1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

10.22.06

Att komma till himmelen…utan att för den sakens skull behöva dö!!!

Posted in Min blogg at 12:29 f m

Hallå igen!

Nån som nån gång har undrat över varför man inte kan stanna kvar där uppe, högst där uppe, när man väl, efter att ha väntat så länge äntligen kommit dit?
Kärlek, musik, resor, fester…När allt äntligen är EXAKT som det ska, så känner man att man befinner sig på en plats man var osäker på fanns, sen så går det bara utför…Utan att man har nån större aning om hur det gick till så sitter man där på sin stol hemma igen, kanske t.o.m. ensam… Känns onekligen aningen kymigt stundtals…
En fantastisk konsert är definitivt en väldigt, väldigt häftig känsla. Ruset kan man leva på i flera dagar efteråt. Men även det tar slut…och kan ofta lämna en känsla av vemod efter sig…
Alla resor jag varit på, de har av fullt förklarliga skäl alla tagit slut förr. Som för ALLA andra människor!
Jag var utomlands under två år i mitten på 80-talet…men rätt vad det var, nog satt jag hemma i lägenheten i Kristineberg en kulen senhösteftermiddag, för att lite senare gå bort mot Tomteboda för att jobba ett kvällspass. Ingen höjdare, jag lovar…att se Tomtebodas gråa betong en vindpinad senoktobereftermiddag och veta att där ska man vara i 8 timmar framöver, en kort tid efter en två-årig utlandssejour…
Och kärlek…tänk det där, när man precis blir ihop med nån, ibland kanske efter åratals irranden kring het gröt! Och just då, när tillvaron känns bättre än kanske någonsin tidigare, så…så vänder hon på klacken och går…för hon var ju inte klar med sitt ex. än riktigt…och det måste man ju, enligt henne, bara förstå så klart…
Fester…de mest tragiska är nog nästan så kallade avslutningsskivor i plugget, eller, för den delen återföreningsdito ett antal år senare…
Då, om någon gång, blir tillvarons förgänglighet satt under lupp. Just när det är som ALLRA bäst, roligare än man haft det NÅN GÅNG under gymnasiets 3 år… så ska man skiljas åt nån timme senare…i en del fall för alltid.

Nåja inte riktigt, för några år senare så är vi framme vid återföreningsfesten. Pang! Allt faller på plats igen! Så oerhört kul att ses igen! Det är som att man aldrig har varit åtskilda överhuvudtaget! Eufori! För ett par timmar ja…sen så är vi tillbaka i vardan igen…och en del ser man aldrig mer…
Vad vill jag säga med allt det här då!
Jo! Leve passionen! Leve den, den som gör som den gör, men ger det den ger!!! Endast den som vågar vara olycklig kan bli lycklig!
Lyss hellre till den sträng som brast än till den båge som aldrig spändes!
Inse att om du pratar med 100 vilt främmande människor i dag så kommer 85 tycka att du är toppen, 10 tycka att du är tveksam, 4 att du är tråkig och en kommer att be dig dra åt h-e!!!
Men backa inte för den sista idioten!
Gå på fester, träffa folk, umgås även om priset blir en saknad! Det är ändå värt det priset!
Lyssna på stark berörande musik, skaka fram gamla minnen, bli melankolisk, känn tårarna komma, men känn samtidigt att du lever!
Känn för ett kort ögonblick att himmelens port öppnas på vid gavel!!!
Bli kär så ofta du kan – en flört i taget är kanske bäst ändå – men visa det öppet, högt och tydligt! Garanterat så kommer du att bli sårad och besviken så det räcker för 7 människors liv, men chansen att få komma ända upp till himlen, om så bara för ett kort ögonblick, ökar dramatiskt!!!
Res, tappa bort passet, tappa bort biljetten hem, stå utan tak över huvudet i ett främmande land utan pengar mitt i natten…och ditt liv kommer att bli rikare!!! Möjligheten att du får snudda vid himmelriket ökar ofantligt just när det händer!!!
Lev ut alla passioner som bara tänkas går! Kasta alla gamla hämningar, medfödda meningslösa mindrevärdeskomplex, inlärda mönster och mallar överbord. Dom är inget annat än drivankaren på lustans ocean. Bra att ha om det känns instabilt kanske, men inte om båten ska framåt och färdas långt!!! Och det ska den!
Mot kontinenter som vi inte ens visste om fanns, trots en fatal avsaknad av en uppfinning som tydligen kallas för kompass, men det är just den avsaknaden som gör att vi når just dit vi ska!!!
För det är bara när vi släpper allt som vi kan få allt!
Puhhh…
Sådärja! Då lyckades jag igen. Att berätta för mig själv hur jag ska leva mitt eget liv!
Mera musik nästa gång…jag lovar,när det nu väl blir av!!!
God natt!!!
Micke

Popularity: 13% [?]

4 Comments »

  1. Tobbe said,

    10.23.06 at 2:36 f m

    Jag gillar denna text på allas vårt favorittema, jättemycket ! Den flyter och flyger fram med en kraftig
    livsnerv som motor. Precis som innehållet i beskrivningen.
    Jag läste den fort, surfade liksom på vågorna över orden.
    Fort. Ner. Och högt, högt upp igen.
    Många, ja nästan alla författare och låtskrivare har skrivit i ämnet.
    Vår Strindberg sa med sitt livs facit i hand att:
    Varje mått av lycka må betalas med dubbelt mått olycka.
    Men även han ansåg det värt!
    Din version av detta livs mening har gjort mig glad halva natten !
    Med den glädjen sover jag tills veckan åter börjar.
    vi ses.

  2. PerOla said,

    10.23.06 at 11:04 e m

    Bara en enda ros
    på ett evigt klänge
    så är livet
    trist varar länge
    men, underbart är kort, alldeles för kort

    /Povel säger det bra. Men! Vardagen kan vara underbar. Om man inte tror på extraliv efter döden. Livet är vackert JUST för att det alldeles för kort och slutar med döden. Så som en levande blomma är vackrare än en av plast…

  3. Tobbe said,

    10.24.06 at 2:45 f m

    Ett litet fint tillägg från Per-Ola !
    Tack !
    Att kunna vila i vardagen-skön konst.

  4. leon said,

    10.26.06 at 2:43 f m

    Detta ar din basta text, din basta blogg…du traffar mig i hjartat.

    Jag vet inte men jag tror att hur stora aventyr man an ar ute pa sa far dom inte bekraftelse forens man har kommit hem och berattat for alla om sina irrfarder och att man nu ar tillbaka…men vad nu da? alla manniskor ar utbytta , utflyttade , doda eller forandrade… till och med ens egen familj,
    kanske skulle ha foljt den dar stigen man var pa ? varfor atervanda?och till vad?
    Gud giv mig styrka att komma ihag gardagen,dromma om morgondagen men leva i nuet.

    Det later som ett vykort och det ar just vad det ar…

    Jag var ung …jag var vacker…jag var pa ratt vag…men nu ar jag endast en skugga utav mitt forna jag……..NEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ… inte sant jag ar nu min statliga sjal forenad med visdomens trad…och vad kan vara battre en det?

    Leon

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *