1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

01.18.07

Paul Ryan…ytterligare en i raden av bortglömda genier…?

Posted in Min blogg at 9:37 e m

Hallå igen!
Jaha, Andy Kaufman blev ingen hit…nåja det hade jag kanske kunnat lista ut på förhand…
Nästa ämne lär inte ge mig fler anhängare…men jag kan bara inte låta bli!
1969 fick sångaren Barry Ryan en monsterhit med låten Eloise. (HerreGud, 38 år sedan…snälla, säg att jag räknat fel! Jag menar, det FÅR inte ha gått 38 år sen dess! 38 år KAN inte gå så fort!)
Hursomhelst, en monsterhit var det, och inte bara det, en riktig kanonlåt dessutom! Skriven av tvillingbrorsan Paul Ryan.
Tvillingbröder var det, ja. Födda i Leeds oktober 1948 med Marion Ryan, själv en gammal 50-tals-sångare, till mamma! (Mamma Marion hade 1956 legat på 5:e plats på englandslistan med låten ”Love Me Forever”!)
De två började redan vid 15 års ålder att uppträda tillsammans.
Födda in i showbusiness och med en outfit och stylning som fick dom att påminna om Scott och John Walker från Walker Brothers så var saken var klar:
Mer eller mindre så var de, som det så fint heter, predestinerade till att bli stjärnor!
Redan 1965 så tog de sig själva in på listan under namnet Paul and Barry Ryan med ”Don’t Bring Me Your Heartaches” som kom att peaka på 13.e placeringen. Denna mindre hit åtföljdes av ytterligare 7 till följande 18 månaderna, dock så var trenden den att varje efterföljande singel sålde sämre än den föregående.
Den sista – ”Claire” – kom inte högre än plats 47 på hitlistan…
Efter ett tag så skar sig också samarbetet bröderna emellan, och de beslöt sig för att i fortsättningen satsa på Barry Ryan som sångare och Paul Ryan som kompositör enbart. Detta skulle komma att visa sig vara en rättsatsning!
Resultatet visade sig dessutom snabbt.
Först släpptes en ypperlig LP, ”Sings Paul Ryan”.
Strax efter den så kom en singel som slog i stort sett hela Europa med häpnad. Etta i 6 (!) länder och tvåa i hemlandet England!
”Eloise” vart en hit i stort sett överallt – utom i USA – hösten -68!
Faktum är att låten golvade mig fullständigt redan den första gången som jag hörde den. Om inte annat så för att det nog var den längsta singel som jag ditintills hade hört!
Jo, det stämmer, ”Hey Jude var längre och hade släppts någon månad tidigare, men – hur bra den nu än är som låt – ”Hey Jude”s längd är ju till stor del beroende på en coda som varar i flera minuter. I fallet ”Eloise” så är det mera som ett kortare epos. 5½ minut långt!
Pompöst, välarrangerat, mycket bra framfört och som komposition inget mindre än ett mästerverk!
(Något som talar för ”Eloise”s kvalite är väl att 1986 så gjorde (f.d.) punk-gruppen The Damned en cover på Eloise…och fick en hit dom med!)
Bröderna Ryan och skivbolaget såg givetvis till att en LP snabbt gavs ut – med hitlåten som det givna dragplåstret.
Och vilken platta det var!
Det skär i mitt hjärta att så pass bra musik kan göras för att sedan nästan fullständigt förpassas in i glömskans jordkällare…
Så ruggigt bra hela vägen, och så före sin tid som det var!
Jag sätter faktiskt en hundring på att både Freddie Mercury och bröderna Mael från Sparks hade den skivan i sina pojkrum! Stundtals låter det så mycket Sparks från -73 och -74 så att man nästan får nypa sig i armen för att förstå att man inte hallucinerar! 12 st. potentiella hitlåtar i fantasifulla och intrikata arrangemang. Väldigt, väldigt bra sång från en sångare med ett stort register både omfångs- och timbremässigt! (Inte Proby, men ändå…)
Och nästan allt rann bara ut i sanden…för det blev inte mer än en stor hit för den gode Barry.
5 stycken singlar till gavs ut , alla hamnade i botten på hitlistans territorium.
Sen var det slut.
Trots ett kortare uppsving i Tyskland så försvann Barry Ryan för alltid (?) från rampljuset 1972.
Brodern Paul – som väl egentligen verkar ha varit den stora talangen av de två med sina mästerliga kompositioner – fortsatte dock ett tag till, ehuru långt från de stora scenerna. 1971 fick han med sin komposition ”I will drink the wine” på LPn ”Sinatra And Friends” sjungen av Frankie Boy själv. Därutöver så vet jag intet av avtryck som denne lyckades med.
1992 så avled Paul Ryan i cancer, utan att det uppmärksammandes det minsta i musikmedia…
Om Barry Ryan vet jag ingenting efter mitten på 70-talet.
Det enda som jag vet är att någonting som var väldigt bra också kunde ha blivit väldigt, väldigt stort…men i just det här fallet vet jag inte VARFÖR det blev som det blev…Som jag skrev tidigare så verkar det bara ha runnit ut i sanden…
Har ni synpunkter så skriv kommentarer!
Vi hörs snart igen!
Micke

P.S. Så här i efterhand så har jag fått höra att i stort sett medans jag skrev denna krönika så diskuterade min gode vän Martin – f.d. bassist i inga andra än just Sparks (!) – med min lika gode vän Pelle – ingen mindre än Baron Peer – huruvida Martin skulle ha med en cover av ”Eloise” på sin kommande soloplatta!!! Låter inte bara som en osannolik slump utan också som en tanke…D.S.

Popularity: 17% [?]

7 Comments »

  1. PerOla said,

    01.18.07 at 10:57 e m

    Bra låt, verkligen. Arret påminner lite om Cat Stevens, tycker jag (och det är åxå beröm). \”You know I\’m on my knees yeah\” är låtens höjdpunkt.
    Som född 1963 så minns jag inte att jag hört låten förut, så tack för tipset.

  2. Micke said,

    01.18.07 at 11:28 e m

    Nja…Per-Ola…Du bör nog ha hört den nån gång tidigare…men tiden gör ju att vi tappar bort små bitar här och var under vår märkliga vandring som kallas för livet…Alldeles bestämt så vet jag att Stella hade en LP-samling hemma hos sig på Kvarngatan med låtar från sextiotalet där den låten ingick. Jag minns också att jag spelade den då och då…men det är ju inte säkert att du var där just då…Hmmm…det är så att jag blir riktigt nostalgisk bara jag tänker på det… Ack ja…

  3. elton bonn said,

    01.19.07 at 12:06 e m

    En fantastisk låt i alla avseenden; komposition , sång och framförallt arrangemang (vem gjorde det?). Får gåshud varje gång jag hör den.
    Kolla in Barry Ryan och Eloise på youtube.com (playback förvisso). Enligt en kommentar på på youtube är Barry Ryan idag en framgångsrik professionell fotograf.
    Varför rann karriären ut i sanden? Ingen aning, men det kan inte ha varit lätt att följa upp en sån bra låt. Upplagt för besvikelser m.a.o.
    Men vore Paul Ryan ett geni hade han väl fixat det? Nä, one-hit-wonder är nog en bättre kategori.

  4. Micke said,

    01.19.07 at 12:09 e m

    Nej Elton! Lyssna på LPn med Eloise! Den är fantastisk!
    Micke

  5. lars forsman said,

    01.19.07 at 9:06 e m

    Det jag hörde av skivan i din butik lät verkligen spännande. Förutom Sparks tyckte jag att både Harry Nilsons och vår egen Harpos musik, påminner om det vi hörde.

  6. CM said,

    03.27.07 at 8:07 e m

    Är jag den ende i världen som jagat rätt på Paul Ryans underbara platta ”Scorpio Rising”? En av de få plattor som inte finns (fanns?) ute på nätet, eller ens på CD. Jag var tvungen jaga vinyl och rippa.

    Det är en mycket märklig och stundtals briljant platta (lyssna t ex på ”Star”) och jag håller definitivt med om att Paul Ryan skulle kunna bli mycket stor.

  7. Micke said,

    03.27.07 at 10:34 e m

    Jo, CM, nog är det en ovanlig skiva allt, så ovanlig att jag faktiskt aldrig har fått tag i den!!!
    Med tanke på det övriga som Barry och Paul Ryan gjorde så är dock möjligheten att det är en bra skiva väldigt stor…

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *