1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

10.15.14

LP-skivor av och med Elvis Presley #49 Elvis Sings The Wonderful World Of Christmas

Posted in Min blogg at 12:56 f m

wonderful.png

En julskiva till, fjorton år efter den första.
Kul!
Nja, nu var det här en platta som Elvis egentligen aldrig ville spela in. Det här var överste Parkers och RCAs idé redan från start. En motvillig Elvis gick den femtonde maj 1971 in i studion i Nasville den för att spela in den här skivan. Det blev som det blev då också, en handfull låtar pliktskyldigt framförda av artisten och hans musiker.
Nu var det inte bara en julskiva som skulle prickas av, det var en hel del annat också. Under en vecka från femtonde till tjugoförsta maj så spelades ett trettiotal låtar in, material som kom att pytsas ut på olika skivor under de kommande två åren. Förutom julskivan så stod materialet till den religiösa LPn He Touched Me högt på dagordningen.
När man tänker på allt högkvalitativt som kom till under veckan i Nashville så är det uppenbart att Elvis i stort sett inte hade något intresse alls för att spela in någon uppföljare till 1957 års Christmas Album. Skillnaden i inlevelse och utspel när man exempelvis lyssnar på He Touched Me, som man började med efter de inledande två dagarnas jullåtar, är inget annat än frapperande. Det är som en helt annan artist.
Visst, hyfsade spår finns även på Elvis Sings The Wonderful World Of Christmas, men plumparna är fler och tämligen trista.

Nu drar vi igenom plattan låt för låt.

ELVIS PRESLEY ”SINGS THE WONDERFUL OF CHRISTMAS”
Utgiven 1971 på RCA Skivnummer LSP 4579

1) Oh Come, All Ye Faithful
Adeste Fideles, en hymn från sjuttonhundratalet med ett modernt arrangemang.
Pampigt, stiligt och vackert med en körensemble där Elvis är mer som en sångare i gruppen än en solist. Ett väl genomarbetat arrangemang gör låten full rättvisa.
En imponerande inledning på skivan. Hade det varit så här inspirerat rakt igenom så hade LPn blivit riktigt bra.

2) The First Noel
Ytterligare en gammal hymn. Även här så är det ett väldigt fint körarrangemang.
Men var det här verkligen det material som Elvis Presley skulle lägga krut på 1971? Tveksamt, och han själv är heller inte speciellt övertygande. Snarast tassande och osäker med en märklig, trevande frasering som om det var den allra första gången som han sjöng låten.
Det är återigen vackert och ett arrangemang av högsta klass, men som helhet är det inte något att lyssna på mer än för att det är just Elvis som sjunger. Sånt här görs hela tiden världen över, och oftast bättre än så här.

3) On A Snowy Christmas Night
Nej, nu börjar den här skivan långsamt glida av banan. En mjäkig låt och en uppenbart måttligt engagerad Elvis. I finalen så låter det nästan som om han börjar somna mitt i sluttonen.

4) Winter Wonderland
En låt från 1934 som var en hit för Perry Como 1949, kunde det vara något för Elvis 1971?
Nja, rent musikaliskt skulle det här kunna vara ett soundtrackspår från 1962/63, från typ filmen It Happened At The Worlds Fair. Texten ska vi inte tala om. Ungefär så spännande är det, precis så engagerad låter Elvis och på pricken så kokande är det högst pliktskyldiga kompet. Känns inte på något vis i världen värdigt Elvis, inte heller hans kompmusiker. Ja allra minst värdigt de fans som köpte skivan.

5) The Wonderful Of Christmas
Det är just den här typen av material som har gjort att Elvis under åren från illvilliga tungor varit föremål för ironi och sarkasmer. Men, har man väl spelat in sådan här smörja – skivans titellåt dessutom! – så har man satt sig själv i en svår sits.
Tummen ner för låten i sig och för en medioker sånginsats från en Elvis som, ärligt talat, verkar totalt ointresserad. Det är ett snyggt, bitvis till och med ett väldigt snyggt körarrangemang, men vad hjälper det när det övriga är som det är.

6) It Won’t Seem Like Christmas (Without You)
Men se där! Som från ingenstans, en av plattans allra starkaste spår. En countryballad som låter som något taget från LPn Elvis Country, typ I Really Don’t Want To Know.
En klart godkänd som nog var värd en bättre, mer meningsfylld text.

Sida 2

1) I’ll Be Home On Christmas day
Skriven av Michael Jarrett som även stod bakom I’m Leavin’, en av Elvis bästa singlar på sjuttiotalet, som faktiskt spelades in under samma session som julskivan. Mer av en tillfällighet så fick Elvis höra en demo med dessa båda låtar, skrivna av en då totalt okänd kompositör, och beslöt sig lite överraskande omgående för att spela in båda två. Lustigt nog så är I’m Leavin’ och I’ll Be Home On Christmas Day i stort sett de enda livstecken som Jarrett lämnat ifrån sig under sitt dryga halvsekel som professionell musiker. Nåja, det är väl ändå bättre att ha skrivit två låtar till Elvis Presley än att inte ha skrivit någon alls till honom, så Jarrett är nog än i dag mäkta stolt över sin prestation.
Elvis verkar ha tagit låten – en släpig bluesballad – på största allvar, för många försök gjordes för att få den precis så bra som han ville göra den. Tyvärr så lyckas det bara nästan, för på mer än ett ställe så sjunger Elvis rent ut sagt svagt. Det märks att han har en vision om hur låten ska framföras, men han når inte riktigt dit. Det här kunde ha varit bra, men är det inte.

2) If I Get Home On Christmas Day
Och så kom vi då till, enligt mig, plattans starkaste låt.
För det här är riktigt bra, det märks att Elvis kände för den här kompositionen. Här finns precis det patos och den innerligheten som kännetecknade det tidiga sjuttiotalet.
Med en annan text så hade det här med lätthet kunnat bli en hitsingel.
Ett snyggt, dramatiskt och mycket väl framfört arrangemang gör allt bara än bättre.

3) Holly Leaves And Christmas Trees
Och så tillbaka till det inte fullt lika engagerade som dominerade sida ett. Elvis verkar större delen av låten helt obekväm med det som han sjunger. Utan att vara direkt dåligt så känns det här i det närmaste helt meningslöst.

4) Merry Christmas Baby
Ett ”jam”, som egentligen aldrig var meningen att spelas in, på en låt först inspelad av Johnny Moore’s Three Blazers. De första 2.45 är rätt OK, men de avslutande tre minuterna går mycket på tomgång. Merry Christmas Baby hade vunnit på en nertoning strax efter att Elvis börjar sjunga efter gitarrsolot. Jo, den här låten är 5.45 lång…lite väl lång. På den första CD-utgåvan på denna LP så har man den dåliga smaken att ge ut hela jammet så att det slutar på runt sju tradiga minuter.
Snyggt bluesigt gitarrspel, dock utav studiogitarristen Eddie Hinton och inte av, som man skulle kunna tro, James Burton. Hinton la på gitarr i efterhand på ett ställe i jammet där det ändå inte hände något.

5) Silver Bells
En tämligen trist avslutning på plattan. En urvattnad version på en femton år gammal Bing Crosby-låt – igen. Helt corny text dessutom.
Tänk att samma gubbe hade spelat in From Elvis In Memphis bara två år tidigare…

Inte mycket mer att säga om denna skiva som faktiskt känns tämligen onödig. När nu Elvis äntligen lyckats skaka av sig oket från filmerna med sina minst sagt ojämna soundtracks och i stället börjat spela in skivor av klass och karaktär, varför skulle han då förstöra det med en skiva där han sjunger psalmer och låtar om att bygga en snögubbe? En smula hårdraget, men den här skivan känns faktiskt – i bästa fall – lätt anakronistisk, som en kvarleva från hans märkliga turer i populärmusikens utkanter under åren 62-67. Man kan faktiskt fråga sig varför den här skivan inte spelades in redan typ 1966. Det hade ju inte rubbat Elvis image eller namn ett jota. 1971 tycker jag att den känns väldigt malplacé.

En intressant aspekt är dock att skivan överlag är ovanligt snyggt arrangerad och producerad. Stråkar och körer ligger överlag på en nivå högt över de arrangemang som fanns på de flesta av Elvis skivor från sjuttiotalet. Jämför exempelvis med Raised On Rock eller Elvis Now. Det är ju en ocean mellan det krut som lagts på de skivorna jämfört med Sings The Wonderful World Of Christmas, till den sistnämndas fördel.
Men – till Elvis nackdel – jag får bitvis känslan av att arrangemangen gjordes i efterhand för att ”rädda” skivan. När man – som Elvissamlare och inhandlare av diverse bootlegutgåvor – får tillfälle att höra de första nakna utkasten med bara sång och kompband så slås man av hur blodfattigt det låter. Elvis röst är bitvis väldigt tunn, något som senare Felton Jarvis hjälpligt täckte upp med körsång på svaga partier. Märk väl: Elvis var i något av sin livs form under åren 69-72. Liveskivorna och de flesta av singelsläppen var fullkomligt lysande, och ett flertal studioskivor tillhörde de bästa han släppte någonsin. Som tidigare nämnts, den här julskivan ville han helt enkelt inte spela in, det var översten som trugade på en uppföljare till plattan från 1957.

Visst, ett par riktigt bra låtar finns det, och två eller tre halvhyfsade men det är alldeles för mycket som bara drar ner helhetsintrycket, och rejält dessutom.

Slutbetyg : En TVÅA…

Popularity: 7% [?]

3 Comments »

  1. Lena Wärmé said,

    10.16.14 at 3:45 e m

    Återigen blir man beklämd över hur Elvis fantastiska röst lånades till dåliga och halvbra produktioner. Man kan ju förstå att det var svårt att ge sig hän åt banaliteter som man inte har någon känsla för. Sorgligt ! Men inte sorgligt att få en välskriven och som vanligt initierad recension en gråmulen oktoberdag !

  2. gope said,

    10.17.14 at 9:42 f m

    Den här har jag inte lyssnat på, och det verkar inte vara nödvändigt heller. Nöjer mig med första julskivan, från femtiotalet. Den spelar jag varje jul liksom Lennons Happy Christmas o Band Aid. (Tradition)

    Tack för recensionen, läsvärt som vanligt!

  3. Eva said,

    10.17.14 at 5:21 e m

    Tack för recensionen. Läsvärd som alltid.

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *