1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

02.15.07

Vilka är de mest överskattade artisterna under rockens gyllene halvsekel?

Posted in Min blogg at 11:47 e m

Tillbaks från boxningens stjärnsmällar och huvudstupa in i musikens ganska precis lika fascinerande värld!

Jo! Det stämmer! Det var länge sen sist!
Mycket beror på ett bredband som funkar i en halvtimme för att sen fullständigt strejka under två dar…osv…

Snabbt så tar jag tjuren vid hornen direkt medans uppkopplingen för en gångs skull verkar kunna funka och skriver en kort-kort liten krönika i väntan på en längre om någon dag…
Ämnet behöver dock inte för den sakens skull vara ett ämne skrivet med en axelryckning! Jag förutspår att det kan bli en och annan åsikt om denna krönika…Kanske kan den också ge mig en hel del ovänner i förlängningen…
Det är något som man ändå bör ta med i beräkningen när man skriver om människors favorithobby…i detta fall musik!

Alltså :
Jag skulle vilja presentera en lista över de 10 mest överskattade artisterna/ grupperna som dykt upp under rockens historia!!!
Och…det vill jag kraftigt understryka…de mest ÖVERSKATTADE,
vilket inte är samma som de sämsta artisterna…
Är det uppfattat korrekt?
Då kör vi då!

Här kommer listan :
1) Bruce Springsteen
Har han gjort mer än 6-7 bra låtar? O.K., en samling med Bruce kan funka fläckvis, men den fullkomligt ofattbara ”cred” som den mannen har haft i snart 35 år har ingenting med hans output
på skiva att göra…
Han påstås vara magnifik live…så jag kanske ändrar mig efter att ha sett honom nån gång i framtiden…
(Fotnot: jag såg honom live långt efter att jag skrivit det här. Ja, det är en stor liveartist. Rätt ska vara rätt!)

2) Prince
Jovisst, oerhört kompetent musiker, en lysande gitarrist och en gång i världen helt klart en stilbildare i sin genre…men…hur många av hans skivor går egentligen att lyssna på idag…?
Oj då! Hörde jag en kör skrika ”Purple Rain”?
Det är klart att den väger upp en och annan djupdykning under decenniernas gång…men en platta på 30 år räcker inte…

3) Tina Turner
Jodå…visst var hon bra med Ike för sisådär 35 år sedan…men sen då? 80-talet är ju i stort sett ett enda djupt mörker.
Har ni hört country-skivan…?
Att det sen är en av världens vackraste kvinnor är ju en helt annan sak…

4) Doors
Samma sak som med Bruce…en samling kan väl kännas som en sjysst bakgrund i en kvart…mer än så blir det nog inte…Det svänger ju helt enkelt inte!
Blues-befriad osvängig tafflig rock som inte leder nånstans och en bedrövlig sångare!
Hårda ord…men jag står för dom!!!

5) U2
Ja…var ska jag börja? Jag har helt enkelt svårt att säga nåt positivt överhuvudtaget om U2…Att dom fick fortsätta efter första skivan är en gåta för mig…och jag menar allvar!
Jo,…Sunday Bloody Sunday är ju en ganska läcker låt, men…det håller inte för den monumentala ”cred” som bandet har!

6) Lou Reed
Jooo…visst var ”Live” och ”Rock ’n Roll Animal” utmärkta plattor,
men det berodde nog i stort sett enbart på grund av kompbandet.
Personligen så tänkte jag redan för 30 år sedan att det var synd att samma band inte helt enkelt bara petade sångaren för att göra något eget i stället….
Berlin? Japp, en klart bra skiva, men den är ack så ensam i hans diskografi att vara det också…
Transformer…tja, två tre låtar kanske som dock har blivit så uttjatade så att man ändå inte orkar höra dom.
Satellite of Love? Kan någon säga mig varför den låten överhuvudtaget spelades in…?
Alltså…tro mig! Jag köpte och lyssnade på varje Lou Reed-platta fram till The Bells och VILLE verkligen förstå hans storhet. Tyvärrr…jag hittade den inte…

7) Rod Stewart
Var inte han gift med Britt Ekland, som var med i Bond-filmen Mannen Med Den Gyllene Pistolen? Jo, då har han i alla fall en liten plus-poäng…Personligen hade jag nog tagit Maud Adams…
Skämt åsido, så personligen kan jag bara inte med hans röst.
Även de ”klassiska” skivorna med ”Roddan” känns vädigt försumbara när man ska summera rockens historia.
Maggie May är definitivt en pärla! Hans sång på Jeff Becks version av People Get Ready är mycket bra, men den kommer klart i skymundan av Jeffs bländande gitarrspel.
Så, tyvärr Rod, du platsar på min lista!

8) Johnny Cash
Jag såg Johnny live -95…och han var bättre än någonsin! Rent ut sagt majestätisk. Och de sista Rick Rubin-plattorna är ju utan tvekan toppen på hans långa karriär…Men innan dess då? Live från San Quentin och Folsom Prison innehåller var och en för sig två tre låtar som överhuvudtaget går att lyssna på. Hans Sun-epok är så långt under så gott som alla andra artister på det bolaget som det bara kan bli. Hans studio-LPn på 60-talet innehåller så mycket skräp att det är ett under att han fick fortsätta att ge ut musik. 70- och 80-talet ska vi nog glömma direkt. Vad finns kvar? Ja, inte mycket att bygga en 50-år gammal legend på…

9) Madonna
Förlåt mig, alla ni jag som känner som bara älskar denna kvinna – jag har aldrig lyckats förstå ett jota av vad som är så speciellt med henne! Jag upprepar : inte ett jota!
Taskig sång och trista låtar i drygt 20 år vid det här laget…
Att hon dessutom har haft en sanslös dålig smak när det gäller att välja filmer att vara med i (jag skrev inte att skådespela i) gör ju inte saken bättre direkt…
Ett plus för väldigt bra och snygga scensättningar under hennes turneer, men det är ju musik och inte teater och dans som hon har fått sin berömmelse ifrån…eller har jag missat något…?
10) Neil Young
Ja!!! Jag gillar Neil Youngs 70-tal!!! Harvest Moon – från 1992 – var också en lysande platta!
Det som gör mig så förgrymmad är att mannen i fråga kan pumpa ut så gott som bara skräp i 25 år och komma undan med det helt och hållet. ”Men det är ju Neil, ju!!!”
Mer publikföraktande artist får man nog leta efter! En del ser det som en charmig tjurskallighet, jag tycker bara att det är pinsamt att en man i övre medelåldern kan sitta i ett svenskt TV.program och säga : ”Om man säger åt mig att göra en sak så gör jag precis tvärtom!” Ska vi säga en aning omoget…

Nu förväntar jag mig en flod av protester!
Kom ihåg bara att jag står för allt som jag skrivit!
Och…temat var överskattade artister, INTE de sämsta artisterna!
Ha det bra!
Micke

Popularity: 45% [?]

54 Comments »

  1. PerOla said,

    02.16.07 at 12:48 f m

    Jag har faktiskt inga invändningar. Jo, en då ; Elton gjorde Wake up Wendy till Chef Aid i South Park 1998, så han har gjort minst ett bra spår i modern tid. Och en till; Achtung baby från 1991 ger U2 en viss grund för deras goda rykte.

  2. Tobbe said,

    02.16.07 at 5:19 f m

    Den mest överskattade torde vara han som själv tycker han aldrig kan bli det utan tvärtom. Han som skrivit en rad mycket bra låtar men som sällan kan framföra dem.
    Han som är symbolen för publikförakt. Han som har noll utstrålning.
    Han som sjunger entonigt och lägger på ett pipigt, gärna atonalt munspel
    mellan varven.
    Han som tror sig vara Gud och får så många att tro honom.
    Denne man sätter jag som nr 1 på denna lista. (
    Dummaste högfärd också att byta namn, Zimmerman skulle det stått på nr 1).

  3. Bertil said,

    02.16.07 at 6:59 f m

    Eldfängt ämne, i sanning. Jag kan väl instämma i mångt och mycket, men i grunden sitter ju problemet i baken, dvs. det handlar om smaken (den som alla andra har i baken…). Om man inte gillar en viss stil eller genre så fattar man bara inte vad poängen är. De på andra sidan stängslet hör förstås helt andra saker som de uppskattar. Ja, det där vet du förstås lika bra som jag.

    Vad det gäller bottennapp: Något som jag uppskattar hos verliga artister är modet att ta risker. Om man inte tar risker så kan man inte skapa riktigt stor konst. Men då får man ju räkna med att det blir bottennapp också. Eller också visar sig bottennappen vara stor konst, fast först femtio år senare…

    Annars har jag bara en kommentar – om Tina Turner: ”Typical Male” – en av mina absoluta favoritlåtar. 80-tal. Uppväger allt annat.

  4. sven said,

    02.16.07 at 1:42 e m

    Trevligt att se att du är tillbaka i rockens domäner efter utflykten till Boxning Micke. Din lista var intressant och jag kan inte annat än hålla med om U2. Men nu över till min lista:

    Elvis Presley. Det gick en mycket bra BBC producerad dokumentär om rocken historia för ett eller två år sedan och i den sa Harry Belafonte följande om Elvis Pelvis: ”De vita människorna i södern ville inte att deras barn skulle lyssna på svarta artister, så därför uppfann de Elvis.” Vilket är en klockren och mycket sann kommentar om världens första av skivbolagen skapade artist. Under hela sin karriär (Som var mycket kortare än vad många vill påstå) skrev karl’n aldrig en enda låt själv utan snodde majoriteten av sitt material från de svarta artisterna och att han blev större än Bill Haley som faktiskt var den första vita rocksångaren beror bara på att han såg bättre ut, hade en helylleimage som gick hem perfekt i 50-talets USA och backades upp massivt av skivbolagen.

    Att det sen fanns en massa människor utanför Amerika som fastnade för honom beror väl mest på att det inte fanns så mycket andra rockartister att skriva om som passade in i 50-talets norm för vad som är normalt. Och nu skriker väl en del nostalgiker upprört att Elvis visst var rebell för han vickade ju lite utmanade på höfterna, men lite farlighet måste det ju finnas insåg skivbolagen som skapade honom så ungdomarna känner att artisten riktar sig till dem och inte till deras föräldrar, och därför såg de till att han vickade lite på höfterna. Att det sen blev en så stor uppståndelse när karl’n dog beror nog mest på att alla de som dyrkat Elvis och sett honom som en perfekt människa och gud blev chockade över upptäckten att han faktiskt inte var något annat än en fet flottig knarkare.

    Bob Dylan. Mannen som gav sömnpillret att ansikte och som liksom Elvis inte har haft någon som helst betydelse för rockens utveckling.

    Ulf Lundell: Sveriges svar på Bob Dylan och även mannen som en gång i tiden tävlade med Christer Pettersson om titeln som Sveriges riksfyllo nummer 1. Existerar idag mest för att en massa män som en gång drömde om ett rebelliskt liv men fastnade i villa, Volvo, vovve, valium vill ha något att spela på grillkvällarna de har med sina jämlikar när fruarna är borta. Dylan och Stones passar även bra för dessa herrar som känns igen på sina urtvättade t-shirts köpta på någon av ovannämnda artisters turnéer i forntiden samt flintskalligheten som kombineras ack så chickt med en hästsvans.

    Jimi Hendrix. Var enligt många en gudabenådad musiker, men vi ska komma ihåg att detta va under Flower Power eran när kemiska substanser stod högst på kostcirkeln, så det påståendet ska tas med några ton salt eftersom de flesta som lyssnade på honom var för stenade för att överhuvudtaget uppfatta något.

    Eric Clapton: Überpretentiös artist som är så tråkig att man knappt tänker på att han existerar och vars betydelse för rockmusiken är på exakt samma nivå som Elvis, Dylan och Hendrix.

    Rolling Stones. Befinner sig inte ens i samma solsystem som Beatles när det gäller inverkan på rockens utveckling. Snodde friskt från svarta bluesartister och försökte framstå som rebeller när de i själva verket inte var något annat än präktiga studeranden som flyttade till London och försökte verka rebelliska.

    Iron Maiden. De två första skivorna var helt ok, men sen tappade Steve Harris all förmåga att skriva musik med något eget i sig och började helt ogenerat sno allt från 70-talets progressive rock och hårdrock. Lyssnar man på tidiga Genesis, Nektar, Scorpions, Stray, Uriah Heep och en hel drös med andra av banden inom de genrerna hittar man mängder med exempel på det. Steve Harris hade även så dålig fantasi när det gäller scenklädsel och hur han skulle röra sig på scenen att han blev tvungen att kopiera Pete Way i UFO. Att sen Maidens scenklädsel idag är ljusår ifrån vad som kan kallas Metal är en helt annan sak.

  5. elton bonn said,

    02.16.07 at 3:06 e m

    Hej på er,
    Hur mycket jag än älskar Elton John så är jag benägen att hålla med. Men
    säg den artist /det band som INTE skulle platsa på den listan! ALLA stora artister är överskattade och deras produktion består till största delen av skitplattor. Deras berömmelse grundar sig oftast på en tämligen kort (5-6 år i bästa fall) kreativ period, oftast tidigt i karriären, men dessvärre fortsätter dom att göra plattor i minst 35 år till.. Dethär stämmer in på alla artister i Mickes lista (utom då U2 vars ”storhet” för mej är en stor gåta) och på många, många därtill (Stones, Yes, Kinks, Gentle Giant..,listan äroändlig)
    Undantag finns förståss, men de är lätträknade. Beatles är ett av dom förståss , men kanske bara för att de inte existerade i mer än 6 år?
    Paul Simon har inte gjort många dåliga plattor, men å andra sidan haft en väldigt sparsam produktion också, liksom Steely Dan, Joni Mitchell, Randy Newman m.fl.
    Nej, 5-6 år ”orkar” en artist/ ett band vara på topp, sen tycks musikgudarna överge dom. Varför är det så?

  6. sir doug said,

    02.16.07 at 4:36 e m

    glöm inte white stripes…the strokes…och peter gabriel…zappa är inte heller alltid så bedårande…men jag kan inte hålla med om rod stewart, den killen har inget cred kvar bara för han spelar in låtar som inte passar mojo och uncuts publik, men han är jäkligt modig som ger blanka fan i vad han sjunger in…hans plattor från 60-70 talet solo och med faces är helt lysande, han ska inte vara med
    sven…dylan elvis stones o hendrix är alltså överskattade? man blir liksom nyfiken, vilka artister befinner sig på din topp fem?

  7. lars forsman said,

    02.16.07 at 8:24 e m

    Överskattade kvinnor: Bonnie Raitt, Diana Ross och Witney Huston.
    Män: John Lennon, Marvin Gaye och Bob Marley. Precis som du påpekade, behöver inte ”överskattade” , betyda dåliga. När det gäller grupper, har du hittat två femmettor i, The Doors och U2 (usch!!!). I en helt egen liga spelar Oasis och Madonna. Snacka om kalkonvarning.

  8. Christian said,

    02.17.07 at 1:11 e m

    jag kom på 3 stycken när jag stod i duschen nu på morgonen:

    1. Tom Waits
    Okej, han har gjort fantastiska album och den senaste samlingen Orphans är inget undantag, men ärligt talat, mycket av hans 80-tal är inte mycket att hänga i granen. Dessutom skulle han i princip kunna ställa sig och fjärta i mikrofonen och ändå bli hyllad av kritikerkåren.

    2. Kiss
    Att ett band som gjort 4 eller 5 fantastiska rockplattor kan ha den kredd de fortfarande har är för mig ett mysterium. Att frontmännen herr Stanley och herr Simmons verkar vara det drygaste som gått i ett par skor gör ju inte saken bättre.

    3. Van Morrison
    Återigen, ett fantastiskt knippe plattor på 60 och tidigt 70-tal, men sen då? Visst, mycket av det som kommit efteråt är bra, men sååå bra? NJET! Att han dessutom kan släppa plattor där det mesta av hans röst är borta och ändå bli så hyllad är mycket underligt.

  9. sven said,

    02.17.07 at 4:40 e m

    Vad menar du Johnny? Har inget att klaga på Mickes krönikor, bara det att jag är ointresserad av boxning och tycker det är trevligare att läsa om musik.

  10. Micke said,

    02.17.07 at 6:48 e m

    Men Johnny…jag svarade väl på ditt senaste inlägg…eller?
    Sen försöker jag att få förstagångs-kommenterare att känna sig lite välkomna in i ”gänget”…
    Brian London…ja, jo…det här var ju länge sen och även mina minnen kan ju fördunklas med decennier som går…

  11. Micke said,

    02.17.07 at 7:46 e m

    Tobbe!
    Om du tycker att Bob Dylan är överskattad så måste jag göra dig besviken!
    DU HAR FEL!

  12. Micke said,

    02.17.07 at 8:00 e m

    Jo, Christian, det du säger om Tom Waits är ju tyvärr sant! Han tillhör de artister som en enad kritikerkår ALDRIG ger en dålig recension.
    Är plattan URUSEL så beskrivs den av de mer sansade som en mellanplatta och av de mer vrickade för en milstolpe i rockens historia. Faktiskt riktigt underhållande att läsa 10 år gamla recensioner. Mycket av det som då vart ovillkorligt hyllat går i dag knappt att sälja för 10 kronor, vice versa det som då blev sågat är i dag plattor som säljer hela tiden…år efter år…
    Riktigt roligt kan det bli när Bror Duktig-gängen ska lista årets 10 viktigaste skivor, och det visar sig 10 år senare att det är skivor som INGEN och jag menar INGEN frågar efter idag. Kan inte någon rakryggad journalist tänka sig att komma med en dementi nån gång? Vad säger du Bjurman?
    Riktigt så illa är det absolut inte med Tom Waits, men han Neil Young, Van Morrissin och några till får ALDRIG en dålig recension. Varför? I Neil Youngs fall så borde det vara ren matematik att, då han spretar åt alla tänkbara håll, då en del blir vin så blir annat vatten! Men icke då! Är man geniförklarad så måste ju allt vara bra, tydligen!

  13. Micke said,

    02.17.07 at 8:03 e m

    Jo, Lars! Hade jag kommit på Madonnas namn så hade jag nog slängt in det på listan! (På ”bekostnad” av Elton John kanske…(Vad sägs Thomas?) )
    Madonna är dock mer obegriplig än överskattad för mig. Jag tycker nog mest bara att hon är helt ointressant…

  14. Micke said,

    02.17.07 at 8:11 e m

    Jo, sir doug…angående White Stripes så är vi återigen ense! Min fråga första gången jag hörde dom var : Varför lyssna på något från idag, som gjordes så oändligt mycket bättre, med så oändligt mycket bättre ljud och som var så oändligt mycket roligare redan för 35 år sen???
    Överskattat?
    Njaaa…det får väl tiden utvisa! Just nu verkar dom mest vara bortglömda…
    Märk väl, återigen! Jag ogillar inte White Stripes! Jag bara ifrågasätter den enorma hypen dom hade! Vad var så bra med dom som inte redan hade gjorts så väldigt mycket bättre långt, långt tidigare?

  15. Micke said,

    02.17.07 at 8:13 e m

    Elton!
    Jag tycker att dian funderingar var så intressanta så att jag vill ge dom en egen krönika lite längre fram…med mina ord då förståss!

  16. Micke said,

    02.17.07 at 8:22 e m

    Sven!
    Ja det var sågningar det!
    I fallen Clapton och Stones så håller jag med till viss del!
    Clapton var fenomenal med John Mayall och med Cream. Det bara är så.
    Efter det så har han som gitarrist varit så medioker så att vilken dansbandsgittarist som helst skulle kunnat stå på samma scen som honom.
    Trots det så var flera av hans 70-talsskivor alldeles utmärkta alster. There’s one in every crowd är faktiskt helt lysande t.ex….
    Mannens 80-tal bör vi dock väldigt snabbt glömma….
    Summa summarum : Eric Clapton hamnade i en gitarrhjälteroll som han aldrig ville hamna i, och såg mer eller mindre till att straffa ut sig själv därifrån genom att göra gitarrsolo-befriade skivor mer influerade av countryrock, gospel och Beatles än utav B.B. King och Elmore James.
    Överskattad? ”You bet!” skulle han säga själv!

  17. Micke said,

    02.17.07 at 8:25 e m

    Men Johnny…är verkligen Born in the USA en fantastisk skiva? Bra låtar men helt sönderproducerad är min mening…

  18. Christian said,

    02.18.07 at 12:49 f m

    för övrigt vill jag sticka in med att min mamma blev väldigt nöjd när hon hörde att du hade med Neil Young på listan över överskattade musiker. Nog för att hon avskyr honom och det var ju inte riktigt det listan gick ut på, men iallafall. Å andra sidan har hon avskytt Bob Dylan i åratal, men när min kära låtsaspappa satte på senaste albumet, Modern Times, ja, då gick det minsann bra att digga, så även gamla hundar kan lära sig sitta…

  19. Tobbe said,

    02.18.07 at 6:20 f m

    Micke, du säger att jag ”HAR FEL”
    Naturligtvis kan jag ha fel angående Dylans storhet.
    Det får framtiden visa mig.
    Jag lyssnar vidare på honom.
    Det är inte bra med total vishet när man är alltför ung…………….

    Till sist. Tack alla för glödande bra texter.
    Speciellt Sven med den härliga beskrivningen av det överåriga popsnöret
    som står och grillar i urtvättat T-shirt och hästsvans. Träffande,lysande !
    Trevlig Söndag !

  20. Micke said,

    02.18.07 at 3:38 e m

    Jaha, Christian…var det för att det var din låtsaspappa och inte din riktiga pappa som satte på Dylans senaste? Det skulle ju vara – i så fall – ett starkt tecken på stor respekt för hans musiksmak!

  21. Micke said,

    02.18.07 at 3:40 e m

    Just precis, Tobbe! Om man säger (observera, jag skriver inte tycker!) att
    Bob Dylan är överskattad så har man fel!
    Punkt slut

  22. sir doug said,

    02.18.07 at 4:11 e m

    dylan är störst…

  23. Micke said,

    02.18.07 at 4:30 e m

    Tillsammans med Beatles, Elvis och kanske en handfull till så är han utan tvivel störst!

  24. hercules said,

    02.18.07 at 6:18 e m

    Elton John överskattad? När har han fått en positiv recension i svenska medier de senaste 30 åren?
    Att Elton John nämns på samma lista som Rod Stewart och Tina Turner bevisar bara hur grovt UNDERSKATTAD han är i vissa kretsar. Han har mer musikalitet i sitt vänstra lillfinger än Rod, Tina och några till tillsammans.
    Lyssna till ”The Bridge” från senaste plattan. Det är inte rock n´roll, men en av hans bästa låtar nånsin, 40 år in i karriären. Respekt!

  25. borat said,

    02.18.07 at 6:23 e m

    Elton! I LIKE!

  26. Micke said,

    02.18.07 at 6:39 e m

    Hallå hercules!
    Jag kan bara hålla med dig! Redan i går så bytte jag retroaktivt ut honom mot Madonna – se tidigare kommentar!
    Om du sen läste och tog in allt jag sa så förstår du att jag mer är besviken på att han inte följde upp sin lovande start på ett mer respektingivande (ditt ordval!) sätt än att jag tycker att han är överskattad!
    Överskattad – nej det var nog lite fel uttryckt. Han har dock haft en karriär som vid det här laget bygger nästan uteslutande på det som han gjorde för 30-35 år sen…Det är han ju dock inte ensam om…

  27. elton bonn said,

    02.19.07 at 4:50 e m

    Tack Micke, jag ser framemot den krönikan.
    Ser även att listan reviderats under helgen!
    Men som sagt var; nästan vilka namn som helst kunde ha stått där.

  28. sir doug said,

    02.19.07 at 8:36 e m

    johnny…oasis kanske var överskattade 97, men 94/95 var de ett nytt fräscht band som rockade fett…idag är de mycket, men knappast överskattade…tråkiga kanske

  29. lars forsman said,

    02.19.07 at 9:02 e m

    Det skrivs fortfarande på tok för mycket om Oasis.

  30. elton bonn said,

    02.20.07 at 1:11 e m

    Oasis ja, hur kunde jag glömma dom! Kanske för att min skivsamling inte är besudlad av en enda är Oasis-skiva i något format. Gillar dock Ryan Adams version av ”Wonderwall”. Oasis ligger hursomhelst högt på min lista över mest överskattade artister. Tack för påminnelsen, Johnny.

  31. Micke said,

    02.20.07 at 1:59 e m

    Jo…Oasis var väl extremt överskattade när de kom…jag kunde för mitt liv inte förstå hypen i media kring en av de mest endimensionella grupper som jag nånsin hört! I dag är dom väl ändå mer eller mindre, om inte bortglömda, så i alla fall sedda som en relik från förr.
    Hur som helst…bröderna Gallagher var ändå helt klart en frisk fläkt i popvärlden. En TV-sänd presskonferens runt vintern -98 är för mig en klassiker!
    ”Are you going to fight with your brother during the new tour?”
    ”Now wait a minute! WHO asked that question? I said WHO asked that question? I want to see the face of a person who can ask such a stupid question!!!”
    Lysande!

  32. lars forsman said,

    02.20.07 at 8:22 e m

    Jag vill bara påpeka att jag var först med att nämna Oasis.

  33. lars forsman said,

    02.23.07 at 1:55 f m

    Namnet du frågade om häromdagen var Sue Hadjopoulos. Hon är inte överskattad, snarare tvärt om.

  34. Tobbe said,

    02.25.07 at 4:43 f m

    Bra jobbat, Johnny ! Intressant och värdefullt om The Demos.
    Värt att skriva ut.
    Trevlig Söndag !

  35. sir doug said,

    02.26.07 at 5:07 e m

    johnny…bra recension, var kan man hitta plattan, finns det ngn proby med på den, har länge velat höra nån låt som han demosjöng till elvis?

  36. Martin said,

    02.26.07 at 8:28 e m

    Zep

  37. Anders, Film & Musikbloggen! said,

    02.28.07 at 8:42 f m

    Klockrent! Led Zeppelin är oxå ett gäng som jag aldrig fattat storheten med. Oasis har ALLTID varit sämst! I princip är allt sån där pop från England enormt överskattat. Säger bara Blur, Pulp, Suede, Radiohead….

  38. Baron Peeer said,

    02.28.07 at 7:12 e m

    Helt utom tävlan och åsikter kommer bara ett tips till Micke och alla andra blogg-lurkare i ”mogen ålder” (allting relativt, of course…). En veritabel guldgruva för oss som var med (och alla dem som önskar att) finns här : http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=671189.

    Gillar man inte Big Bo från Majorna är det bara att klicka vidare bakåt/framåt…

    Baron Eloise

  39. Micke said,

    03.04.07 at 5:37 e m

    Är det Neil Youngs andra skiva du menar?

  40. HB said,

    03.05.07 at 12:27 e m

    Johnny:
    Elvis spelade bara in låtar där han kontrollerade, åtminstone delvis, förlagsrättigheterna.
    Därför lirade han in inte in Dylan och annat gott.

    Everybody Knows This is Nowhere är en av historiens 100 bästa.

  41. HB said,

    03.05.07 at 11:32 e m

    Hej ”Johnny” du behöver en promenad och en kvinnas kärlek,
    Sjävlklart har jag fullständig benkoll på alla covers Elvis gjort……nej allvarligt talat kan jag medge att mitt inlägg var något förhastat. Att spela in låtar man har förlagsrätten till, eller än ”värre” skriva in sig själv som medkompositör, för att få loss mer pengar är ju inget ovanligt, dat har alla från Benny Goodman till Stickan Andersson pysslat med.

  42. Janos said,

    03.06.07 at 12:06 f m

    Tjena Micke!

    Som Elton utryckte det; ”Jag anser mig själv ha hyfsad talang men han (Stevie Wonder) spelar i en annan division. ”Songs in the Key of Life” är det enda album som jag alltid bär med mig vart jag än befinner mig i världen”.

  43. Stefan persson said,

    03.06.07 at 4:30 e m

    En enkel fråga; Flodin, Silviana os.v. är väl påhittade personer ? Ingen har väl skrivit det i en tidning?

  44. Daniel Lampinen said,

    03.06.07 at 7:15 e m

    Jag kom pa en till: George Michael. Vad ar det som ar sa speciellt med hans latar?

  45. Micke said,

    03.06.07 at 8:08 e m

    Hmmm….men George Michael är ju ganska O.K. tycker till och med jag…
    Otrendig, bra röst, bra sinne för melodier osv…så…nej, Daniel, där håller jag inte med!
    Hur är det i New York förresten? Har sett att det blivit lite varmare de sista dagarna!

  46. ojkooj said,

    03.07.07 at 1:03 e m

    Det glädjer mig att inte Bowie nämns i listan. Att Elton John blev borttagen var väl förväl det. Janos inlägg om att Elton alltid bär med sig ”Songs in the Key of Life” står fortfarande okommenterat. Kanske just därför att det är musik det verkligen svänger om i motsats till musiksmaken som kommer till uttryck i tidigare bloggar.
    Bowie nämns i förbigående då Satelite of Love sågas. Det kan jag inte förstå? Den är väl jättefin. Åtminstone kan man väl ge Bowies körande lite kred. Minns hur jag fick ståpäls jag hörde den första gången. Svårt att se den som enbart ett pekoral.
    Utan Bowie hade Lou kanske inte blivit så stor som han blev men Velvet Underground är onekligen ett monument i pophistorien. Vet ej hur mycket musik han skrev själv där men nog kan karln snickra poplåtar. Lou Reed är en berättare och inte en gitarronanist a la Page och Clapton ( slappast task).
    Cash är väl oxå främst en berättare även om han själv främst ser på sig som musiker.
    Kul reflektion över att Beatles – bandet man inte får tycka illa om eftersom de slängde in några maj och sus ackord och fick förståsigpåarna att lösas ut i sina trasor – karriär var så kort. Knappt hade håret vuxit ut så splittade de. Ha ha!

  47. Robert said,

    03.13.07 at 3:47 e m

    Johnnys recension av THE DEMOS:

    Låter som en intressant platta med demos. Raised on rock är riktigt pissig med Elvis. Han låter nästan drogad och helt ”off”, sömnig och oinspirerad…..

  48. Daniel Lampinen said,

    03.13.07 at 5:09 e m

    Det ar iskallt och t-shirtvader varannan dag.

    Men pa torsdag blir det L.A – med flyg (jag hade en tagbiljett men avbokade vansinnet, 62 timmar i samma tagSTOL).

  49. leon said,

    03.27.07 at 11:27 e m

    1. bruce are the worst artist ever, he sucks, exept the song streets of philadelpia.

    2..prince, a genious of his only kind,like peter pan or something ,purple rain was a great album, but i would say his masterpiece is sign of the times -87,and then the fucked up lovesexy -88,today he is only about live nothing else ,his records and production is stuck i a bad circle…sad really !

    3.Tina Turner, BAJS BAD WHO IS THAT GIRL ,I THOUGHT IT WAS LATOYA JACKSON OR SOMETHING!!!

    4.tHE dOORS,You do not know the doors… I am really surprised…but hey sometimes it goes the other way to…

    5.U2. the edge destroyes everything with his effect pedals…somebody make him stop,bono is cool,larry is great ,mullen played good on emylou harrys wrecking ball.,,,daniel lanois..or how you may spell his name?

  50. grandprix63 said,

    07.30.08 at 8:44 e m

    Intressant läsning. Det finns onekligen många överskattade rockare. Både döda och levande.
    Själv gillar jag one hit wonders och ännu hellre no hit wonders.
    Ett blandband smäller högre än ett aldrig så väl sammansatt album.

  51. svante said,

    09.10.08 at 9:26 f m

    Hej
    Läste sågningarna av diverse artister. Varför såga. Är glad över att Dom åsikter som framförs Här inte allenarådande. Kom ihåg att smaken är som baken. Är lite Allerigisk mot alla som ska tycka för tyckandes skull. (Främst Proffstyckere i Våra kvällsblaskor). Det finns tusen sätt att uppleva musik. Och Det måste respekteras. Därför behövs inte alla dessa tyckare.

  52. Sven said,

    09.12.08 at 4:37 e m

    Håller med om väldigt mycket, jag skulle kanske ändå inte säga att Bruce Springsteen är överskattad. Har man varit med i gamet så länge så kan man ju inte leverera hela tiden, men han har onekligen gjort mycket bra. U2, Lou Reed och Johnny Cash är alla helt klart överskattade. Men Tina Turner ska hon figurera på listan? Hon har var väl inte varit så upphaussad av musikpressen eller riktiga musikälskare (på mycket lång tid iallafall), hon är mer av ett kommersiellt fenomen. Om vi snackar om musikpressens gunstlingar så skulle jag gärna vilja nämna The Strokes (YTTERST mediokra) och Love (”Forever changes” måste vara den enskilt mest överskattade skivan!!! – det står jag för).
    Jag har aldrig förstått Bob Dylans storhet, bra texter javisst, men för mig extremt tråkiga låtar. I slutändan är smaken som baken…och antingen så fattar man vissa artister eller inte. Eller som Johnny Marr sa om Janis Joplin…”Don’t even get me started on Janis Joplin. When she starts singing, it might as well be Marge Simpson.”

  53. Marie said,

    09.29.08 at 8:16 f m

    varför skriver du inget om John Fogerty?

  54. John-Erik said,

    01.21.09 at 4:49 f m

    Det där med musik är sannerligen ett kontroversielt ämne.
    Hur man upplever musik, bygger på en rad faktorer som är nästan unika från individ till individ. Sen finns det essenser som delas lika i upplevelsefaktum mellan ett vist antal människor. De kan vara tondöva och gå igång på dunka dunkat. De kan förlora sig i texterna och förlåta musiken för dess brister och i vissa fall sångaren för hans/hennes mediokra sångröst.
    Andra bortser från texterna och lyssnar mer på framförandet av sången och hur det musikeras.

    Upplevelsen av musik bygger väl i stora drag på hur man förhåller sig till omvärlden och är funtad själv. Det finns de som säger att en låt är bra, grundat på det faktum att typ en miljon människor inte kan ha fel..!?
    Sen är det väldigt mycket hjärnkemi och egen talang eller bristen på sådan att uppskatta musik.

    Apropå The Doors som råkar vara ett av mina gamla favoritband, vilka jag upptäckte via en låt som spelades på radion. Den i mina egna öron magnifika Riders on the storm. Jag upplever inte Jim Morrisons röst som störande.. Inte världens bästa, men lite alldeles egen magisk, ihop med de bra låtarna.. För mig är The Doors musik rätt mysig att lyssna till, när andan faller på. Men jag hatar plattan the Soft Parade! L.A. Woman är min personliga favorit. Resten plockar jag russinen ur, vilket kan vara större delen av en skiva eller knappt hälften. Som sagt, det måste inte svänga rock´n roll boogie alltid för min del.

    En anekdot apropå ogillande av en sångares sångröst. En polare till mig, vars exflickvän han hade.. Hon tålde inte rösten hos Ian Curtis i Joy Division av någon anledning. Å andra sidan är det ett band, som jag för egen del verkligen måste vara på rätt humör för att lyssna på. Annars funkar det inte.

    U2 är en sån där grupp som jag har blandade känslor för. Ibland, ibland inte gällande deras tidiga skivor. Sen lossnar det mycket på The Unforgettable Fire och The Joshua Three är en episk skiva i mina öron.
    Sen blir det tvärstopp och nobben för resterande produktion.

    Ett exempel på en klart överskattad grupp inom svartrocken´s/gothvärlden, är bandet Sisters Of Mercy.. Bygger på kultryktet bandet fick med de tidiga maxisinglarna och debut Lp´n First and Last and Always som är en klassiker. Efter splittringen när spånet Andrew Eldritch fortsatte själv, så gick det utför.. Andra plattan Floodland har ett mäktigt sound på de röjiga låtarna, men samtidigt är det lite discokitch över soundet. Tredje plattan Vision Thing gillade jag konstigt nog när jag var yngre, men har stannat vid det faktum att det är en rätt ordinär rockplatta. En slags gothvärldens Brittney Spears tunggung..

    Svartrock/gothmusik är föresten ett typexempel på hur folk upplever musik i förhållande till sin egen livsmiljö. De som inte klarar av mollstämdhet och inslag av mörker och deppresivitet hatar genren.. Andra som antingen är mitt uppe i sin egen mörka dal eller helt enkelt gillar kitchigheten i musik, text, attityd och klädesval, älskar genren!

    Punk, är något alldeles för sig själv och kan låta helt jävla kasst eller helt schyst beronde på vad vi pratar om.. Sex Pistols måste vara den helt mest överskattade punkgruppen inom genren. Bara några få låtar är bra i mina öron.. Resten är blääh! De tidiga skivorna med PIL är också väldigt mycket skit liksom resten..

    Techno.. Är det musik? För mig verkar det vara som en penetrerande ljudmassa, som är meningsfull om den som lyssnar besitter rätt hjärnkemi..
    Fanns tidiga grupper som Cabaret Voltaire och andra som innehöll essensen till utvecklingen av techno. Iofs skojiga och intressanta grejer när jag var yngre..

    Hip Hop, en ljudkitch med en massa Allan Ballan texter för min del..

    Metal är också en egen värld emellanåt. Svårast har jag för de domedagsbrölande rösterna som inte går ihop med min smak av hur man kan njuta av musik.. Pantera var det grövsta jag kunde lyssna till och kan lyssna på nån gång ibland. Entombed funkar bättre..

    Om vi övergår till att titta närmare på listan Micke räknat upp; Så..
    Bruce Springsteen, där håller jag faktiskt med. Ett knippe låtar finns det, men inte mycket mera man orkar lyssna på.
    Prince´s platta Purple Rain och låten Little Red Corvette från plattan 1999 är min minnesvärda behållning av Prince. Resten faller faktiskt i glömska..
    Tina Turner..? Mycket läst i media och bara hört topplistelåten på 80-talet.
    Lou Reed.. Knepig figur. Knepigt att gilla låtarna faktiskt. Gillar bättre Velvet Underground, fast de är också lite hypade..
    Rod Stewart och the Face sägs vara bäst, men jag har tyvärr lite svårt att lyssna på The Face liksom Small Face osv..
    Johnny Cash´s Ring Of Fire älskar jag, men resten är lite för mycket country för min del..
    Madonna har jag heller aldrig förstått mig på..
    Neil Young´s storhet är verkligen en gåta efter att ha lyssnat på diverse med mannen. Finns onekligen många bra låtar emellanåt fram till den suveräna låten Hey Hey, My My (Into the Black) som jag verkligen älskar. Sen är det några enstaka skivor med Neil Young Crazy Horse med diverse schysta låtar..

    Sen kan jag ta upp några av andra nämda grupper/artister.
    Tom Waits 70-tal blev jag lite besviken på eftersom jag innan dess gått och fallit för den där hästjazzen och brokigheten han fick senare.. Allt är inte bra, men det finns sannerligen guldkorn!
    Rolling Stones Är klart överskattad i sin helhet räknat i livslängd, men en helt okej grupp fram till tidiga 70-talet.
    Bob Dylan..; gillar inte när han tar fram munspelet. Annars finns det klart lyssngsbara låtar när man är lite tråkig.
    Eric Clapton blev överlag tråkig när han blev själv. Ändå fins ett litet knippe bra låtar..
    Van Morrison, Orkar inte riktigt med honom efter 60-talet..
    Ulf Lundell, ett svenskt sömnpiller.. Har inte ens läst hans debutbok..
    Kiss, Har aldrig blivit riktig vän ens med deras tidiga material.
    Detsamma gäller Iron Maiden..
    Jimi Hendrix. Hans hitlåtar älskar jag, resten sisådär och när exprimenterandet excalerar så blir jag måttligt imponerad..
    Frank Zappa har aldrig varit min gud, men Bobby Brown och ett par till duger.. Klart överhypad i min måttstocksvärld!
    När det gäller Beatles så kan jag lyssna på de tidiga plattorna, men uppskattar bäst ett urval senare låtar. Då gillar jag The Kink´s 60-tals låtar betydligt bättre med sitt garagesound..
    Elvis Presley.. Tjaa, lite låtar från 50-talet duger bra och ett par ballader..
    Elton John är inte min Cup of Tea..

    Oasis.. Som en trist oas!

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *