1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

10.30.06

En period av lycka…och av det slag som inte går att upprepa…

Posted in Min blogg at 1:47 e m

Låt mig försöka beskriva en period i mitt liv som kom att fyllas av en unik känsla av TOTAL LYCKA!
Alltså, inte bara för ett kort ögonblick…utan under en hel period?
Jodå.
Så här gick det till:
1974 så upptäckte jag artisten Elvis Presley!
Snabbt så började jag samla på det mesta med honom som jag kom över och som min skrala ekonomi tillät.
Och vad började jag då att samla på? LP-skivor, EPs, singlar, böcker och tidningar.
Det blev ju ganska naturligt LP-skivorna som kom att dominera mitt samlande. De var relativt lätta att få tag i, det till trots så gjorde min begränsade gymnasiebudget att jag inte köpte mer än en platta i månaden ungefär…med den takten så kom det att ta tre år innan jag hade inhandlat samtliga originalskivor, något som jag ändå bara upplevde som härligt. Jag hade hela tiden något att se fram emot.
Tidigt blev jag i mitt indykande i Elvis universum varse att han hade gjort inte mindre än 33 filmer under sin karriär som skådespelare. En majoritet av dessa hade soundtracks, men i bland rörde det sig bara om en EP, ex. Jailhouse Rock och in del fall till och med bara en singel. Väldigt vanligt förekommande i böcker och tidningar om Elvis var foton från filmerna och beskrivningar på handlingen. Filmerna blev med andra ord välbekanta för mig innan jag ens hade sett dem.

Att se dessa filmer var dock en helt annan femma. Det här var en period då allt vad Elvis stod för, och en gång stått för, enbart var löjeframkallande, så glöm en jämn flod utav Elvis-filmer på TV, eller bio-palats som körde nån form av Elvis-vecka med en snygg mix på gamla filmer. Det här var dessutom ungefär 10 år innan köp- och hyrvideo började utvecklas till något vettigt. Så där stod man med en starkt omättad hunger.
King Creole blev den första film jag hade möjlighet att se. Nån liten kvartersbiograf tog in den under några dagar. Efter allt jag på förhand hade läst om att King Creole skulle vara så pass mycket bättre än alla andra Elvis-filmer så fick jag efter att ha sett filmen lite onda aningar. Så dääär väldigt övertygande var den ju inte…
Men det var ändå gigantiskt: Att ha sett en Elvis-film!

Lite senare blev det Blue Hawaii på en annan Stockholms-biograf. Där hade jag inga högre förväntningar, då gick det faktiskt bättre…
Sen, direkt efter Elvis död, så var det en biograf på Sveavägen som faktiskt visade 7-8 filmer under 2 veckors tid. En så kallad Elvis-kavalkad. Detta tillsammans med spridda, sporadiska TV-presentationer gjorde att jag runt år 1990 hade sett ungefär hälften av alla Elvis-filmer.
Hälften fattades dock fortfarande.
Tänk nu! Dom här filmerna som jag INTE hade sett, dom hade jag vid det här laget känt till i 16 år.
Kunde alla låtarna från soundtracken utan och innan, hade sett ett otal foton från filmerna, visste vilka de övriga skådisarna var och hur handligen gick. Bara ett problem alltså: jag hade inte sett dom!
Så en dag hemma hos mig så bläddrar jag lite förstrött i en engelsk musiktidning, Record Collector. Ögonen glider över sidorna lite grann på måfå…när jag plötsligt ser det! Någon kille i England säljer samtliga Elvis-filmer på video!!! Alltså…SAMTLIGA!
Jag lyfte genast på telefonluren, slog annonsens
nummer, pratade med den ytterst sympatiske killen i andra änden, nämde att jag ville ha en massa filmer och frågade hur mycket pengar han ville ha. Han nämde summan, jag gick till posten och satte in pengarna samma dag.
Sen så väntade jag. Och väntade. Och väntade.
Och väntade. Och väntade. Och väntade…
Till slut efter en evighet…dvs ungefär 3 veckor, så kom hela paketet. 16 Elvis-filmer på video som jag hade drömt och fantiserat om under 16 år var helt plötsligt i mina händer. Försök förstå känslan!
Vad gjorde jag då! Jo:
Jag bestämde mig för att se en film per dag!
När jag kom hem på varje kväll så såg jag till att det var snyggt och städat, kokade en kanna med mitt favoritte, ställde fram mackor med gott pålägg på en bricka bredvid favoritfåtöljen, stoppade in en kassett i videon, satte mig bekvämt ner och bara, bara njöt…
16 kvällar på raken! Ett fullkomligt fyrverkeri av njutning. Alla de filmer som jag tidigare bara fantiserat om befann sig nu helt plötsligt mitt framför mina ögon!
Var dom bra? Var dom urusla? Totalt irrelevanta frågor!!! Det var ju absolut inte det som det handlade om! Det här var ju frågan om en passion som vid det här laget hängt med mig halva mitt liv. Då bleknar bra- eller dåligtskalan bort!
Så här i en epok i historien när man kan köpa hela TV-serier med 40 avsnitt på rea för 200 spänn, eller för den delen köpa en Elvis-film på DVD för 49 kronor så ter sig kanske den här historien sig som både töntig, märklig och nästan lite onödig…Jag kan bara kommentera det hela med att jag under lite drygt 2 veckor kände ett enda långt oavbrutet lyckorus…något som jag inte kunnat uppleva om jag från dag ett som Elvis-fan hade kunnat ladda ner alla hans filmer på nätet på en kvart.
Så är det bara!
Nog för i dag!
Vi hörs snart igen, jag lovar!
Micke

Popularity: 13% [?]

16 Comments »

  1. Sofia said,

    10.30.06 at 2:00 e m

    Det var en fin och kul historia att läsa! Vad händer nu med samlandet då ,när du uppnåt att få alla filmer? samla på nåt nytt?
    Mvh sofia

  2. Micke said,

    10.30.06 at 2:25 e m

    Tack för ditt trevliga – och snabba – inlägg!
    Jodå…det har blivit annat att samla på under de år som gått!
    Elvisskivor USA-pressade i orginalutgåva är väl högst på listan
    just nu!
    Och själv då?
    Micke

  3. sir doug said,

    10.30.06 at 4:28 e m

    jag kan verkligen förstå din känsla…jag har många fina minnen till elvis och ser gärna hans filmer med en skön måbra känsla…en av de första lp skivorna som jag någonsin köpte för egna pengar var seperate ways från en rea back på domus i ängelholm…får fortfarande en tår i ögat när jag hör titellåten…

  4. PerOla said,

    10.30.06 at 9:45 e m

    Ja! Är det plötsligt åkej att komma ut som någon som kickar på en kanna te, några goda mackor, lite bra musik och en tjock bok? Isåfall har jag många tips! Filmfester har jag däremot inte haft så många, har fortfarande en bunt Kurosawa inspelade för ca sex år sedan som jag inte sett (inte alla, och framförallt inte som en egen festival). Tjocka böcker och bokserier, som räcker länge:

    Asimovs stiftelse- ,imperie- och robotböcker, som han påbörjade på femtiotalet och knöt ihop på åttiotalet, innan han dog.
    Harry Potter – snart kommer slutstriden i sjunde boken!
    Jonathan Kellerman – deckare av en psykolog, om en psykolog i LA.

    Dessa räcker minst en hel influensa!

  5. Micke said,

    10.30.06 at 10:28 e m

    Jo, Per Ola!
    Vår gemensamme väbn Bertil lånade ut stiftelse-trilogin
    till mig på gymnasiet. Jag var inte så imponerad just
    när jag läste den, MEN när jag lämnade tillbaka böckerna
    3 dar senare så sa Bertil: ”Men…du måste ju formligen
    ha slukat böckerna. Du har ju läst 1500 sidor på 3 dar!”
    Först då insåg jag hur pass fascinerad jag hade varit av
    läsningen
    Däremot…den STORA poängen med Elvis-filmerna var ju
    att jag fantiserat om dom i 16 år för att – simsalabim –
    få alla serverade på ett fat när jag minst anade det!
    Micke

  6. Micke said,

    10.30.06 at 10:42 e m

    Tack sir doug för ditt inlägg!
    Och…jo, vissa låtar berörs man av även den
    1000:e gången man hör dom! Separate Ways
    är ju en typisk sådan låt. Fantastisk komposition,
    snyggt arr., suverän sånginsats, och en text som
    går rakt in. Samma tema som på My Boy och Don’t
    Cry Daddy, men betydligt mer jordnära. (Alla 3 låtarna
    är fantastiska…).
    Ledsen att jag inte hade plattan klar när du kom…
    Sen så var jag så påpassad just i det ögonblicket
    av flera andra att jag inte ville bryta allt för att börja
    leta efter skivan. Hoppas på ditt överseende!
    Micke

  7. sir doug said,

    10.30.06 at 10:56 e m

    det är lugnt micke…angående zappa och tullinge…det verkar som en av syskonen som hade zappa som gäst bor…ja naturligtvis…i min trappuppgång…ska fråga nästa gång jag träffar henne…hur kan detta vara möjligt?

  8. Micke said,

    10.31.06 at 12:05 f m

    Jag hittade skivan 30 sekunder efter att jag skickat senaste kommentaren!
    Nu ligger den på säker plats!
    Ja, fråga henne! Chansen att hon kommer i håg mig – 2 år yngre – vid namn är dock lika med noll. Hennes brorsa (som var kompis med Bjarne) kommer
    nog ihåg mig, men inte gärna systern. Jag tror att hon gick ut nian 1969…
    Mycket vatten har flytit under broarna sen dess…
    Micke

  9. lars forsman said,

    10.31.06 at 8:36 e m

    VHS-En KULTURREVOLUTION

    Ah! Det var tider det…
    Precis som du hade jag väntat i tie år, läst tidnings artiklar, böcker, sett stillbilder och hört soundtracks, men inte kunnat se filmerna.

    I mitt fall var det Spanska, Italienska, Kanadensiska,Amreikanska öch Engelska filmer det gällde.

    Nu kunde jag, skicka efter och få hemsänt, mycket av det jag tidigare bara kunde drömma om, att få se. Från det att kassetten damp ner i brev lådan, tills det jag sett filmen minst tre gånger, gick jag omkring i ett lyckorus.

    Tiden innan VHS var en öken för en filmintresserad Hälsinge grabb. Nu har fokus flyttat till bild och ljudkvallté. Då var jag överlycklig för att jag äntligen kunde se filmerna.

    Lars.

  10. leon said,

    11.04.06 at 4:47 f m

    ha ha ,jo jag minns inte elvis storhetstid…men jag startade samla pa prince vinyl plattor nar jag var tolv,jag tror att jag hade 37 vinyl plattor inklusive nagra rariteter ,bootlegs pressade pa vinyl vid 14 ars alder,da dok det upp en kille med -black album- pa vinyl,denna platta var mycket mytomspunnen i min hemstad och jag bytte hela min samling mot just denna daligt pressade vinyl,det var en flinande 18 aring som gick ut med tva vaskor fina prince skivor ur mitt pojkrum den dar dagen…
    Fan oxa vilken idiot jag var.

    Samlar numer pa tralador av olika slag,som jag far alldeles gratis he he ,vilken hobbt sen.

    Allt det basta
    Leon

  11. Micke said,

    11.05.06 at 9:19 e m

    Ja Leon, många känner nog igen sig i din historia…
    Det tokigaste i den stilen som jag har läst är en
    engelsman – på den tiden president för Elvis
    engelska fan-club – som sålde hela sin samling
    utav Elvisskivor (i dag säkerligen värd 100 000
    kronor) för att kunna köpa en FILM med Elvis!!!
    Alltså en biografrulle! Med tanke på att den filmen
    i dag går att hitta överallt på både VHS och DVD
    för en total spottstyver så kan man kanske anta
    att han i dag ångrar sig ett par hekto…

  12. Mellotronen said,

    12.14.06 at 11:48 e m

    Tack för dina fina berättelser Micke.

    Din historia framkallar många minnen från en svunnen tid.

    Kommer tydlgit ihåg när jag tryckte ned luckan på familjens toppmatade VHS bandspelare tills att bilden fladdrade fram. Det var en enda lång hissnande njutning.

    Samma sak angående en evigt brinnande och tålmodig längtan(väntan) efter något. Tålamodet var enormt kommer jag ihåg.

    Såg Led Zeppelins fantastiska film THE SONG REMAINS THE SAME på biopremiären i Borlänge. (Inget i mitt liv var längre sig likt efter att jag sett filmen.) Den gick endast två dagar på Borlänge biografen BIO-KOMMUNALEN (tyckte på den tiden att det var ett helt normalt namn på en biograf).
    Jag valde att se filmen den första dagen endast för att dag två visningen skulle krocka med den sista delen av TV-serien DE FATTIGA & DE RIKA. Hela Sverige ville faktiskt veta om Falconetti skulle mörda Nick Nolte… eller var det Peter Strauss…??? Kommer ihåg att detta drama även var toppnyheterna på kvällstidningarnas löpsidor… (märklig men underbar tid).

    VHS revolutionen kom ca 2 år efter min filmupplevelse på BIO-KOMMUNALEN. Redan då började jag fantisera om att en dag kanske kunna se THE SONG REMAINS THE SAME hemma i familjens TV-soffa. (Var i princip besatt av tanken).
    Bevakade varje liten stencilerad VHS lista + alla tänkbara annonsforum där ev. TSRTS skulle kunna dyka upp. Efter ytterliggare 2 år hittade jag en annons från en person som satt hemma och kopierade filmer som sedan såldes för sjuka priser. TSRTS fanns mao till försäljning.

    Säljaren hade graderat den som POOR. Fullkommligt ointressant tyckte jag. Skickade pengarna. Tror att det var 300 SEK + porto. Fick hem filmen, tryckte ned luckan på familjens toppmatade VHS bandspelare. Bilden fladdrade fram. Insåg ganska snabbt att det var rätt film men att kvaliteten inte var den allra bästa (gissningsvis en 8-9 generationens kopia från ett original som kanske var gjort av någon som filmat i en bio-salong?). Ljudet var OK men vansinnigt svajigt.

    Med en kompis hjälp flyttade vi den blytunga TVn med tillhörande videogram-media till korridoren mellan tvättstugan och hobbyrummet. Avståndet mellan åskådare och TV-ruta var nu ca 8-9 meter. Helt plötsligt gick det att urskilja att det var THE SONG REMAINS THE SAME vi satt och såg. Äntligen var min högsta önskan uppfylld. Att få se THE SONG REMAINS THE SAME i hemmamiljö. Dock ej i TV-soffan men väl på en pall i tvättstugan.
    Rock On / Stefan

  13. Micke said,

    12.15.06 at 10:18 e m

    Hej Stefan!
    Tack för ett lysande inlägg, ämnesmässigt helt i stil med de mer
    utfreakade jag själv berättat om…Storyteller-mässigt kan jag bara ge
    högsta betyg utan att göra några övriga jämförelser!!!
    Micke

  14. Anne said,

    02.16.07 at 9:57 e m

    Läste ditt inlägg om ditt samlande av Elvis filmer, det finns ju ett otalt antal olika prylar att samla kring Elvis men man blir nästan förblindad, var i USA några gånger härom åren och gissa om det finns en massa där allt från kläder, askkoppar och det mest bisarra saker man kan tänka sig men, själv fastnade jag för en docka som jag BARA inte kunde låta bli att köpa, denna docka var den mest naturtrogna och mest lika honom som jag sett…men nu är min samlar tid av olika saker förbi så…jag har faktiskt lagt ut min fina docka på tradera och hoppas ju då att någon annan kärar ner sig i honom! ;-) Som jag gjorde! Och tar väl hand om honom!
    Ha det!
    Anne

  15. Micke said,

    02.17.07 at 7:23 e m

    Men Anne…är du helt säker på att du inte kommer att ängra dig ?!
    En sån Elvis-pryl kanske du aldrig mer kommer att hitta!
    Nåja…var sak har ju sin tid, ibland är det kanske ett steg i rätt riktning att göra sig av med lite gammalt från förr…

  16. John-Erik said,

    01.21.09 at 7:31 f m

    Tja, jag har inte ens bemödat mig om att titta på så mycket Elvisfilmer,eftersom jag dels aldrig varit ett sånt där totalt Elvisfan och dels för att jag läst nånstans (kanske recensioner) att filmerna inte är sådana där höjdare direkt. Ett gäng av dem går ju på TCM mellan varven, men inte ens då.. Fast den där filmen när Elvis skrotar en cabriolet och kör en risig motorcykel, är ju rätt småkul faktiskt.. den där mamman till dottern som inte får bli ihop med sin indianpojkvän (Elvis).. Asgarv.. och huset sen då..

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *