01.01.14

LP-skivor av och med Elvis Presley #40 Elvis Christmas Album (reissue)

Posted in Min blogg at 3:48 f m

Missa nu inte att det här är nummer två i nyårskavalkaden!
I går tog jag Worlwide 50 Gold Award Hits, vol 1. Läs gärna den också!

”Va?”, kanske den minnesgode säger. Har inte den här skivan redan recenserats en gång? Jo, till stora delar har den det. 1957 så kom det en skiva med samma titel, Elvis fjärde LP i ordningen, och den skrev jag om alldeles i början på den här serien. När så Camden gör en nyutgåva på Elvis Christmas Album så är det dock med ett par skillnader. Och det är ett par skillnader som är så pass stora att den här skivan får ges en egen liten recension, om än modell mindre.
De fyra gospelåtarna (There’ll Be) Peace in the Valley (For Me), It Is No Secret (What God Can Do), I Believe och Take My Hand, Precious Lord är borttagna. I stället har man slängt in två andra låtar – If Everyday Was Like Christmas och Mama Liked The Roses.
Omslaget är helt nytt och bolaget är Camden, sålunda inte RCA.

Jag tar ett litet utdrag från den förra recensionen som en liten inledning. Ingen mening med att upprepa allt det jag skrev för två och ett halvt år sedan.

”Jag kan faktiskt inte greppa hur man tänkte. Det här hade ju fullständigt kunnat kvadda hela Elvis karriär, och – handen på hjärtat – har man väl spelat in en julskiva så har man det. Man må ha hur stora framgångar kommersiellt både då och sen, rebellimagen är faktiskt för evigt borta. I det här fallet fick den tas över av Eddie Cochran, Gene Vincent, Vince Taylor och dylika figurer.
Men det kanske inte var något som bekymrade Elvis i någon större omfattning? De klichéer som klistrades på honom av omvärlden var kanske något som han bara skrattade åt? I själva verket så ville han kanske bara sjunga, få en massa tjejer och tjäna pengar?
Och karriären, jo den tog ju i alla fall ingen omedelbar skada av Christmas Album.

Ändå…varför en julskiva så tidigt i karriären som 1957, och kloss inpå Jailhouse Rock och King Creole ?

Nåja, nu finns Elvis Christmas Album där och det är ju inte så mycket att göra nånting åt i dag, lika lite som för dryga halvseklet sen.”

Just precis, nu går vi in på låtarna!

Elvis Christmas Album Utgiven på Camden november 1970

Sida A

1) Blue Christmas

Inte så pjåkig inledning.
Som ni alla vet så körde Elvis Blue Christmas i sin comeback-special 1968, sittandes i den s.k. boxningsringen med sina gamla polare från förr. Där presenterade Elvis låten som ”My Favourite Christmas Song”.
Men vad ska man egentligen kalla det här för? Contrybluesballad-julsång?
Och, för den delen, jullåt? Det är ju en sorgsen låt!
Kalla det vad ni vill, det är ändå ett av skivans (få) trumfkort.

2) Silent Night
Nej. Duger inte alls här.

3) White Christmas
Bättre, till och med ganska bra, även om det långt ifrån är en Elvis på toppen av sitt kunnande. Det låter faktiskt mest som en dag på jobbet, typ: ”Öh, få se nu…vilken låt kommer nu då? Var har jag mina papper? Jaha, White Christmas! Ja den är ju rolig, den kör vi! Alla med? 1-2-3-4!”
Noteras bör att det är Drifters rockiga version från 1954 som Elvis är inspirerad av här, inte Bing Crosbys från 1942.

4) Santa Claus Is Back In Town
Faktiskt en rent ut sagt lysande insats på det vokala planet, nästan komiskt hur Elvis lyckas peta in så mycket känsla i en låt som handlar om tomten, och frånvaron av både renar och säck.
Kul, jo, men mer än så blir det ändå inte. Nån måtta på hur långt vi ska gå från våra rötter får det ändå vara.
Det är en ocean emellan detta spår och Mean Woman Blues på Loving You.

5) I’ll Be Home For Christmas
En av plattans höjdpunkter. En snygg ballad med en text som får in det där med jul på ett något så när naturligt sätt i motsats till en del andra på samma sida.
Onekligen lite ”corny”, men jag köper det.

Sida B

1) If Everyday Was Like Christmas

Om nu detta inte hade vart en låt som hade handlat om julen så hade den varit riktigt bra, för kompositionen i sig är alldeles utmärkt. En helt vrickad text drar tyvärr ner helhetsintrycket rejält.
Skriven av Red West, Elvis polare och livvakt.
Denne sjöng faktiskt in If Everydy Was Like Christmas ett år in Elvis gjorde det.
Här under kan ni lyssna på Red Wests version från 1965.

Elvis version har en avkortad andra vers och ett par subtilt ändrade ackord. Annars är det förvånsvärt likt Wests original.

2) Here Comes Santa Claus
Jaha, vad ska man säga om det här. Visst, Elvis sjunger hyfsat, men dröm om att det är ens i närheten av den intensitet som han visade upp ungefär samtidigt på soundtracken till Loving You, Jailhouse Rock och King Creole, för det är det absolut inte. Det här påminner mest om en vinjett till en samtida amerikansk TV-serie.
Skräp, om än ganska snyggt paketerat, och kalla det inte för något annat bara för att det är Elvis som sjunger.

3) Oh, Little Town Of Bethlehem
Fint och fyllt till bredden med en härlig, varm julstämning.
Men det håller ändå inte, det är för mjäkigt och blodfattigt. Jag tycker knappt ens att Elvis insats är speciellt lyckad. Han ger sig på ren psalmsång, något som många andra artister gör hela tiden och för det mesta gör de det bättre än vad Elvis gör här.

4) Santa Bring My Baby Back To Me
Rockigt, jodå, och det svänger en hel del om det också, men det är betydligt mera Owe Thörnquist än Carl Perkins över det här. Eller, för att spetsa till det, mer Little Gerhard än Little Richard.
Kul? Jodå, om det är det man vill ha när man köper en platta, så varför inte?

5) Mama Liked The Roses

Och så en ”riktig” låt, om än sirapsdrypande. Ytterligare ett av de spår som spelades in i januari/februari 1969 som inte fick plats på någon av de två Memphis-skivorna men som kom att dyka upp lite här och var under de kommande ett, två åren på olika skivor.
Mama Liked The Roses spelades in samma dag som Don’t Cry Daddy, något som inte ligger alltför långt ifrån känslomässigt, vare sig i ton eller rent musikaliskt.
Utan det minsta tvivel plattans höjdpunkt.

Den här utgåvan av Christmas Album tog sig aldrig upp på USA-listan men har av naturliga skäl om och om igen under som gått varit aktuell, och redan vid slutet på sjuttiotalet hade den sålt i ett par miljoner ex!

Inte så mycket mer att orda om.
Ännu en lågbudget-skiva från Camden, den här gången en återutgivning på en tretton år gammal julskiva. Fyra lite ljumma gospellåtar borttagna till förmån för två poplåtar varav en inte har så värst mycket med julen att göra alls..
Jag tycker nog att det ändå höjde helhetsintrycket en liten aning. Mama Liked The Roses är ju onekligen väldigt snygg framförd.

Så…
Slutbetyg: En STARK tvåa den här gången.

Popularity: 15% [?]

Permalink