1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

03.12.17

LP-skivor av och med Elvis Presley #60. Good Time

Posted in Min blogg at 8:53 pm

Good Times var Elvis första “nya” platta för 1974. Alla spår utom två kommer från inspelningarna i Stax-studion i december 1973. De två andra – Take Good Care Of Her och I’ve Got A Thing About You Baby – kommer från den mindre lyckade sessionen i samma studio ett halvår tidigare.

Good times – jo, det finns en del “Good Times” att hitta på plattan, men med Elvis-mått mätt är den ändå inte mer än snäppet över medel.
Såklart, jämför man med de två studioplattorna från året innan, Elvis och Raised On Rock/For Ol’ Times Sake, hör man snabbt att det överlag är både bättre låtar och mer genomarbetad produktion på Good Times – faktum kvarstår ändå, det är en ojämn skiva som med bara lite eftertanke hade kunnat vara bättre.
Hade man vässat Good Times genom att skippa de tre, fyra svagaste korten och istället slängt in de starkaste låtarna från Promised Land – inspelad under samma session men utgiven ett år senare – hade man fått en kanonplatta fullt i klass med Elvis Country och That’s The Way It Is.
Nu gjorde man inte så, och det var kanske inte hela världen. Good Times blev ju ändå en helt okej skiva.

För oss svenska Elvis-fans är det här såklart en alldeles speciell platta. Vår egen Per-Erik Hallin är ju med och spelar piano på två låtar – I Got A Feeling och My Boy.
Mer om det längre ner.

Nu tittar vi på själva plattan!
*

GOOD TIMES
Utgiven på RCA i mars 1974

*
1) Take Good Care Of Her

Tyvärr, det här är nog ett av de tristaste öppningsspåren någonsin på en Elvis-LP, ja kanske det allra tristaste. Att RCA valde ut den här sega, avslagna, blodfattiga countryballaden som inledningslåt är svårbegripligt. Jämför gärna med de kommande studioplattornas dynamitöppningar – Promised Land, T-r-o-u-b-l-e och Hurt så förstår ni. Sämre val än det här har jag svårt att tänka mig.
Som nämnts i ingressen så är det här spåret taget från inspelningarna i juli året innan.
Take Good Care Of Her var 1961 en hit med Adam Wade. Elvis version hamnade som b-sida på I’ve Got A Thing About You Baby.

2) Loving Arms
Men här ramlar vi som tur är rakt in i ett av första sidans starkaste spår! Även Loving Arms som spåret innan en tillbakalutad countryballad men allt – och jag menar absolut allt – komposition, framförande, vitalitet och framförallt Elvis egen insats känns oerhört mycket bättre här.
Ska jag vara lite kritisk känns det som att det är aningens för mycket reverb på sången, den hade gärna kunnat vara lite längre fram i mixen.
Kort innan hade Loving Arms, skriven av Tom Jans, varit en mindre hit för Dobie Gray.

3) I Got A Feeling
Och här kommer något alldeles extra!
På I Got A Feeling får Elvis och hans gubbar till det som de krampaktigt försökte sig på i samma studio månaderna innan – en riktigt fin soulfunk-låt. I juli gick det åt skogen, här med Dennis Lindes fina komposition blir det helt lysande.
I Got A Feeling har ett sanslöst tryck i kompet låten igenom, när gänget på slutet dubblar takten så formligen kokar det i högtalarna. Här tycker jag att gänget röjer lika bra som de ofta gjorde under sjuttiotalets live-framträdanden. “Pete” Hallin är med och spelar här på ett Wurlitzer-piano. Han kan höras i ena högtalaren med ett riktigt läckert solo efter 1.50.
Sången är lite lågt mixad och Elvis kan låta nästan lite överladdad – men känslan för vad man håller på med, skaparkraften och intensiteten i framförandet går absolut inte att ta miste.
I Got A Feeling är tveklöst bland det tyngsta och ösigaste Elvis gjorde under de sista femton åren av sin karriär.
Dennis Linde var även kompositören till 1972 års hit Burning Love.

4) If That Isn´t Love
Den religiösa If That Isnt’t Love har en minst sagt udda produktion. Pianot i inledningen låter som om det är inspelat från grannstudion intill och om Elvis varit nertonad i mixen på låtarna innan så är han det rejält här, vilket är synd då han gör ett bra framförande. Arrangemanget låter också luddigt och ofokuserat. Nej, låten lyfter aldrig utan ringlar sig mest fram.
If That Isnt’t Love låter mest som om gänget gör några trevande första försök på en ny låt, den känns mer som en halvtaskigt mixad demo än ett färdigt spår.
Inte dåligt men absolut inte bra.

5) She Wears My Ring
Trots en fin sånginsats kan man tycka att det borde vara under Elvis värdighet att ens fundera på skräp som det här. Märkligt nog var det hans egen idé att spela in She Wears My Ring – men det gör den inte en millimeter bättre.

En minst sagt ojämn första sida.
*

Sida 2

*
1) I´ve Got A Thing About You Baby

Även den här låten spelades in under sommarens session. Lustigt nog så är I’ve Got A Thing About You Baby på en nivå klart över det mesta som då spelades in och som sen hamnade på Raised On Rock.
Planen måste från början ha varit att spara den här utmärkta countryballaden som singel och att det är orsaken till att den inte kom med på LPn. Nu blev I’ve Got A Thing About You Baby både singel och albumspår på Good Times så lite förbryllande är det hursomhelst. Singeln peakade på plats 39 i USA och klättrade som bäst upp till nummer 33 i UK.

2) My Boy

Bland flera starka låtar är My Boy för mig ändå skivans främsta trumfkort. Här sitter allt precis som det ska – låten, arret, framförandet.
Det är lysande helt enkelt.
Den här pärlan kan jag lyssna på tusen gånger om – jag njuter lika mycket varje gång.
My Boy släpptes som singel – i USA gick den upp till plats 20 medans den i UK gick ända till femte plats.
Det engelskspråkiga originalet hade 1971 spelats in av skådespelaren Richard Harris.
En annan intressant poäng är att Elvis började köra My Boy på sina konserter redan ett år innan Stax-inspelningen, något som sällan eller aldrig förekom i Elvis-världen.
Och…Per-Erik spelar även på det här spåret…!

3) Spanish Eyes
Nej, Spanish Eyes är nog inte vad The King of Rock’n Roll skulle syssla med – om ni frågar mig. Visst, det är en dansant småtrevlig låt som ges ett oklanderligt framförande med ett läckert gitarrspel, men…nog fanns det väl annat som hade suttit väldigt mycket bättre här än Al Martinos lättviktiga hit från 1966.

4) Talk About The Good Times
Här är ännu ett av skivans bättre ögonblick.
Trots att den är skriven av countrystjärnan Jerry Reed så låter Talk About The Good Times låter mest som en snabbt framförd gospel.
Bandet drar på för president och fosterland och både piano och gitarr ges goda möjligheter att briljera, vilket de också gör.
Talk About The Good Times skrevs alltså av Jerry Reed, mannen bakom Guitar Man och US Male. På de inspelningarna var Reed med och spelade – något som han dock inte gör här.

5) Good Time Charlie’s Got The Blues
Danny O’Keefe skrev den här vemodiga, lätt bluesiga countrylåten i slutet av sextiotalet.
Elvis och bandet framför låten med den äran och det blir en fin och mycket värdig avslutning på den här skivan.

Även om Elvis session i Stax-studion i december 1973 var ljusår bättre än sommarens inspelningar i samma lokal så går det inte att släppa tanken på att LPn Good Times kunde ha blivit bättre. Riktigt bra låtar varvas med sånt som åtminstone jag mest bara kliar mig i huvudet inför.
En annan aspekt är att Elvis i studio runt mitten av sjuttiotalet var ganska tillbakalutad jämfört med hur han var på scen.
Liveframträdandena var i den här epoken oftast fenomenala, och det är lite synd att han sällan lyckades ta med sig det det till sina studioinspelningar. Här och var, som på I Got A Feeling, Talk About The Good Times och My Boy, hittar man den energi som konserterna ofta svämmade över av, men lite för ofta lunkar musiken på i något som är en bit från det som Elvis och hans band ofta exploderade i på scen.
Samma dag som Good Times släpptes så spelade man i Elvis hemstad in det som skulle bli nästa platta – Elvis As Recorded Live In Memphis. Där kan vi prata om dynamit…
Mer om den skivan inom kort.

Good Times var tyvärr försäljningsmässigt en ren katastrof. Plats 90 (!) på Billboardlistan var det sämsta resultatet någonsin för en “icke-samling” under Elvis hela karriär. Orsaken till det var självfallet allt skräp som RCA och Camden under ett par år tok-dränerat marknaden med. Överstens strategi att konsekvent ge ut absolut allt som Elvis spelade in, helt oavhängigt kvalitet, den höll ett tag – men inte hur länge som helst. Camdens snudd på sinnesjukt sammansatta samlingar som serien “Hits From His Movies” gjorde saken bara än värre.
Att omslaget var precis lika informativt, originellt och spännande som på de tio-femton senaste skivorna fullbordade bara katastrofen.
Hur tänkte man från bolagets sida?
Allt har ett pris och för Elvis och RCA kom det här. Det är bara tragiskt att den störste artisten någonsin hamnade i klorna på krafter som bara ville suga ut maximalt med pengar på så kort tid som möjligt. Långsiktigt tänk fanns bara inte.

Det tar ändå inte bort de kvaliteter som går att hitta på den här skivan. My Boy, I Got A Feeling, Talk About The Good Times, Good Times Charlie Got The Blues och Loving Arms är riktigt bra låtar – tyvärr drar ett par meningslösa bottennapp ner helhetsbilden rätt rejält.

Slutbetyg: en stark trea!

Popularity: 8% [?]

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Leave a Comment

Fyll i rätt svar *