1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

12.26.09

Svenska LP-skivor #66 The Hep Stars ”How It All Started” 1970

Posted in Min blogg, Svenska Lp-skivor at 8:01 e m

how-it-all-began.jpg

Jo, jag kände mig aningen kymig efter sågningen av Jul Med Hep Stars härförleden.
Jodå, här kommer det en julskiva lagom till helgen och naturligtvis så ska jag vara där och racka ner på den allt jag bara kan. Stackars gubbar i Hep Stars som bara ville vara glada och sprida sin glädje till hos alla i vårt avlånga land!
För att kunna känna mig lite snällare och på så sätt revanschera mig så hoppar jag nu inte längre än till ännu en LP med hepparna, nämligen till den samling med tidigt singelmaterial som släpptes 1970 på bolaget Efel. Följdriktigt så är jag betydligt mer positiv i mina omdömen den här gången än sist.
Här är det också fråga om musik från en annan tid och en helt annan plats. Några år innan platser som Vasa Kyrka blev tummelplats för gruppens kreativa arbete så var det små skramliga källarlokaler som fungerade som inspelningslokaler för grabbarna. Inkluderat är de två första singlarna och därpå lite slumpvis valda a- eller b-sidor.
Slumpvis? Jo, det är faktiskt lite svårt att helt och hållet förstå tanken bakom den här skivan. Om namnet nu är ”How It All Started” så bör väl de första hitlåtarna som Cadillac och Farmer John vara med…men det är dom inte. Den enda tillstymmelse till försök till röd tråd är att skivan innehåller låtar som aldrig – varken studio eller live – tidigare ingått på någon LP med bandet. Det spricker dock då Hawaii som är baksida till Sunny Girl finns med men inte Sunny Girl själv, som ju inte heller hade förekommit på LP.
Det här är med andra ord milslångt från en Best Of – det serveras Mashed Potatoes men vi får ingen Bald Headed Woman – så skivan blir mer intressant än bra. Den är dock ett givet kort för de inbitna Hep Stars-fansen. Ett flertal av låtarna har aldrig släppts på CD och singlarna bör vid det här laget vara totalt sönderspelade.
Singlar ja…Hep Stars gav faktiskt aldrig ut någon EP under hela sin karriär…

THE HEP STARS ”HOW IT ALL STARTED” 1970 Utgiven på Efel

1) Kana Kapila
Låten till a-sidan på sin debutsingel från 1964 hittade hepparna på en 45:a med den belgiska (!) gruppen Continental Cousins på det amerikanska bolaget Palette. Om det till äventyrs finns någon som vet något om denna obskyra grupp så välkommen att berätta!
Det lustiga är att det faktiskt var singelns b-sida som hepparna tog upp!
Som låt betraktad så är den smått vansinnig. Surfstilen är i sig inte så märklig, men resten? Vilket språk är det som dom sjunger på? Vad är vers och vad är refräng?
1.38 lång, leadsång (sång?) av Svenne och Janne med Hasse Östlund med som bassångare här och där under låtens vindlande fram.
Det är ingen helt imponerande debut, heller inte totalt under isen. Det svänger och bitarna sitter där de ska. Låtvalet är väl det som kan diskuteras.
För vad var ambitionen? Vad var tanken? Visst, med lite tur så hade den kunnat gå upp på Tio i topp, men hur kul hade det varit för grabbarna att få den här låten som ”request” under spelning efter spelning? Nej, det var nog lika bra för hepparna och svensk pop att Kana Kapila kördes rakt ner i kannibal-grytan på en gång.

2) I Got A Woman
B-sida till Kana Kapila.
Ray Charles klassiker från -55 (som faktiskt inte blev en hit med Charles själv förrän tio år senare) i en lite udda tappning. Nu vet jag inte om gruppen fick idéen till den här varianten från någon för mig okänd inspelning, men den skiljer sig markant från Ray Charles orginal i sin uppbyggnad.
Bortsett från det så är det inte mycket att skriva hem till mamma om. OK, en debutinspelning kan få även en kommande världskarriär att börja både darrigt och tveksamt, men det här låter mer än lovligt mjäkigt. Jag har full förståelse för att Janne vid den här tiden fortfarande ansågs som jämnbördig med Svenne som sångsolist, för Svennes insats här är bara inte bra.
Det här är en b-sida som nog aldrig skulle kunna bli något annat heller.

3) A Tribute To Buddy Holly
En inte helt oäven låt men ett lamt framförande av Janne Frisk vid sångmicken och en ”gaskammarkör” av värsta slaget förstör alltihopa. Att ingen bara sa: ”Grabbar, skippa körsången, den funkar inte!” är obegripligt – för det låter för jävligt.
Kören förstår helhetsintrycket totalt, och jag menar totalt. Kan vara pop-historiens sämsta körinsats…En Janne som verkar rädd för att överhuvudtaget öppna munnen gjorde heller inte saken bättre, som tidigare sagt.
Mike Berry hade spelat in den här låten 1961, en version minst ett par klasser proffsigare än hepparnas.
Ett bottennapp men en låt som ändå rönte stor framgång på Tio-i-topp.

4) Bird Dog
Låter som Kana Kapila nummer två – samma takt, samma tonart men aningen långsammare – men det är inget annat en Everly Brothers monsterhit från sommaren 1958. Hur som helst är det en klart godkänd version av gruppen.

5) Hawaii
OK, jag klagade, med all rätt, på körinsatsen på A Tribute To Buddy Holly, men ofta kunde även de tidiga alstren med hepparna ha förvånansvärt bra genomförda körarrangemang. Som här. Låten i sig är kanske inte någon av de mer minnesvärda, b-sida på Sunny Girl, men framförandet står sig mycket väl upp mot Beach Boys orginal, såväl vokalt som instrumentalt.

Sida 2
1) Summertime Blues
Hm…det mesta låter fel här. Stressigt, spretigt, ostämt och otajt. Janne vid sångmicken och Benny på ett pianosolo som låter som inklippt från en helt annan låt. Med lite mera eftertanke och ett nytt försök dan därpå så hade det säkert blivit bättre. Som det nu blev så är det knappt ens material värdigt en b-sida.

2) Should I
En cover på en låt från en tidig LP med Chad and Jeremy. Personligen så har jag ännu inte hört orginalet, så jag kan inte avgöra om hepparna gör en personlig tolkning eller inte. Bra är det hur som helst. Helt klart så hade gruppen också lagt ner en hel del krut på inspelningen. Allt känns genomrepat, något som definitivt inte var legio vid Hep Stars tidiga inspelningar, och spel, sång och arrangemang känns riktigt bra och gediget.
Should I är en lite bortglömd Hep Stars-pärla!

3) Mashed Potatoes
Jodå, många klassiska hitsinglar i pop-historien är begåvade med b-sidor där det har lagts ner ungefär 2% av engagemanget jämfört med det som kom att investeras i sida a. Så är också fallet med Hep Stars och deras singel Cadillac med b-sida Mashed Potatoes.
Det här är något som känns fullkomligt överflödigt.
Nat Kendrick and the Swans aka James Brown (!) gjorde en version av det här mästerverket 1960. Kan vara orginalet men återigen så är osvuret bäst. I vart fall så är det musikaliska ganska vitt skilda. I stort sett så är det bara utropet på breaket ”Mashed Potatoes!!!” som går igen i båda. Så…varför ropade inte Krille helt enkelt bara ”Salt Herring” så att gruppen kunde satt sig själva som kompositörer?
Under alla omständigheter så är det ett sanslöst ös, även om det är det enda som det är…

4) Lonesome Town
En utmärkt cover version av Ricky Nelsons hit från 1958. OK, jag vet, orginalet är en pärla, en av Ricky Nelsons allra bästa låtar, men det betyder inte att Hep Stars version för den sakens skull inte är bra, för det är den!
Övertygande är kanske att ta i, kompet spretar rejält åt olika håll, det låter som om grabbarna hade olika uppfattningar hur låten skulle gå, men balladsångaren Sven Hedlund får till en av sina främsta tårframkallare.

5) Rented Tuxedo
Den enda versionen förutom hepparnas som jag hört är med gruppen O’Jays. Om det då är orginalet eller inte kanske någon annan kan svara på – själv vet jag inte.
Låter som om det är Janne som har tagit sångmicken igen. Smäktande, känslosamt men kanske lite väl amatörsmässigt i sitt framförande.

När jag på den här bloggenskrivit tidigare om Hep Stars så har jag använt mig uteslutande av egna kunskaper – men noga aktat mig för att ge mig ut på för tunn is där inte mina kunskaper riktigt skulle räckt till – men den här gången så har jag haft en hel del hjälp utav boken ”Cadillac Madness, den fantastiska berättelsen om the Hep Stars”. Skriven av Dan-Eric Landén och Carl Magnus Palm är det en bok som i sin genre i stort sett saknar motstycke i vårt land vad det gäller litteratur om 60-talets pop-musik. Mer ingående kan man knappast vara i beskrivningen av ett bands historia från vaggan till graven. Boken är ett måste för samtliga älskare av svensk pop från den epoken. Om man sen älskar eller hatar hepparna är i sig ointressant, då det hela är ett suveränt tidsdokument.
Så jag får alltså rikta ett tack till dessa två eminenta skribenter för att jag hade möjligheten att kolla ett par små detaljer, som exempel vem det är som sjunger på vilken låt.

Slutbetyg: En TREA av fem möjliga!

Popularity: 46% [?]

8 Comments »

  1. Bertil Wennergren said,

    12.28.09 at 12:54 e m

    Nåja, det är nog i princip samma ”Mashed potatoes” som James Brown gjorde – men i ett helt annat tempo. Fast om man kan kalla det en komposition är nog högst diskutabelt.

    Språket på ”Kana Kapila” måste vara hawaiianska. De sjunger ju både ”aloha” och ”wiki” – i varje fall gör The Continental Cousins det (jag hittade inte Hep Stars-versionen på YouTube).

  2. Micke said,

    12.28.09 at 7:44 e m

    Vi tackar lingvist Bertil Wennergren för detta troligtvis ganska så pricksäkra inlägg.
    Men så var det det där med komposition….Just precis, om det nu i stort sett inte är en komposition utan bara en tolvtaktsrunda helt befriad från något meloditema, varför då inte bara ändra orden lite, lite granna och sen sätta sig själva som kompositörer – för att sen hämta hem storkovan från Stim under decenniernas gång?

  3. Bertil Wennergren said,

    12.29.09 at 1:47 e m

    ”om det nu i stort sett inte är en komposition utan bara en tolvtaktsrunda helt befriad från något meloditema, varför då inte bara ändra orden lite, lite granna och sen sätta sig själva som kompositörer – för att sen hämta hem storkovan från Stim under decenniernas gång?”

    Orsaken är förmodligen densamma som ligger bakom julskivan som du nyss sågade (huga!): hål i huvudet eller något motsvarande. (Vems huvudet är kan jag dock inte avgöra.)

    Fast hur stor skulle den kovan egentligen bli?

  4. Micke said,

    12.30.09 at 3:31 e m

    Väldigt försumbar ersättning, Bertil, och där ligger nog svaret. Det spelade helt enkelt inte så stor roll.
    Sångskrivar-royalties var inte alls lika stora då som de blev senare, även skivförsäljningen var betydligt modestare för 45 år sedan än vad den blev 15-20 år senare, bl. a. beroende på att en singel 1964 kostade ungefär som en fullängds-CD kostar i dag om man tar i beaktande inflation och prishöjningar.

  5. Åke Eriksson said,

    01.04.10 at 11:06 f m

    med tanke på att maori hi-five inte var helt obekanta här i början på 60-talet är en låt som kana kapila inte så konstig eller hur ?
    Och Hawaii var väl lite drömmarnas mål då. men inte lika lät att ta sig till som Thailand är idag.
    För övrigt, endast toppklass. bara kul att det inte är dom uppenbara hitsen på en samlingsplatta.

  6. Micke said,

    01.04.10 at 1:48 e m

    Mmm…men gjorde Maori Hi-Five låten Kana Kapila på singel? Om dom gjorde det så finns väl orsaken där. Eller så hade dom den helt enkelt med i sin show på sina turnéer runt om i Sverige. Gruppen – från Nya Zeeland – känner jag mycket väl till, kopplingen till Kana Kapila är för mig tidigare okänd.

  7. Hans Östlund said,

    01.26.10 at 3:51 e m

    Basrösten på Kana Kapila (som låter som ”äta majonäs”) sjungs av Hasse Östlund. Den känner jag igen, eftersom det är min far. Efter hep Stars gjorde han några singlar med bandet the Fools och ett par solo-singlar som Hazze Hep. Han har sedan slutet av 60-talet jobbat som ljudtekniker.

    mvh/Hasse Ö d.y.

  8. Micke said,

    01.26.10 at 11:33 e m

    Tack Hasse för din korrigering! Äras den som äras bör, i detta fall den gode Krille Pettersson.
    Det är ju så att på 60-talet så var trummisen alltid gruppens pajas. Keith Moon, Ringo Starr, Dennis Wilson för att några exempel. När dessa sen, en gång per skiva ungefär, fick komma fram till sångmicken så var det ofta skivans plojlåt. Alltså tog jag för givet att det var Krille som stack fram huvudet för basrösten i Kana Kapila. Det borde jag kanske inte ha gjort.
    Jag är hursomhelst glad att få reda på hur det ligger till och även hedrad av att du Hasse, som själv är en legend, skriver in till bloggen. Har du andra synpunkter på det jag skriver så är du mer än välkommen tillbaka!
    Micke

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *