1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

01.13.15

Radiorösten och hans entusiastiska lyssnare möts.

Posted in Min blogg at 6:21 pm

Livet kan ibland onekligen bjuda oss människor på dråpliga scenarier, då och då blir det sådana som trotsar allt det som man själv skulle kunna tota ihop. För att använda en sliten klyscha, rätt vad det är så överträffar verkligheten dikten, och det sker när vi minst anar det.

Innan jag går in på berättelsen som utspelade sig för drygt tio år sen vill jag klargöra att skivmarknaden runt 2003 var väsensskild mot hur den är i dag. Försäljningen av CD kontra vinyl, vad det gäller nyproduktion, var kanske runt 99,5% för CD mot 0,5% för vinyl. Det har ju svängt rejält sedan dess, men vid den tidpunkten, ett antal år innan Spotify, så var CDns ställning gentemot LP-skivan förkrossande stark.
Det är det som man måste ha i bakhuvudet när man läser den här lilla berättelsen.

Runt 2003 blev jag intervjuad av en reporter för ett radioprogam. Jag fick i vanlig ordning enklare frågor angående vinylens aktuella ställning och status. På frågan vad vi sålde mest av svarade jag att vi säljer ungefär lika mycket vinyl som vi säljer CD.
Inget konstigt med det då vinylen från start betonats lika mycket som CD i affären. 2003 hade de flesta skivbutiker i Stockholm inget eller ett högst blygsamt sortiment av vinyl medans vi satsade ordentligt på det. Svaret blev självfallet lite vinklat när just jag fick den frågan. Nu rörde det sig ju inte om en marknadsundersökning utan om ett kulturprogram i radion. En annan skivaffär här i Stockholm hade självfallet kunnat svarat något annat, nu var det jag som fick frågan.

Ett par dagar senare så står jag i min butik en härlig, solig söndageftermiddag. Fullt med folk, både stammisar och nya ansikten. En del är där för att köpa andra för att sälja. Det strömmar ut sjyst musik ur högtalarna och det är en allmänt behaglig stämning i butiken.
Jag noterar att en kille som jag inte hade sett tidigare entusiastiskt bläddrar sig igenom backarna med de nyinkomna skivorna som står alldeles intill disken. Han tittar noggrant på varje enskild platta, och ett stort leende färgar hans ansikte innan han med en huvudskakning och ett än större leende placerar tillbaka skivan. Proceduren upprepas om och om igen, skiva efter skiva. Efter ett tag så börjar det komma enstaka kommentarer som “Ojojoj! Ojojoj! Vilka priser! Man sitter ju på en skatt!”
Jag fick känslan av att han var fullt medveten om att jag, då jag stod alldeles intill, snappade upp allt som han sa. Det kändes som ett försök till att inleda en dialog.
Något sa mig att det inom kort skulle kunna dyka upp en rätt så knepig konversation. Det gjorde det också.

Efter ungefär tio minuter så tittade han upp och pockade, med ett brett leende på läpparna, på min uppmärksamhet.
“Du! Om jag skulle sälja alla mina vinylplattor till dig, hur mycket skulle du betala mig för det?” sa han med klar och tydlig röst.
“Suck”, tänkte jag och svarade sävligt “Tja, det beror ju såklart på vilka skivor det är som du har.”
Svaret kom som ett piskrapp. “Jag har allt! Rubbet!”
Hoppsan! tänkte jag! Han har allt. Det skulle i så fall betyda mer än vad Sveriges Radio har i sina arkiv. Nja…
Jag fann det klokt i att dämpa hans iver lite grann innan det hela skulle sticka iväg alldeles för långt.
“Jaa..” sa jag lite trevande, “du får ju till att börja med tänka på att majoriteten av den som vinyl finns kanske inte är så intressant…man kan nog säga att mycket av det som vi erbjuds om dagarna kanske inte har något större värde, men”
Längre än så kom jag inte.
“Johoodå!!! Det har det visst det!!!” bröt mannen av bestämt med ett stort leende så fullt av oförfalskat självförtroende att det formligen rann ner från hans läppar och kinder. “Vet du inte om det? Det säljs ju mer vinyl än någonsin just nu!” basunerade han ut för mig och hela övriga butiken. “Folk är ju som TOKIGA i vinyl i dag!!!”
Det säljs mer vinyl än någonsin???!
Det skulle alltså ha sålts mer vinyl år 2003 än på 70- och 80-talet…?
Jag tillät mig att tvivla en smula på det som han sa.
Men nu började jag bli lite irriterad. Skulle den här vetabästaren få komma in på mitt eget ställe, in i mitt vardagsrum, och tala om för mig hur marknaden för det som jag jobbar med ser ut? Inte en chans! Han hade tagit ett steg för långt framåt. Det var dags att slå tillbaka.
“Men det stämmer ju inte!” svarade jag med en bestämd och lätt infekterad ton.
Längre än så kom jag inte den gången heller.
“Jooodå!” kom det blixtsnabba svaret, parat med, om möjligt, ett ännu större leende än tidigare. “Vet du inte om det?” fortsatte han.
“Men snälla, det har du väl ändå fått om bakfoten” svarade jag med en ton som jag tyckte sa allt vad jag tyckte om snubbens attityd och det fria babblandet i nattmössan. Jag kunde ändå inte låta bli att undra över var han hade fått allt det där ifrån?
Mannen tog dock bara ännu mer kraft till sig och nu började han gå igång ordentligt.
“Du…om du inte vet om det så ska jag tala om för dig en sak.” Här tittade han upp på mig, stirrade rakt in i mina ögon, gjorde en konstpaus på två sekunder innan han släppte bomben. “Det säljs lika mycket vinyl idag som det säljs CD!!!”
När han sade den meningen så hade leendet och självbelåtenheten tagit sig nästan parodiska proportioner.
Då insåg jag – killen står och hånler rakt upp i ansiktet på mig. Han är helt övertygad om att han har rätt, och att jag har fel. Han vet precis hur skivmarknaden ser ut och jag vet absolut ingenting.
Vid det här laget var alla diplomatiska klyschor som att kunden alltid har rätt som bortblåsta, nu ville jag bara trycka till stollen ordentligt. Riktigt ordentligt dessutom.
“Men så är det ju inte, det borde väl ändå jag veta. Jag jobbar ju med det här hela dagarna!”
Hans svar dröjde i ungefär en halv sekund:
“Du menar att du inte vet om det? Det var ju verkligen konstigt att du inte har märkt det om du driver en skivbutik! Men då så, då ska jag berätta för dig hur det ligger till.” Ny konstpaus och nytt stirrande in i mina ögon. “Det var faktiskt en kille på radio häromdan som pratade om skivbranschen, och han berättade att det nuförtiden säljs LIKA MYCKET VINYL SOM CD!!!”
I det ögonblicket gick ridån ner och där blev jag tyst. Jag kände det nästan som om jag hallucinerade, som om någon hade lagt LSD i mitt morgonkaffe.
Mannen som stod framför mig hade alltså hört MIG på radion när jag pratade om vinylens ställning i MIN butik. Sen drog han slutsatsen att det jag sa om vår verksamhet gällde alla skivbutiker i hela världen. (Ungefär som att man skulle läsa ett reportage om bilar från en Rolls Royce-affär och sen tro att det är den enda bilen som säljs på hela jordklotet.)
Och så av alla skivbutiker i hela denna stad så kom han till mig för att prata om det.
Killen stod alltså och mästrade mig med mina egna ord som argument, helt ovetandes om att det var “oraklet” själv som han stod och hånflinade åt.
Vad säger man då?
Ingenting såklart. Jag tyckte närmast synd om honom, egentligen menade han inte något ont alls. Han hade bara hamnat i ett tillstånd av eufori efter att ha hört mig radiosnacka om den härliga gamla vinylen. Äntligen, efter ett drygt decennium i mörker, hade den kommit tillbaka och någon måste han ju ventilera det med.
Så jag knep igen truten och började plocka med något bara för att få slut på monologen. Killen tröttnade på mig, uppenbarligen kom han inte in i avsikt att sälja sin “monumentala” skivsamling för det nämndes överhuvudtaget inte mer. Han ville nog bara ha en ingång för att kunna få bolla den här fantastiska grejen han hade hört någon på radion prata om. Efter att ha avslutat med ytterligare några ovidkommande fraser gick han sin väg rak i ryggen efter att ha berättat för mig hur “skivbranschen av idag” ligger till. Han såg riktigt stolt ut.

Visst, tiden har fått skivmarknaden att gå i den riktning som den här entusiasten ville ha den till – och jag är den förste att vara glad för det – men 2003 fanns det bara små, små tecken som om möjligt gick att tolka som att vinylskivan skulle få en revival.
Men för min del fick den här killen gärna tro att världen såg ut precis som han hade bestämt sig för att den ser ut.

Det blev ju en klart dråplig historia att berätta.

Popularity: 20% [?]

4 Comments »

  1. Eva said,

    01.13.15 at 7:19 pm

    Kul historia. Lyssnar just nu på The Essential Elvis som jag köpte hos dig på min nya retro spelare.

  2. Lars Lundin said,

    01.13.15 at 8:06 pm

    Det är bara idioter som är helt säkra när dom vet något.

    Är du säker på det?

    Helt säker.

  3. Lena Wärmé said,

    01.13.15 at 10:09 pm

    Ja, verkligen en dråplig historia och nästan också litet gripande !

  4. Lennart Wrigholm said,

    01.13.15 at 10:41 pm

    Den var fantastisk, tack för den.

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Leave a Comment

Fyll i rätt svar *