1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

11.15.10

Svenska LP-skivor #82 Hep Stars ”It’s Been A Long Time”

Posted in Min blogg, Svenska Lp-skivor at 3:14 f m

”HEPPARNAS” SATSNING PÅ EN INTERNATIONELL KARRIÄR.

Någon gång i mitten på 1967 beslöts det att delar av Hep Stars skulle åka till London för att spela in en LP under ledning av den rutinerade amerikanske producenten Steve Clark. Målet var att spela in en skiva som skulle slå internationellt. Man tyckte att Norden, och i viss mån Tyskland, inte längre räckte och för att råda bot på det fixade man en amerikansk producent, amerikanska låtskrivare, engelska musiker och en studio i London.
Just det – engelska musiker. Den ende från hepparna som kom att spela på inspelningarna är Benny, de andra fick snällt stanna kvar i Stockholm. Att gruppen som helhet, och i synnerhet Janne, Lelle och Krille, gick med på en sån deal är kanske lite märkligt. Gänget red ju på en framgångsvåg med sin originaluppsättning, så varför ändra på ett vinnande koncept?
Svaret är nog att allt gick väldigt fort för de unga grabbarna. Beslut fattades snabbt och verkställdes i stort sett omgående. Skivbolaget fattade ett beslut och dan därpå var det bara att rätta sig in i ledet. Så länge de fortsatte att sälja skivor fanns det kanske inte någon större mening med att protestera.

It’s Been A Long Long Time löd alltså titeln på den LP som man i Hep Stars-lägret hoppades skulle föra gruppens namn ut i den stora världen. (Namnet togs från den enda Benny Andersson-kompositionen på hela skivan.)
Att det inte blev någon världserövring, det vet vi som följde gruppens öde under dess aktiva karriär.
Och ni som aldrig tidigare hört talats om albumet It’s Been A Long, Long Time kan nog själva lista ut att det troligtvis inte gick som gubbarna på skivbolaget hade tänkt. I annat fall hade ni säkert redan hört skivan nämnas.
För jo – det här blev ett rejält magplask.
Skivan gavs ut när gruppen stod på topp försäljningsmässigt genom den breddning av marknaden som det svensktoppsinriktade materialet gav. 1967 hade man haft hits som Malaika och Mot Okänt Land, -68 kom Sagan Om Lilla Sofi, Let It Be Me och Speleman.
Var fick då LPn It’s Been A Long, Long Time plats?
Svar: Ingenstans.
Knappt en kotte köpte den. De få som gjorde det gillade den inte alls.
En orsak till att skivan ”kom bort” är att albumet var helt befriat från hit-singlar. Dessutom insåg skivbolaget Cupol att det här var så pass undermåligt material att det troligtvis bara kunde svärta ner varunamnet Hep Stars och brydde sig följdaktligen föga om att ”pusha” för den produkt som de fått i sina händer.
Någon utlandsutgivning blev det heller inte, tack och lov, för den hade bara blivit pinsam.

Oj så negativ jag låter – har jag täckning för det då? Jo, det värsta är att jag har det.
Följ med så tar vi plattan låt för låt. Hur som helst så finns det en del intressanta saker att skriva om angående flera av spåren – som udda kompositörer och att det, lite överraskande, här och där rör sig om orginalversioner på låtar som senare kom att spelas in av artister på andra sidan Atlanten.

1) Enter The Young
Skivan inleds med en märkligt mixad låt. Det här kunde ha blivit riktigt bra men med den märkliga balansen mellan instrumenten och sången blir resultatet snudd på olyssbart.
Något saknas konstant i mellanregistret. En tjock hammond-orgel hade suttit perfekt, så varför lät man inte Benny ta tag i det när han ändå satt där i studion?
Synd för det mesta sitter rätt bra här.
I original är det här inledningsspåret på den amerikanska gruppen Associations debutskiva från 1966.

2) Hope
En låt som faktiskt påminner en hel del om Hep Stars eget material runt den aktuella tiden – ja, bortsett då från den undermåliga produktionen.
Lustigt, hepparna producerade i stort sett själva allt sitt tidiga material utan att ha någon som helst annan kunskap om hur man gör än sin musikalitet. Ändå lät det så remarkabelt bättre än det här helt felbalanserade hastverket.
Kanske trots allt ändå förstasidans bästa spår.

3) 5 AM
Cocktail-pop kanske? Inte ens så dåligt att det blir bra. Framförallt så fjärran från allt vad Hep Stars någonsin under sin brokiga karriär stått för så att det känns obegripligt att ens någon skulle kunna tänka ut den bisarra tanken att det här skulle föra grabbarna ut i den stora vida världen.
Vem trodde man skulle sitta och lyssna på det här?
Nåväl, gruppen Millenium gjorde kort senare en version på den här låten som är oerhört mycket bättre. Det här var nog inte nånting för hepparna att sätta tänderna i.

4) It’s Time For A Change
Här dyker dock en av plattans mer intressanta spår upp. Det här är ganska tidstypiskt pop-psykedeliskt och resultatet skulle ha blivit hyfsat med en aning mera finish på det hela. Återigen bedrövlig produktion med ett komp långt bak i ljudbilden och enskilda sångstämmor på tok för långt fram. Svenne sjunger dessutom lite väl falskt på sticket för att det hela ska kunna passera som ens godkänt.
Nu låter det mest som en slarvigt mixad demo även om det bitvis är rätt OK.
Åtminstone en låt där, till skillnad mot skivan i stort, Bennys orgel kan märkas lite grann.

5) Changing Away From You
Så bedrövligt att det inte ens förtjänar en beskrivning.

6) It’s Been A Long Long Time
LPns enda egna komposition signerad Andersson-Berghagen. Återigen något som kunde ha blivit hyfsat med bara ett uns av ansträngning. Men återigen en helt bedrövlig produktion. Ta ex. elgitarren som riffar hela låten igenom som är alldeles för högt mixad och som med sitt plinkande tränger igenom allt annat i ljudbilden som en kniv i en övermogen frukt. Vilken sunt tänkande producent klipper inte bort en sån detalj?
Ta sen de där ”psykedeliska” brusen som utan förvarning dyker upp ur tomma intet ett par gånger under låtens lopp. Varför?
Kompositionen är dock hur som helst inte helt fel, och jag ger nog ändå Its Been A Long Long Time klart godkänt.

Sida 2

1) Musty Dusty
Och nu borde det väl bli bättre. Låtskrivaren och producenten Curt Boetcher – i dag mest känd från arbetet med sina egna grupper Sagittarius och Millenium – träder in på skivan med ett knippe kompositioner. Det var både tidigare hits som han själv skrivit eller producerat eller låtar som först senare skulle komma att spelas in av Sagittarius.

Hur som helst så är Musty Dusty en väldigt fin låt, och för första gången på hela plattan så hänger komp, sång och produktion ihop. Det blir lite av en pärla när vi dessutom har med Svennes patenterade nakna, svala men ändå väldigt uttrycksfyllda röst och därtill ett snyggt stråkarr.
(Sagittarius egen version är dock helt överlägsen på alla plan. Kolla gärna på youtube! Sök på ”Sagittarius musty dusty” och upptäck en grupp som förtjänade ett oerhört mycket bättre öde än den på sin tid fick.)

2) Spinning, Spinning, Spinning
En låt inspelad något år tidigare av Curt Boetchers gamla grupp Ballroom.
Hepparnas version är en smått ofattbart underproducerad skapelse, med Svennes röst långt fram i ljudbilden och två akustiska gitarrer, en bas och trummor långt bak. Och så tre mil bort så hörs något som skulle kunna vara en orgel. VARFÖR fick inte mästermusikanten Benny ta för sig ett smack på den här skivan? VARFÖR inte utnyttja bandets stora inneboende resurs? Jag fattar ingenting.

3) There Is Love
Här blir det snäppet bättre, lite mer av produktion och arrangemang men framför allt en väldigt fin låt.
Det här är ursprungligen skrivet av Jim Valley från Paul Revere & The Raiders efter hans avhopp från gruppen.
Ett av de bättre ögonblicken på skivan.

4) Would You Like To Go
Även det här är ganska så OK, även om det denna gång inte var den mest spännande kompositionen.
En låt som lite senare kom att hamna på Sagittarius debutskiva.

5) It’s Now A Winter’s Day
En av plattans allra bästa spår och en hit från året innan med Tommy Roe.
Nej, bra låtmaterial saknades sannerligen inte på LPn när man kommer till sida 2. Problemet är bara hur det hanteras, men här funkar det hjälpligt. Återigen blir dock en jämförelse med originalet ett nederlag för hepparna. MEN, med en mer genomarbetad produktion och en Svenne som på förhand var mer bekant med materialet så hade det här kunnat bli riktigt bra. Svenne Hedlund HAR en röst som passar för det här, men ofta verkar han brydd över hur han ska tackla det hela.
Och jo, Tommy Roes version var producerad av Boetcher.

6) Another Time
Återigen något som snuddar vid att vara riktigt bra. Det är tveklöst en av Svennes bästa sånginsatser på hela skivan och för en gångs skull får vi ett arrangemang med en tanke bakom.
Och visst – klart man kan bli lite imponerad även här, men då man hör kompositören Curt Boetchers grupp Sagittarius framföra samma låt så bleknar hepparna betänkligt. Sagittarius version är snudd på magisk. MEN, Hep Stars gör en helt godkänd avslutning på en i övrigt ganska sorglig historia. Another Time är nog skivans starkaste låt.

Något som är påtagligt plattan igenom är att Svennes röst känns befriad från självförtroende. Man kan nästan ta på hans ångest inför uppgiften att sjunga in ett knippe för honom helt okända låtar med musiker som han aldrig har träffat tidigare och dessutom för en presumtiv världspublik.
En del tacklar en sån uppgift med att ta i tills dom spricker, Svenne verkar bara gå in i sig själv. Jag kan inte minnas ett ställe på hela plattan där han verkligen tar i.
Med den minst sagt undermåliga produktionen på framför allt sida 1 så kan det bara gå på ett sätt. Och det gör det – det här är en bitvis olyssbar skiva.
Det känns ändå fläckvis som att det här skulle ha kunnat bli bra. Med ”Henkan” Henriksson som producent/arrangör och en vecka till i studion så hade det kunnat bli ett väsensskilt annat utfall på skivan.
Nu var det inte så och det är bara att lägga den här skivan in i facket ”misslyckade projekt”.

Om något så är It’s Been A Long, Long Time ett prov på hur musik INTE ska göras, och kanske ett exempel på att det nog aldrig har varit så enkelt som man kan tro att spela in bra skivor.
För om det hade räckt med att rafsa ihop ett gäng bra låtar, en erfaren sångare, duktiga studiomusiker och en inhyrd producent för att få en slagkraftig LP i handen så hade det här ju varit en riktigt bra skiva. Det är det nu alltså inte och skivan får i stället stå som ett varnande exempel på hur det går om de olika delarna i maskineriet inte är överens om vad man ska göra när man står där i studion.

Det kanske största frågetecknet är nog ändå: Var är Benny? Denne rutinerade och bevisligen enormt talangfulle musikant som följde med till London enkom för att spela på skivan hörs knappt. På sida två är han i stort sett helt borta ur ljudbilden. Varför tog man inte tillvara på den resurs som redan fanns i bandet?

Om den här recensionen lett fram till något positivt så tror jag att det är att jag har satt lite fokus på Curt Boetchers fantastiska grupp Sagittarius som onekligen förtjänar all uppmärksamhet och uppskattning den kan få.

Slutbetyg: En stark tvåa till sida 2, men inte mer än en stark etta till sida 1.

Så…vi säger väl en TVÅA allt inräknat…

Popularity: 34% [?]

13 Comments »

  1. Lena Wärmé said,

    11.15.10 at 11:59 f m

    Hej Micke!
    Jag lyssnade på ”Musty Dusty” på You tube.
    Helt underbar, jag passade också på att lyssna
    på ”My world fell down”. För mig är Sagittarius en
    ny bekantskap som jag verkligen tycker om!
    Tack!

  2. Micke said,

    11.15.10 at 12:50 e m

    Jo, Lena, känn dig inte ensam i att inte känna till Sagittarius! Det är ytterligare en av de där märkliga fenomenen i vår popvärld som borde ha blivit hur stora som helst men vars öde blev ett näst intill fullkomligt bortglömmande.
    Pröva gärna även Sagittarius version av Another Time! Slå bara på ”Sagittarius Another Time” och du/ni kommer fram till ett litet mästerverk.

  3. Erik said,

    11.15.10 at 2:27 e m

    Har inte någon direkt relation till Hep Stars, utan vill egentligen bara uttrycka min glädje över dina recensioner i allmänhet, och att du verkar ha kommit igång ordentligt med bloggandet igen. Det är ju bara hos dig och Julian Cope (www.headheritage.co.uk) man får de här riktigt initierade och långa genomgångarna. Kul som fan! Blir sent möte på jobbet idag vilket innebär att jag kanske måste stilla ett uppdämt behov av att gräva lite. Ses eventuellt senare ikväll m.a.o.

  4. Micke said,

    11.16.10 at 7:04 e m

    Tack Erik och alla ni andra som kommer med uppmuntrande ord. Att läsa sånt är bra bensin för skrivar-motorn!

  5. Kristofer said,

    11.16.10 at 10:44 e m

    Ungefär min uppfattning också av albumet. Jag hörde talas om ”IBALLT” när jag var inne i min djupaste Boettcher-period runt 1999/2000 och blev helt paff att Hep Stars av alla band hade gjort samtida covers på dessa tämligen obskyra californien-musiker. Kändes sjukt osannolikt. Letade som tusan efter ett vinylexemplar (svindyra! och CD-utgåvan från Japan – som nu cirkulerar på torrents – ska vi inte tala om…) men fann ett till slut på skivmässa. Blev dock rejält besviken. Men som kuriosa är den ju rätt kul.

    Jag säljer f.ö. mitt vinylex för 200 kr ifall nån vill ha det.

  6. Micke said,

    11.17.10 at 2:42 f m

    Tack Kristoffer för ditt inlägg! Jag var faktiskt orolig för att ingen läsare av detta någonsin skulle ha hört denna platta, men så dök den första upp rätt snabbt ändå.
    Jo, mycket finns att säga om denna skiva som verkligen från ax till limpa är inget annat än helt snurrig.
    För övrigt: på ingen Hep Stars-skiva är gitarren så framträdande som här. Bennys klaviatur är ju snudd på helt obefintlig, till skillnad mot samtliga övriga skivor där orgel/piano helt dominerade ljudbilden. Ett starkt tecken på hur pass motiverad denne var av detta minst sagt udda projekt…

  7. Göran said,

    11.19.10 at 9:13 f m

    Kul och intressant recension av Hep Stars. Otroligt att Curt Boettcher var inblandad. Hans skivor med Millennium, Sagittarius och Ballrom är ju så grymt bra.

  8. Micke said,

    11.19.10 at 10:20 e m

    Tack Göran!
    Jo, samarbetet med Boettcher var ju så här i efterhand helt osannolikt, och desto sorgligare att man inte gjorde mer av det än man nu gjorde, dvs snudd på ingenting.

  9. Göran said,

    11.20.10 at 8:13 e m

    Bra oxå att du har vidgade vyer……Abba är väl inte så populärt i alla läger. Gillar dock dom, deras plattor är väldigt jämnlika kvalitets mässigt tycker jag…..svårt att välja ut nån favorit……men den som bara heter Abba är vass och ”The Album”

  10. Micke said,

    11.21.10 at 1:59 e m

    Tack även för det Göran! Men…glömde du inte Arrival i din uppräkning…?

  11. Göran said,

    11.21.10 at 6:27 e m

    Jo, den är oxå bra…..med favoriten ”Knowing me and Knowing you”

  12. Tobbe said,

    12.09.10 at 6:09 f m

    Nu dax!

    Att lägga på Hep Stars julskiva som Micke så elegant
    erbjöd oss föra julen.
    Avnjut speciellt Benny Anderssons tunga spel på kyrkorgeln!

  13. Åke Eriksson said,

    01.01.11 at 1:31 e m

    Skälet till att det är en helt annan ljudbild än man är van vid är att Svenne sjunger till färdiga bakgrunder . Inte helt ovanligt då heller . Caretakers ”The end of the world” hit är samma sak. Färdig bakgrund som Mike Wallace sjöng till.

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *