1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

01.18.08

Svenska LP-skivor #12 Eric Gadd-Hello

Posted in Min blogg at 1:32 f m

r-150-537424-1128949205.jpg

Hej igen!

O.K., nog var jag väl lite elak sist mot Eva D. Jan kunde kanske tänka mig att låta bli att skriva om skivor som jag har en sådan uppfattning om. Men, det är ju nu inte nån större mening att enbart hylla skivorna som dyker upp i den här serien, det skulle snabbt bli tradigt, förutsägbart och inte heller så värst trovärdigt.
Men visst. Jag tog i hårt sist, mot Eva, men jag står helt och hållet för vad jag skrev. Dahlgren kommer att dyka upp senare – med ´för henne mer representativa alster – för att ge en mer balanserad bild av hennes artisteri.
Över till Eric Gadd och hans debut-platta Hello, utgiven 1987 på Mistlur. På sin tid så sålde inte skivan speciellt mycket. Det kom dock senare alster från den talangfulle Gadd att göra, minst sagt. I mitten på 90-talet så nådde han artitistiska och kommersiella framgångar som få artister i det här landet har fått uppleva.Om jag minns rätt så sålde hans On Display från 1997 imponerande 170 000 sålda ex. Då börjar vi prata ABBA-siffror.Intressant kan det hur som helst vara att börja titta på hur det lät i början på Gadds karriär. Och det är just vad vi ska göra nu!

1) Tillbaka
En fullträff! Ett inledningsspår med solklar hitkänsla!
New York-soulfunk med en Gadd som vräker på på refrängen som om han vore Thåström själv. Bra kompostition, snyggt arr!

2) Du ljuger
Och det fortsätter i nästan lika imponerande stil. Inte riktigt samma hitkänsla här men ändå väldigt en väldigt bra låt i klar internationell klass. Mycket imponerande för att vara en debutant!

3) Love For Love
Gadd har en gång fått en grammis som Årets Kompositör (-94?), och det märks tidigt i hans karriär att han har en stor känsla för starka melodier som sätter sig utan att vara insmickrande eller banala. Det här är ett utmärkt exempel på det. Lite tunn produktion, annars återigen stor hitpotential. Mycket fin sånginsats av Anna Nederdal.

4) Revolutionary Affair
Kompetent. Funkade säkert live och på dansgolvet, mycket riktigt så är det också en liveinspelning. Hemma i vardagsrummet eller som bakgrund på jobbet blir det här dock mest bara jobbigt. Men, som sagt, väldigt kompetent.
En del av er kanske anser det här vara alldeles för mycket 80-tal med stora biffiga syntljud. Visst, det är tidstypiskt, men…i det fallet så kan jag bara säga så här: musik är musik och kan bara dömas utefter vad som kommer ut ur högtalarna. För mycket 50-tal, kan man säga så? Knappast. Vara hur det vill med det, den här låten var inte min påse.

5) Whatever
Och här börjar skivan svaja, nånstans i takt med Gadds röst som svajar betänkligt här och där. Sida etts klart svagaste kort. Snudd på uselt bitvis. Tråkig låt och undermålig sång. Kanske plattans svagaste kort.

6) Song About Love
Rivstart på sida 2 med en ny rökare med klar hitvarning! Mer ren pop här. Inte helt fjärran från några andra svenska popmakare från perioden, typ Orup och LeMarc.

7) All Over Me
Mjaa…en stark refräng visserligen, men varken låten som helhet eller Gadds sången är speciellt imponerande. Här börjar man känna av en viss avmattning jämfört med sida 1. Snygg coda dock med fint gitarrspel.

8) Lämna Över
Jag kanske är tokig, men jag kan inte hjälpa att tycka att” Gadden” låter som Thåström så fort som han sjunger på svenska!
För övrigt en halvseg funklåt som jag tycker inte riktigt går i mål. Märklig blandning av glättiga syntar och vrålfussade gitarrer i kompet.

9) Hello Eric
Hall and Oates, Gino Vanelli eller varför inte Prince? Influenserna är många, men Gadd gör något eget av det här. En av plattans klart mest intressanta låtar. Mycket fint och väl utmejslat arrangemang och med ett snyggt gitarrspel av Max Schultz.

10) Ett Ensamt Hjärta
Ett avslutningsspår som mest låter som nåt slags jam. Det är det dock givetvis inte, men man har lyckats få in den känslan på ett bra sätt. Prince ande svävar över alltihopa, men vad gör väl det? Sämre förebilder har väl ändå funnits!
Snyggt gitarrspel av Franz Lugmair räddar dock inte låten från att vara ett lite anonymt avslutningsspår. Återigen en låt som säkert funkar fantastiskt live, men inte riktigt på skiva.

Summa summarum en mycket lovande debut om än här och där lite anonym. Att det här var en artist med en enorm potential förstod faktiskt till och med jag den första gången som jag hörde honom. Så var det också, och så blev det. Efter en debut med lovord men väldigt lite sålt så blev det ett 90-tal som en enda lång triumfmarsch för ”Gadden”!
Här blir det – efter ett tags funderande:
En stark TREA av fem möjliga.
Det kunde ha varit lite mer, om det inte varit aningens profillöst här och var. Tiden kom dock att tala för den gode Gadd. Det troliga är väl att hans debut mer kom att bli som en språngbräda, ett sätt att visa: här är jag, det stora, nya hoppet!

Popularity: 24% [?]

2 Comments »

  1. Janne Johansson said,

    06.04.08 at 7:51 e m

    Hej ! Letar efter en Lp-skiva med BILLY PRESTON från 1979.

    ”LATE AT NIGHT” Har Du någon i lager ?

    Hälsningar från amatör-keyboardist Janne Johansson.

  2. Mats said,

    04.10.12 at 12:00 f m

    En av hans bästa skivor, varför, jo för att han hade funken då. Senare vart det mer soul och falsettsång, Såg han live några gånger innan han soulade till det och det var skönt gung kan jag säga.

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *