1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

04.24.11

Pilgrimsvandringen Etapp 5

Posted in Min blogg at 11:18 e m

Uppbrott från Ljugarn runt 11.00. Sov över på första bästa ställe som överhuvudtaget svarade i telefonen.
Det blev Smakrike, ett inte direkt billigt, men för all del väldigt trevligt ställe att övernatta på.
Frukostbuffén var väl värd någon hundring, och TV på rummet gjorde att det helt plötsligt började kännas rent ut sagt ganska så komfortabelt.
Hemse – varifrån kommer alla dessa Gotländska namn? – blir dagens mål. Runt trettio kilometer.
Efter gårdagens trettiofem så känns det ju som något minst sagt överkomligt.
Härligt vandrarväder också. Sol och runt femton grader varmt.

Och så hände då det som bara inte fick hända…
Någonstans så lå det väl i luften, det hade snudd på varit FÖR bra. Inga som helst fysiska problem, trevligt sällskap hela vägen, härligt väder, bra boende, god mat. Framför allt det faktum att jag inte haft några som helst fysiska problem har varit väldigt glädjande.
Och så händer det…jag ska gena genom ett skogsparti…och snubblar i en grop.
Kände direkt att något var fel. Direkt.
Förutom små skrapsår så som ju inte var mycket att orda om så vred jag knät. Ingen stor smärta just då, men jag kände i samma ögonblick att något var fel.
Tänk er in i situationen: en mil från dit jag ska, inga bussar, inga bilar, inga människor överhuvudtaget.
Vad göra? Jo, fortsätta att gå, fast i en helt annan takt än den som jag haft innan.
Tänk att det kan gå så här. Ena sekunden så mår jag bättre än jag gjort på år och dag, nästa så har allt bara ryckts bort.
Väl i Hemse, långt efter när jag borde ha varit där, så träffade jag Manuela (den lilla ”surprise” som jag nämnde i går). Hennes goda vänner Daggan och Marie kom och hämtade hos för att köra oss hem till deras hem i Habblingbo. Väl där så åt vi god mat och drack rött vin. Dessert följde.
På papperet trevligt, men knappast för mig. Hela kvällen så var jag inget annat än helt förtvivlad. Sju månaders planering och allt stupar på att jag skulle ta en genväg genom skogen.
Nåja, låt oss inte kasta yxan i sjön än. Det är en dag i morgon också, det kan ju ske ett mirakel tills dess. Knät k-a-n ju läka under natten.
OM jag går i morgon så blir det i sådana fall helt utan packning. Tjugofem kilometer till Bursvik på asfalt…ja inte med en ryggsäck i så fall…

Fortsatt rapport följer.

Popularity: 29% [?]

2 Comments »

  1. Stjofön Presley said,

    04.25.11 at 8:34 f m

    Sicken otur! Kan det funka om du lägger ett stödförband runt knät? Men du ska nog inte belasta för mycket om det är så att du har ont. Då är det nog trots allt bättre att låta knät vila i ett sådant skede. Det kan eljest bli något elände i ett senare skede. Men du är väl ung du, och har bra läkkött?

  2. Lena Wärmé said,

    04.25.11 at 8:40 f m

    Håller med Stjofön. Belasta inte knät nu utan vila tills du känner att knäet bär sig normalt åt. Du har ju redan gjort en fantastisk prestation och kan verkligen unna dig att vila nu.

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *