1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

12.25.10

Svenska LP-skivor #84 The Moonlighters ”In Action”

Posted in Min blogg at 1:18 f m

THE MOONLIGHTERS, ETT SVENSKT POPBAND SOM NOG GRÄNSADE RIKTIGT ORDENTLIGT TILL ATT EGENTLIGEN VARA ETT DANSBAND…

Lasse Holm – en svensk schlagerlegend! Inte mindre än fem svenska bidrag till det som nuförtiden går under namnet Eurovision Song Contest komponerades på sin tid av Lasse Holm, ensam eller med hjälp av någon annan, (företrädelsevis Ingela Forsman). De svenska uttagningsvinnarna Dag Efter Dag, Främling, Bra Vibrationer, E’ Det De’ Här Du Kallar Kärlek och Eloise har alla musik nertecknad av Holms penna.
De minnesgoda noterar att det rör sig om åren -82, -83, -85, -86 och -93. Således, mellan åren 1982 – 1985 så var det bara Herreys med Diggiloo Diggiley 1984 som inte hade Lasse Holms stämpel på sig. Mäktigt.
Men – i poptidernas begynnelse – så spelade Lasse Holm i ett eget band; The Moonlighters, ett band som agerade som popband och dansband på samma gång.
Under en period så var gruppnamnet Larry Moon & The Moolighters. Gissa vem i bandet pseudnoymen Larry Moon stod för…?

MOONLIGHTERS ”IN ACTION” Utgiven på Strike 1969

Sida 1

1) With A Little Help From My Friends
Inte direkt dåligt, inte speciellt bra heller.
Märkligt nog så har man ”tagit ut” ett ackord i låten fel på ett ställe. Detta fel återkommer låten igenom och känns faktiskt lite irriterande.

2) Don’t Fight It
Lite bättre här. Don’t Fight It, en hit med Wilson Pickett från året innan. Det här är musik som passade Lasse Holms röst betydligt bättre än de lugnare låtarna på plattan…som ju faktiskt inte passade honom alls…
Det här är bra, och..låter inte Lasse t.o.m. lite inspirerad av PJ Proby på det här spåret?

3) The Fool On The Hill
En inledning som påminner om Alice och Titti Babs ”Droppen Dripp Och Drippen Drapp”, sedan rakt in i en blek, mjäkig dansbandsversion av en Beatles-klassiker. Om något så hade de i alla fall intention att göra något eget av det hela, men slutresultatet är bara ett stort tummen ner.

4) By The Time I Get To Phoenix
En bitvis hyfsad tolkning av Jim Webbs klassiska komposition. Här sjunger
moonlighters.jpg

Lasse Holm riktigt bra, låter faktiskt här och där som Tommy Körberg!
Så synd då att det är en riktigt usel produktion med märkligt eko på sången, obalanser mellan instrumenten litre varastans genom låten och stundtals ett rent sömngångarkomp.
Ett av plattans bättre spår ändå, något som säger en del om hur kul den skivan är.

5) Les Moustaches
Huuu…ett riktigt bottennapp. En låt inspelad 1967 av fransmannen Sacha Distel. Originalet var aldrig någon stor hit ens i Frankrike – Distels hemland – men det här är dessutom en helt bedrövlig version.
Vem kom på den totalt urusla idén att spela in den här smörjan och vem trodde att någon skulle sitta hemma i sin stuga och lyssna på det här?

6) Won’t You Wear My Ring Around Your Neck
Och ett nerköp till.
Visst bra driv i bas och trummor, men en ytterst märklig idé att ge sången nåt slags Sun Records-eko medans allt annat är knastertorrt gör att det hela inte blir något annat än en pastisch.

Sida 2

1) A Place In The Sun
Stevie Wonders hit från -66 här i en klumpig, yxig version som bara känns onödig om man en gång har hört originalet.

2) Le Telephone
Ett djärvt låtval, onekligen, Nino Ferrers franska hit från -67, men av det berömvärda steget blev det inget av värde att hälsa hem om.
Om möjligt en godkänd version, men – återigen – vem skulle lyssna på det här?

3) Do Wha Diddy Diddy
En tvättäkta dansbandsversion av Manfred Manns kassiker från 1965. Lasse försöker förgäves att krama ur något mer av det hela, men med det platta och totalt osvängiga kompet (uppenbarligen inspelat veckan innan eller nåt) bakom sig så är det fullständigt förspilld möda.
Meningslöst, framför allt med tanke på originalets ur varje synvinkel sett – sång, spel, produktion – väldigt höga klass.

4) Let It Be Me
Nej, det här orkar jag inte ens kommentera…
OK då: falskt sjunget, oinspirerat, såsigt, urtråkigt och totalt meningslöst. Sånt som absolut inte ska få finnas på grammofonskivor av etablerade artister!
VEM trodde att någon skulle sitta hemma i myssoffan och digga det här?

5) Rip It Up
Så oerhört mycket bättre, faktiskt snudd på bra! Lasse Holms röst passade onekligen mer till de snabbare, rockigare låtarna.

6)She’s A Woman
Instrumentalt och därigenom befriad från den osäkerhetsfaktor som Lasses ibland svajiga sång innebär.
En OK avslutning men absolut inte mer än så då de inte tillför nånting alls till låten. Funkar utmärkt som karaokebakgrund men att sitta hemma och frysa på det här…? Nja…

Nej, det här är helt enkelt inte bra. Produktionen är undermålig, låtvalet är covers och i samtliga fall så rör det sig om versioner som är hästlängder från originalens nivå.
Helt bedrövligt är det kanske inte, ett par låtar kan tom få en godkändstämpel på sig, men då det som är dåligt är så genomuselt som det är, så finns det egentligen bara ett betyg att sätta på det här.
Skulle det ha kunnat vara bätttre?
Troligtvis ja; produktionen är kass, hade bara den varit bättre så hade mycket varit vunnet.
Dålig samklang mellan bakgrund och sång nästan genomgående. Hade kunnat korrigeras.
Mjäkigt tasssande komp överlag. Lite mer j-r anamma hade plussat på helhetsomdömet.
Lasse sjunger svajigt på lugna låtar. Hm…just det var nog svårt att göra något åt.

Så nåja, en tvåa hade Moonlighters kanske kunnat komma upp i med ett par smärre korrigeringar, som det är nu så gör man trots goda intentioner och kompetenta musiker inte ens det.
Tyvärr Lasse Holm & Co, i den här vevan så spelade konkurrenterna Blond in sin LP The Lilac Years och Pugh sin (ja dä ä dä), och det här kan nog ses som nånting så fjärran från allt det som de skivorna stod för som det bara är möjligt att göra.

Slutbetyg: Inget annat än en ETTA!

Popularity: 42% [?]

5 Comments »

  1. JB said,

    12.25.10 at 9:42 e m

    Årtal??

  2. Stjofön Presley said,

    12.27.10 at 11:02 f m

    Det kallar jag en sågning, eller, om man så vill, en retroaktiv nödslakt! En välförtjänt sådan, dessutom. Hade själv en singel med Moonlighters, Lucille, i en ytterst tafflig version. Den skapade inget sug efter ytterligare vax. Däremot vet jag av egen erfarenhet att bandet fungerade bra för dansgolvet.
    Sedan måste även skyfflas in din, Mickes, eleganta kölhalning av fransosernas hållning till rockmusik: ”Originalet var aldrig någon stor hit ens i Frankrike”. Dock lyckades Johnny Halliday ta revansch på sin märgfria musikkarriär när han gjorde Crime Spree för sju år sedan. Nej, fransoserna behövde landsplågor som Michel Polnareffs Love me, please, love me för att komma till den mentala extas dit vi moderna västerlänningar enkelt tog oss med introduktionen till Do you love me. Vi är lättantändliga, vi nordbor! Håll i hatten!

  3. Micke said,

    12.28.10 at 3:26 f m

    1969 ska året vara! Fick för mig att det var -67, men var ändå lite osäker, därför skrev jag först inte ut något årtal.

  4. Sebastian said,

    05.27.11 at 1:00 e m

    Jag vill minnas att min far ägde en split-ep med The Moonlighters och något annat band. Jag skulle tro att det rörde sig om live-inspelningar, möjligtvis med pålagt publikljud. Har du någon aning om vad detta kan vara för platta, jag skulle nämligen inte ha något emot att höra den på nytt!

    Förresten, ta en titt på min blogg, det finns förhoppningsvis lite smått och gott du skulle uppskatta!

    Med vänlig hälsning,
    Sebastian

  5. Stjofön Presley said,

    05.28.11 at 7:45 e m

    Shanes var bandet som splittade EP med Moonlighters. De, Shanes, gjorde en version av Marshall Clayton på plattan. Den kom från Lennart Grahns tid i Lulebandet The Marshalls. Röda Fendergitarrer, Strator, vill jag minnas. Svarta skinnvästar, har jag för mig. Ett riktigt rockband utan blickar mot popmusik. Upplöstes i samma ögonblick som Shanes manager Lennart Lindström gav Grahn erbjudandet en turnésugen norrbottning inte kunde säga nej till. Sångare i Shanes. Kan ha varit så att journalisten Lindström var manager även åt Marshalls.

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *