1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

01.21.08

Svenska LP-skivor #14 Peps Persson aka Linkin’ Louisiana Peps – Blues Connection 1968

Posted in Min blogg at 12:50 f m

peps.jpg

Hallå igen!

En av de mest seglivade och ihärdigaste svenska artister som kommit fram i vår rock-popgeneration är utan tvekan Peps Persson!
Denne har självfallet en helt given plats i denna serie. Fler plattor med denne dinosaurie/gigant kommer månaderna framöver, jag lovar!
Blues Connection är Peps debutskiva, utgiven 1968, och då under namnet Linkin’ Lousina Peps. Att psedonymen kom att kortas ner till en liten stavelse är vi väl tacksamma för…
Med sig i studion hade han Pelle Ekman – på trummor, Guy Öhrström – gitarr, Bill Öhrström – slagverk, – Göran Malmberg – bas, Slim Notini – piano och Göran Ramberg som spelade orgel. Peps själv sjöng och blåste munspel…med den äran!
Vad som bör has i minnet när man bedömer den här skivan är att blues vid den här tiden för den stora massan var TOTALT okänd. Jo, John Mayall, Canned Heat, Fleetwood Mac osv hade precis dykt upp, men de hade ännu inte gjort sig ett namn i Sverige förutom hos finsmakarna.
Och det fanns inte ett band i Sverige som spelade ren blues 1968! Visst, en hel del svenska band – Tages, Shakers, Namelosers m.fl. – hade, likt brittiska motsvarigheter, gjort covers på rythm n’ blues-låtar som Seventh Son, New Orleans, Dancing In The Street o.s.v., men renodlad blues hade ingen av dom mer än i korta passager sysslat med. Just därför så låter Peps debutskiva sensationellt fräsch! Det är som om han inte gjort annat tidigare i livet än att spela och sjunga blues. En tvättäkta artist!!!

Låt för låt:

1) Blues With A Feeling
Walter Jacobs-cover av ett gäng unga hugriga svenskar! Mästerligt munspelsblås från Peps. Malmberg på sax är kanske lite väl fångad i bop-fraser, visar sig dock vara en yrkesman som levererar med klass och finess. Mycket gott helhetsintryck.

2) Dimples
John Lee Hooker på skånska! Återigen glänser Peps munspel, precis som hans sånginsats. Snärtigare komp än på inledningsspåret. Riktigt, riktigt tungt.
Klar internationell toppklass!

3) Five Long Years
Eddie Boyds klassiker i en fenomenal version!

4) Rooster Blues
En version så tät och med sånt naturligt flyt att den inte hade skämt för sig på en bluesfestival i vare sig England eller USA! Lyssna och häpna över vad dessa ynglingar åtstadkom för prick 40 år sen!

5) Shake Your Moneymaker
Elmore James här och på vilket sätt sen! Friare och ledigare än Fleetwood Macs version!

6) The Sky Is Crying
En bluesklassiker. Oerhört snyggt spel av både Peps och Notini. Mäktigt.

7) Dust My Blues
Svängig, stark version klart annorlunda jämfört med orginalet.

8) Sportin’ Life Blues
Brownie McGhee den här gången. Inte det tätaste spåret på plattan, låter stundtals lite trevande och tassande, men Peps själv övertygar som vanligt.

Summa summarum ändå en för sin tid ruggigt bra skiva där frontfiguren – Peps själv – verkligen visar varför det är hans platta genom att vara den lysande fixstjärnan albumet igenom. Jämför med John Mayall som alltid lyckades med konststycket att alltid vara sämst av alla musiker på sina skivor! Det är så att man nästan hade önskat sig lite mer egocentrism hos den altruistiske Peps. Sax- och framför allt gitarrsolona är genomgående under Peps och Notinis nivå! Ännu mera Peps hade inte skadat…
Det skivan har emot sig är ju givetvis tiden. På sin tid var den oerhörd, en ren sensation, i dag har alla hört blues nästan till leda. Ett tag gick det inte att gå och dricka en öl i gamla stan utan att ett amatörbluesband skulle harva 20-minutersjam med solon som aldrig tog slut men som aldrig skulle ha startat. Detta gör att plattan omöjligt kan höras på med de öron som fanns hos skivköparna som tog hem den till myshörnan för 40 år sen.
ÄNDÅ kan ingen undgå att höra vilken stor artist Peps är i varje ögonblick på denna hans debut. Det enda som skiljer honom från en femma är nog ojämnheten hos medmusikerna.

Betyg: FYRA av fem möjliga!!!

Popularity: 25% [?]

6 Comments »

  1. Tobbe said,

    01.21.08 at 4:52 f m

    Blues på skånska-Självklart !

    Låter som en härlig och viktig platta. Med de låtarna och de grabbarna i bandet bakom Peps vid miken.
    Noteras för kommande inköp.
    Peps har gjort mycket för den svenska musiken och blusens spridning i synnerhet.
    Såsom en folkbildare i blues har han dragit till sig en rad musiker.
    Med tiden har de blivit yngre och yngre.
    Han vill lära av dem och de av honom.
    På det viset är han kanske lite av en svensk Graham Bond eller Alexis Korner.
    Han har alltid gått sin egen väg. Gränsöverskridande, vågat men alltid hamnat med fötterna på jorden.
    När han vågar sig på att sjunga blues på svenska och på skånska, blir det helt rätt. Hög standard rakt igenom och det låter som bluesen, ja den föddes i Skåne !
    trevlig måndag !

  2. Micke said,

    01.21.08 at 1:25 e m

    Tack Tobbe!
    Instämmer i varenda bokstav!

  3. lars forsman said,

    01.22.08 at 5:05 e m

    Lyssnar på skivan just nu. Enligt mig, en TREA snarare än din FYRA, men en stark TREA.

  4. Lennart Wrigholm said,

    01.23.08 at 8:56 f m

    Kul att du plockade med det här albumet. En milstolpe i svensk rockhistoria. Har den någonsin återutgivits i någon form? Någon som vet?

  5. Micke said,

    01.23.08 at 1:43 e m

    Javisst, Lennart! Den finns som dubbel-CD till enkelpris med den första och andra LPn!
    Och självklart så här är det en milstolpe i svensk rockhistoria. En fantastisk debut av en artist som i stort sett aldrig gjort annat en bra saker.

  6. Stefan E. Asplund said,

    03.10.08 at 11:47 e m

    Nu har jag läst det mesta du skrivit på din sida. Det är bara att gratulera dej och din affär till världsrekordet!!! Hoppas du du aldrig lägger ner din rörelse. Vad beträffande musiken du skrivit om är smaken som baken…….en sak är vi dock rörande eniga om; P.J. Probys storhet!!!!!
    stå kall Steppen_e

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *