.08

Svenska LP-skivor #19 The Shanes – SSSS Shanes

Posted in Min blogg at 1:43 f m

NORRLANDS SVAR PÅ VENTURES SOM SEDERMERA KOM ATT BLI KOMBATTANTER TILL STREAPLERS!!!

shanes68.jpg

Visste ni att det var ingen annan än allas vår Thore Skogman som hjälpte Kirunas stolthet The Shanes till sitt första skivkontrakt? Så var det i alla fall och året var 1963!
Gruppen tackade för förtroendet och såg till att få upp sin allra första singel – Gunfight Saloon – på tio-i-topp. Visserligen bara en vecka, men ändå, de flesta kom aldrig dit överhuvudtaget. I början var det det instrumentala som gällde för gruppen, med gitarrvirtuosen Staffan Berggren i spetsen var man som ett svenskt svar på amerikanska Ventures. Något som dock snabbt kom att förändras, framför allt med sångaren Lennart Grahns entré i gruppen sensommaren -64.
Hösten det året såg man sen till – rejält också – att singeln Let Me Show You Who I Am gick direkt upp på förstaplatsen på Tio-I-Topp!
Än i dag tvistar de lärde om hur Shanes kunde få 97% av rösterna från just Luleå…Ja, av en slump råkade grabbarna visserligen befinna sig där samma dag…Av en slump alltså, fattas bara…Fråga Lennart Grahn nästa gång ni ser honom, han älskar att prata om det här ämnet!
Hur som helst så startade Shanes där och i det ögonblicket sin storhetsperiod som sen skulle komma att vara i ungefär 4 intensiva år.
Strunt i det nu, här kommer den, en recension av The Shanes fjärde LP, Ssss Shanes:

THE SHANES – SSSS SHANES 1967 Utgiven på Columbia

1) Chris-Craft No.9
Stor hit på sin tid, men en låt som aldrig fäste för mig trots sin proffsiga produktion. Svajig stämsång och halvtöntig låt om…ja vadå? En båt? Nåja, så här 40 år senare så är det givetvis ändå en stor nostalgitripp varje gång jag hör låten. OK, Kit – kompositören – du får godkänt. Det är nog en bra låt när allt kommer omkring!

2) Happy Birthday Broken Heart
En mycket snygg tidstypisk poplåt av det för mig helt okända kopositörsparet Linzer/Randell. Kanonkomposition! Bra framfört!

3) You’ll Never Know
Märklig låt som jag inte blir riktigt klok på. Jättesnyggt mellanspel och outro på munspel, däremellan absolut ingenting. Några strömollackord, en bas, en tamburin och tafatt, mumlig sång. Det hela är över så snabbt att man inte ens hinner fatta att det är en låt som har startat innan den lyckligtvis är över. Mycket märkligt.

4) Save The Last Dance For Me
Jo, någonstans här startade väl utförsbacken för bandet. Varför skulle vi behöva utsättas för detta? Gräsligt, ja till och med taffligt spelat här och där. Tyvärr nummer två av plattans tre hitlåtar.

5) Holy Cow
Tillbaka in på rätt spår igen! Inte något helgjutet övertygande men ändå klart habilt och ett intressant låtval, en Lee Dorsey-hit från 1966. Många purister kanske rynkar på näsan åt Shanes försök till cover här, men glöm det! Dom sätter verkligen en personlig prägel på hela låten och behöver absolut inte skämmas för sin insats.

6) Humpty Dumpty
Och så avslutas då sida ett med nåt halvt vansinnigt. Är det Lavern Baker som har gjort den här tidigare? Nån som vet? Fullt tryck är det hursomhelst, precis så som många av oss vill höra Shanes. Kul, djärvt och läckert.

7) I’ve Got It Bad
En riktigt, riktigt bra halvbluesig mollballad skriven av Del Shannon, inspelad av densamme -66. Rent av imponerande sång både på versens lead och stickets stämmor. En av plattans tre bästa!

8) Let’s Hang On
Kompositörstrion Crewe-Linzer-Randell är pappor till denna låt. Dvs de två som toat ihop spår två på skivan, Happy Birthday Broken Heart plus någon som i efternamn heter Crewe.
En ganska typisk pop-ballad anno -67. Habilt framförd med kanske lite väl svajig falsettsång. En mellanlåt.

9) Hey There, Sunbeams
Och här kommer kompositör Grahn inglidandes! En klart godkänd komposition med sjysst gung i kompet. Lite opersonligt eller profillöst kanske, inte desto mindre en klart lyssvärd låt. Hitkänsla i låten faktiskt.

10) I’m Feelin’ Low-Down
Ytterligare ett litet kliv framåt med denna läckra ballad, komponerad av Thokon/Akon, dvs Thorstein Bergman/Anders Henriksson, (tack Lennart W. för uppgiften!). Känslofylld leadsång om än lite svajig, men aningen underproducerat. Här hade jag velat ha lite stämsång. John Spence som brukade arrangera PJ Probys ballader kanske kunde hjälpt till?

11) She’s A Yum Yum
Kanonversion på Dallas Fraziers låt som denne själv spelat in året innan! Kanske plattans höjdpunkt! Här sitter allt exakt som det ska. Lead, stämmor, komp, gitarrsolo, inspelning och produktion! Mer sånt här och ut med dansbandsflörten grabbar! (Senkommet gott råd c:a 40 år för sent…)
En blomma för Kirunasönernas förmåga att – likt Tages – hitta udda okända låtar utifrån att göra covers på!

12) Can I Trust You
En hyfsad hitlåt – den tredje – som startar med ett starkt dramatiskt anslag. Stämsången på bryggan till refrängen är verkligen läcker och själva refrängen i fransk chanson-anda är grym…och så kommer då la-la-la-laa-la-laa och förstör alltihopa – nja, inte riktigt, men nästan. Nej, nu överdriver jag, men varje gång som jag hör det där la-la-la…så suckar jag och tycker att låten dyker!
Hur som helst så är det en cover på en cover. Dvs en cover på Bachelors engelska version av den italienska hiten Io Ti Daro Di Piú (övers. Jag kommer att ge dig mer), av artisten Ornella Vanoni.
I vart fall en habil version på en bra låt, inte Shanes bästa, inte plattans bästa heller, men en OK avslutning på en annars överraskande vital skiva.

Summa summarum en klart godkänd platta från norrlands pop-stoltheter!
Jämfört med Mascots Ellpee så är Ssss Shanes betydligt mer välgjord. Om än inte mer än godkänt så är det ändå med några få undantag en genomgående bra produktion på skivan, vilket självklart är mycket värt. Medans Mascots sen riktade in sig på eget, ambitiöst material men inte riktigt nådde fram i slutändan så har Shanes här rättat in munnen efter matsäcken storlek och går därmed hem med det mesta de försöker sig på. Betydligt mer lättviktigt och opretentiöst än Mascots utan tvekan, och ungefär hälften av lätarna är covers, men – som tidigare sagt – de kom i mål på nästan alla 12 sträckorna. Klart godkänt, men inget mästerverk.

Slutbetyg: En stark TREA av fem möjliga

Popularity: 32% [?]

11 Comments »

  1. Lennart Wrigholm said,

    01.30.08 at 12:09 e m

    Jodå, Shanes hade sina stunder. Ett av Sveriges bästa band på sin tid. De hade också fortsättningsvis ett gott öga till Del Shannons låtar. På det sista pop-albumet, Shanes VI, gör de en helt godkänd cover av For A Little While. Men visst, det kunde bli lite ojämt.
    Dessutom hävdar jag fortfarande att Kit Sundqvist snodde större delen av Hermans Hermits A Must To Avoid när han skrev Chris Craft No 9.

    För övrigt, bakom signaturen F Thokon – F Akon döljer sej Thorstein Bergman och Anders Henriksson.

  2. Micke said,

    01.30.08 at 2:26 e m

    Tack Lennart!!!
    En 40-årig gåta löst!!!!!!!!!!!!!!!!
    En del vet jag, men DET visste jag inte!!!!!!!!!
    Mycket kommer därmed i ett helt annat ljus. Men varför en psedonym överhuvudtaget?

  3. Lennart Wrigholm said,

    01.31.08 at 9:23 f m

    Det glädjer mej att den gåtan var löst. Medan vi ändå är på gång kan vi lösa frågan om Bob Crewe också.
    Han var den amerikanske grabb som inledde karriären som producent åt Freddie Cannon. Sedan upptäckte han Franki Valli och dennes The 4 Season och rattade deras inspelningar under flera år. Något som innebar att Crewe blev rikare än trollen.
    Let´s Hang On är ju en av The 4 Seasons stora, amerikanska, hits.
    Det här gänget hade ju enorma framgångar på hemmamarknaden i mitten av 60-talet men gjorde få intryck på egen hand på denna sida av Atlanten. Däremot gjordes det otaliga coverversioner av deras låtar.
    Bob Crewe skrev otaliga låtar, ofta tillsammans med andra, tillsammans med Bob Knight ligger han också bakom I´m Going Out samt Treat Her Like A Lady.
    Låtar som Tages förmodligen hittade i de högar av singelplattor som EMI fick från USA de här åren. Material som sällan gavs ut på den svenska marknaden.
    Bob Crewe hade sin storhetstid under 60-talet men medverkade även som kompositör till Lady Marmalade. Stor discohit i mitten av 70-talet.

  4. Stjofön Presley said,

    02.01.08 at 9:42 e m

    Lennart Steele och alla andra! Låt oss inte glömma storverket Bob Crewe gjorde med Mitch Ryder på den fantastiska What now my love, där Ryder hanterar både titelspåret och If you go away på ett sånt sätt att man baxnar. Vi får inte heller glömma Jenny take a ride och de andra riviga spåren med Mitch Ryder och Detroit Wheels, även de producerade av spakmästaren Bob Crewe. Han var en allvarlig konkurrent till Spector, som ju var mer för det svulstiga. Den som inte hört What now… bör leta! Hör du det, Steele!

  5. Micke said,

    02.02.08 at 12:07 f m

    Tack Stofjön!
    Jag hade tidigare inte kopplat ihop DEN Crewe med Ryders Crewe! Nu vet jag det!
    Mitch Ryder är självfallet en favorit sen länge hos undertecknad!
    Det märkliga är bara att Mitch Ryder tidigt tappade nästan allt. Eller, finns det någon med en annorlunda uppfattning?

  6. Tobbe said,

    02.02.08 at 4:33 f m

    Shanes sätt att spela tyngre R/B kunde näppeligen
    jämföras med något i Sverige.

    Chris-Craft i all ära men de var som bäst dessförinnan.
    Men man ska överleva också…..
    Och det har Shanes gjort. De finns ju ännu idag!

  7. Micke said,

    02.03.08 at 6:18 e m

    Visst var Shanes bäst i början, Tobbe!
    Helt korrekt!

  8. Tobbe said,

    02.03.08 at 8:01 e m

    SSSS Shanes

    Ett album som redovisar Shanes hur det var och hur det blev…Inramat av lanseringen av en Hitlåt, Chris Craft no 9 och avslutat med en annan välkänd Shanes-
    klassiker, Can I Trust You.
    Däremellan en rad av olika stilar.
    Pop-schlagers, ballader och bred sång till stor orkester.
    Man kan ana påverkan av både Beatles och Motown mm.
    Det mesta klaras av med gott resultat.
    Men visst. Varför gjorde de inte något bättre av Save The Last Dance For Me ? Kompet är tunt som en flugsmälla på en perstorpsplatta.
    Hade grabbarna glömt instrumenten hemma den dagen? Men rösterna var med och sången är OK.
    Denna låt kom sen att hänga fast hos bandet åren därefter på sveriges dansbanor.
    Man kan även på albumet höra ett underhållande band med humor som gör sig bra på scen.

    Shanes blå känsla och tydlig bas finns ännu med.
    Men jag håller med om Mickes slutomdöme och
    tipsar av personlig åsikt att lyssna på Shanes bägge
    album före detta.
    (The Shane gang -65 Shanes again -66)

  9. Martin said,

    01.01.09 at 2:44 f m

    Såg ”Shanes” 4 dygn med ett pop-band från 1965 igår. Fan vad bra den dokumentärfilmen är. Har inte sett den sedan svt visade den 1980 i och med att shanesarna såg och kommenterade den i och med comebacken med ”Revival” skivan och tv. Nygammaltframträdandet minns jag. The Shanes är ett mycket bra band än i dag. Såg 4 gigs med orginal Shanes i norrbotten sommaren 2006 på deras ”The experimental summer tour 2006”. Lennarts mellansnack är fan i mej det bästa en artist i sverige kan hålla inför en folkparkspublik en fredag eller lördagkväll. Avslappnad cool stämning, bra blandning Shanespophistorik, jävligt bra publikkontakt, bra gitarrister i Tommy, Staffan, Kitt och deras sång. Mycket roligt att Svante sjunger ”Rockin´all over the world”. Hoppas Svante kommer med flera sånginsatser framöver. Lennart fixar alla situationer. Torra backas upp av Päivirintatrummisen eller Jerkatrummisen. Det är Lennart och Howlin´Pelle i Hives som regerar publikkontakten i riket. Såg Shanes i Luleå, Lainio och 2 gånger i Piteå -06. Ska hålla utkik efter deras spelningar med orginal Shanes framöver. SHANES ÄR NORRLANDS GULD! Jag hoppas någon arrangör bokar dem i västerbotten nångång.

  10. Stjofön Presley said,

    01.01.09 at 3:06 f m

    Ett sagolikt gott år tillönskas såväl Shanesfanset ovan, dig Micke och alla andra som håller Världen Intressantaste Blogg (VIB) igång! Nu är jag trött, berusad, lycklig och dessutom glad att tillhöra detta gäng av bloggare som hamnat på denna VIB! Gott nytt år! Och en Mycket God Fortsättning!
    Från morfadern, jultomten, pappan, musikanten och skrivmaskinisten
    Stjofön Presley
    Tack för allt Micke! Vi höres!

  11. Micke said,

    01.01.09 at 2:39 e m

    Kul och intressant inlägg Martin! Vore faktiskt kanon att få se Shanes, så som de var på sextio-talet, i dag här i Stockholm…

    Stjofön, mycket visste jag att du är…men jultomte…? Tomte möjligtvis…
    Gott nytt år hur somhelst.

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *