1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

12.28.10

Svenska LP-skivor # 86 Lalla Hansson ”Upp Till Ragvaldsträsk”

Posted in Min blogg at 4:41 f m

FABBARNAS LALLA I SIN ÖVERRASKANDE STARKA DEBUT!!!

ragvalds-trask.jpg

Jomänn, nu har turen kommit till en i dag tyvärr lite bortglömd svensk pärla!
Sextiotalets popidol Lars ”Lalla” Hansson, nybliven folkpensionär, fick en ny karriär som soloartist tre år efter splittringen av Fabulous Four. Hösten -71 så släpptes den första LPn i kölvattnet på monsterhiten Anna & Mej.
Och vad kom den debutplattan att innehålla då?
Jo, tio coverlåtar (!) och inte en enda egen komposition. Och detta precis när epoken ”man-ska-skriva-text-och-musik-själv” just startat…
Kanske inte karriärsdraget att rekommendera för den som sökte ”cred” i början på sjuttiotalet.
Här hade ju Pugh slagit in den stängda dörren två år tidigare och fått ett en hel nations rockartister med sig i att sjunga på det egna språket, och så kommer här 1971 den ”gamle” pop-idolen ”Lalla” Hansson och släpper sin första platta innehållandes uteslutande covers på kända artisters låtar. Visserligen med egna svenska texter, men ändå. Det var ju inte direkt vad som låg i tiden.

Nåja, det följer ändå ett litet mönster, då Fabulous Fours samtliga hits faktiskt också var covers, med den skillnaden att det i det fallet sjöngs på engelska.

Men, inte ens i dag så skulle det vara speciellt smart att göra en platta med bara andra kända artisters låtar och välkända hits. (Se bara på mottagandet av di Levas coverskiva som kom för c:a ett år sen).
MEN, det finns ett stort men i det här fallet!

Vilket då?

Jo, nu gör Lalla Hansson det här så förbålt bra att de flesta tvivel försvinner bara ett par låtar in på skivan.
Till att börja med så framför Lalla och de eminenta musikerna samtliga låtar på sitt eget sätt, inte på nåt krystat sätt, att man genomgående krampaktigt bara måste ändra tempo och instrumenteringar, utan uppenbarligen så drar man igenom alltsammans på det sätt som känns bra för stunden, för just de musiker som då befann sig i studion.
Resultatet blir ett komp som hela skivan igenom svänger ordentligt och fullkomligt sprudlar av spelglädje.
Sen så sjunger ju Lalla alldeles utmärkt hela skivan igenom!
Visst har vi många bra sångare i det här landet, inte minst i vispop/trubadur-facket. Men få har förmågan likt Lalla att krama ut så mycket av en låt, göra den på sitt eget sätt och ändå konstant låta helt naturlig. Lallas avslappnade, helt komplexlösa sångstil är väldigt befriande att höra.

Hur låter skivan då?
Förutom ovanstående info så kommer här en liten recension!

LALLA HANSSON ”UPP TILL RAGVALDSTRÄSK” Utgiven på EMI 1971

1) Anna & Mej
Uttjatad, jo, i viss mån är den väl det. En cover, jo men någonstans har Anna på något sätt med tiden blivit Lallas egen låt. Jag tror att det är länge sen som det här var dennes version av Me And Bobby McGee. Det här är helt enkelt Lalla, punkt slut.
Dessutom; en objektiv, fördomsbefriad lyssning av Anna & Mej visar att det verkligen var en kanonversion som Lalla gjorde av ”Bobby”.
Från den läckra akustiska gitarrinledningen rakt in i det enkla men effektiva kompets driv och sväng till Lallas självklara och helt chosfria sång så är det här popmusik på svenska när den är som bäst.
En svensk klassiker, om än radiospelad snudd på till döds de senaste fyra decennierna!

2) Hej, Du Med Tamburinen
Dylan på svenska, och vilken låt det är får ni gissa själva!
Lalla gör här verkligen en kanonversion av Bobs odödliga klassiker, och han gör den på sitt eget sätt utan att nån gång försöka låta som Dylan. Det behövs helt enkelt inte.
Men något som slår mig, och säkerligen inte bara mig, när jag hör det här är hur banal texten är…och ändå så är det ju Dylan rakt av.
Och visst blir det en tankeställare; dessa klassiska rocktexter direktöversatta till svenska blir ju ganska så…ja här och där rent ut sagt lite töntiga.
Blir allting verkligen så mycket häftigtare så fort som det är på engelska?

3) Vyssanlull, Lilla Marie
En av de två låtar på skivan som går i långsamt tempo, men inte desto mindre i mina öron skivans höjdpunkt!
James Taylors fina Sweet Baby James i en utsökt version av Lalla.
Lyhört fint spel från musikerna och en Lalla som verkligen sätter sin egen prägel på det här, en av James Taylors allra bästa låtar.

4) När Min Dröm Kom
Neil Youngs låt On The Way Home från Buffalo Springfields sista platta.
Helt enkelt en kanon-cover som enligt mig närmast utklassar originalet.
Tro det eller ej!
För, lustigt nog, Lallas version låter mycket mer Neil Young än vad Buffalo Springfields original gör. Deras version är en välarrangerad poplåt producerad för att passa amerikanska listmarknaden runt -68. Lallas är betydligt mer jordnära, förmodligen ungefär som Neil skulle ha gjort den själv -71.
Visste ni förresten att det inte är Neil Young som sjunger på Springfield-versionen utan Richie Furay?

5) Upp Till Ragvaldsträsk
Bands klassiker Up On Cripple Creek på svenska.
Cripple Creek – Ragvaldsträsk…ja varför inte?!
Fullt ös från start på den här låten med tunga gitarrer och bas (och vem finns där om inte Göran Lagerberg.)
Plattans röjigaste låt och ett perfekt sätt att avsluta sida ett med.

Sida 2

1) Föddes Till Att Vara
En låt tagen från Byrds LP Younger Than Yesterday från -68.
Kanske inte nån av plattans starkare eller mer utstickande låtar, men ändå klart godkänt.

2) Den Ende Levande I Vår Stad
Nja…det här är ju en av Simon & Garfunkels bästa låtar överhuvudtaget, The Only Living Boy In New York. Dessutom en låt som det för Simon & Co nog tog ett par veckor att arra, spela in, och mixa. Ungefär som hela Ragvaldsträsk… Och, här räcker inte ambitionerna riktigt till, nånting fattas som aldrig dyker upp.
Den nästan direktöversatta texten blir inte heller helt lyckad, låten är ju i original en internt kodad hälsning till Art från Paul (Tom som nämns i låten syftar på deras tid som Tom & Jerry 1957), så för en utomstående så handlar texten egentligen inte om nånting egentligen, en svensk översättning blir ju inte mer begriplig den m.a.o.
Titeln känns ju bara den så krystad att man knappt vill ge låten en ärlig chans.
Musikaliskt är det OK, men inte mer än så.

3) Lai-Le-La
Och så en kanske ännu svårare sak att göra en trovärdig cover på, och återigen en Simon & Garfunkel-klassiker, The Boxer.
Men, om man tar det hela för vad det är och inte snöar in för mycket på hur originalet låter så är det här, till skillnad från låten innan, inget annat än strålande.
Kompet och arrangemanget är – självfallet – hela vägen mycket enklare än originalets men är i sin minimalism väldigt effektivt och pang på rödbetan utan att alls för den sakens skull någonstans vara påträngande.
Lalla sjunger dessutom hur bra som helst här.
En riktigt, riktigt bra version!

4) Försök Att Förstå
Have You Ever Seen The Rain på svenska.
Låt mig säga så här: det är inte Lallas fel att det här är en av Creedence mest uttjatade och sönderspelade låtar.
Jo, spelet är precis som skivan igenom lysande, och texten är här inte en direktöversättning utan lite mer fantasifull. Lalla sjunger bra, men…nej, här går det över en gräns; Creedence kanske mest ölpubs-spelade dansbandsballad i svensk tappning blir åtminstone för mig för mycket.
Men det är helt och hållet ur ett snart fyrtioårigt perspektiv. Vid den tiden när Upp Till Ragvaldsträsk släpptes var Have You Ever Seen The Rain bara en Creedence-hit bland många andra, alla av oss kanske inte ens hade hört den, ingen hade nog vid det laget hunnit tröttna på den.
2010 så har vi nog lite till mans hört den en gång för mycket sen dess för att till fullo kunna njuta av Lallas version…
Lalla, om du tycker kritiken känns obefogad: Försök att förstå…
Du skulle kanske prövat med en Jim Croce-cover i stället…?

5) Grön Parfym
Leonard Cohen och en av dennes mindre kända alster – One Of Us Can Not Be Wrong.
En av skivans mer obskyra låtar, ingen av Cohens mer kända alster, avslutningslåten på debutskivan från -68, men inte desto mindre än väldigt fin låt som faktiskt ges en förbluffande bra tolkning av Lalla. Definitivt en av skivans höjdpunkter!
Lyssna på Cohens original och sen på Lallas version och inse att det här inte står originalet långt efter i kvalitet, ehuru väldigt annorlunda gentemot detta.
Lallas och bandets sätt att – återigen – göra låten till sin egen genom att helt skippa originalets sparsmakade akustiska gitarrkomp och i stället bara köra på så som själva känner för är enbart beundransvärt.
När sen resultatet blir så här bra så är det bara att kapitulera: hela den här plattan är en svensk sjuttiotals-pärla som förtjänar oerhört mycket mer uppmärksamhet än vad den någonsin fått!

För att göra en slutsummering så är det här musikaliskt, framför allt på den första sidan, bland det bättre svenska i den här genren och i den tidiga sjuttiotalsepoken överhuvudtaget.
En del av er blir kanske förvånade över att Anna-Och-Mej-”Lalla” får så pass mycket lovord och ett så pass högt betyg som han får för den här skivan, men då har ni nog inte lyssnat på den ordentligt, även om ni tvivelsutan har hört enskilda låtar från den.
För det här är bra, inte tu tal om den saken. Tricket är kanske att filtrera bort hur originalen – nästan bara välkända klassiker – låter, och inte förskräckas av de oftast nästan ordagranna översättningarna. Har man väl lyckats med det så har man i sina händer och i sina öron en av de mer njutbara svenska LP-skivorna från början på sjuttio-talet.
Skivans samtliga låtar är ordentligt genomarbetade, smakfullt spelade och omsorgsfullt producerade. Knappt nånting faller ur ramen under hela skivans gång. Ett par små skönhetsfel dyker dock upp på sida 2, vilket förhindrar det högsta betyget, vilket den här skivan annars skulle ha fått, så bra är den!

Slutbetyg: En mycket stark FYRA!!!

Popularity: 40% [?]

8 Comments »

  1. Peter Johansson said,

    12.28.10 at 1:19 e m

    Tack Micke! Har alltid gillat Lalla men dom här låtarna (med ett undantag) har jag totalt missat. Så nu blir blir det skivjakt igen! Kul!!! Tack för en mycket inspirerande recension! Tjohooo!

  2. Micke said,

    12.28.10 at 2:17 e m

    Tack Peter! Om du gillar Lalla så kommer du att älska det här!

  3. Lars said,

    12.28.10 at 8:31 e m

    Micke
    En kul med dina recensioner är att man börjar leta i skivbackarna och blåsa bort damm från gamla album. Eller knoppa lite på Spotify. Det som slog mig nu var att ”Ragnvaldsträsk” låter precis som en Lundellåt både till musik, text och – faktiskt – framförande.
    Annars får man säga att Lalla var tuff i valet av klassiska låtar. Kunde blivit en katastrof om det velat sig illa men han fixar nästan alla låtar.

  4. Micke said,

    12.28.10 at 8:42 e m

    Jo, Lars, det var faktiskt en sak som jag hade tänkt att skriva till men i sista ögonblick valde att hoppa över: Mer ”creddiga” svenska rock-poeter gör ju även dom covers på låtar av kända artister (Dylan, Springsteen, Young, Costello, Knopfler m. fl.), men med den lilla skillnaden att de har den tvivelaktiga (o)vanan att sätta upp sig själva som kompositörer…
    Just det gjorde ju inte den gode Lalla.

  5. Cege said,

    12.28.10 at 10:56 e m

    Tack !

    Lyssnade igenom plattan på Spotify och håller med. Framför allt slås jag av att vissa av de svenska texterna är så bra, framför allt Anna & mej / Lei-Le-Lai. Slås också av att trots att det gått nästan 40 år så kunde jag sjunga med i nästan hela låtarna. Det jag möjligen har invändning mot i det du skriver är att jag inte gillar versionen av Sweet baby James, men jag respekterar din åsikt. Det är en favoritlåt i min bok.

    Hälsningar från ett snöigt Norduppland ! Ses kanske imorgon.

    // Cege

  6. Martin said,

    01.01.11 at 10:05 f m

    Kul. En av höstens mest spelade plattor här hemma efter att den plockats upp ur en av dina 10-kronorsbackar (förvisso med slitet omslag). Slogs också av Lundell-likheten på ”Ragvaldsträsk” men framför allt av hur bra plattan är och hur (bortsett från Anna och mej) orättvist bortglömd. Sen är det överlag kul att höra svenska översättningar på utländska låtar från den här tiden som funkar. Två andra favoriter från den här hösten är An-Kristin Hedmarks ”Du har en vän” och Monica Zetterlunds ”Du mitt liv”.

  7. ossian said,

    08.22.11 at 6:15 e m

    hej micke
    vem eller vilka producerade anna o mej respektive lpn?

  8. ossian said,

    08.22.11 at 6:24 e m

    hittade att bengt palmers producerade,
    vilka var musikerna?

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *