1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

11.19.06

Den värdefulla konsten att spela ut de kort man har på hand på ett sånt sätt att man drar maximal nytta av dom…

Posted in Min blogg at 10:12 e m

Året är 1978. Staden London. Platsen Teater Astoria. Evenemanget musikalen ”Elvis”.
Elvis Presley avled 1977, något som de flesta nog vet. Riktigt den ultraexploatering som man kan uppleva i dag fanns faktiskt inte direkt åren efter hans död. Väldigt lite nya skivor släpptes, filmen ”This is Elvis” kom först 1981 – 4 år efter Elvis död – och specialproducerade TV-program dröjde upp till 20 år innan de började dyka upp! Visst, skivförsäljningen fick en boom, men väldigt lite av nytt material fanns att tillgå på många, många år…
Jack Good, en gammal rock ’n roll-impressario och TV-, teater-, och musikalproducent fick dock en snilleblixt väldigt kort tid efter ikonens bortgång: En musikal i London om Elvis, hans liv och hans musik?
Eureka!
Sagt och gjort!
Vad är då det första som man tänker på i en sån situation? Jo, kanske VEM av alla sångare här på jorden som ska gestalta Elvis? En kanske inte alltför enkel uppgift för de flesta i en sådan situation, men inte för den gode (!) Jack Good – han hade tretton år tidigare varit mannen som hade upptäckt P.J. Proby och tagit honom till en tv-show i England. (Jack Good hade knackat på hos Proby sent en kväll och när denne hade öppnat så hade Good direkt, utan att säga något, börjat dra Proby i det, för den tiden, ovanligt långa håret! Då Good märkte att det faktiskt satt kvar på Probys huvud så utbröt han: ”Oh, my God, it’s real! Jim, Jim, Jim, your hired!)
Jack Good var av den uppfattningen att han ringde till helt rätt person när han lyfte luren för att prata med den vid här laget totalt karriärslöse Proby och frågade denne om det skulle vara O.K. att spela Elvis i en Londonmusikal under Goods regi?
Betänk noga! Vid det här laget så hade Proby inte haft ens en antydan till karriär på 10 år! Personlig konkurs i både England och USA, en total frånvaro av hitsinglar och allmänt ansedd som väldigt svår att med att göra gjorde ett abrupt slut på den korta period han hade haft som kung på pop-sångarfronten. Bortsett från korta inhopp i en del obskyra musikaler som ”Catch My Soul”, en hemsk lågbudget LP – ”I’m Yours” (som inte sålde ett smack) – och några strösinglar på olika lågbudgetbolag (som inte heller de sålde), så var musiken i andra hand för Proby i denna period.
Överlevnad låg nog först på dagordningen.
För att försörja sig så tog denne diverse olika jobb: stallpojke, gatsopare (i centrala London där han fick städa utanför konsertlokaler där han några år tidigare hade upträtt som ”main attraction”) och som fastighetsskötare.
Alldeles innan Goods musikalförfrågan så hade dock vår sångare precis anslutit sig till den holländska symfonigruppen Focus. Alltså…under året då punken exploderar och allt intellektualiserat blir en helt legitim måltavla för spott och slag, hur hett blir då en fusion mellan symfonirockarna Focus och föredettingen Proby…? Ska jag behöva tillägga att Proby snabbare än en travhäst i Prix d’Amerique drog från Amsterdam till London?
”Visst, Jack” hade P.J. svarat. ”Om någon här i världen kan spela Elvis på så är det jag! Jag kommer”
Och så blev det!
Tim Whitnall som den unge Elvis, Shakin’ Stevens som ”mellan-Elvis” och vår P.J. Proby som den lite äldre ”Las Vegas-Elvis”!!!
25 november 1977 gick premiären av stapeln. Succén var formidabel! Musikalen vann Evening Standards pris ”Best Musical of the Year”. Hela ensemblen gjorde givetvis ett enormt bra jobb, men mest hyllad av samtliga var PJ Proby. Dennes förmåga att låta EXAKT som Elvis när han ville fick mångas hakor att börja skramla vid knäskålarna. Att hans fysiska uppenbarelse inte var helt olik Presleys gjorde att en del i publiken inte trodde varken öron eller ögon. ”Är det Elvis som står på scenen framför mig?” var det mer än en som frågade sig…
Lyssnar man på soundtracket från musikalen – i dag något av en raritet – så inser man snabbt att P.J. är helt överlägsen de övriga! Shakin’ Stevens har helt enkelt inte en chans att mäta sig röstmässigt mot Proby.
Men ojdå! Vilket lyft för mr. Proby! Från ingenting tillbaka till spotlighten! Sex kvällar i veckan på scen och hyllad av en fanatisk publik varje gång! Helt klart bra betald dessutom! Och nu hade ju alla tänkbara dörrar för en fortsatt karriär efter Elvis-musikalen ställts på vid gavel…
Så vad gör karlen då? Säger han: ”Tack Jack för att du tog mig tillbaka från gatan! Tack Jack för att ha gett mig en ny chans! Efter allt strul jag ställt till med förr i världen så kanske man kan säga att jag inte förtjänade detta, så tack än en gång Jack!” ???
Nej, nej, nej! Inte P.J. Proby inte. Inom kort, när han blivit varm i kläderna och börjat känna sig hemma igen i sin roll som stjärna så börjar han att lätta lite grann på bojorna…Han börjar så smått att improvisera under spelets gång…En replik här, en replik där som inte tillhör manuset. Efter ett tag så börjar han till och med fråga orkestern om man inte ska köra ”Jailhouse Rock” i stället för ”Heartbreak Hotel”, av den enkla anledningen att Proby känner för det!
Allt försvarar han med att han ju trots allt hade känt Elvis vilket ingen annnan i ensemblen gjort, så det som sker är precis så som Elvis skulle ha gjort det om han hade varit där…
Blev det uppskattat? Sågs det som ett tecken på respekt för sin omgivning? Blev det en massa dunkar i ryggen i logen efter varje föreställning?
Knappast! Jack Good RASADE bakom kulisserna!
Snabbt så frontade han ”Elvis” med orden:
”Vad håller du på med? Det här är min musikal, du är bara anställd för att göra ett jobb! Gör det och inget annat!”
”O.K., Jack” svarade Proby. ”Det är din show, jag gör som du säger.”
Men…gjorde han som han lovat? Icke då…allt bara fortsatte som förr…
Till slut, en eftermiddag när P.J. kom till teatern för att byta om och bli sminkad, så sa tjejen i receptionen åt honom:
”Jack vill prata med dig! Han vill att du går direkt upp till hans kontor!”
Väl innanför dörren till det halvdunkla kontoret så möttes Proby av synen av Jack Good sittandes vid ena änden av sitt bord utan att säga ett ord eller ens med en min röja vad han tänkte. Vid bordets andra ände stod ytterligare en stol. Proby fattade vinken och satte sig. Good bröt tystnaden:
”Om du inte följer manus i kväll så behöver du inte komma tillbaka till teatern i morgon! Då kan du gå tillbaka till gatsopningen! Förstått? O.K., ska du följa manuset i kväll, ja eller nej?”
”Självklart!”, svarade Proby.

Gjorde han det då, tror ni? Givetvis inte! Samma improviserande den kvällen som kvällarna innan!
Och ut med huvudet före åkte Proby! Rakt ut på West Ends bakgård…och det skulle dröja ungefär 20 år innan han reste sig från den smällen…
För vem vill ens ta i tång med en sån komplett idiot! En människa som hade allt och slängde bort det, som fick en unik andra chans…och slänger bort den, IGEN!!!
Gissa om han blev Persona Non Grata i hela musikvärlden över en natt?

För vad? Ja säg det? Det skulle nog behövas ett helt team av terapeuter för att ha möjlighet att tränga in i en sån människas hjärna för att sen kunna lämna ett svar på varför…
En sak är dock kristallklar: P.J. Proby kommer alltid att kunna säga:
”I did it my way!”
Micke

Popularity: 15% [?]

21 Comments »

  1. lars forsman said,

    11.19.06 at 10:49 e m

    Jag undrar ändå, om det inte, fanns folk, som längtade efter Probys ”improvissationer” ? Är det ngn som vet? Fanns det fans, som gick på flera föreställningar, för att se vad, den där Proby skulle hitta på?

    Lars.

  2. sir doug said,

    11.19.06 at 11:16 e m

    strålande text om probys elvis tid…kunde inte gjort det bättre själv…skulle man fråga proby om detta idag så skulle han säkert säga…I couldn’t care less…förretsen, blir det kareoke på onsdag :-)

  3. Micke said,

    11.19.06 at 11:43 e m

    Det får väl bli det då…karaoke alltså!

  4. Micke said,

    11.19.06 at 11:50 e m

    sir doug och alla andra!
    Glöm inte festen på Onsdag!!!

  5. Mia said,

    11.20.06 at 3:56 e m

    Oh shit kareoke! Det är nästan värt en flygbiljett hem för 12papp fram och tillbaka! Men Micke!! Varför har du inte berättat allt det här… tex INNAN jag hoppade på en tvåmånaders turné med Jim Virrpanna?? Att folk faktiskt medveted avstod från att bli mentalt skadade för resten av sina liv! Jag kan fortfarande vakna upp kallsvetting av tanken pa att vi åker mil efter mil i bilen, en sen natt till nästa stad. Och plötsligt får han för sig att vi måste tanka. NU. OCH. att vi måste vända om för att det är närmare. Även fast man kan se på kartan att det bara är några km till nästa mack om man fortsätter, och flera mil om man vänder. Men NÄ man skulle göra som han ville. Management by fear and aggression! Såg framför mig hur jag skulle gå miste om ca en timmes välbehövd sömn, heeelt i onödan. Nojja!

  6. sir doug said,

    11.20.06 at 10:10 e m

    micke…har forskat vidare i zappa historien, den slutar inte i tullinge…tar det när vi ses…

  7. Micke said,

    11.21.06 at 12:15 f m

    Leon…jag VET att Proby hade grava alkoholproblem under
    drygt 30 år…ända tills han 1993 -tror jag att det var –
    kollapsade och hade 3 hjärtstopp på några dar. Man
    lyckades få liv i honom alla tre gångerna dock. Efter
    3 månaders sängliggande så reste han sig upp. Det
    första som han såg var sin egen spegelbild.
    -I looked myself in the mirror and I saw Frankenstein!
    Då sa han till sig själv:
    -I\’ve had my last beer!
    Leon! Vill du inte gå upp på onsdag och köra några
    låtar från din egen repertoar?

  8. leon said,

    11.21.06 at 7:34 e m

    tja micke

    ja ok jag misstankte det,typiskt alkoholists beteende att gang pa gang blasa alla chanser for att man e borta ur matchen…eller? Visst knark brukar oxa fa samma konsekvenser…

    Jag kanner manga alkisar darav slutsatsen.

    Kan jag ta med min tjej och min son pa din fest?

    Ang. att kliva upp och lira nagra latar imorgon sa maste jag tacka nej,en annan gang absolut men inte denna mycket speciella festkvall.
    Tackar for erbjudandet.

    Ses imorgon,ps jag har fortfarande 2 pasar hos dig som jag ska betala 680 kr for ,ursakta att jag inte hamtat dem annu…men skall cleara det.

    Hoppas du inte ar forgrymmad pga detta.

    Leon

  9. Micke said,

    11.21.06 at 8:07 e m

    Alltså, Leon….många kommer att uppträda den 22/11 (i morgon
    när jag skriver detta).
    Även du vore jättetrevligt!
    Förgrymmad? Nej!
    Ta med hela familjen!

  10. Peter Lindgren said,

    11.22.06 at 8:06 e m

    Fantastisk krönika! Var inte Proby förbannad på att gamle Elvis framställdes som ett drogvrak i pjäsen??
    Och Mia får gärna berätta sin historia om Proby oxå.

  11. Micke said,

    11.23.06 at 7:19 e m

    Jaaa…Johnny, jag tyckte jag såg dig skymta förbi…
    Så sätt i gång och skriv!

  12. Micke said,

    11.23.06 at 7:29 e m

    Tack Peter för de orden! Dom värmer och inspirerar!
    Njaaa…jag kan inte minnas att det var så att Elvis framställdes som nerknarkad…även om det inte är helt otänkbart…
    Jag såg musikalen själv – fast efter Probys uttåg – och lämnade lokalen med en enormt positiv känsla! Jag tvivlar på att det skulle varit så om Elvis framstått som ett vrak…Men vad vet jag? 28 år är en lång tid…man kan glömma mycket…

  13. Micke said,

    11.24.06 at 7:35 e m

    Jooo…jag får väl träda in själv med en hel krönika om festen…
    Eller vad säger Leon, Peter, Lars m. fl.?
    Jag v-ä-n-t-a-r på att få reda på vad ni tyckte!

  14. Tobbe said,

    11.25.06 at 4:08 f m

    En synnerligen avspänd och trevlig fest som alls icke saknade höjdpunkter.
    Till dessa, höjpunkterna alltså, hörde definitivt de generösa spelnigarna av
    herr Micke själv och hans band. Mycket bra, tyckte vi.
    Maten var god och den spikraka marschallraden som visade vägen mellan jubilerande butik och festlokal väckte allmän beundran, samt våra minnen av Nobelfester. Tack och Grattis !
    Gala Petter.

  15. Mia said,

    11.25.06 at 7:22 f m

    Mitt bästa minne från festen: Jag ringde sjöhästen, men de sa att Micke stod på scen och var inte anträffbar.. Men hörde musiken spela i bakgrunden någon minut iallafall! En gör så gott en kan från andra sidan klotet!

  16. Tobbe said,

    11.27.06 at 3:03 f m

    Nej, inte alls !
    Inte för de som var där. Men. De som var där saknade de som inte var där.
    Kort sagt. Vi saknade dig Johnny ! (och några till)

  17. Lennart Wrigholm said,

    11.29.06 at 9:15 f m

    Det är bra Micke! PJ Proby kan inte ha en bättre vapendragare än du.
    Jag såg musicalen Elvis på Astoria våren 1978. Dock efter att Proby fått sparken. Jag kommer inte ihåg vad hans efterträdare hette men jag kommer ihåg att han gjorde ett mycket bra jobb.
    Vad det gäller Good´s agerande så får man nog ha förståelse för det. Musicalen var uppbyggd runt många visuella effekter. Bla. med en stor filmskärm bakom scenen (storbildsvideo var ju då ett okänt fenomen). På scenen fanns två olika kompgrupper som bytte av varandra och en hel del av orkesterarrangemangen låg på bandinspelningar. Så det blev nog ett helsike att få det hela att stämma om en av huvudpersonerna helt plötsligt fick för sej att börja sjunga låtar som inte fanns i manus. I en sådan här show är allt klockat på sekunden.Så när Proby började improvisera gick hela tidsschemat åt helsike.
    Det är en sak att sitta i salongen men en helt annan att regissera ett sådant här spektakel. Så om Jack Good blev urförbannad så har jag all förståelse i världen för det.
    Men visst. Proby har alltid kört sitt eget race. På vinst och eventuell förlust

  18. Micke said,

    11.29.06 at 1:34 e m

    Tack Lennart för en balanserad replik!
    Jo, självklart! Tänk om dessutom fler än en person skulle börja fantisera hej vilt i en uppsättning!
    Däremot så vill jag korrigera din slutkläm:
    På eventuell vinst och sannolik förlust.
    Det låter rimligare tycker jag…

  19. Lennart Wrigholm said,

    11.30.06 at 11:34 e m

    Ett litet tillägg till ovan.
    På musicaluppsättningen Elvis fanns också en viss Shaking Stevens med. Detta som ”mellan-Elvis” och frågan var väl om inte hela föreställningen blev något av hans genombrott för en större publik. Visserligen hade han harvat i gärdsgårdsdivisionen i flera år men nu fick han tillfälle att verkligen visa vad han gick för. Helsike, vad han glänste!
    Året därpå såg jag honom på Astoria igen. Då var han ”head lining act” och hade Albert Lee med i kompgruppen. Lokalen var fullsmockad med engelska teddyboys (och deras damer) i varierande åldrar vilka frenetiskt ”boppade” i gångarna.
    Under Elvismusicalen fanns också den engelska gruppen Fumble med på scenen. De gjorde ett antal LP´n på egen hand.
    De som gillar tidiga Dave Edmunds och liknande bör ta en titt efter dem. Såvitt jag vet är de inte utgivna på CD men det brukar ju finnas rätt gott om blandad vinyl hos upphovsmannen till denna blogg.

  20. Micke said,

    12.01.06 at 1:00 e m

    O.K….det kanske svängde om Shakin’ Stevens, men Proby var inget annat än MAJESTÄTISK i sin roll som ”Las Vegas – Elvis”..
    Fumbles…inte speciellt vanligt…Stöt på mig då och då…Rätt vad är så har något dykt upp!
    Micke

  21. John-Erik said,

    01.21.09 at 7:47 f m

    Det låter som en skön snubbe den där Proby..
    Jag förväntade mig när jag läste frågeställningen i din text, att han skulle uppföra sig som en Diva och bara promenera därifrån. Vid första konfrontationen.. (Efter att ha fått egot uppblåst)!

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *