1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

01.26.07

Ytterligare sågningar…eller kanske inte alls…?

Posted in Min blogg at 1:17 f m

Hej igen!
Jo…kanske svårt att uppbåda någon större entusiasm hos er läsare när jag mellan långa pauser skriver om så pass okända storheter som Andy Kaufman och Paul Ryan…
Det är ju lite så att poängen med det hela är att inte slå in öppna dörrar hela tiden, utan att glutta in genom dörrar som en del som läser detta kanske inte ens visste om att fanns…
Nåväl…upp på lite stadigare mark, ett lite mer välbekant ämne, och dessutom ett gammalt väl beprövat knep för att väcka upp slumrande en gång så arga röster : nämligen att såga grundvalar i rockens historia!
Just det! Fram med motorsågen! Upp med de orubbliga ikonerna på schavotten! Gräv fram de mest heliga, de mest orörbara, de mest okränkbara
i hela västerländska populärkulturen och …s-å-g-a…!!!
Eller…om vi tänker efter ett par sekunder…måste vi verkligen det? Nej kanske inte det! Är det trots allt rloigare att prisa än att rosa? Ska vi ta ytterligare en hyllning i stället? Ja varför inte? Vi har ju haft idel hyllningar i en period så varför inte fortsätta på samma bana?
Nej, vänta! Vi tar det hela en vända till! Vi sågar andra människors sågningar istället!!!
Va? Vad menar jag nu med det då?
Läs och förstå!
O.K., då kör vi då!

En av de mer kritiserade musikgrupperna under rockens historia är onekligen Yes!
Yes? Ja alltså den brittiska rockgruppen från -69 som slog igenom i början på -70-talet och som för alltid skrev in sig i rockhistorien med ett knippe formidabla album från den epoken.
Detta spelar dock ingen större roll…
För var gång de spelar i Stockholm så ger kritiker och recensenter ingenting annat än minustecken och strukna getingar!
Deras skivor näms i stort sett aldrig i pressen – och tur är väl det, för en enad svensk
journalistkår har ju bestämt sig för att allt vad Yes en gång har gjort, vad dom gör och vad dom kommer att göra rena skiten blott är…och tänk så oerhört fel dom har!!!
För något mer unikt i sin genre än Yes när dom peakade artistiskt 71-75 finns inte!
Går inte att jämföra med något annat…men inte nog med det…det är dessutom nästan genomgående så förbålt bra!
Från 1971 års ”The Yes Album” via ”Fragile” (också -71) och ”Close To The Edge” (-72) till ”Relayer” (-74), med undantag för ”Yessongs” (de tre först- nämda plattorna igen – fast live den här gången), och ”Tales From Topographic Oceans” (ett märkligt bottennapp!) så är det musik som närmast trotsar all beskrivning!
Jag gör ett försök ändå!
Jon Anderson, en kastratsångare – ja, inte riktigt, men snudd på -och som på scen nästan på pricken efterliknar Tomas di Leva. Såväl i klädsel, rörelser som – framför allt – i pratet mellan låtarna.
Rick Wakeman en organist, eller ”keyboardist”, som så gott som ensam kommit att symbolisera allt det dåliga med 70-talets progressiva musik! Omringad av sina instrument, med midjelångt, tunt och stripigt hår; med en cape som tagen från en medeltida
hovmusiker och med en egen produktion av skivor vars titlar fick diggarna av skitig, bakgårdsrock att vrida sig i inre plågor:
”Journey To The Centre Of The Earth”, ”The Six Wives Of Henry VIII”, ”Myths And Legends Of King Artur” o.s.v. Allt med omslag i precis samma stil! För en del oerhört fantasieggande, för andra höjden av smaklöshet!
En basist, Chris Squire, som spelar bas på ett sätt som absolut ingen annan på denna jord!
En gitarrist, Steve Howe, som lärde sig allt som finns att lära på gitarr, för att sedan smälta ner det hela till något fullkomligt eget, unikt och personligt!
En trummis, Bill Bruford, som vände ut och in på begreppen om hur man ska spela trummor! En spelevink såväl på som av scenen. Det märks på musiken!
Om man då tar allt detta och blandar samman det med ett gäng minst sagt orginella kompositioner, ett framförande som pendlar mellan ”new age” och ”stenkrossrock”, en enorm samspelthet men även utmejslad indivualism hos de enskilda musikerna, hur kan då slutresultatet bli ett hav av strukna getingar och minustecken???????
Jo, jag inser vad en del av er nu säger!
Det beror alltså på att skribenten inte gillar vad han hör! Men beror inte det snarast på att han hör något som inte riktigt vet vad det är?
Det behöver inte ligga någon elitism i den tankegången, jag skulle vara helt oskickad att bevaka en barockkonsert eller recensera en techno-CD! Så är det bara!
Så värst märkligt är det egentligen inte :
Om nu en recensent hör musik som dryper av ett helt eget sound, med en helt egen typ av kompositioner och med uppenbarligen väldigt kompetenta musiker som helt klart vet vad de gör, och som dessutom har en uppsjö av fans sen c:a 35 år tillbaka…och denne då inte uppskattar musiken vid första lyssningen, skulle det då inte kunna slå vederbörande yrkesman att…ja, det kanske helt enkelt är nåt som han inte riktigt är förmögen att skriva om just då?
Det låter väl logiskt!
Nej då!!!Inte alls! Globen kan vara fylld av en extatisk publik, men nog F-N finns dom där, en liten, liten skara som tror sig veta så mycket bättre än alla andra!
Ojdå, halva musik-Sverige var visst där och även dom tyckte att det var kanon! Pinsamt, men vad då? Även dom kan ju ha fel, dom är ju bara musiker, tänker recensenten och fullföljer den på förhand uttänkta idén att totalsåga även denna konsert, trots att det blott är tre kollegor till han själv i hela globen som tyckte som han…
Kan någon vettig människa förklara för mig varför
det är så, och att varför det finns arbetsgivare som betalar för att få det hela publicerat?
Micke

Popularity: 18% [?]

6 Comments »

  1. lars forsman said,

    01.26.07 at 1:56 f m

    Har aldrig lyssnat ”ordentligt” på Yes, så jag kan inte ha ngn åsikt, om gruppen. När det gäller kritiker så tycker jag du har rätt. Jag vet att du, precis som jag, såg Ringo på grönan och blev säkert lika förvånad som mig när du såg vad den samlade kritikerkåren hade att säga, om en spelning, som i alla fall gjorde mig lycklig,

  2. Micke said,

    01.26.07 at 12:11 e m

    Jodå, Bertil! Självklart kommer jag ihåg Friendship Time (vilket namn förresten…) och deras spelning i Kungsan och med inklappning som inte var nån inklappning…Och, tro det eller ej, men han som ska ge ut skivan – det är releasefest 27/1 – tipsade jag om Friendship Time ÅRATAL innan han – från en helt annan källa – fick höra tejperna från -75…Jag kallar mig inte för inblandad, det hela är bara ett tecken på att allting till slut faller på plats! Och…tro det eller ej, men när jag vaknade i morse, vad tänkte jag på då? Jo…Panikslaget och Trimer Express…!!! Helt sant!!!
    Micke

  3. Micke said,

    01.26.07 at 4:37 e m

    Jo, Lars….Ringo-konserten var ju något helt osannolikt!!! 10 000 på Gröna Lund, alla euforiska, ett nästan osannolikt kanonband (Joe Walsh, Nils Lofgren, Todd Rundgren, Burton Cummings, Dave Edmunds) , en underbar sommarkväll, allsång på gamla Beatles-låtar där ALLA sjöng med! Ändå…minustecken och struken geting…En av kvällstidningarna skrev: ”Ringo Starr spelade i går på Gröna Lund och gladde ingen vare sig med sin sång eller sitt trummspel.” Slut på recensionen.
    Alltså antingen en idiot…eller så var han helt enkelt inte där. Vem var det? Vad gör han idag? Hur mycket betalt fick han? Var han nöjd själv med sin instas?

  4. Bertil said,

    01.26.07 at 5:40 e m

    Micke:

    Och…tro det eller ej, men när jag vaknade i morse, vad tänkte jag på då? Jo…Panikslaget och Trimer Express…!!! Helt sant!!!

    Det är så man baxnar! Den enda rimliga slutsatsen är att Elvis alltså kommer tillbaka imorgon. Kan inte motbevisas!

  5. Micke said,

    01.30.07 at 10:59 e m

    Jaha, Alexander, det var ju en klart intressant uppgift, om den nu visar sig vara korrekt Alla historier har ju – som vi vet – inte 100%-ig sanningsbakgrund.
    Jag vet ju att Ivarsson blev omplacerad, bara inte för vad. OM han nu blev det på den grunden så är han väl en av de få i den branschen som har fått lida för sitt misstag. I hans fall så bör fallet varit tungt. Han var ju onekligen en av Sveriges mest lästa musikskribenter på sin tid…

  6. Robban said,

    05.05.07 at 7:21 e m

    Friendship Time har gjort några bejublade konserter i år.
    Tyvärr har dom lagt av igen. Plattan är dock lysande!

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *