1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (1 votes, average: 3,00 out of 5)
Loading ... Loading ...

01.28.08

Svenska LP-skivor #18 Ted Gärdestad – Ted 1973

Posted in Min blogg at 1:26 f m

EN STARK ANDRA SKIVA FRÅN EN AV DET SVENSKA SJUTTIOTALETS STÖRSTA NAMN

images.jpg

En av sjuttitalets allra främsta svenska artister var onekligen Ted Gärdestad! De allra flesta födda -65 eller tidigare har en stor ryggsäck med minnen från förr som direkt aktiveras så fort som en Ted Gärdestad-låt dyker upp på radion. Och – viktigt i sammanhanget – för de allra flesta så är det nästan uteslutande goda minnesbilder. Teds trallvänliga låtar med brodern Kenneths livsbejakande texter har nog fått många att associera musiken till en svunnen ungdom. Då när livet verkligen var ljusare, gladare och mer positivt än vad det syns vara i dag. Illusion? Javisst, inte var vi lyckligare då inte, det vi väl, men vårt selektiva minne får oss att tro att det var just så.
Jo viss musik har onekligen en stark tidsmaskinseffekt, även om det inte alls är fråga om någon personlig favoritartist som sjunger.
Till saken, nämligen plattans låtar:

1) Jag Ska Fänga En Ängel
Tänk att starta en platta med en sån här kanonlåt! Mäktigt arr, perfekt produktion, tungt band (Schaffer på gitarr) och så Teds naiva pojkstämma sjungandes sin bror Kenneths text om det ämne som vi alla kan läsa in våra egna erfarenheter i! Oerhört bra!
En del vet jag tyckier att det bara inte gick att misslyckas med den uppbackning som den unge Ted fick: Björn & Benny, Schaffer, Sven-Olof Walldorff, Agneta & Frida, Lena Andersson m.fl. Det är ju bara en del av sanningen, Ted Gärdestad fick det stöd som han hade just av den anledning att han var den talang som han var! Och det visar han här. Som sagt: en riktig kanonlåt!

2) Sol, Vind Och Vatten
Och inte var det mycket sämre här inte! En av Teds allra bästa kompositioner i ett väldigt fint arrangemang En text som många säkert tycker är snudd på pekoral, för mig är den möjligtvis lite luddig, vad den handlar om tål väl att dikuteras…
Orden faller ändå väldigt väl in i melodin. Ett drag hos Gärdestad under hela hans karriär var också att han konsekvent sjöng sin brors texter som om de vore hans egna.

3) Skolsång
En inte alls lika stark låt med lite överdrivet tungt komp i kontrast till en lite för trallig melodi.

4) Kaliforniens Guld
Den typ av låt som – i likhet med ”Sol, Vind…” – är den som bäst passar Teds lätt späda röst.
Texten? Fantasieggande kanske,men inte någon av bror Kenneths bästa.

5) Come Give Me Love
Det här däremot, är en av Teds bästa låtar någonsin.Väldigt bra komposition som 10 år senare skulle kunnat bli en världshit i händerna på Forengier eller Toto. Den enda plumpen skulle vara Teds sång som inte riktigt träffar alla toner. Återigen en mäktig produktion och ett arr som nästan för tankarna till Mike Oldfield.

6) Ramanagaram
Fin låt med ett väl utarbetat arrangemang. Hör jag spår av Cat Stevens…?

7) Oh, vilken härlig dag
Lättviktigt, visst, men ändå med klassisk Gärdestadprägel på det hela. Tralala-refrängen till trots så är det här faktiskt en väldigt bra låt, lite grann i stil med Graham Nashs låtar på tidiga CSN&Y-plattor.

8) Kom I Min Fantasi
Återigen en riktigt bra låt! Gilla det eller inte, Gärdestad var vid den här tiden en förbålt bra låtskrivare. Klart att det går att kritisera det här och säga att det är ytligt, lättviktigt och förlegat. Då säger jag bara: gör om det själva! Här har vi en kille som vid 17 års ålder har gjort 2 plattor fullspäckade med klassiker som spelas än i dag. Inte världens bästa sångröst och inte någon instrumentalist alls att tala om, MEN han gjorde sin grej som han trodde på och gjorde den väldigt, väldigt bra.
Däremot så borde det vara straffbart att skriva texter med ordet Disneyland i texten! Snälla Kenneth, jag skulle kunnat ge dig 10 000 andra ord istället!
Vad sägs om: Samarkand, Drömmars Land, Shangrila???

9) Universum
Udda inledning, som leder till den kanske mest otypiska låten på hela skivan. Mycket fina harmonier och en snygg melodi.

10) Gitarren Och Jag
Inte plattans största ögonblick, men väldigt bra ändå.
Talande för Teds musikskapande är att det inte fanns några typiska drag i ackordsföljder eller upplägg på kompositionerna. Mycket låter också förrädiskt enkelt, men ofta var det istället harmoniskt mycket intrikata och komplicerade ackordsföljder som ledde fram till en för de flesta lättsjungen melodi. Som här.

11) Stenansiktet
Filmmusik från filmen med samma namn.
Inte min favorit alls på skivan. En tung, dyster låt med en melodi som jag närmast associerar till Contact eller Hoola Bandoola! (Jo, det är sant! Lyssna och tänk er att det är Michael Wiehe som sjunger så faller pusselbitarna på plats.).
Det långa slutet med Janne Schaffers Jimmy Page-gitarr som slåss om fokus med Teds sång känns bara alltför överdramatiskt. Jag hade gärna sett ett lite mer värdigt slut på en i övrigt så fin skiva.

Summa summarum en klassisk svensk LP-skiva som trots sina ganska precis 35 år på nacken (säg att jag räknar fel, nån!) håller mycket väl än i dag. Något som väl bevisas av de myckna Ted-samlingarna som oavbrutet dyker upp på marknaden.
En liten detalj bara: Jag tycker faktiskt att plattan lider av underproduktion! Många låtar tycker jag är onödigt nakna och sparsamt arrangerade. Om vi tar inledningsspåret, ”Jag Ska Fånga En Ängel”, så kommer ingen låt senare på plattan ens i närheten av fullödigheten i produktionen som där visas upp. Flera gånger när jag lyssnat på den här skivan så har jag tänkt: med allt detta folk i studion och med Michael B. Tretow vid rattarna, varför drog man inte på lite,lite mer på arren? Jag tror att det hade blivit ännu bättre då.

Slutbetyg: En FYRA av fem möjliga!!!

Popularity: 30% [?]

10 Comments »

  1. Kjelle said,

    01.28.08 at 8:45 e m

    Hej Micke,

    Jag håller med, detta är en svensk klassiker.
    Detta var en av mina första Lp´n så den ligger varmt om hjärtat.
    Jag gillar även Stenansiktet, jag tycker den är tung.
    Men som du nämner, produktionen kunde totalt sätt vara bättre.
    Men ändå mycket stark 4:a

  2. Inger said,

    02.08.08 at 12:42 e m

    Hallå igen!

    För mig är det i det närmaste ofattbart att inte fler passar på härmed och hyllar vår Ted . Kanske för att jag är tjej,vet inte riktigt men hans musik fick mitt tonårshjärta att stundom slå dubbelslag av lycka för att i nästa låt gå ner i varv med en i det närmaste nästan melankolisk känsla.Hans musik kan kanske tyckas lite smått naiv och barnslig stundom men det tycker jag visar hans Klass och finkänslighet ändå.

  3. Markus said,

    03.06.08 at 12:35 e m

    För mig är Ted den störste…Tycker att Come Give Me Love är det vackraste som skrivits inom svensk musik. Den låten säger mycket om Ted som person. Den gränslösa längtan efter kärlek. Jag har haft flera längre samtal med hans bror, Kenneth Gärdestad och det har stärkt min uppfattning i vilken fantastisk person och medmänniska Ted var. Musikaliskt geni, lyhörd, varm och snäll som ville alla väl. Jag citerar Kennet: ”För Ted fanns det bara en väg och det var kärlekens väg”. Om vi ska prata om skivan ”Ted” så är den för mig topp två av hans produktioner tillsammans med sista plattan ”Äntligen På Väg” från 1994. Jag anser att låten ”Sol, vind och vatten gränsar mot genialisk mark. Ted får det att låta så enkelt och vackert och jag ryser varje gång jag hör den. Hur han håller ut på ordet ”hav” och där skapar sig en odödlig egen frasering. Kan hålla med om att det är sparsamt arrangerat på flera låtar, men det är nånstans där bröderna Gärdestad styrka ligger i enligt mig. De får det svåra att låta enkelt. Kenneth vackra, tidlösa texter tillsammans med Teds geniala gitarr/piano komp samt en röst som får mig att våga fortsätta att tro på kärlekens kraft. Jag kan ibland tänka på hur mycket bra låtar Ted hade kvar inom sig. Underbarnet, sökaren, filosofen, musikern Ted Arnbjörn Gärdestad. Jag tror och hoppas att du har det bra på den plats där ljus och mörker möts och att du funnit sanningen om dig själv. Låt solen värma dig…Markus

  4. Peter Johansson said,

    03.23.08 at 9:17 e m

    Tja…jag upptäckte denna underbara blogg igår. Har läst en del recensioner och håller med dig i mycket (svensk 60 tal). Men här går vår skiljelinje. Ted och hans musik är jag uppväxt med (jag är född 62). Jag anser att Ted är en av sveriges mest överskattade artister…tillsammans med ABBA. Michael B. Tretow är dessutom förmodligen världens mest överskattade producent! I mitten på 70-talet hade jag en dröm om att bli skivproducent bl a pga att tretow spred så mycket skitproduktion.

    OT: Tack för att du framhäver Clabbe. Låtarna han skrev på 60-talet var outstanding.

    mvh
    Peter

  5. Micke said,

    03.23.08 at 9:32 e m

    Hej Peter och tack för dina berömmande ord.

    Angående Ted Gärdestad: jo, faktum är väl att han var en artist som hela tiden berörde på ett sånt sätt att man var antingen för eller emot. Överskattad? Tja, han är ju väldigt högt hållen av många, men personligen tycker jag nog att det var en kombination av ungdomlig pionjäranda parad med ett enormt självförtroende kryddad med en hel del naturlig begåvning. Glöm ”Jag Vill Ha En Egen Måne” som ju bara var skräp. Betänk i stället att majoriteten av hans största hits fick han till innan han var tjugo år fyllda!

  6. Peter Johansson said,

    03.23.08 at 10:04 e m

    Kul!
    Jag vill ha en egen måne är trots allt den enda låt med Ted som jag gillar:)
    När den kom trodde jag att något stort var på gång man ack vad jag blev besviken.

    Gillar ditt uttryck ”ungdomlig pionjäranda”, det använder ofta när jag måste försvara mina 60-tals idoler mot mina yngre och oförstående vänner.
    Peter

  7. Micke said,

    03.23.08 at 10:16 e m

    Ungdomlig pionjäranda.
    Jo, det var ju just det som gjorde musiken så stor som den blev då i rockens och popens begynnelse. Allt var nytt och överallt så fanns det oprövad mark. I dag är det till att börja med inte så, dessutom har nya utövare hela rockhistorien i bakhuvudet och blir hela tiden hur undermedvetet det än sker påverkade av det. ”Än bas SKA låta på ett visst sätt”. Så var det ju ingen som sa 1967 precis.

  8. Klara Joelsson said,

    09.13.09 at 5:15 e m

    Hej, jag tycker Ted Gärdestad är underbar. Den person han verkade vara, musiken och, Kenneths, texter. Allt är underbart och jag är bedrövligt ledsen över att allt skulle gå som det gick för honom, fastän han tog sitt liv samma år som jag föddes, men det är klart att om man är sjuk så är man men inte blir man gladare för det. Jag, efter att ha tagit reda på väldigt mycket om killen i fråga, håller med Kenneth enormt i att jag inte i min värld kan förstå att han faktiskt valde att inte leva med den livslusten som verkar finnas i den mannen.
    Jag känner inte, som ni klart och tydligt förstår, Ted Gärdestad på många sätt men den Ted Gärdestad jag lärt känna genom han musik och text och böcker och alla andra sätt jag har fått ta del av kan jag säga att jag varit riktigt förälskad i. I varje fall den 15 åriga Ted Gärdestad.

  9. Stjofön Presley said,

    09.13.09 at 9:27 e m

    Klara Joelsson! Jag älskar er, Klara! Så underbart skönt att någon äntligen skriver ett par rader på denna, den bästa av bloggar i hela Svea rike! Därför ska ni älskas, fröken, til livets ände!
    Dessutom håller jag med dig om Ted G. Men framför allt är jag intresserad av att veta mer om brorsan, Kennet, som skrev alla de fina texterna. Vad drev honom? Har hittills inte läst en enda ordentlig artist-intervju med Kennet. Det vill jag se!!! Eller höra, för den delen, det går lika bra.

  10. Klara Joelsson said,

    09.16.09 at 6:16 e m

    Man tackars hjärtligast! :)

    Och jag håller med dig oxå men jag skulle kunna ge lite gissningsinformation om att jag tror att det var Ted som drev Kenneth. Han gav ju ord till hans brors tankar och jag tror att längst in blev han glad av att kunna lyckas med det och även se sin egen bror lyckas så bra överhuvudtaget.
    Men enbart mina egna gissningar är teorin till detta

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *