1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

12.16.07

Konovalenko. Avd. vissa namn glöms aldrig bort…

Posted in Min blogg at 8:01 e m

Hej igen!

Jaha, ingen lycka alls vare sig med El Klan eller Billy Storm!
Ingen som verkar känna till ett jota om gubbarna förrutom stofjön som såg El Klan för sisådär 40 år sen…
Nåja, vi avvaktar. Förr eller senare så dimper det väl ner något utav värde från någon till som vet vad herrarna har för sig i dag.
Tills dess så är det ju bara att traska vidare…
…precis vad vi skall göra!
Vidare och vidare förresten, jag hade nu tänkt mig ytterligare en tripp långt bak i tiden. Ett betydligt mer välbekant område dock än Billy Storm och El Klan…
Jag börjar med att nämna ett namn:

Konovalenko.
Smaka på det!
Konovalenko.
En gång ti
Konovalenko.
En sista gång!
Konovalenko.
Vem då, kanske en del av er yngre frågar sig, ni som inte var ”med”.
Viktor Konovalenko så klart!!! Målvakt i Sovjets ishockeylandslag under åren -63 till -71. Mannen som under 60-talet tävlade med vår egen ”Honken”, kanadickerna Seth Martin och Ken Dryden samt tjeckernas Dzurila och Holecek om titeln Världens Bäste Målvakt!

Vilka bilder spelas då inte upp i huvudet på en hel generation av i dag medelålders män, (män för vilka endast ett litet, litet nyckelord för dom långt tillbaka till pojkrummets radiolyssnande eller vardagsrummets TV-tittande) så fort som namnet Konovalenko nämns!
Ta till ex. 1963, VM i Stockholm och Sveriges match mot Sovjet!
”Nisse” Nilsson kommer vid ställningen 1-1 fri in i ryssarnas zon, jagandes ett långpass. Konovalenko tar en rövare och rusar ut från sin kasse i ett försök att stöta bort pucken från ”Dubbel-Nisse” innan denne ska få kontroll på trissan. Den kattliknande, blixtsnabbe, Nilsson får dock bladet först på pucken, rundar elegant den förtvivlade Konovalenko och sätter sen 2-1 i öppen kasse. 2-1 som även blev slutresultat. Den som en gång sett den sekvensen glömmer den aldrig! Svenskarnas glädje och Konovalenkos fullständiga bedrövelse.

Men allt det till trots, även om vi just då – under matcherna – hatade våra motståndarländers spelare, och gladdes stort över deras misstag, så var det ofta just dom som vi gestaltade på den lokala hockeyplanen en kvart efter att en VM-match hade slutat. Att stå i mål och efter en parad imiterandes Bengt Bedrup säga Konovalenko räddar var helt naturligt.
När Sverige utklassade Kanada med 6-0 i sista matchen under VM i Wien -67, och Seth Martin (bakis?) släppte in ett par fösare från halva plan, så var jag helt euforisk. För mig så var han ändå lika stor efter matchen som före. Under matchen var dom fruktade, hatade och hånobjekt – efter matchen återigen föremål för vår beundran. Och vi minns dom än i dag.

Självklart så skulle jag lika gärna som jag valde Konovalenko som titelfigur ha kunnat skriva Ulf Sterner, Ragulin, Seth Martin, Firsov, Charlamov, Honken, Tikal, Lill-Strimma, Nedomansky, Golonka osv, osv…Konovalenko var bara ett av namnen från en stor hatt med många namn i.
Stora namn från hockeyns guldålder.
Namn som för varje grabb som växte upp på 60-talet för evigt har etsat sig in i hjärnan. Namnen på ”vår” generations första hockeyhjältar från en epok då ett VM i ishockey verkligen var ett VM.
Namn från den tiden då upplägget på en VM-turnering var sådant att just de 8 länder som hade en hockeykultur att tala om möttes, alla mot alla, och att segraren var den som hade spelat bäst hela turneningen igenom. Från den första matchen till den sista. (De övriga som inte hade något alls där att göra – Norge, Österrike, Belgien m.fl. – fick spela i B- och C-VM).
Namn från en era då de natonella känslorna stod oerhört mycket högre i kurs än de olika NHL-klubbarnas sponsorer.
Namn från en epok då vi TV-tittare visste redan innan VM vilka spelare som skulle spela med i de olika nationslagen, och då många spelade för sitt land i över 10 turneringar på raken.

Som sagt: Då, på den tiden när ett världsmästerskap i ishockey verkligen var ett världsmästerskap.
Jag har skrivit det förr och jag skriver det en gång till: Ingen sport har blivit så förstörd av pengar så som ishockey har!
Vad har vi i dag?
Nationella maratonturneringar, där ändå i stort sett alla går vidare från gruppspelen, vilka leder till maratonslutspel där i slutändan i stort sett alla idrottsfans har tappat allt intresse, då det tar nästan nio månader och i en del fall upp till hundra matcher för att komma fram till en final. Allt detta tokeri motiveras av att fler matcher ger mer pengar.
Höjden på dårskapen var väl ändå när det började pratas om att stänga elitserien så att ingen skulle kunna åka ut…!
Och därtill ett VM som inte är något annat än ett enda stort skämt.
16 lag och oändliga gruppmatcher bara för att slå ut de åtta lag som alla ändå vet kommer att bli utslagna. När det väl börjar ”på riktigt” så är allt över på fyra (4) dagar. Kvart på onsdag, semi på fredag och final på söndag. Allt motiverat – officiellt – med att man måste vara säker på att Tyskland ska ligga i A-gruppen och att dom får många matcher mot de bästa lagen! Det är ju i Tyskland som TV-pengarna finns! (Helt otroligt!!!)
Men framför allt, ett s.k. VM där ett par hundra av världens bästa spelare inte kan vara med för att NHL ännu inte har hunnit spela klart…
Överför det till fotboll! Tänk om ni skulle läsa följande inför ett kommande fotbolls-VM:
”Italien ställer inledningsvis enbart upp med spelare från Serie C därför att Serie A och B har två omgångar kvar att spela när fotbolls-VM startar. Dock, om Italien går till semi så kan eventuellt andra spelare ansluta sig…dock lite ”jet-laggade”, så de kanske inte kommer att kunna göra sig själva helt rättvisa…”
Nej, det kommer aldrig att ske, som tur är. Ishockeyns värld är dock nuförtiden en helt annan värld där pengar verkar helt överskugga det sportsliga.
Därmed inte sagt att det inte kan vara spännande i dag också, det kan det, men det som sker sker hela tiden på penningens villkor.

Med andra ord: Det var bättre förr!
Det räcker väl med att till listan ovanför lägga till: ”Stisse”, ”Tumba”, Lasse Björn, ”Nicke Johansson, Kjell-Rune Milton, ”Totte” Bengtsson, Bert-Ola Nordlander och Kjell Svensson. Hörde ni nån gång någon av dom killarna säga en vecka före ett VM: ”Näää, jag tror inte jag kommer, jag känner mig sliten. Du vet, det har varit en lång säsong…”
Nix, nix, nix.
Det VAR bättre förr!!!

Vi hörs!
Micke

Popularity: 19% [?]

2 Comments »

  1. Olle said,

    12.27.07 at 12:07 e m

    En sen kommentar från en som alltid varit senkommen. Det ryska namnet påminner om en brottare ,men jag minns inte riktigt. I Örgryte fann på 60- och 70-talen en väntsterhalv som hette Lars-Göran Johansson och kallades ”Lill-Galento” för sin eleganta spelstil.
    Hälsningar
    Olle

  2. Tommy said,

    06.28.09 at 11:42 f m

    I senare laget här också! Bättre sent än……underhållande läsning!!! Ja, det var bättre förr helt klart! Charlamov, Martinec, Nedomansky……..

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *