07.19.09

Nordingrå ett minne blott, men ett vackert sådant.

Posted in Min blogg at 6:55 pm

nordingra.jpg

Söndagen den 12 Juli!
Nytt äventyr med Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern, spelning på Järnsta Kulturhus långt uppe i Ångermanland.
Samling med bandet kvart över åtta på morgonen på Centralen för avfärd mot Sundsvall – Härnösand – Nordingrå.
Mot alla odds så fick vi faktiskt en 100%-ig uppslutning. I uppriktighetens namn ska nog Thorstens kompis ha en blomma för att denne fick upp vår sångare och frontman upp ur slafen i så pass god tid att de kunde hämta mig vid min port kvart i. Själv hade jag begärt telefonväckning för att vara säker på att komma upp i tid. Som så ofta när vi människor ruckar på våra inkörda vanor så hade jag svårt att sova, jag visste ju att telefonen skulle komma att ringa väldigt tidigt. Så där låg jag i sängen och mest bara väntade på en väckningssignal. Trött på att inte göra nånting gick jag upp långt tidigare än jag egentligen behövde och plockade med packning, dubbelcheckade, ställde ut gitarrerna i korridoren, läste morgontidningen osv, tills jag helt plötsligt slogs av en tanke: telefonen har fortfarande inte ringt, vilket den borde gjort för c:a en kvart sen. En snabb koll visade att jag kvällen innan inte lagt tillbaka luren ordentligt. Hoppsan. Där stod jag med gängets samtliga tågbiljetter (ej ombokningsbara…) och hade varken haft en fungerande väckarklocka eller telefon. Där hade verkligen katastrofen legat på lur…
Nåja, allt gick bra. Vi, dvs jag, Thorsten, Robban, vikarierande basisten Jonas och likaledes vikarierande klaviaturspelaren Anders “Henkan” Henriksson kom samtliga med på 8.30-tåget mot Sundsvall.
Runt ett på eftermiddagen stannade så vår taxicab, som vi klivit på i Härnösand, vid slutmålet, Järnsta Kulturhus, Vättersta, Nordingrå. Markus, huvudarrangören och hans gubbar tog artigt och väl emot oss.
Ett par reflexioner dök omedelbart upp i huvudet: Var det meningen att vi ska spela på dom där träpallarna som står där på planen? Är det här alltså en scen? Är den här oklippta ogräsplätten framför huset platsen för publiken? Och, med tanke på att det inte finns några människor att räkna med här i omnejden, för vi såg inte så värst många hus, hur många kommer att leta sig hit?
Nåja, allt var inte tveksamt, huset var en tvåvånings gammal träkåk där snickarglädjen var väldigt påtaglig. Det tog mig ett par gånger att gå upp till vårat rum på övervåningen och tillbaks…samma väg. Snea korrider och vinklade halvtrappor gjorde att man lätt tappade orienteringen. Påminde vagt om Lustiga Huset på Gröna Lund.
Thorstens tomma mage framtvingade ett snabbt restaurangbesök. Raskt iväg till det lokala Mannaminne, ett gigantiskt utomhusmuseum som härbärgerade det mesta. Jaktplan, mammutar och dikesrensare (modell större) var ett par av ingredienserna. En klart besöksvärd lunchrestaurang likaså. God, prisvärd mat inklusive en lokal trubadur. Han hade tydligen spelat där sen mannaminne…
Efter maten lika raskt tillbaka för ett soundcheck. Vi nojsade oss igenom ett antal låtar innan vi ansåg att det här nog skulle gå rätt bra…bara det skulle komma lite folk också. Det såg inte så lovande ut. Som sagt en ogräsbeväxt plan framför huset. Och öh…bodde det några i trakten överhuvudtaget?
Nåja, Thorsten och sällskap försvann bort till stugbyn en halvmil bort och vi övriga gick en våning upp för att tota ihop en låtlista för kvällen. (Dvs en sån som Thorsten brukar vända upp och ner på när vi väl står på scen, men man måste ju börja i nån ändå…).
Väl däruppe på andra våningen så ser jag att Markus och hans gubbar börjar ställa ut bord och stolar på plätten. Hm…det ser helt plötsligt rätt sjysst ut. Och…har det inte redan börjat droppa in lite folk?
En halvtimmes dividerande om låtar och deras inbördes ordning så tittar nån av oss ut igen och utbrister: “Kolla gubbar, det är ju kö därute!” Jodå, mycket riktigt. Vid halv åttatiden så har det redan bildats en kö utanför. Men varifrån kom alla dessa människor då? Och för att titta på oss.
Allt började helt plötsligt att kännas betydligt lättare. Det såg helt plötsligt klart mysigt ut därnere i sommarkvällen med en bordsbeklädd plan och folk som redan hade bänkat sig där för att äta och dricka en bra stund innan spelningen.

Framåt halv nio dök så Thorsten upp…men inte bara han. Han hade med sig några i sitt släptåg. Från att ha varit en härlig norrländsk högsommardag så dök dom upp, de högst icke önskvärda snyltgästerna: de regntunga skyarna.
En kvart innan utsatt tid så kom min vän Håkan – boende i området, men Stockholmare och Hornstullare halva tiden – fram till mig och sa: “Micke, det finns ingen plan B. Om det börjar regna så vet vi bara inte vad vi ska ta oss till. Flytta in allt in i huset? Tja, men vem vill pröjsa 150 spänn för ett sånt arrangemang? Nej, det FÅR inte börja regna.
Regnet låg i luften hela kvällen, men, det kom aldrig, tack och lov. Trehundra människor kom det istället för regn, och alla satt de och såg vårat framförande i godan ro på den lilla gräsplätten som från den ödsliga syn som hade mött oss klockan ett samma dag hux flux hade förvandlats till en veritabel festplats!
En härlig sommarkväll, en underbar publik och en fullt laddad Thorsten var ingredienserna till en spelning som från start kändes väldigt, väldigt bra. Vi öppade – som vi faktiskt aldrig gjort tidigare – med Bibelord, och sen rullade de välkända låtarna på fram till runt kvart över elva.
Innan slutet så hade dessutom Thorsten – för första gången sen jag kom med i gänget – framfört en låt kompandes sig själv på akustisk gitarr, nämligen Nattlig Visit.
Publikstödet var enormt spelningen igenom, och det var självklart väldigt roligt att få höra alla positiva kommentarer efteråt från människor som jag pratade med.
Det var självklart också kul för oss att det mer eller mindre blev en succe’ för arrangörerna. Köket och serveringen gick för högtryck kvällen igenom, och det kan väl bara ha varit väldigt skönt för en liten kulturförening ute i obygden.
Senare på natten så fick vi i bandet tips om en fest vid en närbeliggande sjö dit delar av publiken redan gått. Trött var jag efter en sömnlös natt natten innan, ville helst gå och sova, men vem kan sova bort ett dylikt tillfälle?
En kvarts promenad, sen var vi där. En tvättäkta norrländsk insjö med en spegelblank yta, lyktor upphängda i träden,en brasa och fri dricka. Dessutomen väldigt vänlig, intim atmosfär. Jag tror klockan var halv fyra innan jag kröp ner mellan mina lakan…Sov som en kung tills frukosten dan därpå.
Halv fem dan därpå så rullade tåget in på centralen. Trettio härliga timmar var till ända, men de hade fört med sig en hel papperskasse med goda minnen att plocka fram när livet börjar att ta emot i vintermörkret om blott ett par månader.
Tack Järnsta Kulturförening och tack alla ni härliga människor i publiken för ett underbart dygn!

Glöm inte bort vår Dalaröspelning den sista Juli, dvs fredagen den 31:a Juli!!!
Micke

Popularity: 50% [?]