1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

12.24.10

PJ PROBY i Uppsala 22 december 2010

Posted in Min blogg at 1:40 f m

I går så såg jag en spelning med en av vår tids stora artister.
Jaha, var då någonstans och vilken artist då?
Jo, på en liten stadsteater i Sveriges fjärde största stad, och mannen jag syftar på förstår ni nog själva vem det är.
Jag syftar såklart på PJ Probys som uppträdde på Uppsala Stadteater under sex kvällar alldeles före jul i den show som kallades för Engmans Julshow.
Den stolle som jag nu är så var det först den sista (!?) kvällen av sex som jag slutligen masade mig dit.
Vad hade jag skyllt på de tidigare kvällarna?
Butiken såklart, mycket att göra före jul bla, bla, bla; men även det kyliga vädret och så fanns hela tiden den där förrädiska vissheten om att det alltid skulle finnas en möjlighet till dan därpå.
Så kommer jag slutligen dit den allra sista kvällen, den kvällen då det inte längre fanns några hållbara ursäkter…och väl på plats i Uppsala så är PJ Proby helt enkelt bara fantastisk!

Ett proffs uti fingerspetsarna, som vanligt begåvad med sin gudabenådade röst, men också för kvällen utrustad med en glädje och entusiasm som man ytterst sällan ser hos en artist som har hållit på så pass länge som denne Proby.
OM jag hade varit där någon av de tre första dagarna så hade jag otvivelaktigt åkt dit minst två gånger till, och mer eller mindre tvingat delar av min bekantsskapskrets att följa med. Så bra var det helt enkelt.

För att vara ”fair” mot min gode vän Göran, som är den Engman som gett namn till showen, så var hans inledande program där han själv hade hand om sångmicken bitvis riktigt bra. Det märks i de nummer som han vid det här laget kört ett antal år att han vet hur han ska tackla låtarna. How Great Thou Art och Hurt gjorde han på ett helt oklanderligt sätt. Jag rös av njutning, en reaktion som jag nog inte trodde att Göran skulle kunna framkalla hos mig, om jag ska vara uppriktig.
Mer säsongsbetonade stycken som O Holy Night och Amazing Grace kändes å andra sidan kanske inte fullt så lediga som dom måhända kunde ha gjort om det hade funnits mer tid gör finslipning, men även där så var det fullt godkända framföranden.
Görans tre duetter med Proby var kanske också ett typexempel på när de enskilda prestationerna nog känns bättre än helheten. Krasst sett så var det varken Everly eller Walker Brothers över deras stämsång nån gång under de tre försök som gjordes.
Men vad gjorde det en kväll som denna!?
Alla sådana svagheter vägdes ledigt upp av den entusiasm och den sprudlande glädje som infann sig på scenen den här aftonen som för mig stundtals var snudd på magisk.
För även om The Sun Ain’t Gonna Shine Anymore sviktade i stämmorna så var det som helhet en fantastisk upplevelse att få se Proby, Göran och bandet framföra denna klassiker med den självklarhet, kärlek och med den sanna glädje som man gjorde det på.
Jag erkänner, jag tog av mig min snusnäsduk för att torka bort eventuella tårar…

Kvällens givna höjdpunkt var ändå givetvis det sjok på en sju-åtta låtar där PJ sjöng själv. Eddie Cochrans klassiker Three Steps To Heaven, Elvis hit från -68 If I Can Dream, Bobby Vees The Night Has A Thousand Eyes, Probys egna hits Somewhere och Hold Me och ett par låtar till framfördes och alla på ett mästerligt sätt.
Faktiskt, jag har nog aldrig hörtoch sett Proby framföra Hold Me med den entusiasm som han visade denna kväll.

Bandet, med kapellmästare Kettil i spetsen och med bl.a. gamle Mascots-basisten Anders Forslund på bas och eminent stämsång, var också ett riktigt, riktigt bra band; något som Proby själv både under och efter spelningen betonade med emfas.

Min enda större invändning skulle vara att det hela utspelade sig i Uppsala och inte i Stockholm, Sveriges huvudstad, så att fler människor skulle fått chansen att bevittna denna smått unika show.
Jag hoppas, och håller tummarna riktigt ordentligt, på att det här kommer att få en repris till nästa jul. I så fall så kommer det att bli en entusiasm hos mig som förhoppningsvis i viss mån kan kompensera för min passivitet den här gången.
Jag ska dessutom mer eller mindre tvinga Göran att ta med mig på gitarr på ett par låtar.
Kom ihåg att jag skrev det här, och tvinga mig att tjata på Göran tills han ger med sig!

Här kommer ett smakprov från PJ Proby, 72 år gammal, 22 december 2010 på Uppsala Stadsteater under Engmans Julshow:

Popularity: 32% [?]

6 Comments »

  1. Mia said,

    12.24.10 at 9:20 f m

    Tack för att du släpade med mig! Vi trotsade -30C och totalt tågkaos men lyckades på något sätt hamna på första raden för att bevittna en summering av ditt påhitt att ta hit honom för 9 år sen. Det blev starten för vår vänskap, och starten på många nya äventyr och andra vänskapsband världen över för mig. Tack!

  2. Lena Wärmé said,

    12.24.10 at 11:30 f m

    Tack! Roligt att se och höra honom och konstatera att han har rösten kvar

  3. Micke said,

    12.25.10 at 4:06 f m

    Tack själv, Mia! Utan dig den gången så hade saker och ting blivit väldigt annorlunda.
    Ändå, ditt helt korrekta resonemang för oss bara till den slutsatsen att det stämmer det där om att en fjärils planlösa fladdrande i Amazonas kan åtstadkomma ett skyfall i Azerbajdsjan.
    Slutsatsen av den slutsatsen är att allt vi gör har betydelse, med andra ord är det mycket viktigare än vad vi tror att alltid göra rätt i våra handlingar.
    Rätt för mig är att gå och lägga mig, klockan är över tre.
    Återigen Mia, tack själv för allting du gett mig under snart tio år av vänskap.

  4. Stjofön Presley said,

    12.27.10 at 10:40 f m

    Men hörni; vilken magnifik show det måste ha varit! Enbart P J:s version av Bobby Vee-hiten du skickat med är ju knäckande bra. Och vilken inlevelse av Proby! Det där fingerknäppandet med högern är ju lika elegant som revärerna på hans vita brallor! Å så sitter ni på första rad! Lyckostar, som man sa fordom dags. Nu måste en annan ut på nätet och kolla om det finns mer rörliga bilder med ljud från Uppsalaspelningen. Tackar!

  5. Peter Lindgren said,

    12.27.10 at 2:55 e m

    Hej Stjofön,

    Det var verkligen en magnifik show och det finns flera filmer som visar det uppladdade på youtube -sök PJ Proby +Lindgren33.
    Apropå fingerknäppande, kolla in slutet på Hold Me när Proby fyrar av puffran, blåser röken ur pipan och sätter den tillbaka i hölstret – magnifikt!

    Däremot gjorde han mig veterligt aldrig sin mest kända gest, kupa handen bakom högerörat -ljudet funkade antagligen så bra så det inte behövdes! Och själv är jag riktigt lycklig över att ha varit på konserten.

  6. Peter Johansson said,

    12.27.10 at 9:02 e m

    Men hur fan kunde jag missa detta? Underbar video nu kastar jag mig ut på youtube och spanar resten!

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *