1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (2 votes, average: 5,00 out of 5)
Loading ... Loading ...

01.04.14

LP-skivor av och med Elvis Presley #41 Almost In Love

Posted in Min blogg at 4:16 f m

Ännu en platta på Camden, nummer fyra i ordningen, och den här gången så är det en klart lyssningsvärd sådan.

När jag på sjuttiotalet började med att samla på Elvis-plattor så var Almost In Love en alldeles utmärkt skiva att inhandla då jag först och främst försökte att få tag i samtliga låtar som karlen hade gett ut. Den fullkomligt drällde av halvsvåra singlar som aldrig tidigare funnits på LP, så det blev en hel del kryss i Elvis-diskografin den kväll som jag kom hem med Almost In Love.
Och det roliga är att det inte bara är udda singelspår, en hel del av dem är också riktigt bra.

Här börjar tyvärr tokerierna med anakronistiska omslag. Musiken är inspelad mellan 1967 och 1969, ändå är det ett tämligen trist omslagsfoto från 1970 någon gång(februari?). Varför då? Om det ändå hade varit en häftig omslagsbild tagen runt 1970 hade jag förstått, men nu är det absolut inte så. Fotot är en grynig, suddig närbild som uppenbarligen är förstorad från ett konsertfoto taget på håll. Det säger absolut ingenting. Ett omslag med ett foto från Charro med Elvis i full skäggstubb och ridandes in i stan på sin häst hade ju varit ett par resor häftigare.

Sen så har vi debaclet med låten Stay Away som någon i personalen på Camden trodde var Stay Away Joe, något som gjorde att sistnämnda spår dök upp på två olika LP med ett halvårs mellanrum. Mer om det längre ner.

Inte så bra jobbat på Camden-kontoret…Musiken är desto bättre!
.
.
.
ALMOST IN LOVE
Utgiven i november 1970 på Camden Skivnummer CAS 2440.
Högsta placering i USA – 65. I England – 38.
.
.
.

1) Almost In Love

En bossa-nova av en av kungarna i genren, Luis Bonfa. Låten som är tagen från filmen Live A Little, Love A Little, har snygga harmonier och en bra melodi.
Almost In Love var b-sida på A Little Less Conversation. Den nådde som bäst 95:e plats på USA-listan.

2) Longlegged Girl (With The Short Dress On)

Singelsläppet från soundtracket till filmen Double Trouble.
Jag har lite svårt att förstå varför man på den här skivan skulle ha med just det här spåret. Longlegged Girl hade blott tre år tidigare dykt upp på LPn Double Trouble och var plattans enda singelsläpp. Den kom att bli Elvis fram till dess största fiasko på singelfronten, då den under sin sejour på USA-listan mödosamt inte kravlade sig högre upp än till plats 63, självklart en katastrof.
I England blev det som vanligt lite bättre med en peak på plats 49. Inte mycket att skryta med det heller.
Så varför då pressa in detta inte speciellt lyckade alster från en av Elvis allra sämsta plattor en gång till, dessutom på en för övrigt alldeles utmärkt LP? Känns väl bara så där.

3) Edge Of Reality

Edge Of Reality är även den från filmen Live A Little, Love A Little.
Onekligen en riktigt udda låt ur Elvis diskografi. Starkt inspirerad av dåtidens strömningar, och det mest psykedeliska bidraget från Elvis Presley till musikhistorien.
Titeln Edge Of Reality låter faktiskt mer LSD-influerad än vad Lucy In The Sky With Diamonds gör.

Edge Of Reality var b-sida på If I Can Dream. Den kom, lite oförtjänt, inte högre upp än plats 112 i USA.

4) My Little Friend

Ytterligare ett spår från inspelningarna i Memphis -69 som inte hamnade på någon av LP-skivorna därifrån, däremot som baksida på singeln Kentucky Rain. My Little Friend är en småtrevlig låt men inte mer än så. Den är en av de mer anonyma alstren från American Sound Studio.
Som baksida på Kentucky Rain tog den sig heller inte ens in på Hot 100.

5) A Little Less Conversation

Släppt som singel i september 1968, två månader innan comeback-specialen. Den floppade dock totalt och gick inte högre upp än till 63:e plats på billboardlistan. Bedrövligt och helt oförtjänt. Tyvärr så var artisten Elvis Presley död vid det här laget i sin karriär. NBC TV-special låg två månader in i framtiden, något som skulle komma att vända upp och ner på allt. Man kan ju bara beklaga den dåliga tajmingen, för A Little Less Conversation är en riktigt bra låt med en Elvis som med eftertryck visar att åren med Barefoot Ballad och Puppet On A String var på väg att bli blott historia.

Vad som sen hände 35 år senare vet ni säkert. Tom Holkenborg, en holländsk skivproducent som kallade sig Junkie XL, tyckte att rättvisa nog ändå borde skipas. Han fick tag i mastertejpen och gjorde en modern remix på låten. Exakta turerna har jag inte koll på, men läs kommentarsfältet längre ner med Patrik Kolars inlägg så får ni hela historien och mer därtill.

Etta i nio länder, bland annat England, blev belöningen. Jo, visst är A Little Less Conversation en ruggigt bra låt, synd bara att det skulle dröja ett drygt tredjedels sekel och en ommixning innan världen förstod.
Skriven av Mac Davis och Billy Strange – en duo som kom att dyka upp tre gånger på den här skivan.
Mac Davis komponerade på egen hand In The Ghetto och Don’t Cry Daddy åt Elvis.

Sida B

1) Rubberneckin’

Ytterligare en tung rockare i stil med A Little Less Conversation. Rubberneckin’ är helt enkelt en lysande låt.
B-sida på Don’t Cry Daddy. Som sådan åkte den ända upp till en sjätte plats på USA-listan.

Rubbberneckin’ gick 2003 samma öde till mötes som A Little Less Conversation gjort året innan. Paul Oakenfold gjorde i sin tur en remix på just Rubberneckin’. Framgången blev den här gången inte lika stor som på föregångaren så där lade men ner den typen av experiment.

2) Clean Up Your Own Backyard

Utgiven i juli 1969 som uppföljare till In The Ghetto.
Märkligt nog så slog inte den här singeln alls. Trettiofemte plats i USA och tjugoförsta i England var väl inte helt efter ritningarna.
Clean Up Your Own Backyard är låt nummer två på skivan skriven av Mac Davis och Billy Strange.

3) U.S. Male

En countryrockare av samme man, Jerry Reed, som hade skrivit Guitar Man. US Male håller inte riktigt samma klass som sin föregångare,
Jerry Reeds gitarrspel är dock suveränt hela vägen.

Flopp i USA, 28 som bäst, lite bättre i England där den klättrade upp till en hyfsad femtonde placering.

4) Charro

En av de få filmlåtar från Elvis där det verkligen låter som just filmmusik. Det är mäktigt, storartat och grandiost, men kanske inte så mycket Elvis Presley.
Charro hamnade som b-sida på Memories men den tog sig inte in på Hot 100.
Det här var tredje spåret på skivan skrivet av duon Billy Strange – Mac Davis.

5a) Stay Away (Stay Away Joe)
Och här har då vi det ultimata beviset på att det nog stundtals brast en hel del hos Camden. Det verkar inte som att de fullt ut brydde sig om den produkt som de hade fått i sina händer. Stay Away Joe skulle inte ha varit med på skivan, den hamnade ändå där på grund av ett helt oförklarligt likväl som oförlåtligt misstag från någon på skivbolagets arkiv. Denne tog uppenbarligen fel på masterband när skivan skulle sättas ihop och plockade i stället för låten Stay Away fram Stay Away JOE. Det är alltså fråga om två helt olika låtar…Därav orsaken till att Stay Away Joe dök upp på två Camden-skivor på väldigt kort tid – den hade ju alldeles innan varit med på Let’s Be Friends.
Men – inte nog med det. Det är inte originalversionen av Stay Away Joe som finns på Almost In Love – det är en alternativ version som är snäppet sämre. Elvis låter den här gången lite andfådd och verkar kväva ett skratt någonstans mitt i.
Felet kan verka komiskt, men för mig så är det ett symptom på hur lite man brydde sig från Camdens sida, för visst borde väl någon i kedjan ha märkt att allt inte stod rätt till? Tråkigt också då Almost In Love hade blivit en ännu bättre skiva med Stay Away i stället för Stay Away Joe.

När Almost In Love återutgavs 1973 så reparerade man sitt misstag och satte dit Stay Away där den ursprungligen skulle ha varit.
Därav en alternativ låt nummer 5) härunder.

5b) Stay Away

Stay Away är alltså Geensleeves med text.
Kompet är onekligen lite märkligt. Det jobbades fram i studion under ganska kort tid och utan några större förberedelser. Jerry Reeds plockgitarr är onekligen drivet och imponerande, man kanske lite malplacé. Elvis röst, framför allt på b-delen, är onekligen det som lyfter låten. Greensleeves, en låt som överlevt under snart femhundra år, är också i grunden en stark komposition, så helhetsintrycket är ändå klart godkänt.

B-sida på US Male. En sextiosjunde plats blev den lite magra utdelningen.

Almost In Love är helt klart det bästa skivsläppet från Camden. Bitvis är det en riktigt bra platta. De enda svaga korten är dels den låt som egentligen inte skulle ha varit med – Stay Away Joe – dels Longlegged Girl (With The Short Dress On) som redan hade gått att hitta på soundtracket till filmen Double Trouble. Om nu schabblet med Stay Away från början hade undvikits och Longlegged Girl ersatts med Kentucky Rain så hade Almost In Love blivit en riktig kanonsamling bestående uteslutande av överlag starka och på LP tidigare outgivna singelsläpp.
Det blev rätt bra ändå.

Slutbetyg version a) med Stay Away Joe En stark TREA.

Slutbetyg version b) med Stay Away En FYRA!

Popularity: 18% [?]

7 Comments »

  1. Lena Wärmé said,

    01.04.14 at 12:26 e m

    Hade ingen aning om att ”Greensleeves” är så gammal! Tack för klipp och för intressant recension !

  2. Eva said,

    01.04.14 at 12:59 e m

    Hej.
    Lika kul och intressant att läsa som de andra recensionerna . Mycket jag inte vet. Extra kul med youtube klippen.
    Må så gott.. Eva

  3. gope said,

    01.04.14 at 7:00 e m

    Man hade tydligen rättat felet med Stay Away till återutgivningen 1973:

    ”ALMOST IN LOVE (LP)
    (US) RCA Camden CAS 2440
    Released: March 1973
    This was a re-release of the 1970 album of the same name with the only difference being the replacement of ”Stay Away Joe” with ”Stay Away”.”

  4. Micke said,

    01.04.14 at 7:10 e m

    gope! Jag la precis till det i texten. Typ tre minuter innan du skrev din kommentar.
    Hur som helst – helt korrekt det som du skrev!

  5. Patrik Kolar said,

    01.04.14 at 9:30 e m

    Definitivt den bästa Camden-plattan som du skrev!

    Själv tyckte jag som barn att omslaget var häftigt när jag såg den frimärksstora bilden på insidan av ”Elvis Forever”-dubbeln.
    Jag tyckte det liksom att det stack ut bland alla bilder på Elvis i en ljus jumpsuit mot svart backgrund.
    Att sedan bilden inte hade något med innehållet att göra hade man ju ingen aning om då.
    Man kan ju annars kolla in UK-utgåvan av ”Almost In Love”, som har ett foto med Elvis i röd väst från juni ’68.

    En annan goof med mastertejperna var att Camden tog fel tagning av ”A Little Less Conversation”. Således finns alltså därmed en ’single version’ (tagning 16) och en ’album version’ (tagning 10).
    (Sådana fel sträcker sig tillbaka till åtminstone 1957, när fel tagning av ”Old Shep” hamnade på en press av Elvis 2:a LP.)

    Vilken av dessa remixade då Junkie XL?
    Svar: INGEN!

    Elvis spelade nämligen in ”A Little Less Conversation” på nytt, till Comebackspecialen i juni 1968, och det var tänkt att detta ev. skulle ingå i ”Road Medley”-produktionsnumret.
    Detaljerna kring dess tillkomst är aningen höljda i dunkel. Det påstås att Elvis endast spelade in en ny vokal till samma backingtrack som spelats in i till filmen/skivan i mars, men det verkar inte stämma.
    För det första är comebackversionen i en annan tonart, och sedan finns andra skillnader i arrangemanget. Visst kan det röra som om en annan tagning från samma mars-session, men jag tror inte det. (Känns bökigt att MGM skulle leasa denna till NBC, så jag tror det rör om en total nyinspelning i juni ’68, även om det är i stort sett samma musiker på de båda sessionerna, d.v.s. ”The Wrecking Crew” med Hal Blaine e.t.c….)
    Dock saknas såväl inspelningsuppgifterna som inspelningsbanden till denna inspelning av A.L.L.C. i de annars väldokumenterade NBC-journalerna och arkiven.
    Det enda som cirkulerade var den instrumentala version som Elvis skulle sjunga till under TV-inspelningen, TILLS man då till sist hittade en version med Elvis juni’68-vokal på, på en acetatskiva, som tydligen låg bland Elvis egna skivor på Graceland(!).
    Och denna låg till grund för den första utgåvan (2CD’n ”Memories – The ’68 Comeback Special” 1998), samt efterföljande släpp, DVD och remix.
    JXL hade alltså ingen access till några band, utan bara den monomaster som man fått fram genom att digitalisera Elvis’ acetatskiva.
    Den är f.ö. väldigt kort, och jag vill minnas att jag läst någonstans att den är skadad i slutet – därav den korta fade out-en.

    Comebackversionen från juni ’68 är betydligt eldigare än film/skiv-versionen från mars ’68. T.ex. går Elvis upp en hel oktav på sista vändan efter sticket! Kommer ihåg att jag fick RYSNINGAR när jag hörde det i provlyssningen på Sound de Light i Eskilstuna.
    ”A Little Less Conversation” var nämligen redan då en av mina favoritlåtar med Elvis, och har legat i skivväskan på varje DJ-gig!

    En annan av mina absoluta Elvis-favoriter är ”Clean Up Your Own Backyard”!
    Den fanns nämligen med på den allra första Elvis-skivan som fanns i hemmet i min barndom, nämligen ”Take Off/Pure Gold”-samlingen.
    Den låten spelades så flitigt på min lilla resegrammofon att skivan blev helt utnött på det stället och lät skräp. Farmor försökte åtgärda problemet med att diska skivan tillsammans med söndagsdisken, men det snarare förvärrade ljudupplevelsen.
    Och dessutom hade jag ätit upp en liten del av skivomslaget.
    Trots det fortsatte ”Clean Up Your Own Backyard” spelas om och om igen!

    Men den är inte inspelad i American Sound Studios tillsammans med ”From Elvis In Memphis”-materialet, utan på United Artist Recorders i oktober 1968 (tillsammans med ”Almost” och det där cabaretmedleyt som är med i filmen).
    Det är alltså inte Chip Momans musikerstall med Cogbill, Young, Leach etc, utan i Elvissammanhang okända namn som Frank Carlson/John Guerin på trummor & percussion och Max Bennett på bas.
    Jävligt svängigt!
    The Blossoms körar.

  6. gope said,

    01.04.14 at 10:02 e m

    Såg det :-)

  7. Micke said,

    01.04.14 at 11:06 e m

    Jag pressade nog mig själv lite väl när jag lovade tre recensioner på kort tid OCH kom på i allra sista stund att jag måste ha med fyrdubbeln Worlwide 50 gold award, vol 1.
    Visst kände jag till var och när Clean Up Your Own Backyard spelades in. Jag kan ha haft My Little Friend i huvudet när jag skrev det som jag skrev. Fel blev det hur som helst, och det var inte bra. Vanligtvis så kollar jag sånt in absurdum, men gjorde det inte den här gången.
    Tyvärr.
    03.00 i natt kände jag mig inte klar med recensionen, men jag tänkte – ”Äh, jag kör! Jag rättar alla eventuella fel i morgon!” tryckte på ”publish”-knappen och gick och la mig.
    Jag var långt ifrån nöjd med det jag skrivit när jag sen gick igenom det i dag på förmiddan. Dåligt språk, stavfel. ologiska hopp från ett ämne till ett annat, tankeluckor, bortglömda detaljer och till och med sakfel. En hel del rättade jag i morse. Det som Patrik nämnde om A Little Less Conversation är en av de grejer som låg på lut för att komma med i texten men som nu ändå inte gjorde det. Nu spelade det inte så stor roll då Patrik kom att göra en betydligt större utläggning om saken i fråga än vad jag skulle ha gjort.

    Konsekvensen blir ändå att det dröjer innan nästa recension dyker upp. Räkna med ett antal veckor. Jag känner ingen glädje alls av att slänga i väg något som jag sen får be om ursäkt för. Så…inga mer deadlines – allt kommer när jag känner att texten är mogen en publicering. That’s The Way It Is – i dubbel bemärkelse.

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *