1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

10.17.06

Popstjärna besöker svensk förort! Stor dramatik…eller inte?

Posted in Min blogg at 11:24 e m

Hallå igen!
Och återigen tack för allt stöd och bifall som fortsätter att komma in!
Sir doug bad mig berätta om vad jag vet om Frank Zappas besök i den, på den tiden pyttelilla, förorten Tullinge, år 1970!
Ja…åren går! Jag är utrustad med ett relativt gott minne för detaljer från förr, men 36 år är en halv livslängd, och den info som jag fick då kanske inte var helt korrekt. Men…jag gör ett försök!
Here’s to you, sir doug!
Jo…jag är uppvuxen i Tullinge, på den tiden som Tullinge var något av södra Stockholms Djursholm, med nästan uteslutande villor och radhus…och jag var ganska så precis 15 år när Frank Zappa kom på besök dit!
Det rör sig om den berömda händelsen när – om jag nu minns alla detaljer rätt, jag brukar göra det, men om denna händelse har jag hört så många skiftande versioner så att jag börjar tvivla – två av syskonen Percy sökte upp Zappa i foajen på Hotel Sheraton, efter dennes konsert på Konserthuset, och försökte få med sig denne hem till villan i Tullinge för att deras sjuke lillebrorsa – Hannes – trots allt skulle få träffa honom, om dock inte få se nåt av konserten…
”Would you like to come to our house in the suburb to see what a typical Swedish house looks like, and to greet our little brother who was to sick to watch the concert tonight?” frågade de tu.
Enligt vad jag minns så var Frank Z. först lite velig. Inte så konstigt kanske… Vilka var det han pratade med? Vad var det som dom egentligen ville? Det kan ju inte ha varit en vardagsfrågeställning som han kom att ställas inför…
Just när han skulle klämma fram ett svar så hördes en hög röst från baren:
”Come on, Frank! What are you waitin’ for? Let’s
have a drink together!” En av medmusikerna tyckte tydligen att Frank Z. slösade bort alldeles för mycket tid med att prata med några efterhängsna fans. Reaktionen blev dock inte som denne hade hoppats på…
”O.K., go and have your bloody drink! Thank you and good night!” kontrade systern i syskonskaran Ann till den gode Frank!
Och, ännu mer överraskande:
”Allright! I’ll come with you! Let’s go” kom det minst sagt förvånande lika mycket som snabba svaret!
Sagt och gjort…Gänget tog sig i bil 2 mil ut till Tullinge, söder om Stockholm.
Många gånger har jag funderat på vad Zappa tänkte på i det ögonblicket. Var det en kidnappning? Utpressningsförsök? Några helknäppa fans som ville ritualmörda honom? Givetvis ingetdera, bara några fans som fått för sig en högst orginell idé.
Väl framme så gick de in i huset och satte sig i köket för att inte väcka de äldre i huset. Det gick ju förstås inte. Folk vaknade!
Återigen…mitt minne sviker mig kanske, kanske inte…Men om jag minns rätt så var inte mannen i huset barnens far, de hade nämligen olika efternamn. Ganska oväsentligt, det som i det här fallet betyder något är att han hette Walter Huber och vid den här tidpunkten var vår teckningslärare i Falkbergsskolan där vi gick! Så, just därifrån har en hel del av min information kommit, så ock det följande:
Magister Huber låg och sov, när han runt 11.00 plötsligt hör röster nerifrån. På med morgonrocken, nerför trappan, in i köket och, vad hittar han där? Husets tre barn runt ett bord i sällskap med en skäggig långhårig engelsktalande, förmodligen amerikan…Kanske en hippie, kanske en drogmissbrukare, ja vad visste han?
”Får vi presentera Frank Zappa!”, hördes från ungdomarna.
Jaha, och vem var det då? Det hade ju magister Huber inte en aning om…
Men det visade sig snabbt att mr. Zappa var en alldeles förträfflig herre. Artig, väluppfostrad, väldigt intelligent och påläst i samhällsfrågor. Under kaffe- och tedrickande diskuterades det flitigt under ett par timmar långt in på nattkröken, innan Frank Z. till slut ansåg det bäst att ta sig tillbaka till hotellet.
Följande dag så hörde jag ryktet redan på morgonen innan dan startat: Frank Zappa har varit i Tullinge. Det blev det stora samtalsämnet in på den första lektionen den morgonen: teckning!
Ganska snabbt så faller vår lärare in och säger:
”Jodå, det är helt sant! Det vet jag, för det var hemma hos mig som han var!”
Under ett par minuter så berättade sedan magistern ungefär det som jag berättat nu. De tre barnen hade alla tidigare gått i vår skola, men de var ett, två och jag tror tre år äldre än mig, så det var inga som jag hade någon kontakt med i nionde klass, och inte därefter heller. Det mesta av det som jag berättat här kommer från min magister som tidigare sagt. Jag kan minnas fel, men jag brukar inte göra det. Jag har hört de mest skilda versioner om hur det hela gick till och varför, så jag har snudd på börjat att tvivla på mitt eget minne. Dock…jag tror bestämt att det var just så här – odramatiskt – som det hela gick till…
Vid den här tidpunkten så hade jag ännu inte upptäckt Zappa, så händelsen betydde inte så mycket för mig personligen, förutom att jag tidigt insåg dess klara historiska betydelse.
Att jag 36 år senare skulle sitta och skriva på min egen blogg från en av mina två skivaffärer i centrala Stockholm om det hela…nej det hade jag nog svårligen kunnat räkna ut….
Hur som helst…1979 så såg jag Zappa när han var tillbaka i konserthuset. En makalöst bra spelning! Fullkomligt fantastisk! Men…den hade en intressant liten bi-poäng som jag – men ingen annan som jag pratade med efteråt- snappade upp. I ett av sina ”mellansnack” mitt i en låt, så började Zappa prata om på ett mycket sarkastiskt sett om
hur illa han tyckte att det var att fansen nuförtiden ska bjuda hem honom, hem till sig!!!
Det var tydligen en hel del som ville haka på fallet Tullinge…Han verkade han blivit less på det vid det laget…
Sov gott
Micke

Popularity: 19% [?]

8 Comments »

  1. Tobbe said,

    10.18.06 at 12:21 f m

    Vårda Minnen är en del av Livet.
    Här ännu ett, väl värt att berätta.
    Tack !

  2. sir doug said,

    10.18.06 at 8:25 f m

    tack för berättelsen micke…tror jag har frågat de flesta i tullinge som kan ha haft rätt ålder angående denna anekdot, men ingen har vetat vad jag pratade om…micke kan man lita på…du borde för övrigt samla de bloggar/krönikor som du är mest nöjd med och skicka in till ett förlag, de skulle göra sig utmärkt i bokform, tänk och kunna slå upp en bok och läsa dina krönikor…titel?? kanske, tankar från en skivaffär…

  3. Inger said,

    10.18.06 at 5:41 e m

    Hej! Ja nog kan man ibland fundera på….. vad som kan hända med människor ….eller hur man ska se på sig själv eller andra om man blir den där ”stora”. Om jag träffar på någon som i ungdomsåren inte alls på något sätt är kändis men blir det senare i livet så kanske har han glömt.Vågade inte riskera att stå som ett fån.Minnena kom när jag och min man lyssnade på Boppers på självaste Stadshuset.Ingmar och lille Ville och deras mellanbror Kjelle var på grannkolonin Björkhaga i mitten på 60- talet.Ibland ordnades inbjudan emellan för t.ex.dans.En gång bestämde ledarna att den som ville ha någon saft och bulle fick minsann komma till bordet som ett par.Vad göra?Blyg,osäker men beslutsam tänkte jag ”Aha”Jag tar lille Ville.Han är så liten och söt. Han törs nog inte säga emot”.Det gjorde han inte heller.Han finns visst inte kvar i livet, tyvärr

  4. leon said,

    10.26.06 at 1:42 f m

    WOw what a story,pure magic…it is just sad that it is over and gone.

    Frank Zappa is gone and so is the true story,but I am fine with this one.

    Thanks

    Leon

  5. Björn Adelly said,

    01.23.08 at 12:16 e m

    Zappa har skrivit om den här händelsen i sina memoarer. Den stämmer inte riktigt med din berättelse, men det har väl inte så stor betydelse. Det viktiga är att han har varit i Tullinge och att han minns det i sina memoarer.

  6. Micke said,

    01.23.08 at 1:47 e m

    Det där med popartister och deras hågkomster från förr är ett problem. Ofta blandar de ihop händelser med varandra, inte så konstigt med tanke på att det i deras liv händer oerhört mycket jämfört med våra enkla, simpla liv.
    Själv minns jag Zappa-i-Tullinge glasklart, för mig var det något oerhört, vilket det nog inte var för Frank Z.
    Därmed inte sagt att jag måste ha rätt, men jag tror att jag rätt…

  7. Matilda Percy said,

    12.22.10 at 12:25 f m

    Hej Hej…
    ”Anekdoten” är sann. Det var min mamma, Anne Percy, som bjöd ut Frank till Tullingehuset och Hannes var inte sjuk, utan han sov helt enkelt efter att ha varit på den första konserten med Zappa.

    Frank Zappa spelas nu på radio P2!
    Tisdag 23/12-2011

    Hej Hej igen!

  8. Micke said,

    12.22.10 at 1:19 f m

    Tack Matilda för ett roligt och välkommet besök på bloggen!
    Hälsa mamma och påminn henne om att hon skrev in sig i rockhistorien den där kvällen hösten 1970.
    1970…herregud, det är ju fyrtio år sedan…Det är ganska precis då som jag fick min första elgitarr till femtonårsdagen…Och Zappa kom att bli en av mina förebilder…Och i dag är jag äldre än vad Zappa var den dag då han sorgligt gick bort…Och vad har jag själv åtstadkommit under de här fyra decennierna som har gett ens ett litet eko i musikvärlden…?
    Inte mycket…
    Nåja, PJ Proby var ju hemma hos mig för tio dar sedan, jag får nöja med mig det!
    Men Matilda, 23/12 2011 var väl ändå ingen korrekt datering, eller fick vi ett unikt besök ifrån framtiden…?

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *