1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

12.15.06

”Världens bäste gitarrist!”

Posted in Min blogg at 11:19 e m

Dax igen!!!
Efter en lång paus beroende på en kombination av yttre faktorer såsom tidsbrist, trötthet, ofokusering och andra klassiska svepskäl
så är jag tillbaks i sadeln…hungrigare än någonsin!!!
Misströsta inte!
Bloggen kommer aldrig att dö!!! Aldrig!!!
Till dagens ämne!
Låt oss fördjupa oss i något som vi hitills inte ens har berört…något som låg mig väldigt nära hjärtat förr i världen…
Som gitarrist själv, och med en sedan 15-årsåldern utmejslad vurm för just solo-gitarr i skolan ”Hendrix, Clapton, Peter Green, Gary Moore” o.s.v. så har jag i perioder lagt ner mycket tid på frågeställningen:
”Vem är världens bäste gitarrist?”
Kan väl på ytan tyckas som om frågeställningen är totalt omöjlig att svara på…för vem har hört alla gitarrister som finns eller har funnits? Ingen givetvis…Ändå så är det många som har debatterat frågan om och om igen under decenniernas gång…
Men vem kan fastslå med säkerhet att Eric Clapton är ”bättre” än Jeff Beck, som är ”bättre” än Jimmy Page, som i sin tur är ”bättre” än Janne Schaffer, som trots allt nog får spö utav ”Jojje” Wadenius?
Ingen givetvis…
Jag minns väldigt väl en kväll för ett par år sedan, när jag var hemma hos min gamla bekant Monica,
när hon sent, frampå småtimmarna, satte på Fleetwood Macs första LP med namnet ”Peter Green’s Fleetwood Mac”. Den skivan består, som alla som har hört den väl vet, av ”typiska” Peter Green-låtar och ”typiska” Jeremy Spencer-låtar.
Jeremy Spencer var ”den andre” gitarristen i gruppen och som av de flesta sågs som rent ut sagt lite pinsam. Det var inte mycket han kunde, lite Elmore James-licks och lite halv-rockabilly som på nåt märkligt sätt lyckades inlemmas i gruppens repertoar. Till hans försvar gjorde han det dock väldigt bra. Inget trams utan pang på rödbetan!
Å andra sidan så har ju Peter Green för de flesta varit en ikon, en helt oantastlig gitarr-gud, med en inlevelse och ett vemod i tonen (d.v.s. ÄKTA blues!!!) som inspirerat generationer av aspirerande bluesgitarrister. Ofta var gruppens plattor så upplagda att varannan låt var en Peter Green och varannan en Jeremy Spencer, och jag och mina tycka-likare tyckte att man skulle ha gett dom varsin sida istället, så att man kunnat slippa Spencers trista bidrag.
Döm då om min förvåning när jag den kvällen får höra Monica säga:
”Den är lite konstig den här skivan! Varannan låt är ju kanon, jättetufft gitarrspel, så där som det bara ska vara, medans varannan bara är nåt trist, vemodigt när gitarren bara låter pling-pling-pling!”
Jaha.
Jaså!
I en kort liten mening så sågade hon Peter Green och hyllade Jeremy Spencer.
HUR kan man göra det?
Jo…visst kan man göra det! Så här i efterhand så förstår jag vad hon menar. Det finns en frenesi och energi i Jeremy Spencers spel som är oförnekligt, och är det det som man vill ha så är ju saken klar!
Vad det rör sig om är ju givetvis att alla har sin egen bild av vad som är bra och inte bra…och ingens bild är bättre en någon annans…vad än s.k. proffstyckare anser…
Sen kan man ju på väldigt goda grunder fråga sig varför man över huvud taget ska ha någon slags ranking på musiker! För vem? Vem bryr sig överhuvudtaget i fall Stevie Ray Vaughan har gått om Edward van Halen för att ligga på en tredje plats på min lista?
Inte många så klart…
Men trots allt jag skriver,jag kan inte låta bli att fascineras av ämnet i fråga och ska avsluta denna krönika med en, givetvis
totalt meningslös men dock, lista på 5 gitarrister och vill sen gärna höra vad de läsarna av bloggen tycker!!!

1) Jimi Hendrix
Jag citerar den gamle rockräven Neil Young:
”Hendrix is easily the greatest guitarplayer ever!”…
Faktum är att jag efter att ha lyssnat på Hendrix i 36 år, hittar nya dimensioner i hans spel hela tiden. Det som jag förut kunde tycka var tveksamt förstår jag idag att det helt enkelt bara var finess! Det var jag som inte var på rätt våglängd helt enkelt! Ta solot på ”Purple Haze”! Det låter l-i-t-e skevt här och där…men det är bara genialitet…ingenting annat! En mästare som vänder ut och in på alla vedertagna regler…och spelar som ingen annan vare sig före eller senare!
Imitatörer skrapar på ytan av vad Hendrix skapade, men djupet, helheten och kreativiteten kommer de aldrig ens i närheten av…Eric Clapton blev 1971 nominerad till ”Världens bäste…” av engelska NME.
Denne kommenterade det hela med:
”Hade Jimi levat så hade han vunnit! Hans teknik var 30 år före den övriga världens!”
Han hade fel. Inte ens i dag så är vi där.

2) Gary Moore
Jajamänssan!!! Mellan 1970 till 1982 så var han outstanding! Efter det dock tragiskt förstörd av sin egen framgång!
Lyssna på de två Skid Row-LPn som han var med på, eller spelet på hans första solo-LP ”Corridors of power”! Helt utan motstycke i hårdrocksgenren!

3) Eddie van Halen
En proffessor. Skapade ett helt nytt sätt att spela gitarr på. Fick en miljon tråkiga efterföljare, men det är ju inte direkt hans fel.

4) Yngve Malmsteen
Den svenske musiker som haft mest inflytelse på musikutvecklingen i världen…någonsin.
Höjde den tekniska ribban för sologitarrister med ett par meter.

5) Stevie Ray Vaughan
Helt makalös i sin genre. Ingen nyskapare, men så oerhört kompetent på allt han gjorde.

Vad tycks?
Vi hörs snart!
Micke

Popularity: 38% [?]

61 Comments »

  1. Lars Forsman said,

    12.16.06 at 1:39 f m

    Inget fel på din lista, men uppgiften är omöjlig. Jag skullle kunna lägga till Zal Clemingson, Randy California, Bobby Womack och Glen Buxton till din lista. Jag vågar mig inte på att rangordna herrarna.

    Lars.

  2. Tobbe said,

    12.16.06 at 4:11 f m

    Jimmy Page….men, som sagts, det finns ju så många. Tio i Topp i denna fråga vore orättvist.
    Jag tror de som spelar själva delvis har andra favoriter än vi som endast kan spela gramofon…..

  3. Lars Forsman said,

    12.16.06 at 8:33 f m

    Ett inlågg i Tobbes JUL-TÄVLING!

    Hittar ingen bra svensk Julskiva, men tipsar om två roliga Jullåtar från åtti-talet. Wilmer X en röd elektrisk gitarr från debut mediumplay skivan och Torsons svar på låten ”överst på önske listan. Från gruppens andra LP.

    Övriga världen då? Jo Phil Spectors A Christmas Gift For You spöar fortfarande konkurrenterna. Det finns några trevliga utmanare. A Christmas Record från Ze-Records och två sammlings LP:s från Rhino Rockin Christmas The 50’s och …The 60’s.

    Hoppsan! Jag kom precis ihåg en till. The Christmas Collection, md artister som Gene Ammons Dexter Gordon och Don Patterson. Här får vi lite Jazz-känsla till glöggen.

    Lars.

  4. sir doug said,

    12.16.06 at 11:30 e m

    gitarrister, ja, det finns de tekniskt skickliga, de innovativa, de som satt skola, och då är det svårt att säga emot namn som hendrix, page, beck, clapton, winter, van halen, malmsteen, men min personliga favorit är en begränsad men ack så känslosam gitarrist…johnny thunders, lyssna på belfast rocks…micke, kul att läsa din blogg, marlene var riktigt bra…glömde säga att en proby artikel signerad mig kommer till våren i ett garage magazine från californien(du vet vilket jag menar, eller)…

  5. Tobbe said,

    12.17.06 at 4:10 f m

    Ang. Julskivor. Tack Lars!
    för många bra ex.
    Jazz-varianten med Dexter Gordon mfl. låter intressant.
    Naturligtvis hade jag också tänkt mig Phil Spectors från-63 som etta.
    På svenska sidan är det inte lika solklart.
    Sonets julskiva från -90 tycker jag dock är ett omväxlande svar till Spector
    från prod.Ola Håkansson.
    Go Jul !

  6. Baron Peeeer said,

    12.17.06 at 8:02 e m

    Jimpa, Page alltså, är kungen. Tvåa kommer Johnny Ramone! Efter det är det jämt skägg mellan Hendrix, Townshend, D. Davies, B. Welch, J. Walsh, Frehley, Jeff Beck, R. Blackmore och ett tjog till…

  7. Lennart Wrigholm said,

    12.18.06 at 9:00 f m

    Listor med världens bästa gitarrister är alltid lika fascinerande. Även om ämnet är närmast outtömligt.
    Frågan är hur kriterierna ska ligga. James Burton och Scotty Moore inspirerade en hel generation engelska strängbändare. Fast de finns aldrig med på någon topplista.
    Vill lägga en röst på engelske Mick Green. Någon gång i slutet av 70-talet såg jag de gamla rävarna i The Pirates uppe i Karlstad och jag har aldrig varken hört eller sett något liknande. Ändå vågar jag påstå att jag sett de flesta.
    Kul att någon nämde Jeff Beck. Läs boken Crazy Finger om denne man. Han borde också ligga högt på alla listor men han har ju inte haft lika hög profil som många av hans konkurrenter.

  8. Baron Peeeer said,

    12.18.06 at 8:21 e m

    PS: Bill Nelson!!! DS

  9. ojkooj said,

    12.19.06 at 9:37 e m

    1 hendrix
    2 f zappa

  10. Fredrik B said,

    12.20.06 at 5:08 e m

    Ja du. Gitarrer är fint det. Gillar Paul Stanley. Komp is King. Men vad är detta – se nedan – är Probi inte DJ längre?

    Probi har fått en genombrottsorder på den amerikanska marknaden. Probi ska sälja sin probiotika i form av kosttillskott under varumärket Metagenics som är ett ledande varumärke för kosttillskott inom hälsovården i USA.
    20 dec 2006 | 09:32
    Produkten baseras på Probis bakterie Lp299v och lansering väntas ske under första halvåret 2007, skriver Probi i ett pressmeddelande.

    – Detta är ett genombrott för oss, dels eftersom Metagenics är det ledande varumärket inom kosttillskott för den professionella hälsovården i USA och dels då vi tecknat avtalet direkt med Metagenics, säger Probis vice vd Per-Ola Forsberg i pressmeddelandet.

    Med det nya avtalet är kosttillskott med Probis probiotika under lansering i Australien, Frankrike, Kanada, Nya Zeeland, Skandinavien, Storbritannien, Sydafrika, Tyskland och USA.

  11. Baron Peeeer said,

    12.21.06 at 5:27 e m

    DJ Probi känns fräscht och nytt. Med lite hjälp från sultanen av Hornstull kan (kommer) entrepenaget att utvecklas i en tills nu oöverstiglig riktning (uppåt och framåt). Royal Symbolinc kan få dig dit, my friend! Pocket Paradise (flute, + 30€) Remember where you…

    Punky Meadows

  12. per said,

    12.23.06 at 10:49 f m

    Vill bara tipsa om en duktig gitarrist som jag tycker är lite ”bortglömd” nämligen John Norum från Europe. Han har ju en solokarriär bakom sig med många bra plattor.Lyssna på låten Blind från första plattan riktigt tung bluesinfluerad hårdrock med riktigt vasst solo, som om man mixar yngwie med gary moore….

  13. Martin said,

    12.23.06 at 8:56 e m

    På tal om gitarrhjältar så har jag ju glömt tipsa om den här posten Micke:

    http://herralarik.blogspot.com/2006/11/mickes-skivor-10-r.html

    God Jul!

  14. sir doug said,

    12.23.06 at 10:07 e m

    god jul micke!

  15. Tobbe said,

    12.24.06 at 6:21 f m

    Dax snart att gå ned i varv i t.ex. 33 varv.
    En God och rund Jul (med hål i mitten=mellandgarna)
    önskas eder alla !

  16. leon said,

    12.30.06 at 3:24 f m

    kara micke,

    du gor det mycket enkelt for dig sjalv nu…

    1. jimi hendrix bra men sen_

    2. max schultz

    3. Prince

    4. George Harrison

    5. Jeff Buckley…har du verkligen lyssnat pa liret av denna man ?

    puss o Tack
    falks e okej
    men pj.p. rockar likt jesus sjalv!REEEEEEESPeCt!

    Leon Vincila

  17. leon said,

    12.30.06 at 4:46 e m

    ps det finns inget som heter varldens basta gitarrist forutom jimi…efter jimi ar det tycke, smak och dagsform som avgor.ds

  18. Micke said,

    12.30.06 at 8:05 e m

    Jo, Leon…ungefär som jag själv tycker…Hendrix och sen ingen annan på ett par timmar…Om någon någonsin varit i en klass för sig så var det han!!!

  19. Eric Wadenius said,

    12.30.06 at 10:57 e m

    Jag röstar på Jojje, helt klart;)

  20. Micke said,

    12.30.06 at 11:25 e m

    Svågerpolitik eller…? Nejdå, skämt åsido så är ju Jojje en fenomenal musiker! T.o.m. kanske ännu bättre som basist än som gitarrist!
    Min favorit är han inte…men konkurrensen är ju som bekant benhård…

  21. Bertil said,

    01.03.07 at 4:49 f m

    Micke behagade skriva:

    så är ju Jojje en fenomenal musiker! T.o.m. kanske ännu bättre som basist än som gitarrist!

    Vadå ”kanske”? Självklart är han sjutton resor bättre på bas än på gitarr.

    Hans gitarrspel är ofta mest anemiskt. Men drivet i basspelet är något helt annat. Svårt att fatta att det handlar om samma person.

    (Fast på andra sidan var det ju ett bra tag sedan jag lyssnade på Jojjes gitarr. Men basen på ”Lastbrygga” hörde jag för inte så länge sedan.)

  22. Gilli said,

    01.19.07 at 5:31 e m

    Alla gitarrister som nämns här e klockrena….men måste säga att ja tycker de e konstigt att David Gilmour inte ofta nämns i detta samanhang…han har ju trots allt gjort solot te ”Comfortably Numb”

  23. Micke said,

    01.19.07 at 6:16 e m

    Och det solot gör ju David Gilmour riktigt bra!
    Personligen så tycker jag nog att han är
    lite för förutsägbar som solo-gitarrist. Däremot
    utmärkt som kompare, kompositör och även
    sångare! Många tror – felaktigt – att Roger Waters
    sjöng allting i Pink Floyd!

  24. Gilli said,

    01.21.07 at 10:03 f m

    Så rätt så rätt Micke,,men kan inte heller hålla me dig om förutsägbar!!! Pink Floyds musik kan man inte säga förutsägbar, därmed inte hans solon heller!!
    Han kan få fram toner ur gitaren som få på denna jord….!men men.

    min lista..iaf.
    1. David Gilmour
    2. Hendrix
    3. Eric Clapton
    4. Blackmore
    5. Gary Moore

  25. Micke said,

    01.21.07 at 2:47 e m

    Hmmm….vi ligger lågt med Gilmore-debatten…
    Mycket bra val av gubbar till listan, det låter väl som något mer positivt att säga än att ha några små invändningar
    Kan dock inte begripa vad den gode Edward van Halen har gjort för ont här i tillvaron! INGEN nämner honom! Hur kan denne veritable mästare ha chanserat till att ha blivit nästan ett skällsord? DÄR kan vi verkligen prata om att få fram i stort sett vilket ljud som helst ur en gitarr! Edward inte bara bröt mot alla tänkbara lagar om hur man spelar gitarr…han fortsätter att göra det! Problemet är bara att ingen i dag bryr sig om att lyssna på Van Halens plattor…
    Glädjande dock att du har med Gary Moore! Bara för att han gjorde 2 lite onyanserade bluesplattor som ”råkade” sälja 10 millioner ex., så kan man bara inte ignorera hans 70- och 80-tal! En fullständigt makalös musiker i sin glans dagar!!!

  26. Micke said,

    01.24.07 at 2:44 e m

    Jooo…dugliga och kompetenta i allra högsta grad…men det är svårt att komma in bland de allra främsta…Det är en stor värld och det finns många som har spelat gitarr under årens lopp…

  27. Micke said,

    01.25.07 at 9:38 e m

    Att jag kommer att befinna mig i samma lokal – dan innan på skivmässan!
    För övrigt så är Chuck Berry lite av en gåta…Hur kan samma person som en gång slog en hel rockvärld med häpnad, inspirerade en hel generation av gitarrister och dessutom skrev hits som har hållit i 50 år, uppträda idag och vara enbart en parodi på sig själv?
    Som vi alla vet så blev Elvis mycket hånad och förlöjligad under 70-talet. Många av dom människorna tyckte dock – pliktskyldigast – att Elvis 50-tal hade varit bra. Återigen samma människor tyckte att ”Chucken” var kanon och att ha han var mycket mera värd rockkungs-epitetet än vad Elvis var. OCH HUR BRA VAR CHUCK BERRY PÅ 70-TALET DÅ ??? Det jag såg med honom då var bara katastrofalt…Rent ut sagt pinsamt., jämfört med det som han hade gjort 20 år tidigare…
    Men inte en människa knystade nåt om att Chuck Berry hade blivit sämre!
    Att Elvis blivit fet var i stort sett det första som folk sa när jag berättade – i mitten på 70-talet – att jag gillade Elvis. Fet och hade tappat rösten…
    Varför var det ingen som sa om Chuck Berry -75 :” ”Chucken” ? Han har ju inte stämt sin gitarr på 10 år ju!” ???
    Micke

  28. Micke said,

    01.26.07 at 9:12 e m

    Bra, johnny, att vi är ense om det!

  29. Micke said,

    01.27.07 at 2:41 e m

    Njaaa…är han inte 78 ”bara” ?

  30. Micke said,

    02.03.07 at 4:10 e m

    Ja Johnny, det var ju något i hästväg…dessutom i norska kronor! Nåja, när Frank Sinatra uppträdde på Berns i slutet på 80-talet så var faktiskt priset inte mindre än 10 000 (!!!!!!!!!!) sv. kronor!
    Märk väl…undertecknad övervägde starkt utifall det var värt pengarna eller inte. Om jag minns rätt så kom det hela att avgöras av att jag inte var hemma just då…( Det här var innan jag begravde mig i min källare och följdaktligen dels lämnade Stockholm då och då, dels gick på konserter då och då…)…
    Micke

  31. Micke said,

    02.04.07 at 3:37 e m

    Jo det gjorde jag! OCH, jag ångrar att jag INTE gick! 10 000 utslaget på en livstid är ju intet! Sinatra på Berns…snacka om att det hae varit nåt att minnas efteråt…

  32. Micke said,

    02.04.07 at 3:46 e m

    Unchained Melody – för den oinvigde en nyutgiven live-CD med Elvis P. som Johnny gav mig som en gåva för ett par dar sedan (tack!) – har jag ännu inte hunnit lyssna in mig på. Som alla ”soundboard-inspelningar” så blir ju ljudet ganska torrt, så varenda liten tveksamhet kommer i en rätt så tydlig dager. How Great Thou Art har jag hört i många betydligt bättre versioner. MEN, jag återkommer med utförligare recension senare!

  33. Johan Hasselberg said,

    03.24.07 at 4:04 f m

    Chuck Berry var hur bra som helst. Synd att ni andra inte var i Malmö, Göteborg, Köpenhamn och Stockholm. Han må vara 80 bast, men han är fortfarande bäst! Höjdpunkten var på Berns i Stockholm. Vilken spelning han gjorde och publiken bara jublade.

    Men nu är det så att vi ska få se honom snart igen. På samma turné som Status Quo i Juli! Då gäller det att lägga semestern rätt. Det ryktas om att Chucken ska inleda den svenska delen av turnén i Karlstad den 12 juli (men det är bara et rykte).

    Så här ser turnén ut med Berry/Quo: 13/7 Järvsö, 14/7 Stockholm, 15/7 Linköping, 16/7 Göteborg, 18/7 Örebro, 19/7 Båstad, 20/7 Kalmar och 21/7 Hässleholm.

    Det uppges även att Chuck spelar i Oslo den 11 juli och Langesund 17 juli (Norge). Ta chansen att uppleva en legend. Det finns ingen annan som är riktigt som Chuck Berry. Det är lite som med Bob Dylan. Man ska inte ha några förväntningar. Bara gå dit och suga i sig. Det är en totalupplevelse.

  34. Forrs said,

    03.24.07 at 5:56 e m

    Vem spelar som Mr Nelson, Bills gitarr kan skapa universum i nuet.BeBopDeluxe till hans solo album. Mer mangfald finns inte, lyssna pa dubbel albumet Whimsy! Bara Bach kan komma I narheten latars uppbygnad dessutom spelar Bill Nelson gitarr coolare an nansin.

  35. Micke said,

    03.24.07 at 8:24 e m

    Bill Nelson! Kanongitarrist och en mycket udda för att inte säga rent ut sagt unik musiker. Jag kan för mitt liv inte begripa att han inte har högre kultstatus än den lilla som han har. Andres Lokko! Alla dumheter du sagt och skrivit blir dig förlåtna om du skriver en artikel om Bill Nelson!!!
    Skriver du en om P.J. Proby också, så går du förstås direkt in i himmelriket…
    Skämt åsido så tror jag att Bill Nelson redan från början hamnade fel, in i nån typ av glamrock-fack, där han väl ändå inte riktigt hör hemma…Men, det är som med punken : alla som slog igenom vid -77 är punkare och de som kom fram -73 är glamrockare…

  36. Johan Hasselberg said,

    03.31.07 at 3:50 f m

    Nu är det klart att Chucken och Nisse Hellberg spelar i Karlstad den 12 Juli. Liksom när det gäller Status Quo kan man köpa biljett via nätet (Ticnet) och det har jag redan gjort. Vår familj sitter på första raden! Och vilken framgång för pianisten Daniel Tustrup Røssing från Norge som kommer att spela piano med Chuck på hela tunén! Dottern Ingrid sjunger och spelar munspel. På bas blir det som valigt Jim Marsala. Sonen Charles Jr spelar gitarr och vem som blir trummis vet jag ej. Resten av jobbet på scen gör ”Chucken”.

    11.07 – Oslo, Norway – TBA
    12.07 – Karlstad – Mariebergsskogen (Folkets park)
    13.07 – Järvsö – Stenegård – w. Status Quo
    14.07 – Stockholm – Ulriksdals slott – w. Status Quo
    15.07 – Linköping – Stångebrohallen – w. Status Quo
    16.07 – Sweden – TBA
    17.07 – Langesund, Norway – Wrightegaarden
    18.07 – Örebro – Brunnsparken – w. Status Quo
    19.07 – Båstad – Tennisstadion – w. Status Quo
    20.07 – Kalmar – Skälby Gård – w. Status Quo
    21.07 – Hässleholm – Petvå – w. Status Quo

    Johan (glad) :-)

  37. Gud said,

    04.23.07 at 11:07 e m

    Alla har olika åsikter och gitarrspelade går att värdera på olika sätt. Vem som kom på vad? vem som har mest/bäst gitarrsolo? Vem har kommit på de mest odödliga riffen? Vem är bäst showman live? Vem spelar bäst el-gitarr? vem spelar bäst aukustik? Vem är bäste låtskrivaren? etc.

    men kom igen George Harrison? världens bästa? är ni fulla eller?
    The Beatles må vara världens bästa säljande grupp, jag ger dem det.
    Men George Harrison? Jag har hört mer avancerade grejer från Blink-182 än vad den grabben kunde spela!!!

    Seriöst, ni kan inget om gitarr om ni tycker han är världens bästa.

  38. Simon said,

    05.01.07 at 2:09 e m

    De som vet nåt på allvar (som tex A Lokko) skulle säga Roddy Frame. Kanske Robert Fripp också.
    Andres Lokko är sveriges enda musikskribent av internationell klass. The End.

  39. Micke said,

    05.01.07 at 8:34 e m

    Jaha Simon, ska vi tolka det som att Andres Lokko har förstått att Roddy Frame är en större gitarrist än Jimi Hendrix?
    Seriöst, att vara en musikskribent av klass betyder väl ändå inte att alla ens åsikter om allt som rör musik är oumkullrunkliga sanningar? Ett sånt resonemang faller ju på sin egen orimlighet.
    Jag minns själv när Andres Lokko satt i en TV-studio och påstod att om – av alla människor på denna jord – Rod Stewart (!!!) hade haft den goda smaken att dö 1974 så hade han i dag varit placerad på samma nivå som Dylan, John Lennon och (tror jag) Elvis!!!
    Hur många hits hade – hur bra han nu än var som artist – Stewart haft vid den tiden?
    Engelbert Humperdinck hade haft mer hits!
    To Be Continued.

  40. anne said,

    05.14.07 at 8:07 e m

    Chuck Berry vs Jimi Hendrix. Dom har gått i olika ”skola” hade Hedrix varit 30 år 1956 och Berry 27 år 1969, så hade förmodligen Berry låtit mer Hendrix och tvärtom, men som rakt igenom musiker är Berry störst. en av alla tiders största gitarrister, låtskrivare och sångare. Hendrix må vara bäst på gitarr, men inte mer. Elvis var bra på att sjunga, men inte mer än så. Berry är defenitivt genom alla tider störste rockmusiker sammantaget. Det största problemet med Berry är att han är världens mest ojämne artist. Ett musik-geni som måste vara på rätt humör. Han blandar fiaskon med himelska musikaliska upplevelser. Ta en lott i chuck Berry lotteriet och kolla in honom.
    anne

  41. Jaser said,

    05.22.07 at 12:53 f m

    1.Page/Hendrix
    2.Robert Johnsson
    3.Clapton

  42. Micke said,

    05.29.07 at 9:09 e m

    Hallå Johnny!
    Jo…jag råkade av misstag ”deleta” din senaste kommentar! Det kommer så mycket spam hela tiden så att jag är tvungen att gå fram som en skördetröska. Ibland så blir det fel…som den här gången.
    Skriv gärna om den!
    Micke

  43. Simon said,

    06.08.07 at 7:51 e m

    Tidiga Rod Stewart – finns det nåt bättre? Lokko hade helt rätt.

  44. Kim said,

    07.21.08 at 3:49 e m

    1.Hendrix
    2.Van halen
    3.Frusciante

  45. grandprix63 said,

    07.30.08 at 9:03 e m

    Några bra tidiga gitarrsnubbar:

    James Burton
    Scotty Moore
    Grady Martin
    Cliff Gallup
    Chuck Berry

  46. Erik said,

    08.20.08 at 3:12 e m

    Förvånar mig att inget har nämnt Steve Cropper ännu. Så då får det väl bli jag som gör det: Steve Cropper är en sjujäkla gitarrist helt enkelt. Lyssna på valfri inspelning så får ni själva höra.

  47. Stjofön Presley said,

    08.21.08 at 2:58 e m

    Vänner! Jag kan ha läst slarvigt, sånt händer. Men är det verkligen ingen här som förstått att Roy Buchanans spel och ton är något i en klass för sig? Ja, jag tänkte skriva något mer, men låter hälsan tiga still.

  48. Stjofön Big said,

    08.23.08 at 12:25 f m

    Håller med herr Preslowovitcch här ovan! Buchanan, som dessutom har ett namn som KAN påminna om en Wild West-hjälte, var en makalös gitarrist. Missförså mig rätt nu, jag vet inte om han saknade hustru men han var en… enastående gitarrist. Ja, kanske jag måste förklara det begreppet också. Jag vet inte om han var ensamstående, i så fall var han ju både maka-, sambo-. sårbo- och barnlös man. Men han var en sjujäkla gitarrist! Och då menar jag inte att han hade sålt sin själ till Han Därnere.

  49. Stjofön Presley said,

    08.23.08 at 12:28 f m

    Intressant! Var Buchanan alltså ogift? Hade han ingen kvinna och inga barrrrn? Stjofön Big, förresten… varifrån känner jag igen det namnet?

  50. Micke B. said,

    07.08.09 at 2:14 e m

    Tja, Hendrix #1 är väl OK, men i övrigt…hm…

    Saknar:
    -J. Page
    -M. Ronson

  51. Bror Obekväm said,

    07.29.09 at 4:48 e m

    Nåjo….för att anknyta till blogginlägget; för min del är Peter Green utan tvekan den främste, eller var kanske man ska säga. Eller för att citera B B King (ang Peter Green) ”He’s the only one who makes me sweat”. Nuff said!

  52. Tom Persson said,

    02.24.10 at 5:28 e m

    Richard Thompson sopar mattan med alla dessa. Dessutom är han en fantastisk låtskrivare och en mycket bred artist.

  53. Dougge said,

    12.30.10 at 9:31 e m

    Hej alla

    Det finns så många som kan spela gitarr på så många olika sätt. Det är inte lätt att säga vem som är bäst. När jag såg Jimi På Grönan när jag var 9 år så tyckte jag att det var det bästa jag hört då, och är fortfarande en upplevelse som jag alltid kommer att minnas. Några år senare var det dax igen att möta en annan gitarrist på scen och det var Peter Green som lirade som en gud med alla hans riff. Läckert tyckte jag då och än håller det absolut.

    Men en dag I London så blev jag bjuden på en Konsert av min kusin som var en etablerad musiker på mitten av 70 talet i London. Vi satt hemma hos honom i High Park Gardens och lyssna på en massa gittarplattor och vi bara njöt av den härliga vårvädret med en GT i handen all den musik som vi spelade.

    Väl framme i Hammersmith kom vi in i en fullsatt lokal och stämningen var hög och folk skrattade sig lyckliga för att de hade fått tag i sin biljett.

    Det fick mig igång var alla välkända musiker som var där och jag frågade min kusin och det var någon fest för branschen. Men han skrattade och sa att du kommer att fatta varför alla är här.

    Bandet som skulle spela hette Be Bop Deluxe och jag tänkte vilket jävla dåligt namn på ett band.

    Nåväl

    Bandets gitarrist och låtskrivare Bill Nelson kom med sitt band och sin Gibson, Han började tacka alla som hade kommit och han gick fram till kanten av scenen började med ett intro som var som ett åsknedslag i 3 minuter det var då som jag insåg varför alla hade kommit dit för att lyssna.

    När han fick gitarren låta att den spelades baklänges med den känsla och teknik så blev jag helt nockad av hans sätt att spela och med den glöd, vara bara att skrika WOW. det blev aldrig tråkigt utan helt nya slingor som vävde samman till den musik som gav oss en totalupplevelse i en ny musikalisk värld.

    Men vad hände senare kan jag inte förstå, varför att de inte slog som band.

    Var det Nelson röst eller var det fel timingen för deras musik på 70 talet.

    Deras musik är innovativ och välskrivna texter från Bills penna.

    Jag måste nog erkänna att efter denna konsert så köpte jag 2 plattor av BBD.

    Idag 34 år senare så inser jag att Bills solon är helt unika hur han spelar och hur han levererar sin musik med BBD. och det håller än det är så grymt att jag får gåshud än.

    Efter 20 icke spelade på vinyler så var min granne på besök och frågade om jag hade just några vinyler och visst sa jag och jag gick upp och hämtade en back med skivor.från vinden. Grannen som spelar jazz i olika konstiga stilar börjar rota och han får upp Futurama i handen. Va fan är det här säger han.

    Efter tre timmars musikalisk färd i Nelsons värld tillsammans med några flaskor Ch Grillete så hade Nelson fått ett Fan till.

    Idag finns det rätt mycket på youtube att lyssna på BBD. Gör det, för det ska vi göra om några timmar. men inte med min granne utan en god vän som är rockare och som har sålt mer än 70 miljoner skivor.

    Gott nytt år och hoppas att ni får en trevlig upplevelse med Nelson´s band

  54. Micke said,

    12.31.10 at 1:31 f m

    Tack Dougge för en klart initierad kommentar som väl snudd på var en egen liten krönika.
    Klart läsvärt!

  55. Lennart Lindman said,

    01.22.11 at 11:30 e m

    Världens bästa gitarrister för närvarande är
    1 Tommy Emmanuel
    2 Keith Richards
    3 Mark Knopfler
    Det är vad jag tycker

  56. Lennart Lindman said,

    01.22.11 at 11:39 e m

    Mark Knopfler menar jag.
    Tidigare favoriter är Blind Lemon Jefferson och framför allt Robert Johnson

  57. David B said,

    02.07.11 at 3:18 f m

    Blind Lemon Jefferson är inte bara en suverän gitarrist utan även, enligt min ringa mening, den störste artisten genom tiderna, alla kategorier. Om det nu ändå är listdags. Nummer 1.

    Gary Moore var den som fick mig att inse att gitarrporr inte nödvändigtvis behövde vara av ondo (”Still In Love With You”!!). Vilket i förlängningen gjorde att jag kunde uppskatta en låt som ”Calvary Cross” (med Richard Thompson) inte bara för texten, utan även för den blixtrande inledningen.

    En annan personlig favorit är Robert Quine (som spelade med Richard Hell & The Voidoids, men det är säkert en överflödig kommentar i detta forum). Som ingen annan har han – möjligen med undantag av de båda nämnda herrarna i föregående stycke – fått mig att lyssna lite extra till just gitarrspelet (jag tenderar annars att fokusera på helt andra saker). Hur mycket till exempel ett kort solo kan göra för helheten. Att man kan spela precis ”tvärtom” och det, för en som lyssnare, ändå känns så fullkomligt rätt. Robert Quine spelar ut- & in och baklänges och mot låten istället för med den, och ändå faller alla bitar på plats med en elegant självklarhet. Kantigt, skevt och trasigt, men självklart och elegant.

    För mig har Gary Moore och Robert Quine haft samma roll på sitt instrument som John Coltrane på sitt. Det vill säga – återigen; för mig. Mången jazzstofil som ser dessa namn i samma mening sätter säkert kaffet i halsen, och visst, ur en historisk aspekt borde det stå Hendrix eller Segovia istället, men alla dessa förstnämnda tre lyckades, på sina respektive sätt, få någons ögon att öppnas inför vad som var möjligt; inför en helt ny värld.

    För att knyta ihop säcken så skulle jag kunna fortsätta rabbla bluesgitarrister jag anser har någonting utöver det vanliga tills norra halvklotets energikällor tagit slut och internet för länge sedan är nedsläckt, men även bland dessa måste ändå Reverend Gary Davis sägas intaga en särställning.

    Tack för mig. Nu battlar Gary och Gary ”in the heavenly way”.

  58. guitar said,

    03.20.11 at 1:21 e m

    det är ju rätt enkelt ändå att ställa kriterierna för att hamn i toppen på gitarrlistan.

    1 du ska ha grym feeling2 grym teknik3 spela flera olika stilar och tonarter osv
    anser att jimi hendrix faller på tekniken direkt tex. al dimeola är grym iaf

  59. Malmberg Jan-Erik said,

    05.06.11 at 3:01 e m

    Det finns väldifgt många sätt att hanter en gitarr på!! Skall man se det rent tekniskt och musikaliskt så finns det några redan namngivna efter J Hendrix! Vi har chet Atkins, Tommy Emanuel och varför inte den där fingerfärdige herr Ewards (Nikie i förnamn) som har tvekat lite då coh då om huruvida hans skulle spela i Ventures eller inte? Sedan finns det en relativt ung man i Sverige som heter Kenta Brännström som verkligen kan en hel del!
    Det bästa är ändå att låta bli och debattera denna fråga?

  60. lelle said,

    05.08.11 at 7:53 e m

    Tony Mcphee

  61. anders bosell said,

    05.09.18 at 4:49 e m

    hmm…i say Vinnie Moore!

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *