1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

12.03.14

LP-skivor av och med Elvis Presley # 52 Elvis Sings Hits From His Movies (plus two recent hits)

Posted in Min blogg at 2:40 am

Egentligen så skulle jag inte ha tagit med den här skivan, då den enbart innehåller på LP tidigare utgivet material. När jag startade det här projektet bestämde jag mig för att inte ta med den typen av utgåvor. Nu gör jag det ändå, av två skäl.
Det ena är att det bara några månader senare skulle dyka upp en Sings Hits From His Movies volume 2 med ett par singelspår som inte tidigare kommit på fullängdare, något som ju automatiskt gör att den kommer att hamna här. Jag tänkte då att det skulle se lite märkligt ut om jag tar med tvåan men inte ettan.
Det andra skälet är att den här skivan är rent ut sagt kriminellt dåligt sammanställd. Det är så genomuselt att den ansvarige borde fängslas och åtalas än i dag – även fast det har gått fyrtiotvå år drygt sedan brottet begicks.
Jag vill att ni ska se med all tänkbar tydlighet hur illa RCA/Camden behandlade denna den störste av alla artister.

Kruxet med Elvis Sings Hits From His Movies är att någon på skivbolaget, blandat med riktigt bra material, har valt ut något av det värsta av det värsta från Elvis hela karriär till den här plattan. Det är snudd på att man kan misstänka att någon gjorde det med flit för att ge Elvis en känga. Så uselt är det.
Det går inte att tro på att det inte fanns annat material tillgängligt. Då tvåan i serien kom kort efteråt och generellt sett innehåller bättre material kan jag inte tro att låtarna på den här samlingen var de enda som fanns att få just då. Och om det nu var så det var så hade det varit mycket bättre att inte ge ut någon skiva alls.
Nej, någon hade helt enkelt ingen koll alls. Det känns som om man hade bett en PRAO-elev tota ihop några låtar till en platta.

Visst, det hela vägs upp lite av de att de starkare spåren som Big Boss Man, You Don’t Know Me och Guitar Man finns med, men vad hjälper det?
Alltså – hur tänkte man?

Nu tar vi låtarna en i taget.
.

ELVIS SINGS HITS FROM HIS MOVIES (plus two recent hits) Utgiven på Camden i juni 1972 Skivnummer CAS-2567

Listplacering i USA 87
(Tog sig inte in på UK-listan)

.
1) Down By The Riverside/When The Saints Go Marching In
Musikaliskt helt under isen och totalt ovärdigt en artist av Elvis kaliber.
Spåret igenom låter Elvis ansträngd och pressad, snudd på som om han halvsprang inspelningen igenom.
Sen är det här inte på något sätt en hit som titeln på skivan lurar oss att tro, för det här skräpet släpptes, som tur är, aldrig på singel.
Down By The Riverside/When The Saints Go Marching In är tagen från soundtracket till filmen Frankie And Johnny.

2) They Remind Me Too Much Of You

USA-utgåva

.

UK-utgåva

.
Tagen från soundtracket till filmen It Happened At The Worlds Fair från 1963.
They Remind Me Too Much Of You låter närmast som något överblivet från 1961 års LP Something For Everybody.
Elvis lägger ner fatiskt ner lite trovärdighet i sin presentation och kompositionen av Don Robertson har sina poänger med några snygga harmonier strödda lite här och där.
Därmed inte sagt att det är mer än en hyfsad låt. På den här skivan så blir den dock ledigt och lätt ett av trumfkorten.
Högre plats på USA-listan än 53 blev det dock inte för They Remind Me Too Much Of You som var b-sida på One Broken Heart For Sale.

3) Confidence
Något av det mest vedervärdiga som Elvis någonsin lånade sin röst till.
Tagen från soundtracket till filmen Clambake från 1967.
Att smörjan fem år senare hamnade på en hitsamling är helt utanför min begreppsvärld.
Tyckte den personen som satte samman skivan på fullaste allvar att det här var en riktigt bra låt?

4) Frankie And Johnny

USA

.

UK

.
Ett av de mest meningslösa singelsläppen någonsin från Elvis. Vad tänkte RCA med när de beslöt sig för att ge ut detta anakronistiska dravel i mars 1966 som singel. Det var mer eller mindre som att kasta in handduken direkt. Högre än plats 25 på USA-listan blev det heller inte. Fram till dess en av de sämsta placeringar han hade haft.
Jämför om ni har lust Elvis version av denna låt med Sam Cookes tre år äldre version. En jämförelse som inte är till Elvis fördel.

5) Guitar Man

USA

.

UK

.
Guitar Man är Elvis cover på countrygitarristen och sångaren Jerry Reeds hit från sommaren 1967. Elvis hade hört låten på radio och bestämde sig omedelbart för att pröva sig på att göra en egen version. Inspelningen gick av stapeln i september 1967 och singeln släpptes i januari ett halvår senare. Tyvärr floppade den nästan totalt och peakade inte högre än plats 43 på USA-listan.
Guitar Man blev ändå något av en milstolpe i Elvis karriär. Ungefär böre han få smak på att spela in autentisk, tuff rock igen. Privat började han mer och mer säga att han längtade tillbaka till scenen och att han var helt less på att spela in alla dessa mer eller mindre menlösa filmer.
Som de flesta av er vet så dyker Guitar Man upp inte bara en utan två gånger i 1968 års NCB TV-Special.

.
Sida B
.

1) Long Legged Girl (With The Short Dress On)

USA

.

UK

.

Promo

.
Men vänta nu, bara ett och ett halvt år tidigare hade det här spåret dykt upp på en annan Camden-utgåva – Almost In Love.
Varför ta med den nu igen? Som singel var den en dunderflopp, Elvis största fram tills dess, och den hade gått att hitta på soundtracket till Double Trouble. Orsaken till att köra denna mediokra rock-pastisch en fjärde gång är ett mysterium.

2) You Don’t Know Me

USA

.

UK

.

You Don´t Know Me är faktiskt en riktigt bra låt. Trots att den tagen från ett soundtrack till en småfjantig film – Clambake – så har man här lagt ordentligt med krut på arrangemang och inspelning. Även Elvis låter osedvanligt engagerad.
You Don’t Know Me komponerades 1955 av Cindy Walker och Eddy Arnold. Den hade innan Elvis spelats in av en lång rad artister. Störst hit hade Ray Charles 1962, hans version kom så pass högt upp som på 2:a plats på USA-listan.
You Don’t Know Me med Elvis hamnade som b-sida på Big Boss Man, som sådan klättade den tyvärr som bäst bara upp till placering nummer 44.

3) How Would You Like To Be

USA

.

UK

.

Promo

.
How Would You Like To Be är skräp som Elvis aldrig skulle ha ägnat ens en mikrosekund åt om den inte hade ingått i soundtracket till en film, It Happened At The World´s Fair från 1963.
Tre år senare hamnade den som b-sida till floppen If Everyday Was Like Christmas. Ingen av låtarna tog sig ens in på Hot 100.
En hit? Tvärtom, så långt ifrån som det överhuvudtaget är möjligt.

4) Big Boss Man

USA

.

UK

.
En hyfsad version på Jimmy Reeds hit från 1961, inspelad och utgiven i september 1967 som bonusspår på filmplattan Clambake. I skenet av den fenomenala version som ett drygt år senare skulle komma på comeback-specialen så känns det här ändå lite tunt, nästan avslaget. Det är lite som att Elvis och grabbarna mest bara prövar sig fram. Inget riktigt arrangemang utan mest bara köra på och hoppas att det blir bra.
Singelsläppet rönte heller ingen större framgång utan peakade på en ytterst modest plats 38.

5) Old McDonald
Jag varken orkar eller vill kommentera den här monumentala katastrofen.
En liten kortis bara – Old McDonald är taget från soundtracket till Double Trouble, en LP som släpptes den första juni 1967. Samma dag släppte en engelsk grupp som kallade sig för The Beatles ett album med namnet Sgt Peppers Lonely Hears Club Band…

.
.

När Elvis under sommaren 1968, inför inspelningen av NBC TV-Special, fick höra demon till If I Can Dream, den låt som kom att avsluta hela showen, tittade han upp på övriga närvarande i rummet och sa han att han aldrig mer skulle spela in någonting som han själv inte trodde på. Det är ganska troligt att det var låtar som Confidence, How Would You Like To Be, Down By The Riverside och Old McDonald som då spökade i hans huvud.
Han kände nog att han hade fått nog utav all denna kvalificerade smörja som ingick i de filmer som han ägnade större delen av sextiotalet åt att spela in.
Ärligt talat, jag har inte ord som räcker för att beskriva hur ofattbart det är att Elvis, fyra år senare när han stod på sin karriärs andra topp och släppte skiva efter skiva med högklassigt material, skulle behöva uthärda utgivningar av som den här erbarmliga samlingen, till hälften fylld med det värsta av det värsta från sextiotalets filmplattor. Var inte det här preskriberat vid det här laget?
Alltså – hur kunde RCA gå med på att Camden, deras underbolag, kunde släppa en skiva så fylld med avgrundsmaterial som Elvis Sings Hits From His Movies? Vem i en ansvarig position kunde ens för en kort sekund tro att varumärket Elvis Presley skulle stärkas av en samling med den här erbarmliga kvaliteten.
Undertiteln “Plus Two Recent Hits” är ju också minst sagt märklig. Det rör sig om Guitar Man och Big Boss Man, två nästan fem år gamla floppar. Inga hits alls.
Åtminstone borde någon ha kunnat protestera högt och ljudligt om valet av titel Sings Hits From His Movies när det skivan igenom inte på något sätt var fråga om några hitlåtar.
Det rör sig om fyra a-sidor, tre baksidor och tre låtar som inte ens släpptes som singel. Ingen av singelsläppen blev något annat än en flopp. Hur kan då plattan heta Elvis Sings Hits From His Movies?
Och varför sen ha ett foto från 1972 när den färskaste inspelningen låten ägde rum 1967???
Det var utgåvor som den här som skapade det löje över Elvis namn som alla fans under slutet på hans levnad hårt fick kämpa mot. Den här samlingen kan ju rimligtvis inte ha gett Elvis ett enda nytt fan, tvärtom. De som hade börjat bli nyfikna på honom och gick och köpte den här skivan kan ju bara ha känt förakt för karlen efter den första och troligtvis enda genomlyssningen.

Slutbetyget grundar sig mest på att skivan när den kom var helt meningslös, innehåller fyra totalkatastrofer, ljuger med sin titel om att det är fråga om “hits” och har ett helt vilseledande omslagsfoto. Ett par bra låtar räcker inte för att undvika det sämsta omdömet.

Slutbetyg: en ETTA!

Popularity: 18% [?]

4 Comments »

  1. Lena Wärmé said,

    12.03.14 at 7:53 pm

    Ja, kriminellt var ordet sa’ Bull (eller om det var Bill) !
    Mycket underhållande sågning dock som jag tackar för !

  2. Eva said,

    12.03.14 at 10:30 pm

    Underhållande och rolig läsning. Svårt att förstå att de inte var mer rädda om Elvis och hans karriär med att släppa skivan. Är ju ovetande men var den där Parker inblandad?

  3. Ulf Schöning said,

    01.01.15 at 4:12 pm

    Håller med dig om det mesta! Vill bara tillägga att You Don´t Know Me är en studioinspelning från september 1967 av låten som även fanns med i filmen Clambake, i en helt annan version, som släppts senare.

  4. Micke said,

    01.01.15 at 7:43 pm

    Just så Ulf.
    Det märks också att det är en helt annan laddning hos alla inblandade på studioinspelningen jämfört med nästan allt annat som Elvis spelade in till sina filmer från typ -63 och framåt.
    Så borde det ha varit hela vägen…

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Leave a Comment

Fyll i rätt svar *