1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

06.20.12

LP-skivor av och med Elvis Presley #19 ”Fun In Acapulco”

Posted in Min blogg at 12:00 f m

Filmen ”Fun In Acapulco” är såklart ingen märkvärdig sak, jag tycker ändå att den ligger en liten bit över snittet för Elvisrullar. Inte mycket, men ändå.
Soundtracket håller även det en högre klass än flera andra som släpptes i samma veva. Självfallet är musiken på ”Fun In Acapulco” ett universum bort från Sun Records och de första åren på RCA, men den håller en klart godkänd nivå på såväl kompositioner som arrangemang. Även Elvis verkar tycka att det här för det mesta åtminstone känns ganska så OK. När man kommer till textsidan kan det bli tveksamt, det kan till och med bli riktigt uselt på den fronten, som tur är så kan man ju ha ett visst överseende med det.
En latinamerikansk prägel går av naturliga skäl skivan igenom. Förutom den vanliga uppsättningen kallades två trumpetare in för att ge den ”rätta” stämningen.

Här kommer skivan låt för låt!

FUN IN ACAPULCO
Utgiven i november 1963 på RCA
Skivnummer LSP 2756

SIDA 1

1) Fun In Acapulco
Titellåten har en fin inledning med de olika instrumenten som kommer på ett litet pärlband, det ena det andra.
Det är en genomtänkt komposition, en fin sånginsats från Elvis och ett snyggt arr. Allt ger en stilfull, ja snudd på mäktig inledning på skivan.

2) Vino, Dinero Y Amor
Avsnittet i filmen med ”Vino, Dinero y Amor” är snudd på lysande. Elvis ser fantastisk ut, interiören på haciendan ger en härlig stämning och musiken matchar det övriga perfekt.
När man hör det på skiva så blir inte intrycket lika starkt, men jag tycker ändå att det är en av plattans höjdpunkter.

3) Mexico
Av en ödets nyck så hade Bob Moore, bassist på många av studioinspelningarna, haft en hit två år tidigare med en helt annan låt men med samma namn. De ska alltså inte förväxlas.
Elvis ”Mexico” är en snabb, rytmisk låt i latinamerikansk tappning som trots en ofrånkomlig töntighet ändå inte är i avsaknadd av charm.

4) El Toro
Sett ur en rent musikalisk synvinkel är det väl inte helt av banan, men lyssnar man på texten så blir det en katastrof.

5) Marguerita
Men se där – här kommer det en ”riktig” låt – om uttrycket tillåts.
”Marguerita” är min överlägsna favorit på skivan, till och med en av de allra bästa balladerna som Elvis spelade in under sin soundtracks-era. Det är en riktig nerv i både arrangemang och Elvis röst här, så utstuderat bra att man lätt skulle kunna tro att det var ett bonusspår och inte taget från själva filmen. Men så är det såklart inte.
Även det här en Don Robertson-komposition, tveklöst en av hans allra främsta.

6) The Bullfighter Was A Lady
Här borde Elvis själv ha gått in och sagt: ”Nej, det här ställer jag inte upp på!”.
Med en annan text hade ”The Bullfighter Was A Lady” kanske kunnat passera, men inte som den nu blev.
Tummen ner och plattans bottennapp.

7) No Room To Rhumba In A Sportscar
Snäppet bättre än föregående, men inte mer. Låten i sig skulle väl ha kunnat passera, men texten gör ju återigen att det bara inte håller. Elvis själv låter avslagen och oinspirerad.
*

SIDA 2

*
1) I Think I’m Gonna Like It Here
”Every day siesta, every night fiesta”, paradoxalt nog hyllades ofta en rent icke-materialistisk livssyn i Elvis
Låten i sig är väl varken till eller ifrån. Även denna kommer från Don Robertson penna. Robertson hade faktiskt med tre olika kompositioner på ”Fun In Acapulco”.

2) Bossa Nova Baby
”Bossa Nova Baby” – en tät, svängig upptempolåt med ett pumpande komp – är skivans enda singelsläpp.
Men, om ni nu trodde att Bossa Nova Baby är ett Elvis-original så trode ni fel!
Bossa Nova Baby hade spelats in året innan av en grupp med namnet Tippy And The Clovers. Låter det bekant? Det är inget annat än de legendariska Clovers med en då nyinhoppad leadsångare med smeknamnet Tippy.

3) You Can’t Say No In Acapulco
En ”riktig” Bossa Nova. ”You Can’t Say No In Acapulco” är en fin komposition med snygga ackord, Elvis verkar också tycka att det här är något som det är värt att lägga energi på, för han gör en riktigt bra insats här.
Kanske den andra sidans bästa spår.

4) Guadalajara
Filmens final – alldeles efter det famösa fyrtiometersdyket (stuntman…?).
Även om Elvis klarar hoppet med hedern i behåll så låter han väl inte helt bekväm i sin spanska. Det låter som om han helst skulle vilja att låten gick i halva tempot. Eller kanske rent av att ingen kommit upp med idén att den här mariachi-klassikern från trettiotalet skulle vara med i en Elvisfilm.
”Guadalajara” är väl ingen dålig låt, men…inte vad jag tycker att en artist som Elvis Presley ska lägga tid och möda på…

5) Love Me Tonight
Med ”Love Me Tonight” och ”Slowly But Surely” så introducerades begreppet bonusspår i Elvis-världen, dvs låtar på ett soundtrack som inte var med i filmen, oftast inspelade vid helt andra tillfällen, och som var med enbart för att fylla ut skivan.
”Love Me Tonight” är ännu en Don Robertson-ballad, och oftast går de bara inte att ta miste på. De har absolut sin charm, men ofta är de till förväxling lika varandra. Som ”Love Me Tonight” som låter som en tre, fyra andra som Elvis tidigare hade spelat in.
Visst, en rätt bra låt, helt klart en av skivans bättre – men man tycker ändå att man hört den förut.

6) Slowly But Surely
Bonuslåt nummer två även här ett av skivans bättre spår.
”Slowly But Surly” är en bluesig rockare med riktig taggtådsgitarr och en Elvis som verkar klart bekväm i situationen han hamnat i.

”Love Me Tonight” och ”Slowly But Surely” kom från en session som ägde rum fyra månader efter inspelningarna till filmlåtarna till Fun In Acapulco. Fjorton låtar spelades in, men i stället för att ge ut allt på en enda LP strödde de under ett par år ut som bonusspår på soundtracks eller gavs ut som singlar. RCA gav långt senare, 1991, ut skivan ”The Lost Album” med samtliga låtar från denna session.

”Fun In Acapulco” har en handfull riktigt bra låtar, ett par som kan passera men även några mindre bra bidrag. Med andra ord ungefär som det brukade vara på Elvis soundtracks från sextiotalet med andra ord. Skillnaden här mot många andra filmplattor i samma epok är att det genomgående är snyggt genomarbetade arrangemang och riktigt fint spel även om låtvalet i sig stundtals lämnade en del att önska. ”Fun In Acapulco” är utan att på något sätt vara något mästerverk ett av sextiotalets bättre soundtrack. Betyget därefter.

Slutbetyg: En TREA…

Popularity: 7% [?]

6 Comments »

  1. Lena Wärmé said,

    06.20.12 at 5:53 e m

    Tack för en intressant recension! Den enda jag hört är ”Bossa Nova Baby” Återigen förundras jag över hur mycket av Elvis som jag inte hört. Men det är ju inte så konstigt då jag inte sett alla Elvis-filmer. Hans filmer var ju inte direkt ”high brow” och även om det alltid var givande att titta på Elvis så var det bara några få av hans filmer som lockade mig.

  2. Lena Wärmé said,

    06.20.12 at 7:14 e m

    ”High brow” ! Jag uttryckte mig som jag vore en film-snobb, vilket jag inte är!
    Illa valt uttryck!

  3. Micke said,

    06.20.12 at 7:14 e m

    Nej, Lena, filmerna lämnar väldigt mycket kvar att önska.

  4. Patrik Kolar said,

    06.24.12 at 2:42 e m

    Jag har alltid gillat dessa låtar! Troligtvis för att Kul I Acapulco var den första, och länge den enda, Elvis-film jag ägde på en köp-VHS.
    Men jag tycker också att dessa inspelningar sticker ut lite från det sedvanliga soundtrackträsket.
    Om man nu bortser från att det knappast kan klassas som vare sig ”rock”, eller om man ska vara lite elak, ”speciellt bra”, så tycker jag plattan vittnar om ett spelglatt gäng.

    Tycker mig ha läst i Elvis-litteraturen att stilbytet, svänget, och tillskottet av mariachi-trumpeterna från Rudolph Loera och Anthony Terran bidrog till hög stämning under de två dagar som det tog att spela in soundtracklåtarna.

    Och kan man, för en gång skull under perioden 62-67, säga att Elvis hänger med i tiden?
    1962 låg både The Lonely Bull med Herb Alpert & The Tijuana Brass, samt bossa nova-standarden Desafinado högt uppe på topplistorna. Bägge trendsättande hits. Några år senare var ju bossan superstor, och Alpert & Co rivaliserade t.o.m. Beatles i försäljningsframgångar.
    Så cred till skaparna av detta soundtrack att de hakade på trenden så tidigt v

  5. Micke said,

    06.24.12 at 4:05 e m

    Håller med dig helt och hållet, Patrik. Hade faktiskt tänkt att nämna Herb Alpert, men strök det i sista minut. Generellt tycker jag att Fun In Acapulco har mer spelglädje än valfri Herb Alpert-skiva från samma epok.

  6. Patrik Kolar said,

    06.29.12 at 1:53 f m

    Skönt att man på skivan slapp det där odrägliga, lillgamla barnet som Elvis sjunger duett med i filmversionen av ”Mexico”.

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *