1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (1 votes, average: 4,00 out of 5)
Loading ... Loading ...

12.28.07

Svenska LP-skivor #5 Janne Schaffer – Janne Schaffer

Posted in Min blogg at 1:48 f m

Janne Schaffer

Janne Schaffer och hans självbetitlade debut. En så gott som helt instrumental Lp som 1973 toppade listan över sålda plattor i Sverige i inte mindre än 9 (nio) veckor i sträck! Nånting som hände då, som inte hade hänt tidigare, inte kom att hända senare – och inte kommer att hända heller för den delen.
Och hur kom det sig nu då? Varför skulle det hända just Janne Schaffer från Blackeberg av alla instrumental-artister i detta avlånga land? Visst är det en väldigt fin skiva, men det brukar ju sällan räcka för att få ett dylikt facit.

Jodå, mycket handlade onekligen om Jannes medverkan som gitarrist i husbandet till det på sin tid omåttligt populära TV-programmet Opp-Och-Poppa, ett program som gick en kväll i veckan på bästa sändningstid ett par månader i sträck varje sommar. Början på 70-talet är det som vi pratar om. Det som – förutom dennes eminenta spel – fick Schaffer att skilja sig från mängden var, som vi alla vet, hans egenhet att spela med tungan samtidigt som han spelade sitt instrument. Hela tiden i horisontell riktning, oavsett om det var solo eller komp som utfördes. En och annan hävdade att de sett Janne innan TV-tiden utan tungvrickningar,men jag har själv sett foton från 60-talet där nog tungan verkar vara med. Gimmick eller inte, det funkade! Hela svenska folket, gammal som ung, visste vem han var och när han släppte sin debutskiva så var det naturligtvis ett stort intresse från allmänheten att få höra hur Janne lät på egen hand. Den kom också att pluggas rejält i både TV och radio. Jag minns själv att han vid ett tillfälle körde en av plattans låtar på just Opp-Och-Poppa.

Det är egentligen smått obegripligt. Plattan sålde i kopiösa mängder, utan att på något sätt vara lättillgänglig eller anpassad för en bredare publik. LPn är en brokig palett av 8 instrumentaler
i minst sagt skiftande stilar samt en vokal blues – sjungen av Slim Notini. Allt från jazz till snudd på hårdrock, via folk och fusion.
Lättillgänglig eller inte – Janne Schaffer kan än i dag vara mycket stolt över denna sin debut, en skiva där han än i dag kan stå för varje liten ton.

Notera dock att det här inte var första gången för Schaffer på LP. Redan 1970 så var dennes grupp Opus lll aktuella med sin första och enda LP med namnet Opus lll And Friends. Med på den skivan fanns både Björn J:son Lindh och Ola Brunkert, dvs två av de tyngre namnen på Jannes debut tre år senare.

Janne Schaffer ”Janne Schaffer” Utgiven 1973 på Metronome

Sida 1

1) Halkans Affär
Alltihopa inleds med en röst som ropar ”Heltonsskala”, något som följs upp av ett frenetiskt hamrande på ett stackars piano…innan det ack så simpla men oj så effektiva grundriffet kommer in. Hela komposition har en dramatisk touch över sig som bitvis känns som om den är inspirerad av Bo Hanssons Sagan Om Ringen, om än avsevärt tyngre.
En kanonstart på plattan.

2) No Registration
Ett funk-jazzstycke med läckert basspel av Stefan Brolund.
Återigen dramatiskt i inledningen där man snabbt misstänker att det snart kommer att braka loss, och det gör det med besked. Efter ett huvudtema som låter som något som Frank Zappa kunde ha totat ihop så börjar det nästan koka i högtalarna av den drivhusfunk som herrarna vräker ut. Samtliga verkar bara ösa ur sig allt vad de bara förmår.
Halvslarvigt, lite lätt splittrat solo av Janne, men…det är just det som är så förbålt härligt. Det är lätt att förstå att här var det skapande i stunden.
En av plattans absoluta höjdpunkter.

3) Kulan
Skön akustisk låt med en mycket inspirerad Janne.
En väldigt snygg inledning med Scaffer på ensam gitarr innan huvudtemat kommer in. Ett ovanligt långt solo den här gången men hela tiden med stor intensitet. Alltihopa mynnar ut i en upprepning av huvudtemat som låter melodin långsamt glida iväg mot sitt slut. Vackert.

4) Titus
Folkmusik i 7/8-dels takt i jazzton, här också med en Björn J:son Lindh i en mer framträdande roll än tidigare. Som komosition sett ett dramatiskt stycke. Vågar jag drista mig till en gissning att även Mahavishnu Orchestra har bidragit till inspiration här.

Sida 2

1) Jordbruksmaskinen
Mer udda titel på en låt får man väl leta efter.
Hursomhelst så är vi tillbaka i kokande jazzfunk. Förstärkta av Jan Bandel på vibrafon och Malando Gassana på congas så får man till ett driv och ett ös som jag undrar om det har sitt motstycke någonstans inom svensk musik överhuvudtaget. Det luriga är att mellan varje soloparti tas låten ner till ett nästan intet med knapp styrfart för att med ett skott sätta i gång igen. Definitivt ett av de bästa solon som jag någonsin har hört med Janne. Visst, han slarvar ibland, sinaförebilders teknik besitter han inte fullt ut, men det är sjuhelsikes röj, och av det slag som man sällan eller aldrig hör nuförtiden tyvärr.
Plattans bästa låt.

2) Daniel Sover
En kort bagatell på 35 sekunder som låter på pricken som en vinjett till ett barnprogram. Detta absolut inte skrivet som något negativt, många barnprogram har helt suverän musik, ex Bollibompa, det är bara det att det är just så som det låter.

3) Did You Ever Love A Woman
Ingen regel utan undantag! Den fram till nu helt instrumentala skivan varvas helt plötsligt med en vokal blues. När jag lyssnade på den här skivan när den kom så var det här mitt favoritspår, men tyvärr så är det nog den lät som har åldrats med minst värdighet. Jannes gitarrspel är mästerligt, så dock icke tyvärr den gode Slim Notinis sånginsats, och blues av den här typen…Ja det var kanske lite okänd mark för en del i början på70-talet, idag så har vi hört den här formen c:a 10 000 gånger.

4) Fillins Mignon
Kanonlåt! Dock med en smått bisarr blandning av hårdrock och ren fusion. Återigen ett härligt basspel av Stefan Brolund…som på hela skivan igenom! Tummen upp, Stefan! Mycket av den här skivans framgång finns i ditt mästerliga spel.

5) Vindarnas Madrass
En märklig halvjazzig/halvfolkmusik-komposition som känns som ett experiment som inte föll så värst väl ut. Fint flöjtspel av J:son Lindh, men det räddar inte denna fragmentariska utflykt. Väldigt många olika idéer i en och samma låt som ändå bara är tre minuter lång, men det blir därefter också.
Alls inte dåligt men känns mest som ett utfyllnadsspår. Plattan hade nog vunnit på en mer värdig avslutning.

Popularity: 23% [?]

5 Comments »

  1. lars forsman said,

    12.29.07 at 2:31 f m

    Åter igen bara att hålla med. Känns på något vis, som just den här, plattan, är orättvist bortglömd.

  2. sir doug said,

    12.29.07 at 4:20 e m

    zebrans debut platta är riktigt bra, håller med dig om 4:an i betyg…på min cd version finns den skönaste felöversättningen någonsin…halkans affair…

  3. Tobbe said,

    12.31.07 at 6:32 f m

    Halkans legendariska musikaffär har flyttat runt något.
    Men finns väl kvar?
    Sist såg jag den var den några meter in från Götgatan, i början av backen.
    Kanske finns den kvar där?

  4. Tobbe said,

    01.06.08 at 3:45 f m

    Jag tror den ödmjuka och blygsamma Janne S. trivs rätt bra i sin Zebrakostym. Hans identitet är Musiker och Gitarrist och inte den stora stjärnan i strålkastarskenet.
    Janne är med överallt och ingenstans. (Nu senast på nyårsnatten)
    Inte många kan förknippa vissa låtar med honom eller ens vet att han gjort
    någon helt egen skiva.
    Men här har vi ett exempel.
    De korta och härliga låttitlarna, bara dem värda priset !

  5. Peter Johansson said,

    03.23.08 at 10:41 e m

    Japp härliga låttitlar! Minns när jag lyssna på Kvällstoppen och undrade vilken låt från plattan de skulle spela denna vecka. Jaså ”Jordbruksmaskinen”, kan den heta så? Tyckte dock plattan kändes lite svår för en elvaåring då, men jag måste nog skaffa den nu och ge den en ny chans. Den har liksom alltid funnits i bakhuvudet.

    Peter

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *