1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

11.23.14

Gotlandsvandringen November 2014 del 4

Posted in Min blogg at 10:35 e m

Nu började det hända saker åt rätt håll.
Den inledande stelheten var på fredagmorgonen nästan helt försvunnen och det, kombinerat med nästan vindstilla och ett mer varierande landskap, gjorde tremilaren till Gothem betydligt mer angenäm än torsdagens lite oinspirerade vandring över blåsiga åkerlandskap.
Dagen startade dock på ett lite oväntat sätt.
Efter den inledande frukosten på Brukshotellet packade jag ihop mina prylar och begav mig därefter iväg igen. Planen var att efter någon kilometer sydost ta av norrut in på småvägarna som småningom efter en del trixande skulle leda mig till Gothem.
Då Brukshotellet ligger i västra utkanten på Roma får man gå igenom dess lilla centrum för att komma vidare mot sydost. Det går att hitta en handfull butiker där, självfallet inte många men de finns, och Roma ger ett klart vitalare intryck än Klintehamn, åtminstone under vinterhalvåret.
Två större matbutiker, en pressbyråkiosk, ett apotek finns där i mitten av Roma Kloster och alldeles i utkanten också en Swedbank. När jag gick förbi banken så såg jag att man på kontorets fönster hade satt upp annonser för olika bostadsobjekt på ön. Nyfiket stannade jag till och tittade på vad som erbjöds. Och, jodå…jag såg att man får ett stort hus med tomt på Gotland för mindre än vad en pytteliten lägenhet i Stockholms innerstad kostar. Tål att fundera på, tänkte jag.
Av en impuls tittade jag genom fönstret in i lokalen och fick syn på en tjej med mörkt självlockigt hår som satt bakom disken inne på kontoret. I stort sett i samma sekund så tittade hon upp från sitt skrivbord och våra blickar möttes. Oj vad pinsamt, hon trodde kanske att jag stod och stirrade in på henne, tänkte jag. Blixtsnabbt gick jag tillbaka till att ögna igenom annonserna.
Hmm…sexhundratusen för ett torp med tvåtusen kvadrats tomt lät ju sensationellt bra. Dubbla priset blev en riktig villa med lika stor gårdsyta. Inte helt fel.
Återigen råkade jag titta in genom fönstret och, jodå, precis då så vände hon på huvudet och våra blickar möttes en gång till.
Ruggigt pinsamt.
Jag tänkte att jag för att rädda situationen var tvungen att gå in på kontoret för att åtminstone säga två ord om nånting, nånting vad som helst, bara för att visa att jag inte var någon…ja, någon som jag varken är eller vill vara.
Så, jag öppnade dörren till lokalen – bara för att finna en dörr till innanför vestibulen…och den var ju förstås låst.
Just det, klockan var bara halv tio, klart att de inte hade öppnat än.
Lika bra att schappa, tänkte jag, innan jag gör bort mig ännu mer än jag redan var i full fart med.
Tjejen bakom disken som såg mig genom dörrens fönster var dock av en annan uppfattning. Hastigt reste hon på sig och gick med bestämda steg mot dörren och öppnade den innan jag hann smita iväg.
Vad skulle ske nu? Skulle jag få en uppsträckning?
Nej då. Den eleganta dam på runt trettiofem som kom ut bar som tur var på ett vänligt, roat leende. På en bred härlig gotländska frågade hon ”Hej, ska di köpe hous på Gåtland?”
”Nja”, sa jag, lite överrumplad av att inte möta ett frustrerat bankbiträde, irriterad över att någon rycker i dörren en halvtimma innan utsatt tid på dörren. ”Öh, ja…nej…jag tänkte bara säga att jag ser på era annonser att här på Gotland får man tydligen ett hus för mindre än vad en liten etta kostar i centrala Stockholm”, fick jag ur mig.
”Ja visst är det så”,sa hon, med ett än större leende.
Oväntat vände hon omgående på samtalsämnet.
”Vad håller di på med då”? Min ryggsäck fick ett frågande ögonkast.
”Aha. Fotvandring”! brast hon ut när jag förklarat situationen.
”Åh, Gud vad härligt” sa hon med en suck. ”Det skulle jag också vilja göra. Ja, november kan ju kännas en konstig tid att göra det på, men det är ju ett underbart promenadväder vid den här tiden på året. Vart ska di i dag då?”
Då jag sa att jag var på väg till Gothem och skulle börja med att gå sydost till avtagsvägen mot norr protesterade hon direkt.
”Nej, nej. Varför det? Gå längs järnvägsspåret i stället”
Järnvägsspåret?
”Det måste du göra. det är en helt fantastisk väg. Det är den där nya banan som några entusiaster har trumfat igenom. Hela sträckningen är inte klar än, men den ska gå från Roma till Dalhem när den är klar. Bredvid banvallen går en gångväg som man kan gå. Kom med ut ska jag visa dig hur du hittar dit.”
En ny järnväg på Gotland?
Antingen var hon eller jag tokig. Det kunde ju bara inte stämma. Det har ju inte funnits järnväg på Gotland på sextio år.
Lydigt lyssnade jag ändå på hennes beskrivning av hur jag skulle ta mig till utgångspunkten.
”Tack sa jag”, utan att riktigt veta vad jag sa tack till. ”Då gör jag så.” (Och hur hade jag kunnat säga något annat med ett så trevligt framställande av en så charmant person…?)
Nåja, jag hade kommit i väg tidigt, och även om det här skulle bli en liten omväg, så var det självklart en chans värd att ta. Den rutt jag hade planerat kvällen innan hade jag gått i våras redan, fast åt andra hållet. Och de fyra kilometrarna på landsvägen innan avtagsvägen hade inte varit överdrivet mysiga med en del biltrafik. Alltid roligt med något nytt.

Jag tackade min nya bekantskap för tipset och hon önskade mig lycka till, återigen med sin gedigna gotländska brytning och sitt stora leende, sen vände jag på klacken och lufsade bort mot något helt okänt.
Så jag gick bakom äldreboendet, över en gård, runt ett hörn och så…där såg jag helt plötsligt en stationsbyggnad under uppförande och en bit bort började en rad av syllar på en mindre banvall. En rad som försvann i fjärran. Längs banvallen gick också mycket riktigt en grusväg.

.

Det otroliga stämde alltså, hon hade inte yrat i nattmössan. Det jag såg var något så lustigt som det ännu inte färdiga bygget av en ny järnvägslinje på Gotland. Grusvägen intill banvallen såg dessutom ut att vara ytterst lämplig att promenera på.
Men då var det bara att dra på då, tänkte jag.

Vägen bredvid banvallen var en fullträff, ingen biltrafik att brottas med utan en vandring i mäktig nästan kompakt tystnad i en djup men kortvuxen skog. Med jämna mellanrum bröt sig ett pyttelitet obemannat stationshus in i bilden. Rent av lite 1800 tals- romantik över det hela. Av vad jag kunde se längs vägen så hade det varit trafik där i somras, men självklart begränsat då den sista biten ännu inte var klar.
Jag följde dock inte banvallen hela vägen till Dahlhem utan strax efter halva sträckan tog jag av österut till den större vägen som skulle ta mig fram, genom en massa små Bullerby-byar, till Gothem.
Rutten längs den nya järnvägen var onekligen en av de bättre upplevelserna fram tills dess på min vandring.

En märklig händelse dök dock upp på fredagen också.
Ungefär halvvägs mellan Roma och Gothem gick jag uppför en lång, flack backe. Vid backens slut låg en kyrka, Ganthems kyrka.
Runt tvåundra meter ifrån själva byggnaden så började jag utan någon märkbar anledning att tänka på att det finns några kunder i butiken, två närmare bestämt, som inte tycker att Elvis version av Bridge Over Troubled Water är speciellt bra.
En av dem – Lasse – brukar säga att han inte gillar när Elvis gjorde covers på andras låtar. Som exempel på det fenomenet (Elvis spelade väl in ungefär 300 covers under sin karriär) så tar han alltid upp just nämnda låt. ( Jo, det är mycket meningslöst nonsens man hinner grubbla på ensam under en dagsetapp på trettio kilometer…)
Så där går jag uppför backen och tänker på de stollar som inte begriper att det är en fantastisk version som Elvis gör på Bridge Over Troubled Water. Jag känner mig snudd på upprörd.
När jag någon minut senare närmar mig kyrkan så avbryts mina tankar, jag hör plötsligt musik lite diffust inifrån. Piano och sång. Vackert. Mycket vackert.

Men…är det inte…? Jo, det måste ju vara…Jo, det ÄR Bridge Over Troubled Water som de kör!!!
Musiken tystnar abrupt och jag står som ett frågetecken i ett par sekunder.
Hade jag bara inbillat mig eller var det precis som jag hade hört?
Jag är helt enkelt tvungen att kolla upp saken.
Med lite trevande steg går jag in på gården mot den stängda kyrkdörren och öppnar den.
Därinne finns fyra människor som alla har väldigt allvarliga miner. Ingen ger mig den minsta uppmärksamhet. Jag tar ändå modet till mig och tar ett par steg fram. Frågar om jag stör, vilket kvinnan närmast säger att jag inte gör, och frågar sen om jag hört rätt. Jo, det hade jag.
De skulle ha en begravning senare på dagen och hade bland annat valt just Bridge Over Troubled Water som lämplig musikalisk inramning.
Jag tackade för mig och tassade ut igen.
Hur hade detta gått till?
Ja säg det?
Resten av etappen i stort sett bara flöt fram.
Jag var avsevärt piggare i benen än dagen innan, och omgivningarna var betydligt mer inspirerande. Visst, ett och annat ruckel även här, men inte alls på nivå med den föregående etappens många deprimerande misärfall. Och inte hälften så många tråkiga, trista åkerfält som det ibland tog runt en timma att gå förbi.
Tvärtom, många mysiga småbyar och långa stråk av den där härliga kortväxta, lite vindpinade granskogen som ger lite av en sagokänsla när man går i den.
De sista kilometrarna slog jag av rejält på tempot. Jag bara njöt av att gå i novemberkvällningen i den trollska skogen ett par kilometer från dagens mål.
Precis efter en kurva såg jag i fjärran ett par lyktor, kanske en kilometer bort, från Gothem.
Mycket vackert och en härlig känsla.

Väl framme tog jag en dusch, sov en timme och åt sen middag med Janne Hjorth, basketlegend från Solna likväl innehavare av Gothem Logi. Ett par glas rödvin innan läggdags gjorde kudden ytterligare ett par hekto tyngre. Som om det hade behövts…

Sista etappen i morgon kväll.

Popularity: 7% [?]

2 Comments »

  1. Eva said,

    11.24.14 at 5:51 e m

    Tack för ännu en fantastisk berättelse.

  2. Lena Wärmé said,

    11.25.14 at 6:27 e m

    Tack igen för denna spännande berättelse !

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *