1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

01.08.08

Svenska LP-skivor #6 av 365 Pugh Rogefeldt – Het

Posted in Min blogg at 1:51 f m

Het
Jaha, så var vi framme vid Pugh då!
Pugh – alias Torbjörn Anders Rogefeldt med rötter i Västerås – en av hörnpelarna i den tidiga svenska s.k. progressiva rocken och den förste att slå igenom med rock sjungen på svenska. Den skiva som jag valt ut här kanske inte är en bra representant för just den epok som han i dag nog är mest ihågkommen för, men kanske just därför så kan det bli lite mindre förutsägbart och därigenom förhoppningsvis lite roligare.
Var lugna, alla hans tidiga plattor kommer förr eller senare att dyka upp här i spalterna.

1) Ambulansen
En kanonstart med en tung, svängig rockare och med en Rogefeldt i toppform. Klara spår av en Pugh från eran 1969/70, vilket självklart är något mycket positivt.

2) Stockholm
Uttjatad, tråkig, seg halvdisco-dänga som inte ens var bra då när den kom.
Sticket är väl sådär, men instrumentalbryggan tillbaka till refrängen måste väl ändå vara Pughs största kalkonparti någonsin…? Jo, det var ju onekligen hans största hit någonsin, men ändå…

3) Tuggummit
Tack! Tillbaka till riktig musik! Det kanske inte lyfter helt och hållet, en viss disco-feeling i trumma och bas biter sig kvar men själva låten är kanon. Men nog hade den gode Pugh här lyssnat lite grann på Kinks och deras Sunny Afternoon innan han totade ihop den här kompositionen?

4) Aftonfalken
Men här kommer en riktig fullträff! En bländande vacker Pugh-komposition i folktonanda med ett mycket fint arrangemang, möjligtvis skivans höjdpunkt.

5) Viking Viking
Och inte var det mycket sämre här inte. Tung, väspelad boogie-rock med ett intrssant arangemang och en bra melodi. Viking, Viking är en av plattans bättre låtar.

6) Het
Nej, inget för mig den här flörten med disco.

7) Utan Dig Är Jag Noll
Tyvärr, en låt till som känns ganska tungrodd, och som inte riktigt lyfter nån gång. Utan Dig Är Jag Noll inehåller dock ett snyggt litet gitarrsolo, något som vid den här tiden började bli en utrotningshotad vara även inom tung rockmusik.

8)Låt Mej Leva
Ett kliv uppåt! Tung rock men med små avtryck av den gamle Pugh. Ett väldigt snyggt stick med piano- och basackompanjemang och ett dramatiskt avslut. En av de mer tänkvärda texterna på skivan.

9) Dansa Min Docka
Jaha, och vad handlar den här låten om då? ”Livet rinner undan för en skidprinsessa”. ”Flickan i sin ensamhet kanhända dansar polka med Björn”
Avd. interna skämt? Trist låt f.ö. Ett litet gitarrsolo till dock…

10) Ungerska Baletten
Hmm, lite bättre musikaliskt, ytterligare ett solo (samtliga solon mästerligt spelade av hr. Rogefeldt själv f.ö.) men återigen en helt obegriplig text!

Tyvärr så känns sida 2 som klart svagare än ettan. Det är en klart habil skiva men onekligen lite ojämn. Det är svårt att se en rak linje. Stundtals verkar det nästan som om Pugh har förlyssnat sig på Springsteen, inte i sitt utspel men i melodiernas uppbyggnad, ex. Ungerska Baletten, och hos en viss del av låtar som i stort sett bara kan fungera ”live” som ”sjung-med-och-klappa-takten-låtar”, ex. Het och refrängen på Låt Mej Leva. När det är bra så är det riktigt, riktigt bra som hos majoriteten av låtarna på sida 1.
Med andra ord:
Slutbetyg: en stark trea!

Popularity: 12% [?]

4 Comments »

  1. Tobbe said,

    01.10.08 at 4:30 f m

    Pugh Störst.

    Så var det redan dax för svensk pop och rockhistoriens största
    genom tiderna.
    Återkommer när tid gives.
    Fotnot så länge: även en bortglömd mellanskiva visade sig Het.

  2. eltonbonn said,

    01.10.08 at 9:54 f m

    Håller med om att ”Aftonfalken” är plattans höjdpunkt, i mina öron t.o.m. en av Pughs bästa stunder nånsin. Men släpptes ”Aftonfalken” nånsin på singel? Den skulle ha en given plats i min skivsamling, men jag har aldrig råkat på den. En sak till; vems komposition är det? Jag har för mej att Lundell var inblandad i låten på nåt sätt, eller är jag helt ute och …..flyger?

  3. Tobbe said,

    01.13.08 at 5:38 f m

    Visst är Lundell där.
    (Rogefeldt-Lundell) är upphovsmännen.
    Sannolikt text Lundell.
    Pugh spelade in något av Lundell redan 10 år tidigare.
    Men känner de ens varandra ?

  4. Tobbe said,

    01.17.08 at 5:41 f m

    Pugh Het Artist I Fyrtio ÅR. (debut-62) (debutsingle -68) (LP-69)

    En sensommarkväll 2006 i Tanto.
    Tre återförenade artister står främst på senen och tackar för applåderna.
    Publiken är medelålders och minns.
    Minns när Pughs första album kom -69. Kan låtarna och har sjungit med i
    alla texterna.
    Janne Karlsson sträcker båda pinnarna i triumf över huvudet.
    Han ser väldigt lycklig ut. Att ha fått vara med om detta.
    Att ha trummat rock för Pugh.
    Under denna korta turné sommaren 2006 är det första gången de står på scen tillsammans. Första gången de spelar ihop sedan då i en Metronom-studio för numera länge sedan. Jojje Wadenius och Janne Karlsson
    skulle kompa Pugh i hans egna underfundiga låtar.
    Janne Karlsson var inte övertygad den gången.
    Det var då han rådde producenten Anders Burman att sätta den grabben på tåget tillbaka till Västerås.
    Jag tror inte han vill minnas den repliken nu. Inte nu då han så lycklig står med Jojje och Pugh på scen i Tanto. Nu efter så många år.
    Detta var sista spelningen med orginalgrabbarna från förr. Det lät bra.
    Det var energi och spelglädje. Gubbarna hade fixat det, Ja dä va dä det !

    Mycket har hänt för alla tre sen starten 1969.
    Pughs egen karriär har inte alltid legat het.
    Han har friskt sökt nya vägar i både musik och text i skilda stilarter.
    Hans egna tolkningar och arr. ger ett Pugish sound även om det råkar vara Brecht som skrivit texten.
    Vad är då detta sound? Förutom Pughs egen röstbild tycker jag tydlighet är nyckelordet. Tydlighet i musiken och till skillnad från andra storheter i hans tidsperiod, sjnger han med en tydlighet, som gör att man hör texten utan läsa inanntill på skivomslagen.
    Tydlighet i uttrycket och innehåll likaså. Med rätt valda ord beskrivs händelser, företeelser och känslor.
    Västeråsaren Pugh har hört takten i en mekanisk verkstad. Han vet hur det känns att lägga i trean på en B18-motor i kurvan av en grusväg.

    Den positiva grundsynen är en annan viktig bit hos Pugh.
    Motgångar ger inte självömkande ballader i spåren utan är en utmaning att söka vägar.

    Det är inte allt som slår. Efter den första tidens framgångar blr det mera ljummet än hett.

    En sökväg leder till det fornnordiska den förkristna kulturen. Viking Viking på Het-81 och sen ett helt album på temat, Hammarhjärta (-85) Inte många brydde sig. Senare kom Nordman på samma tema. Många brydde sig…..
    Pugh har flyttat till Grymling på Gotland, tar lite paus ifrån skivbolagen.
    Så nästa period. Musikerpolare hälsar på och Grymling föds. Skiva och turne´.
    Året därpå Pughs egna solocomeback med Människors Hantverk (-91.
    Därpå Marathon (-99) Mycket starka plattor bägge två och trots åren mellan utgivnigarna, mycket lika varandra. Kanske var mycket skrivet redan 1991. (Opuggad från 2005 är akustiska nyinspelningar av gamla hitar mm,
    varför Marathon ännu är det senaste albumet med nyskrivet material)
    Förutom dessa två senaste, tycker jag man har mycket lyssnarglädje av tidigare Pugh. Varför inte den förbisedda liveplattan Ett steg till (-75)
    Pugh med Rainrock och gästerna Ola Magnell samt Lucas Persson.
    En höjdare i svensk rockhistoria.
    Här och bara här får vi höra den dramatiskt fantastiska, 10 min långa Storseglet.
    Det var 1975. Sen tycker jag Pugh-skutan gick neråt något i en vågdal.

    Het

    Het från -81 är väl inget tydligt napp av undantag i denna våg i uppförsbacke. Men vid en nylyssning förvånar den av mer kvalitet
    och tyngd än man trodde sig minnas. Kvalitativt ojämnt dock.
    Ett par kända hitar. Först hyllningen till Stockholm. Fin i mellantexterna men något tjatig i refrängen, som sagt. Låt Mej Leva minst lika tjatig, men funkar jättebra live.
    Ambulansen och titellåten Het är OK i mina öron. Förutom ett par tre mellanspår så tycker även jag att Aftonfalken sticker ut.
    Klassiskt vacker melodi av Pugh och träffsäker text av den fågelintresserade
    Lundell.
    Bra samarbete där.
    Men skulle ni kunna tänka er de bägge på samma scen live ? Knappast!
    Trevlig torsdag !

    TBG 17/1-08

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *