1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

12.01.09

Svenska LP-skivor #61 Slim Borgudd “Funky Formula”

Posted in Min blogg at 12:44 am

slim.jpg

Tommy “Slim” Borgudd. Hur ska vi börja det här då…? Jo:

Någon gång runt 1:a maj 1981 så råkade jag befinna mig i Italien, närmare bestämt i den lilla staden Imola c:a 5 mil öster om Bologna.
Jaha, det var ju väldigt intressant tycker väl ni då. Och vad gjorde jag där då?
Jo, Imola var vid den tidpunkten hemstaden för en till mig nyvunnen italiensk kärlek som jag alldeles innan hade träffat i London. Kort, kurvig, mörk, bruna ögon. Glad i lynnet men tyvärr extremt lättstött och oerhört svartsjuk, närmast som en handgranat. Venusformad ,men kunde explodera när som helst. (Hm…undrar vad hon gör i dag…? Vems liv gör hon outhärdligt nu för tiden?)

Hur som helst, som många av er säkert känner till, så är Imola känt för sin bilracing-bana med namnet Dino Ferrari. Formula 1-tävlingen San Marinos GP brukar avgöras där en gång om året. Och när jag då befann mig i Imola, av en ren slump, så råkade det vara årets Formula 1 tävling på Dino Ferrari blott två dagar efter min ankomst. Och, det var inte vilken tävling som helst: det var den svenske racerföraren Tommy “Slim” Borgudds debut som Formula 1-förare!
Ja, det har inte direkt duggat tätt med svenska F1-förare de sista 30 åren. Förutom Lill-Lövis, som kom att köra för Ferrari i mitten på 80-talet, så har vi bara haft Slim Borgudd som försvarare av de blågula Formula 1-färgerna. Inga andra har varit ens i närheten. Under två säsonger i det tyska ATS-stallet så körde denne ett antal race med en sjätte-placering på Silverstone som främsta merit.

Fantastiskt kanske ni tycker, men vad har allt det här det med en recension av en LP-skiva att göra?
Ja det kan man ju fråga sig, men det är nu detta sällsamma faktum, som en del av er kanske redan känner till, att nämnde Borgudd under en 10-årsperiod innan racerkarriären tog fart tillhörde den yppersta svenska popeliten som trumslagare i Lea Riders Group, Made In Sweden och Solar Plexus. Studiojobb med bl.a. ABBA står också på dennes meritlistan.
1976 lyckades han dessutom med få att ge ut en LP under eget namn, och med i stort sett enbart musiker från Sveriges översta elit som ackompanjatörer. Janne Schaffer, Jojje Wadenius, Bosse Häggström, Björn J-son Lindh, Kjell Öhman, Tommy Körberg, Lasse Samuelsson för att nämna några få.

Borgudd hade redan vid det här laget – 1976 – på allvar börjat tävla med racerbilar, ett intresse som mer och mer kom till att bli hans huvudsysselsättning.
Spelandet blev uppenbarligen mer och mer satt på undantag, och runt 1981, vid tiden för Borgudds F1-premiär, verkar det ha upphört fullständigt, åtminstone på proffsnivå.
En intressant aspekt är Slim själv hävdade att han hade stor nytta av koordinatiosträningen från ungdomens idoga trumspelande när han senare kom att tävla med bilar. Gas – koppling. Dubbla bastrummor. Det kanske hör ihop ändå…?

Tillbaka till Imola, maj 1981, och Rosa som jag hade lärt känna i England. När jag insåg att jag lyckats med att pricka in mitt eget debutbesök i Imola med Slim Borgudds debut i Formula 1 så nämnde jag för min moatje’ att det skulle vara kul att se söndagens stora evenemang på plats, nu när jag ändå var där. Visst, visst sa hon, med en djup suck. Om det kan intressera dig det minsta lilla så ska du naturligtvis se allt och så nära och så bra som möjligt, sa hon med en omisskännelig sarkasm i rösten. Helt klart var det här inte hennes kopp te…
För att göra en lång historia kort: när man en gång byggde Imolas racerbana så hade man köpt mark av Rosas farfar. Utan att säga ett ord om detta så drog hon på tävlingsdagen in mig i sin Fiat och körde iväg mot Autodromen, men körde förbi huvudinfarten och i stället in på en simpel landsväg, in på en stor gård. Vaddan detta? frågade jag mig. Ut gick vi ur bilen. Kom sa hon och ledde mig genom gårdens vinodling bort till en mur. Här kan du sitta och titta sa hon. Jag gick fram till muren och upptäckte att under mig på två meters avstånd låg Imolas racerbana. Bästa tänkbara utsikten, ensam och…gratis!
Där, sittandes på den muren, såg jag Slim Borgudd köra in på en sensationell 13:e plats med sin gula ABBA-sponsrade ATS-bil i sin debut i världens tuffaste racerklass. Många världsmästare har haft en sämre start.

slim-abba.jpg

Över till skivan:

SLIM BORGUDD – FUNKY FORMULA utgiven på our Leaf 1976

1) Hot Metal
Makalös funk som skulle fått James Brown att rycka till ordentligt. Och sång av…ja vem då? Jo, ingen mindre än Björn Skifs!
Sanslöst sväng och ett urläckert arrangemang. Är det Janne Schaffers wha-wha gitarr som vi hör månntro…?
Högsta toppklass, inget snack om saken! Kan vara några av svensk musikhistorias fem funkigaste minuter. Utan tvekan plattans höjdpunkt.

2) Chain
Betydligt mera tillbakahållet, men med en väldigt svängig bas- och trumsektion under ytan. Läckert gitarrsolo från Janne Schaffer.
I stället för Björn Skifs hoppar Tommy Körberg fram till sångmicken för nån märklig form av pratsång. Överhuvudtaget så verkar hela låten efter en arrad inledning mest bara vara ett löst jam som man i efterhand har lagt blås på. Inte på långa vägar lika vasst som inledningsspåret.

3) Machine Man Woman
Helt plötsligt rak rock ‘n roll och ytterligare ett sångarbyte till en omisskännelig Jerry Williams. Jerry är alltid Jerry, han levererar det han har, inget snack om den saken, men här kan man nog fråga sig om han är rätt gubbe på rätt plats. När han tar i för hela fosterlandet så låter det OK, problemet är de lugnare partierna där han inte är lika övertygande. Men trots allt mer än godkänt för både Jerry och hela bandet.

4) Talking After Christmas Blues
Tommy Körberg tillbaka vid sången för en långsam blues. Inte någon av plattans höjdpunkter. Inte ens nämnde Körberg imponerar.
Låter avslaget.

Sida 2

1) You Son Of A Baker
Tillbaka i funkgrooven från låt 1 på första sidan. Denna gång kanske inte lika övertygande som på det första spåret.
En sånginsats från Skifs kanske hade varit på sin plats.

2) Fancy Dance
Här dök upp ändå, Björn Skifs, och det blir genast roligare. Supertät funk med återigen en sånginsats. Earth, Wind & Fire rakt in i svenska folkhemmet!

3) Pickin’ It Up
Inte mycket till låt, men svängigt och helt fullpumpat med täta, synkoperade funkrytmer. Tommy Körberg sjunger, men utan att på något sätt övertyga. Som helhet ett spår man snabbt glömmer.

4) Sock Pow
Här kommer en liten överraskning, nämligen att trots att Bosse Häggström på den här låten – som på alla spår denna skiva – varit med och komponerat så spelar han inte själv, utan har överlåtit basspelet till den gamla hjälten Göran Lagerberg.
Lite märklig komposition dock med Wasa Express-gitarristen Cary Sharaff El Din på urläcker Santanainspirerad gitarr i inledningen, innan Tommy Körberg kommer in, sjungandes kör med sig själv. Och så helt plötsligt…ett lååångt trumsolo…innan allting avslutas under 10 sekunder med hela bandet i nån form av antiklimax på en i övrigt alldeles utmärkt skiva.

Som helhet en väldigt genomarbetad skiva som de flesta inblandade kan vara mycket stolta över. Det som det går att anmärka på är att det knappast är något för en vardagskonsument att gå och köpa för att sen gå hem och mysa till. Ja, många tycker säkert att det här är kanon, men för många kanske det här mest bara känns jobbigt. Om ni snubblar över den här skivan i en skivbörs nån gång, så tveka dock inte att lätta på lädret om priset är humant. Det är ändå på alla sätt och vis en intressant skiva med en dröse av legendariska svenska artister.
Sist men inte minst: Bo Häggström – Slims basspelande polare från Made In Sweden – har varit med och skrivit varenda spår på skivan. En Adrian Hendrick finns som medkompositör på en låt. Jag misstänker starkt att det rör sig om ingen mindre än Anders “Henkan” Henriksson…

Slutbetyg: Tja…en stark TREA måste det nog ändå bli.

made-in-sweden.jpg

Popularity: 59% [?]

8 Comments »

  1. Åke Eriksson said,

    01.04.10 at 11:41 am

    Ja, jag kommer ihåg hur vi garvade åt den här skivan i replokalen.Speciellt jerry williams vokala inslag på Machiiiiiine man woman. Cary var ju ändå med på skivan så det får anses legitimt.
    Även vår keyboardist i Wasa , herr Hallgren, var med på något spår.
    nej någon höjdare är det inte men typisk för sin tid kan man säga.jag vill minnas att det var Rotel som betalade kalaset.

  2. Peter Johansson said,

    01.04.10 at 8:23 pm

    Chris Montez?
    Rivieras kanske?

  3. Micke said,

    01.04.10 at 10:43 pm

    Helt rätt Peter.

  4. Nils Wiklund said,

    05.05.10 at 12:56 pm

    Fasiken…jag HADE Denna skiva….1976…lyssnade på Utländsk & Svenks Fusion som EGBA, Made in Sweden , Jukka Tolonen, Weather Report, Clarce, Zappa….
    jag kommer ihåg första låten DEN ÄR GRYM ( Var i alla fall). Försökte hitta denna på Spotify men det var at hoppas för mycket. denna skiva tillsammans men min 19 skivor stora Zappa Samling blev snodd vid ett inbrott runt 1980….
    BTW…du glömmer nämna..Som ung kille kunde man bara bli helt knäckt av att höra en Formelbil dra ut från depån….först varvar den upp som attan bara för att lägga in efterbrännkammaren….och öka varvet till något helt oförståerligt otroligt….vore kul att ha skivan som MP3

  5. Anders Carlsson said,

    09.23.10 at 10:13 pm

    Ett tips: Den här skivan finns att köpa hem som MP3 på emusic.com. Jag gjorde det alldeles nyss och lyssnar igenom den nu.

  6. Classe said,

    11.21.10 at 2:03 am

    Nån som känner till vad Slim bor och gör idag?

  7. Stjofön Presley said,

    11.25.10 at 6:04 pm

    Det förefaller som om den gode Slim – fränt artistnamn att byta till från en som heter Tommy, även om det kanske inte skulle passat så bra för Mr Steele, Slim Steele – är bosatt i England. För övrigt fyller han näst intill ålderspensionär den dag detta skrives. Så vi säger väl Grattis, du flyhänte batterist!
    Tänk vilken duo det var, Slim och Bosse Häggström! Det bara kokade och ven.

  8. Anders Carlsson said,

    05.06.17 at 12:48 am

    Förresten måste det vara ett smärre tryckfel med Adrian Hendrick, ska vara poeten Adrian Henri vars poem finns inläst i några versioner. Dock verkar det som Tommy Körberg är den ende som fått sjunga in det som den blues verkets namn innehåller. Han har under 80-talet spelat in den på nytt med Tolvan Big Band, så även om den låter avslagen verkar den ha gjort tillräckligt intryck på Tommy för att han skulle ha den kvar på repertoaren ett decennium senare.

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Leave a Comment

Fyll i rätt svar *