1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

11.12.14

Gotlandsvandringen November 2014 – del 1

Posted in Min blogg at 10:00 f m

Så var jag där igen då.
Bromma flygplats för avfärd mot Visby.

Det var åtta månader sen sist, men nu är det dags igen. Nu ska det ånyo bli fotvandring på Gotland. Fem dagsetapper är inbokade. Den första blir kort, av naturliga skäl, då planet är framme i Visby runt två på eftermiddan. Det blir beckmörkt vid halv fem så här års, landsbygdsvandringar under det mörka halvåret blir lite komplicerade. Det gäller att komma fram till målet för dagen före mörkrets inbrott, efter det blir promenaden betydligt svårare om det inte är bekanta trakter.
Är planeringen god finns det dock inga större hinder.

När jag vaknade i morse kände jag dock något som jag absolut inte ville veta av – små tecken på en annalkande förkylning. Snorig, lätt huvudvärk, muskelvärk och något som skulle kunna tolkas som en lätt feber.
Och varför just nu?
Nåja, så kan det ju kännas ibland utan att det bryter ut till fullo.
Bara att hoppas att det inte förvandlas till något som kräver ett sängliggande.

Det sista jag såg innan jag lämnade hemmet var ett morgonprogram på TV4 med Malou von Sifers där hon intervjuade bland andra Pigge Werkelin, han som fick sin familj så tragiskt utplånad i tsunamin för snart tio år sen. Gripande, men han gav ett starkt, ärligt och påtagligt sympatiskt intryck.
Nåja, ner till butiken, fixa med det sista av det praktiska, en timmes plockande och så ringa efter en taxi till Bromma. Väl i taxin kommer jag på att jag glömt lämna kvar nyckelknippan. Hoppa ur och springa tillbaka. Puh…
Och så iväg då, i sista sekund givetvis, mot Bromma.
Ut ur taxin och med språng mot incheckningen.
Väl där ser jag precis framför mig i kön samma gubbe igen – Pigge Werkelin. Undrar smått utifall jag hallucinerar. Just ja! Han är ju från Gotland och ska väl hem efter TV-jobbet. Slänger hastigt ur mig några repliker det fina intryck han hade gett alldeles innan men ser direkt att han är riktigt trött på alla som ser honom som en frälsare och biktpastor. Vi går genast åt två skilda håll.
Nåja – vidare mot gaten och planet.

Som vanligt ser jag till att få en plats vid fönstret. Jag älskar att följa landskapet utanför och känner alltid samma barnsliga entusiasm var gång som jag känner igen byggnad där nere. Knappast dock denna gång då det är lite småmulet ute.

Planet tar fart på startbanan och lyfter snabbt uppåt. I ungefär en minut går det att följa landskapet sen tar molnen snabbt och effektivt vid. Snart är det bara en tjock gröt utanför fönstret.
Så helt plötsligt kan man se ett ljus ovantill, ett ljus som bara blir starkare och starkare. Och så som genom ett trollslag så har planet kommit ovanför molnbarriären. Där och då så badar hela tillvaron i detta överväldigande ljus, ett ljus kraftigare än något på jorden, och allt är vackert, oerhört vackert.
Ungefär som jag tänker mig att det är att dö och inse att man kommit till himlen.

Och så plingar det till. Tillbaka till verkligheten. Bältet är inte längre ett måste och flygvärdinnan kommer med kaffe och mackavagnen. Jag beställer en kopp java tillsammans med en renklämma och tar lite planlöst fram Gotlandstidningen som låg innanför ingången. Vem pryder förstasidan om inte Pigge Werkelin…!
Tack. Där räckte det. Nu tror jag att jag fått min kvot av den karlen uppfylld för en livstid.

Väl framme i Visby delar jag på en taxi med en tjej in till Österport. Efter en snabb lunch sätter jag på mig ryggsäcken och börjar gå söderut. Klockan är tre prick.

Låt oss säga att det inte är lätt att få tag i boende på Gotland i mitten på november. I riktning rakt söderut från Visby mot Klintehamn, dit jag ska ta mig i morgon, hittade jag bara Suderbys Herrgård, en promenad på ungefär en mil. Längre än så blev alltså inte etapp ett, men det visade sig bli helt perfekt. En och en halv timma, sen var jag framme, och jag kom fram precis som det började bli sådär mörkt som det blir på hösten innan snön har kommit och ingen måne hänger på himlen. Gatlyktor kan vi glömma också…
Jag fick ett par riktigt fina foton.

Herrgården visade sig vara en riktig pärla. Än roligare kändes det när tjejen i receptionen berättade att hon för en del år sedan i sällskap med sin man i sin tur hade fotvandrat på ön och därför INTE, som många andra, ansåg mig vara en knäppskalle.
Rum på andra våningen och en härlig buffé i matsalen. Tack vare militärens närvaro med övernattning var det fullt pådrag i köket, annars hade det bara varit lilla jag på hela Suderbys Herrgård…

I morgon blir det 25 kilometer vandring till Klintehamn.
Rapport kommer i del 2.

Popularity: 6% [?]

3 Comments »

  1. Lena Wärmé said,

    11.12.14 at 2:05 e m

    Tack! Bra gjort att göra en vandring i november ! Det ska bli intressant att följa dina öden och äventyr ! Ska hålla tummarna för att du får bra väder !

  2. Eva said,

    11.12.14 at 6:10 e m

    Underbart. Ha en riktig skön minisemester.Det är du så värd. Hoppas det blir hyfsat väder.
    Kram Eva

  3. Lena Wärmé said,

    11.13.14 at 10:18 f m

    Hur är det med förkylningen ?

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *