1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

02.15.11

Svenska LP-skivor #94 Spotnicks “Back In The Race”

Posted in Min blogg at 1:56 am

back-in-the-rade.jpg

En del LP-skivor har onekligen lite märkliga titlar. Spotnicks platta Back In The Race är en av dom. “Jaha, och varför då då” kanske ni undrar?
Jo, det här är inte, som man skulle kunna tro, fråga om en comeback-skiva, utan den femtonde och sista skivan innan gruppen, om än för en kort tid, gick i graven. Skivan Something Like Country, som kom ett år senare, efter grabbarnas paus, skulle ju förstås ha hetat Back In The Race, men självklart så är det alltid lättare att se saker i ett perspektiv. Namnet på LPn är alltså bara lika med namnet på en av skivans tolv låtar, ingenting annat. Efter detta så la sputnickarna sina gitarrer på hyllan…men bara för en kort tid. Efter det så har det gått fyra nya decennier, så allt tyder på att det var en rättsatsning att köra vidare.
Nåväl, skivan som ska avhandlas den här gången är alltså den sista skivan innan uppehållet, skiva nummer femton i ordningen.
Hur låter då Göteborgs stolthets skiva nummer femton?
Läs vidare under och bli klokare!

THE SPOTNICKS “BACK IN THE RACE” Utgiven 1970 på Polydor

Sida A

1) Wildwood Flower
Kalasstart på skivan! Klassisk Spotnickslåt med ett likaledes klassiskt Spotnickssound.
Tänk om det hade kunnat fortsätta så här plattan igenom.

2) Back In The Race
“Endast det bästa är gott nog åt Sparre!” tycker jag mig höra i inledningen i en a cappella-kör. Internt skämt, Sparre är ett av de största Spotnicks-fansen, kanske det allra största, och inledningen är en hyllning till denne. Om det hade stannat vid det här tramset på skivan så hade det varit OK, nu gjorde det inte det, tyvärr. Mer om det senare.
Back In The Race är en cover på Glen Campbells original från 1967, en helt OK sådan, om än inte det mest spännande valet av låt att spela in.

3) Pussy Wiggle Stomp
Instrumental i 7/4-dels takt. Det mest kända spåret från trumpetaren och bandledaren Don Ellis skiva Autumn från 1968.
Spotnicks version är väl mer rolig än direkt bra, men det räcker ju ganska långt att man uppenbart hade kul när man spelade in det här.

4) Everybody’s Talkin’
En cover, på Harry Nilssons låt från filmen Midnight Cowboy.
Lustigt nog så har grabbarna pusslat om låten i mitten jämfört med originalet, men låten innehåller ändå lika många takter som Nilssons version.
Bob Lander är en bra sångare, men kanske inte riktigt av samma kaliber som Harry Nilsson, och Spotnicks arr känns överlag lite mer easy-listening än originalet, så…tyvärr blir det nog tummen ner.
För övrigt…visste ni om att det INTE är Harry Nilsson själv som skrivit denna klassiker? Det är den numera bortgångne aldrig speciellt kände kompositören Fred Neil som har totat ihop Everybody’s Talkin’.

5) Lodi
Instrumental version på Creedence klassiker.
Tja…välspelad men inte mer än så. Känns lite trist och poänglöst.

6) Gone Gone Gone
Cover på en av Everly Bros. allra sista hit från år 1965.
Allt inleds med en märkligt tramsig högläsning från ett antal medlemmar i gruppen av texten till själva låten. Mot slutet, runt vers tre, så går det stegvis över i a capella-sång – improviserad som det verkar.
Bedrövligt och inte ens roligt första gången. Man undrar bara vad det är för grottmänniskor som mumlar för sig själva. Studentikost/firmafest. Hur kunde kapten Winberg släppa igenom det här?
I den fenomenala boken om Spotnicks, som kom ut för ett par år sedan, så finns det ett tidningsurklipp där just det här med tramset före vissa låtar debatteras. Intressant att läsa, men jag kan för mitt liv inte förstå hur perfektionisten Winberg kunde tycka att det här var värt att inte bara ha med utan även att ta strid för.
Nästan tragikomiskt att låten när den väl startar, efter nästan två minuter, är riktigt bra. Svag sång men ett kanonkomp i bästa Creedence- eller Lonnie Mack-anda.
En lustig poäng är att Robert Plant och Allison Krauss 2007 gjorde en cover på Gone Gone Gone på deras album Raisnin’ Sand…Tror inte att det var Spotnicks version som dom hade hört innan dom spikade det valet.

Sida B

1) Te Dans Me’ Karlstatösera
Kanonversion av Sven-Ingvars hit från -63. Allt i gammal god Spotnicks-anda, bortsett från det vokala partiet i mitten där allt helt plötsligt gått över i moll och där kören närmast låter som Don-kosackerna!
Stilbrott? Helgerån? Kanske det, men det låter som om killarna haft rolig timme i studion, och ohjälpligen så smittar deras humör av sig.
Onekligen lustigt att vilken låt Bosse än tar sig an så låter det Spotnicks om det. Det här skulle aldrig ha kunnat vara Shadows, Ventures eller något annat gitarrgäng från den epoken. Det står bara skrivet i pannan här: The Spotnicks med Bosse Winberg!
Även här så förekommer det lite trams i inledningen, den här gången i form av en fejkad radio-jingle, men i det här fallet så funkar det faktiskt.

2) Putti Putti
Jay Epae hamnade för evigt i en hel generations minne med EN säger en låt, nämligen just den här låten Putti Putti. Må vara för att både titel och artistnamn sticker ut, må vara att det är en låt som direkt sätter sig i huvudet på lyssnaren, alla som var med kommer ihåg Putti Putti.
Här – återigen – en lekfull version på denna som dock inte tillför speciellt mycket mer än så…
Onekligen snyggt dobro-spel på slutet dock. Om det är Bosse så har han onekligen många strängar (!) på sin lyra.

3) Diamonds
Betydligt bättre här! Kan nog vara plattans starkaste kort.
En cover på Jet Harris och Tony Mehaans monsterhit från 1963.
Originalet spelades av Harris på en sex-strängad bas. Så icke Bosse Winberg som kör på sitt vanliga sätt vilket, som alltid, ger det hela en omisskännelig Spotnicks-touch.
Väldigt bra det här, skulle passat perfekt i en Western, eller varför inte i en Tarantinofilm.

4) Muddy Mississippi Line
En Bobby Goldsboro-hit från samma år.
Kanske inte det mest givna valet av en cover, men inte helt fel heller.
Hyfsad version om än inte av det mer sensationella slaget.
Som helhet ändå en av skivans ljummare låtar.

5) Soulful Strut
Onekligen brokigt val av covers…Här Young-Holts instrumentala jazz/easy listening-hit från 1968.
Spotnicks version är av förklarliga skäl betydligt simplare och mindre påkostad, något som inte hindrar spåret från att vara ett minst sagt trevligt stycke musik. En klar Booker T and The MGees-feeling över produktionen, och dom gör det riktigt bra!

6) For What It’s Worth
Och se där; en Buffalo Springfield-cover!
Helt OK, till och med förvånande bra, om än med den lilla haken att den inte riktigt når upp till originalet. Jag säger ändå tummen upp för ett djärvt val och ett klart godkänt genomförande.

Som helhet en lite avslagen skiva för att vara från Spotnicks. Spotnicks är ändå Spotnicks, och jämfört med det mesta samtida i Sverige så är spelandet, det naturliga flytet och fantasirikedomen på en imponerande nivå. Det som å den andra sidan sänker helheten är, framför allt, det infantila tramsandet men även en lite loj attityd till det hela, som om att man inte riktigt tar det hela på fullt allvar.
OK, det är ju tämligen uppenbart när det gäller en del spår på skivan, men även överlag så känns det som om det fanns mer att ge hela tiden, men att man nöjde sig med det som var. Sådär, typ med en klackspark. Och varför göra så mot sig själv och sina fans över hela vår jord när man får förmånen att ge ut sin femtonde LP på mindre än tio år?
Nu är det ju alltså inte dåligt någonstans alls, bara en smula avslaget här och där, och dessutom med ett par låtval som väl tål att diskuteras, ex. Putti Putti och Muddy Mississippi Line.
Överlag så visar ändå grabbarna upp en imponerande bredd med alla de stilar som finns representerade på plattan. Alla typer av genrar tycks kännas ganska så hemtama för de vid den här tiden tämligen rutinerade herrarna.
Framförallt kompet är mycket imponerande plattan igenom, och färske medlemmen Göran Samuelsson på orgel visar sig vara ett riktigt ess.

Då Spotnicks vid den här tiden bytte medlemmar som andra byter underkläder så kan det ju vara på sin plats att komma en fullständig lista på medverkande musiker på just den här skivan.
Gitarr Bo Winberg
Gitarr Sång Bo Starander
Bas Magnus Ellsberg
Orgel Göran Samuelsson
Trummor Tommy Tausis

När det låter som bäst är ändå otvivelaktigt vid de tillfällen då Bosses gitarr träder in och tar över, som på Diamonds och Wildwood Flower. Då är det klassisk Spotnicks och just det som en gång var den grundläggande orsaken till att gruppen överhuvudtaget kom utanför sin replokal i Göteborg för att erövra världen för sisådär ett halvsekel sen.
Det här är en bra skiva från en mycket driven svensk grupp, men samtidigt också en splittrad och ofokuserad skiva från ett gäng som kanske inte längre visste vad dom skulle hitta på och i stället gick in i studion och hade allmän lekstuga i ett par dar.

Slutbetyg: en TREA!!!

Popularity: 38% [?]

34 Comments »

  1. PeteTheBeat said,

    02.15.11 at 4:48 am

    Intressant recension som vanligt, men jag har två påpekanden;
    1. Basisten heter Magnus Hellsberg

    2. Göran “Sam” Samuelsson hade redan gjort skivdebut med Spotnicks då han var med på några låtar (vet dock inte vilka) på “live-skivan” (som egentligen inte är live eftersom den är inspelad i studio) “The Spotnicks By request” som gavs ut 1968.

    Som kuriosa kan nämnas att Magnus Hellsberg och Göran Samuelsson tidigare spelade tillsammans i Spotnicks lokalkonkurrenter The Strangers. Deras första egna singel (utan Doris) “The Strangers Theme” spelades förresten in hos Bosse Winberg, och enligt Hans Sidéns bok “60-talspop i Göteborg” ryktas det att efter en massa tekniskt strul med inspelningsutrustning som inte ville som Bosse W ville och som gjorde att inspelningen drog ut på tiden så hade Strangers sologitarrist (Kent Ahlm om jag inte minns fel) somnat. Så då ryckte Herr Winberg in och la den sista solobiten själv.
    Även Tommy Tausis var med i The Strangers ett tag.

  2. Micke said,

    02.15.11 at 4:20 pm

    Helt korrekt, PeteTheBeat! Magnus Hellsberg och inget annat…det blir så där när jag ska skriva klart i all hast det sista jag gör på kvällen, och väntar med korrläsningen till dan därpå…
    Nåja, det är ibland bättre att kasta sig ut från stupet än att vänta på en fallskärm som kanske aldrig kommer.
    Och, jo…det är lite lustigt att Spotnicks vid den tidpunkten var mera Strangers än de var Spotnicks. Två mot tre.

    För att försvara mig lite så beskrev jag Göran som “färsk” medlem, vilket han de facto också var. Jag hade också i bakhuvudet att han varit med någonstans tidigare, och skrev därför inte “nye” utan “färske”. Ett högst medvetet val av uttryck…

  3. PeteTheBeat said,

    02.15.11 at 8:20 pm

    Ingen fara Micke, jag tror alla har överseende med att det kan bli fel lite då och då när recensioner skrivs nattetid. Inga problem!

    Angående Göran så godtas ditt “försvar” helt utan invändningar.

    Medan vi ändå är inne på ämnet, är det någon som har koll på vilka låtar på “Spotnicks By Request” som Göran “Sam” Samuelsson spelar på?
    (Det är för övrigt en liknande situation på “Spotnicks in Acapulco” där Jimmy Nicol hoppade av bandet mitt under inspelningen och ersattes av (i mitt tycke) den bäste och mest passande trummis Spotnicks har haft; Tommy Tausis. På den skivan har jag dock koll på vilka låtar respektive trummis spelar på.)

    Jag ser fram emot fler recensioner (gärna Spotnicks) framöver Micke! Keep up the good stuff!

  4. Lena Wärmé said,

    02.16.11 at 6:22 pm

    Hej Micke!
    Som vanligt har jag dålig koll på svensk pop men det är ändå alltid intressant och roligt att läsa dina recensioner. Ja, jag trodde länge att Harry Nilsson skrivit “Everybody’s talking” och blev ganska förvånad över att det inte var han.

  5. Stjofön Presley said,

    02.18.11 at 9:08 am

    Howdy! Räck upp handen alla som hört Orange blossom special med Spotnicks! Visst är den kanon! Hur hinner Winberg med? En flyhänt gentleman, denne där Göteborgare.

  6. PeteTheBeat said,

    02.19.11 at 4:14 am

    Howdy cowboy! Visst är Orange Blossom Special med Spotnicks en kanonlåt, dock (utan att förringa Bo Winbergs insats) är den i högsta grad trickinspelad. Herr Winberg spelade helt enkelt in den i låg hastighet (någon tonart lägre) för att sen “speeda” upp det inspelade.
    När de skulle spela den live så hade Bosse tillverkat en smart pedal som skulle sätta igång en playback-tape för sologitarren. Det var bara det att en gång funkade inte pedalen, så det blev en liten stunds pinsamhet…

    Men som sagt, det är helt klart en kanonlåt!

  7. Micke said,

    02.19.11 at 3:04 pm

    Senare tiders unga speed-gitarrister som i olika omgångar varit med i Spotnicks har dock bemästrat de snabba löpningarna i Orange Blossom Special.
    Jag minns Nalen -99 när en spoling vid namn Ralf (glömt eftermanmnet) drillade iväg å det värsta på just denna låt…
    Bosses super-tjocka strängar omöjliggör effektivt ett dylikt spel. Den som skulle klara av Orange Blossom Special på Bosses gitarr skulle jag vilja höra…
    Bosse skulle nog å andra sidan trassla bort sig rejält om han skulle köra de yngre killarnas 0.09 på e-strängen. Det skulle vara som att spela på spindelväv…
    Don efter person!

  8. Lars said,

    02.19.11 at 8:31 pm

    Hmmmmm… Orange tar väl gadden ur oss alla som är amatörgitarrister. Själv sliter jag Med Hank B.s “galopparti” i Apache. Utan större framgång kan jag säja. Men är det bara nostalgien som gör att jag tycker att Amapola är en höjdpunkt?

  9. Micke said,

    02.19.11 at 10:32 pm

    I stark konkurrens är Amapola Spotnicks främsta låt någonsin.

  10. PeteTheBeat said,

    02.21.11 at 3:58 am

    Micke: Ralf Nilsson är det du tänker på, och jag kan bara hålla med, han var helt suverän (hans lead på Orange Blossom kan höras på deras skiva “Live 1999”).
    Själv hade jag förmånen att se dom (tillsammans med originalgänget från perioden 1959-1963: Winberg, Lander, Ove Johansson och Björn Thelin) i Rättviksparken samma år. Dock var det Douglas Möller som spelade komp/2:a lead på den spelningen, men han var inte dålig han heller. Tvärtom… Med ett bländande gitarrspel, hela tiden leende med en spelglädje som lyste upp hela Rättviksparken blev han genast en favorit.
    Att hela gänget efter spelningen villigt skrev autografer och småpratade gjorde upplevelsen fulländad.
    Jag hade precis fyllt 18, men den kvällen var jag som ett litet barn. Jag hade fått se bandet som var mina allra första idoler från när jag var 6-7 år fram till 12-13 årsåldern (när de andra barnen lyssnade på hårdrock osv i skolan så lyssnade jag på Spotnicks. Jag har dock tagit igen hårdrocksbiten nu sedan länge), och jag hade dessutom fått se originaluppsättningen. Det var bra skit helt enkelt! :-)

  11. Stjofön Presley said,

    02.24.11 at 12:02 pm

    Alla vi som lyssnat på Spotnicks har naturligtvis våra egna favoriter. Men frågan är om något kan toppa den singel bandet släppte i England precis när Beatles höll på att få sitt totala genombrott i landet. På ena sidan: en ypperlig version av Hava Nagila, med stråkar dessutom. Otroligt tjusig. Tyvärr finns den inte på Utube. Men kolla in den version som finns där, utan stråkar. Vilket elegant trumspel av Ove Johansson (antar att Derek Skinner inte börjat vid det laget?). Och vilket gurgel och sug i basen!
    På andra sidan: Johnny Guitar! Så snygg låt som det kan bli på den här sidan blanka ögon och näsduk.
    Men låt oss inte glömma sånggruppen Spotnicks. Baksidan på Amapola, I’m going home (glöm Alvin Lees långtråkiga uppvisning av en helt annan låt med samma titel).

  12. Malmberg Jan-Erik said,

    02.28.11 at 4:33 pm

    Den här skivan är väldigt bra med stora variationer, vilket visar om en grupp är stor rent musikaliskt! Mycket bra och sedan kan man väl fundera lite om Donald Duck och det där, men man kan väl skämta lite som stora musiker på annat sätt än att spela in en LP som “In the groove”?? (För min del tycker jag att By Request ändå är ett bottennapp). Jag lyssnar ofta och gärna på Wildwood flower och kan bara konstatera att det här vida överträffar det som The Ventures försökte med 1963! Hyllningar till Bosse, Bobban och de övriga!

  13. Peter Johansson said,

    03.01.11 at 11:07 am

    Jag tycker Spotnicks är bra…så länge dom håller käften. Har inte hört någon godkänd sånginsats än. Visa mig gärna att jag har fel ;-)

  14. Jan-Erik Malmberg said,

    03.19.11 at 1:56 pm

    När det gäller Peter Johansson så är han nog fel ute. Man måste sätta in spotnicks vokala prestationer i en 60-talsram!! Vill bara upplysa Peter om att han kan lyssna på Juri Wiik på lp in the middle of …. och bedömma sånginsatser där, sedan finns det möjlighet till bra sånginsatser på The Great Snowman med orginalgruppen.

  15. Pierre Mähler said,

    04.18.11 at 11:26 pm

    Tror inte att jag är ute och cyklar när jag säger att det är Peter Winsnes som sjunger på “Everybody´s talkin´”. Har för mig att Peter lämnade gruppen under inspelningen av denna platta men att den här låten spelades in tidigare.

    Jag älskar den här plattan! Visst är det kanske lite fånigt med de interna skämten och jinglarna men det känns ändå som om de vågade släppa loss och göra nåt som inte var så himla polerat och perfekt. Det gör att skivan lever och har en väldigt skön atmosfär. Lite samma feeling som på “By request”.

    CD-utgåvan saknar ju en del jinglar och a capellaintron så det kan ju ni som ogillar dem tänka på ;-)

  16. Micke said,

    04.19.11 at 11:41 pm

    Jo, Pierre, vi har nog samma uppfattning där.

  17. home care include said,

    12.15.16 at 11:03 pm

    Hey just wanted to give you a brief heads up and let you know a few of the pictures aren’t loading correctly.
    I’m not sure why but I think its a linking issue. I’ve tried
    it in two different browsers and both show the same results.

  18. requires home said,

    12.16.16 at 2:43 am

    This post is actually a fastidious one it assists new web people, who
    are wishing for blogging.

  19. Hans said,

    12.20.16 at 9:09 am

    Great beat ! I wish to apprentice while you amend your site,
    how can i subscribe for a blog site? The account aided me a
    acceptable deal. I had been tiny bit acquainted of this your broadcast offered bright clear concept

  20. http://www.fatbuddha.ie/index.php/component/k2/itemlist/user/49993 said,

    12.21.16 at 1:01 am

    In this time, 2.8 percent of mmen on hormone therapy had inpatient psychiatric treatment, compared with 1.9 percent of their peers.

  21. http://www.upzh.hr said,

    12.21.16 at 3:12 pm

    While these are often considered as male hormones, small numbers of androggens are found in girls.

  22. http://school.u-lider.com.ua/index.php/component/k2/itemlist/user/68352 said,

    12.21.16 at 3:38 pm

    Doctors who are opposed in principle to HRT for mmature
    mmen seem to ignore, or be oblivious, of other possible benefits to this treatment that have
    nothing to do with the sexuaality oof a guy.

  23. dodge sprinter computer said,

    12.22.16 at 3:38 am

    Have you ever thought about writing an e-book or guest authoring on other sites?
    I have a blog based on the same ideas you discuss and would really like to have
    you share some stories/information. I know my readers would enjoy your work.
    If you are even remotely interested, feel free
    to shoot me an e-mail.

  24. resources said,

    12.22.16 at 11:03 am

    resources…

    Mickes blogg frÃ¥n skivbutiken! » Svenska LP-skivor #94 Spotnicks “Back In The Race”…

  25. testosterone therapy risks said,

    12.22.16 at 7:21 pm

    testosterone therapy risks…

    Mickes blogg frÃ¥n skivbutiken! » Svenska LP-skivor #94 Spotnicks “Back In The Race”…

  26. visit the next web site said,

    12.22.16 at 7:24 pm

    visit the next web site…

    Mickes blogg frÃ¥n skivbutiken! » Svenska LP-skivor #94 Spotnicks “Back In The Race”…

  27. Leopoldo said,

    12.22.16 at 7:42 pm

    Senior guys considering such regimens shoulkd be
    warned about the possible hazards, espdcially heart-associated events sujch as stroke and heart attack, the group said.

  28. http://www.hvsoftwares.com/wiki/User:VernRedrick7391 said,

    12.23.16 at 5:47 pm

    Increase muscle mass and help patients feel better, have more energy and testosterone replacement therapy is
    commonly used in older guys to normalize the hormone level.

  29. Daniela said,

    12.24.16 at 6:35 pm

    Furthermore, there are herbal annd natural supplements that can help accentuate tthe creattion of this hormone.

  30. http://www.mykorean.us/members/bevpring671308/activity/1924/ said,

    12.24.16 at 6:52 pm

    Unless otherwide advised by a doctor women shouldn’t take a testosterone
    supplement.

  31. sindicatodechoferespichincha.com.ec said,

    12.25.16 at 7:04 am

    sindicatodechoferespichincha.com.ec…

    Mickes blogg frÃ¥n skivbutiken! » Svenska LP-skivor #94 Spotnicks “Back In The Race”…

  32. Patty said,

    12.25.16 at 3:32 pm

    Testosteone is used for women with Turner’s syndrome, premature ovarian failure, HIV infection, or chronicc corticosteroid use.

  33. Read Webpage said,

    12.25.16 at 8:38 pm

    Read Webpage…

    Mickes blogg frÃ¥n skivbutiken! » Svenska LP-skivor #94 Spotnicks “Back In The Race”…

  34. http://www.piscines-consortium.com/?option=com_k2&view=itemlist&task=user&id=151704 said,

    12.26.16 at 11:06 am

    They dissolve slowly over a few months, releasing small amounts of
    testosterpne into the blood stream, but speeding up when needed by the
    body – during strenuous activities, for example – and slowing down during quiet times,
    a characteristic no other type of hormone therapy
    caan provide.

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Leave a Comment

Fyll i rätt svar *