1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (2 votes, average: 5,00 out of 5)
Loading ... Loading ...

01.23.08

Svenska LP-skivor #15 KSMB – Rika Barn Leka Bäst 1981

Posted in Min blogg at 1:10 f m

SVENSKA PUNKLEGENDERS ANDRA OCH – NÄSTAN – SISTA STUDIOSKIVA

ksmb.jpg

Hej igen!!!
Så dags för ett av den svenska punkens flaggskepp: KSMB!
Bildat i slutet av 70-talet som en punkparodi (!) så gick KSMB (förkortning för Kurt-Sune Med Berit) från klarhet till klarhet via en formidabel liveakt vars rykte spreds i stort sett enbart med mun-mot-öra-metoden. Utan den minsta reklammaskin i ryggen blev man på några få månader ett av de populäraste banden i hela Sverige och med ett debutalbum som slog ner mer eller mindre som en bomb. Mer om den LPn senare. I kväll så handlar det om uppföljaren: Rika Barn Leka Bäst.
En skiva med ett omslag i mörka färger. Både musik och – framför allt – text är också betydligt mörkare än på den första LPn. Där jag upplevde den första LPns texter som ironiska och galghumoristiska känns texterna på den andra snudd på ett fall för en psykoanalytiker…

Men, innan vi går vidare med detaljer, ett par små ord:

Angående det jag skrev tidigare i min recension av Stefan Sundströms debut om jävighet, dvs att jag känner artisten sen tidigare. Jo, det ÄR svårt efter ett långt liv och ett stort intresse för rockmusik att INTE ha anknytningar till band både här och där i sin egen hemstad. KSMB. Jo, visst finns det kopplingar till mitt eget förflutna här, men jag hoppas att det inte är nånting som påverkar mig i någon riktning. Tja, förresten… är det inte kul att få ge gamla bekanta en riktig käftsmäll för gamla synders skull???
Skämt åsido så vill jag inte se mig själv som medvetet undfallande eller överdrivet positiv! Det skulle kunna bli så att i min iver att INTE vara det skulle det hela kunna stjälpa över åt andra hållet i stället, men jag ska försöka att hålla tungan rätt i mun!

Här kommer plattan: i vanlig ordning låt för låt!

1) Sex Noll Två
Inledningslåt med ett grundriff som jag alltid tyckt varit grymt. Enkelt men väldigt effektivt. Som vanligt tungt komp med ettriga gittarer. MEN, stilmässigt väldigt långt från gruppens första LP. Som tidigare sagt: mörkare, deppigare såväl i musik som i text.

2) Upp & Ner
Tro det eller ej, men min direkta association på den här låten är…Eldkvarn!!! Lyssna på de fyra första spåren på Musik För Miljonärer och släng sen på Upp & Ner. KSMB goes Plura & Co!!! Men då Eldkvarn sjunger om party så verkar KSMB tycka att livet är mest ner att döma av texten…
Men, det ÄR en bra upptempo-låt med fyndiga intrikata melodier.

3) Polsk Schlager
Stilfullt, elegant, överraskande, djärvt och väldigt, väldigt bra gjort! Snudd på sensationellt! För min del skivans höjdpunkt.
Men Johan…vemodet finns även här, precis som en hel del stänk av, tja…hade sången varit sämre så skulle, jag skriver skulle, det ha kunnat vara en ovanligt lyckad Magnus Uggla-skapelse…Inget ont med det, Magnus har ju åtminstone varit bra på starka ”hooks” i sitt komponerande.
Hur som helst så är slutresultatet oerhört mycket bättre än det mesta som Uggla har gjort, men samtidigt också en ocean stilmässigt från det musikaliska på KSMBs första skiva.

4) Blått & Guld
Fullt röj och full partystämning! Och för första gången något som andas punk, i det här fallet trall-punk a lá Clash. I allt ös så finns det ett snyggt arrat blås.
Trots allsångsrefräng och partysväng så är det dock återigen mörker i texten, ren ångest den här gången. Hallå där Johan, ska inte punk vara rolig???

5) Klockan 8
Återigen snabbt punktempo i tidig Clash-anda. Bra drag i kompet och återigen väldigt innovativa, snygga gitarr-figurer.
Men varifrån kommer denna svartsyn i texten?

6) Snopprock
Snyggt inledningsriff som leder oss till en av plattans höjdpunkter. Fullt ös, tungt komp, utmärkt komposition med en väldigt bra melodi.

7) Jag Är Ingenting
KSMB i Rocksteady-tappning? Väldigt överraskande för den större massan vid den tidpunkten, men för en del var det nog ganska uppenbart att det var Clash och deras äventyr på ny, spännande mark som hade inspirerat grabbarna. När jag lyssnar på det här i dag så framstår väl gruppens insats mest som en blandning av experiment och lekstuga, typ: ”Ska vi testa nåt nytt?” – men det är onekligen gjort med stor finess. Blåset ger låten det där lite extra som gör att den sätter sig direkt.
En recensent – som dissade den här skivan totalt – tyckte att det här lät hemskt. Det tycker inte jag, tvärtom.

8) Jag Vill Bara Dansa
Helt klart det svagaste spåret på skivan, men till slut så fick vi ju en glad text, om än med en stor portion ironi. För övrigt trist, kantigt och för en gångs skull med svag sång.

9) Drömmar
Ytterligare ett tveksamt nummer är plattans sista spår, en låt som aldrig tar sig riktigt musikaliskt. Ingen röd linje, inga snygga riff, inte ens en bra melodi.
Visst, kompet är tungt, sången bra men helheten når inte samma höjd som tidigare. Och codan med ett par minuters växelgitarrsolo är inte en värdig avslutning på en i övrigt alldeles utmärkt skiva. Sorry, Guld-Lars och Ampull, ni har gjort mycket bättre ifrån er tidigare på plattan!
Textmässigt så är det dock ett lyft. Samma elände som tidigare, men här känns det mindre konstruerat och mer självupplevt.

Summa summarum en klart bra men kanske framför allt djärv LP från ett gäng som hade modet att frångå formeln från sin första platta trots den högst oväntade framgången med densamma. Visst, de hade fått nya influenser och därmed frön till ett annat stuk, men de flesta i deras läge hade nog gjort en blåkopia på sin debut även om det hade stridit mot den egna smaken, så icke KSMB.
Trots det så blev de snudd på slaktade i dagspressen för den här skivan. Ofattbart enligt mig. ”Ett stort steg bakåt” skrev någon. Tvärtom, man följde sin tid och bröt egen ny mark!
Förrutom ett tungt komp från Johan och Magnus på trummor resp. bas, så känns gitarrspelet väldigt tungt, finurligt och uppfinningsrikt nästan hela vägen igenom. Det som imponerar mest på mig är dock trots allt sången. Micke Alonso och Steppan är formidabla frontfigurer som slår de flesta i punkgenerationen på fingrarna med sitt starka utspel fyllt med självförtroende, pondus OCH förmågan att uttrycka det som dom vill säga!
Riktigt där uppe i topp kommer dom KSMBs andra LP inte, det är en bit kvar. Kanske hade deras Magnum Opus kommit utifall de hade hållit på ett par år till, i stället för att kasta in handduken ungefär ett år senare. Cirkus 10 år efter uppbrottet dök ett starkt reformerat KSMB upp med en ny skiva – En Gång Till – men för de flesta så anses nog det här som den ”riktiga” gruppens sista platta.
Det här är hur som helst en bra skiva från ett mycket bra band!

Slutbetyg: FYRA av fem!!!

Popularity: 24% [?]

1 kommentar »

  1. Anders Hedman said,

    02.17.11 at 2:17 e m

    Att skivan är så bra beror givetvis på att KSMB i trummisen Johan Johansson hade en fenomenal låtskrivare, som komponerat alla utom två av spåren. Varifrån svartsynen i texterna kommer från kan jag dock inte svara på – JJ måste ha haft en svartsynt period. Värda att uppmärksamma (om du inte gjort det i något gammalt blogginlägg) är även JJ:s senare skivor, med grupperna Strindbergs och John Lenin, samt solo.

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *