1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

12.31.10

Angående dumheter som lätt kan upphöjas till absoluta sanningar…

Posted in Min blogg at 11:29 e m

Ville bara, under årets sista skälvande minuter, delge er en dumhet som jag såg på TV häromdan.
Alex Schulman sitter i en TV-soffa med tre gäster och visar upp något för gäster och TV-tittare som han tycker är tragiskt.
Schulman visar på en skärm i studion två clip som han hittat: Simon & Garfunkel live 1972, sjungandes Sounds Of Silence och sedan , Simon & Garfunkel live 2009, även då sjungandes Sounds Of Silence. Båda versionerna är kanon, såklart, det finns väl ingen som tror något annat. Framför allt, det finns inte något mossigt alls över versionen från 2009, om möjligt så är den snäppet vassare än den från 1972.
Det här är ändå – enligt Alex Schulman – någonting tragiskt.
Vari ligger då det tragiska enligt Schulman?
Jo, i Schulmans universum så har ingenting hänt mellen dessa två händelser.
”Här står dom och sjunger samma låt 37 år senare och ingenting har hänt.”
Nån i studion börjar lite lätt protestera, men Schulman kontrar snabbt:
”Dom har ju inte gjort en ny låt på, ja…trettio år!”
Nähä.
Men bortsett från några få nostalgiturnéer så har dom ju inte ens existerat! Sista studioplattan kom 1970, efter det så har de inte gjort något annat en sporadiska turnéer ung. i snitt en gång vart tionde år. Så hur skulle dom ha kunnat gjort nya låtar, varför skulle dom ha gjort det och vad har det överhuvudtaget med saken att göra?
Sen: hur många plattor har Paul Simon gjort i eget namn sen dess? Tio minst, dessutom bara succéer varav en, Graceland, till på köpet var en storsäljare världen över. En egenproducerad långfilm och en Broadwaymusikal kan väl också nämnas.
Och Art Garfunkel? Närmare tio plattor även för denne. 1979 hade han dessutom en världshit med Bright Eyes. Art är prisbelönt både filmskådis och författare (!), dessutom fotvandrade denne tusenkonstnär på nittio-talet över hela amerikanska kontinenten från New York till västkusten!

Det spelar ändå ingen som helst roll i Schulmans värld, enligt honom så är det han ser på sin bildskärm tragiskt.
Trots en del mindre pliktskyldiga och lama protester i studion så fortsätter Alex att framhärda:
”Jo, här står dom efter trettiosju år, och dom sjunger fortfarande samma låt, ingenting har hänt och…” (och nu kommer bomben) ”…och snart ska dom dö”.
Suck. (Allt det här säger uppenbarligen väldigt mycket mer om den existensiella ångest programledaren bär på…)

Med samma logik: om Stones på sin nästa världsturné får för sig att dra Satisfaction, eller om Dylan på någon av spelningarna på sin Never Ending Tour framför Like A Rolling Stone, då kan ni fråga Alex Schulman utifall han kommer att stå där suckandes och säga: ”Det är ju för tragiskt, det har ju inte hänt nånting sen 1965 med dom här människorna”.

Eller ännu bättre: om man ser Alex Schulman gå nerför Kungsgatan på samma trottoar som han gick på för trettio år sen, så kan vi alla utbrista ”Titta, det är för tragiskt, där går Schulman precis där han gick för trettio år sen, och titta: INGENTING har hänt sen dess! Inget annat än tragiskt”

Eller… nån som går en kväll på Långholmsgatan och tittar in i min butik genom fönstret och tänker ”Här gick jag förbi hösten -98, då satt han därinne och lyssnade på PJ Proby. Det gör han bergis nu också. Tragiskt; INGENTING har hänt sen dess!”
Och det kanske det i viss mån inte har, men måste det då vara liktydigt med något som är tragiskt?

Det enda som ÄR tragiskt på riktigt i det här fallet är alla de människor som ser på dylik bullshit på TV och tar det som en absolut sanning.

Alex, jag läste din bok Skynda Att Älska om dig och din pappa i våras! Jag sträckläste den på två timmar c:a. Den var riktigt bra, verkligen den typ av bok som en man i medelåldern kan ta till sig som ett glas vatten en varm sommardag. Den bara gled ner helt enkelt.
Alla vi grabbar som växer upp och – hux flux – står där en dag som fullvuxna män och med en föredetta väldigt stark pappa som smått omärkligt glidit långt in i ålderdomen, vi känner igen oss där till etthundra procent.
Där var du bra, på TV var du likväl ute och cyklade fullständigt!

För övrigt: ETT STORT GIGANTISKT GOTT NYTT ÅR TILL ALLA SOM FORTFARANDE FÖLJER BLOGGEN!!!

Popularity: 33% [?]

12 Comments »

  1. Stjofön Presley said,

    01.01.11 at 2:51 f m

    Mr Presley sends his regards to everyone who’s got their mind set up to follow this link. Mr Presley also says that Cl Parker tells everyone to send their left-over money to him. His been gambling, you know…
    Personligen tackar svenske Presley för ett angenämt år som sett Mickes blogg gå från klarhet till klarhet! Strong insats senaste veckan har fått manchetter att darra både här och både där, som vi med rötter i svenskt armod har förmågan att uttrycka saken! Och du, Micke: Den där Sulmannen, vem fasen är det? Är det en sån där som funkar bäst under skolädret? Det är i alla fall intrycket som består efter att ha läst din, som vanligt, generösa tolkning av tillvaron! Botten upp för ett Gott och ett Nytt År!!!

  2. Lena Wärmé said,

    01.01.11 at 4:20 e m

    Jag såg inte inslaget men kan ju konstatera direkt
    att det var ett kraftigt missbruk av ordet ”tragiskt”.
    Utomordentligt korkat sagt av Schulman.

  3. Peter Lindgren said,

    01.01.11 at 8:41 e m

    Utomordentlig avrättning, Micke! Det är ngt tidstypiskt över Schulman; han anser sig ha rätt att babbla på om ämnen där han saknar kunskap. Han är antingen för korkad för att ta reda på fakta, för lat eller bådadera. Men pratar på gör han!

  4. Tobbe said,

    01.02.11 at 6:11 f m

    Schulman, namnet förpliktar.

    Grabben får skärpa till sig och försöka leva upp till sin fars rykte.
    Om det går?

    Jag tycker en tanke i din krönika är extra viktig och fin.
    Nämligen att mycket som ej förändrats inte är tragiskt
    utan glädjande och bra.
    Hus som inte rivits. Stomatolskylten som sitter kvar osv.

    Om jag åker förbi Långholmsgatan 20 om tre år och butiken med det gulskimrande ljuset finns där och därinne sitter en pigg kille i tvärrandig tröja och spelar skivor, då blir jag trygg och glad.

  5. Lena Wärmé said,

    01.02.11 at 3:51 e m

    Tobbe!
    Så fint skrivet om Micke på Långholmsgatan 20!
    Nästan poetiskt!

  6. Micke said,

    01.03.11 at 2:31 e m

    Sikta mot stjärnorna, nå trädtopparna heter det…!
    Nej, det blev inte så…men det som blev, blev gott nog hoppas jag de flesta tycker…

  7. Lena Wärmé said,

    01.03.11 at 6:16 e m

    Verkligen gott nog och ett gigantiskt gott nytt år till dig också!

  8. Micke said,

    01.03.11 at 7:44 e m

    Tack Lena för ditt stöd!

  9. Stjofön Presley said,

    01.04.11 at 12:40 f m

    Hörru, Micke! Jag skulle bli allvarligt oroad över dig om det var så att du under årets intensivaste festperiod satte samman en LP-recension per dag! Å andra sidan, var och en sin egen lyckas svetsare. Nej, jag säger som man gör i visan: Livet är till för att levas, det är till för dig och mig (å-du-du-du! Kommer från http://www.youtube.com/watch?v=wYUO1YWGUh4 med sång och gitarr av Kee Marcellos kusin).

  10. Micke said,

    01.04.11 at 1:30 f m

    Tack Stjofön för ditt stöd!

  11. Peter Johansson said,

    01.05.11 at 12:33 e m

    Gott nytt år Micke! Ja vilken avslutning det blev på 2010-bloggen! Har haft stort nöje med dessa recensioner. Och det är ju inget man skummar igenom en gång utan läser om och om igen. Vill ha listan blir längre och längre. Som Micke Ramel som jag dissade när jag var lillpöjk bara för att han inte lät som Svenne…
    Nu skall jag kasta mig över November recensionen!
    Keep on!

  12. Micke said,

    01.05.11 at 1:30 e m

    Gott nytt år själv, Peter, och tack för dina uppmuntrande ord.

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *