1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (2 votes, average: 5,00 out of 5)
Loading ... Loading ...

10.06.08

Lite hit och dit…om en snar framtid…

Posted in Min blogg at 11:04 e m

dsc00233.JPGt-f.jpgdsc002281.JPG

Hallå igen!

För nytillkomna läsare så är det jag som är Micke, innehavare av skivbutiken Mickes som ligger på Långholmsgatan 20 i Hornstull. Det här är min blogg där jag skriver om lite av varje, dock mestadels om svensk musik.
Ingen recension den här gången, i dess plats i stället en krönika, lite grann som förr. Denna gång mer formad som PR för mig själv än någonting annat som jag tidigare publicerat, men troligtvis inte på det sätt som ni kanske skulle kunna tro. Det gäller nämligen inte min butik, utan nånting helt annat.

Låt oss börja!
Nu är det så att jag mer eller mindre utgår från att de flesta av er som regelbundet läser min blogg vid det här laget har noterat den frapperande frånvaro av självgodhet och distanslöshet som jag i vuxen ålder alltid har haft äran att få bära.
Alla ni vet vid det här laget att det är helt främmande för mig att använda den här sidan till att pladdra om hur duktig jag själv är på alla tänkbara områden. Skriver jag om mig själv så är det oftast när jag blivit riktigt tillplattad. Det är andra som får beröm. Ödmjukhet kallas det för.
Alltså…självklart så skojar jag bara!
Det är blott en chimär. Utan min narcissistiska och egocentriska läggning så hade det aldrig ens startats nån blogg, tro inget annat. Och varför bär butiken mitt eget namn med en stor skylt som halva Sverige sett vid det här laget.
Ödmjukhet? Nja, en framsynt människa bemödar sig noga om att vara försiktig med ord och berömmelse om sig själv och låter det istället komma till sig från omgivningen blott via sina verk.
”Vill du att andra ska tala väl om dig så tala aldrig om dig själv” var ett ordspråk jag hörde som fjortonåring (sagt av förre förbundskaptenen i fotboll Orvar Bergmark!!!).
Va? Vad är det här nu för svammel då? Vad är det som jag försöker komma fram till?
Jo.
Jag tänker låta omvärlden få ta del av en liten solskenshistoria där jag själv har en ganska så stor del. Och…visst, det ÄR ändå känsligt att skriva om mig själv i ett sammanhang där jag – för omväxlings skull – inte utmålar mig själv som en åsna.

Det som jag försöker säga är att jag sen nån månad tillbaka spelar gitarr i den riksbekante estradören Thorsten Flincks band Revolutionsorkestern. Det kände kanske en del av er till redan, då jag har haft väldigt svårt att inte babbla om det titt som tätt i butiken till den som har behagat lyssna. (Där ser ni! Jag är inte blygsam av mig!)
Visste ni inte om det redan så vet ni det nu i vart fall!
Så nu var det sagt.
Jaha, säger säkert en och annan nu. Hur gick DET till och – framför allt – hur GÅR det???
OK, Thorsten är sen ett antal år tillbaka på mycket gott och lite ont en god vän till mig, må vara i periferin, men ändå en vän. Eftersom musiken är central hos oss båda, och då han sjunger och jag spelar gitarr känns det som att det faktum att vi en dag skulle komma att spela tillsammans mer eller mindre bara var en tidsfråga.
Hur det går? Alldeles utmärkt skulle jag säga…när vi väl står på scenen…Resan dit kan vara lite krokig, men väl på scen så är det helt sanslöst! Tro mig!
Visst, Thorsten är som ingen annan jag känner, men det visste jag ju redan innan, och med det konstant i minne så går det mesta förr eller senare vägen.
Med ”som ingen annan” så innefattar jag inte bara allt strul som är oundvikligt, utan också all den enormt positiva kreativitet som TF bidrar med. Det är inte för inte som han är en hyllad regissör. I den positionen vet han verkligen hur en slipsten ska dras.
En dag kanske han har lärt sig klockan också…
Nåväl, det hela startade nån gång i juni i år…hur länge det hela kommer att fortgå står än så länge skrivet i stjärnorna, men det är här vi står just nu…

Som med så mycket annat så får nya saker i tillvaron med sig en flod av ytterligare andra nya upplevelser. En hel del av de nya händelserna i livet den senaste tiden har faktiskt varit riktigt, riktigt roliga.
EN alldeles speciellt rolig händelse inträffade den 25 juli, och det är den som jag benämner solskenshistoria!
Den morgonen – och jag menar nu alltså verkligen morgonen, inte förmiddan – så spelade vi live på TV4s frukostmorgon. Två låtar framförde vi, dels en Nick Cave-översättning Vildvuxna Rosor (Where The Wild Roses Grow), dels en Townes van Zandt-dito (Pancho and Lefty) som i Thorstens mun kom att heta Bibelord I Hyresrum.
Allt gick som smort. Trots att jag hade telefonväckning vid 03.15 (då jag brukar gå och lägga mig) och trots en klar oro för hur det skulle komma att gå att spela två knappt inövade låtar med två helt nya medlemmar i direktsändning så gick allt helt planenligt.
Jaha, och vad var det för roligt med det då?
Jo! Två av ordinarie gubbar – Uffe, vanligtvis på klaviatur och Magnus på bas – kunde inte komma till TV-studion den gången på grund av jobb på annat håll. (Magnus turnerade i USA med en ABBA-tribute-show, Uffe spelade med sitt Secret Service i Moskva!)…
Följdaktligen var vi tvugna att hitta två inhoppare – omgående, på två dar!
Peter, basist, hittade jag via min gamle kompis Olle. En gammal bluesveteran med Stampen som sin högborg och som visade sig vara ett tungt, tryggt ankare.
Vår nye herre på klaviatur var dock en riktig högoddsare, en gammal spelkompis till Thorsten: ingen mindre än Anders ”Henkan” Henriksson! Just det, samme Henkan som tillsammans med Göran Lagerberg var med och skrev nästan varenda låt till Blonds LP The Lilac Years och som stod bakom stor del av materialet till Tages LP Studio. Som ni vet så hade han dessutom långa fingrar med i arrangemang, komponerande, klaviaturspelande och producerande nästan från början under hela Tages karriär. Gå bara tillbaka och läs mina recensioner på respektive platta och förstå hur högt jag håller den mannen. Sveriges egen George Martin.
Och här ska jag helt plötsligt spela med karln live i en TV-studio…
Hur gick det till egentligen…?
Ni känner kanske igen det hela? En del saker går så fort att det är först i efterhand som vi förstår deras storhet.
Alltså:
Jag hyllar Henkan på min blogg och tre månader senare så spelar han och jag tillsammans på TV.
Egentligen helt ofattbart…kan dock kanske ses som ett indicium på sanningshalten i tesen att ingenting är omöjligt…?
Om det finns nån som undrar över utifall tanken över vad jag hade där i detta celebra sällskap att göra som hastigast dök upp i mitt huvud nån gång så kan jag säga: Jodå.
Allt gick dock så fort att det mest blev lite överlevnadsstrategi över det mesta. Typ: ”Va, i övermorgon? Men vilka ska vi slänga in istället då? Hinner vi öva nåt?” Inte mycket tid för att tänka mao.

De två låtar vi framförde finns att hitta på sajten youtube. Gå bara in på www.youtube.com. Väl där sök på ”Thorsten Flinck bibelord” resp. ”Thorsten Flinck sings Nick Cave” så kommer ni rätt!
Skriv gärna en kommentar om vad ni tyckte!

Kul det där, kanske en del av er som läser tänker. Sen går kanske tankarna ett steg till, alltså utifall det är några fler spelningar inplanerade den närmaste tiden för gruppen? Jovisst är det så!
Thorsten, jag och övriga medlemmar i Revolutionsorkestern skall nämligen spela den 30 och 31 oktober på restaurang Sjöhästen här i Hornstull. Långholmsgatan 24 är den mer precisa adressen. Förköpsbiljetter kommer att kunna köpas från och med den 20 oktober i min butik.
Pris 140 kr vid förköp, 150 kr vid dörren.

Sorry, alla eventuella ”Henkan-fans”, den gode Henriksson gjorde bara ett litet inhopp. I fortsättningen gäller ordinarie Uffe, men han är bra han med! En toppenkille med ett aldrig sinande gott humör och en fantom på sitt instrument. (För sextiotals-nördar…Uffe var med i Rowing Gamblers!)…
Övriga två är Robban på trummor och Magnus på bas. Båda två med ett sådant kunnande på sina instrument att jag verkligen stundtals undrar hur jag själv hamnat där. Hur som helst så är ett sånt tänkande alltid en utmärkt sporre för att försöka göra sitt bästa.

Törs jag säga att ni alla är hjärtligt välkomna till Sjöhästen 30 och 31 oktober? Det är ni i vart fall som helst!!!
Hur det kommer att gå? Jag dristar mig till att utlova något utöver det vanliga…för en spelning med Thorsten liknar faktiskt aldrig någonting annat! Bevis finns på youtube!
Om det kommer en recension på spelningen? Kanske det, men i så fall inte från mig! (Mia?)

Allas er Micke

P.S. Jag spelar gitarr D.S.

Popularity: 55% [?]

12 Comments »

  1. Emma said,

    10.07.08 at 10:33 f m

    Kikade in här och vill bara lämna lite fotspår efter mig :)

  2. eltonbonn said,

    10.07.08 at 12:38 e m

    Ett mycket smakfullt gitarrsolo, Micke. Innerligt, men ändå återhållsamt och…… ödmjukt på nåt sätt!
    Fint val av coverlåtar. TF tycks ha god smak, trots allt.

  3. Stjofön Presley said,

    10.07.08 at 7:30 e m

    ’Owdy! Hörru, inte är han någon sångare i stil med Proby, den gode Flinck. Men han duger väl… Kompet är ju bra. Schysst sväng, och gitarrplock påverkat av J J Cale, om mina öron inte lurar mig? Sämre förebilder kan man ha. Tänk om det vore en blåkopia av han i Level 42. Då vore det illa!!!
    Apropå Flinck; jag hade en gång lärare som hette Rask. Han höll käften stängd för sånginsatser. Däremot var han flink i fingrarna, klagade flickorna som drabbades av hans framfart. Då föredrar jag Flinck, även om han inte är så rask i tonvändningarna!

  4. Micke said,

    10.07.08 at 11:07 e m

    Stjofön, visst har du skrivandets gåva…Parallellen med Rask och Flinck var faktiskt helt sanslöst bra…

  5. Micke said,

    10.07.08 at 11:07 e m

    Tack Thomas!

  6. Stjofön Presley said,

    10.09.08 at 9:21 f m

    Hörru, man rodnar, men sträcker på sig. Dock inte mer än att en förbipasserande kan tro att det bara är fråga om en ofrivillig spasm. Om du tycker stycket kändes lite sökt, kan jag inte annat än hålla med dig. Kunde bara inte låta bli…. som bonden sa när moran kom på honom i lagårn.

  7. Skuggan från Göteborg said,

    10.10.08 at 11:12 e m

    Hej,
    Fint berättat och roligt att läsa! Att översätta bra utländska låtar till svenska och göra något nytt på kuppen känns dumt nog som en bortglömd konst, eller åtminstone är det undervärderat. Gjordes väl mycket mer förr? Själv har jag en plan om att översätta gamla soullåtar. Jag har i alla fall börjat med Marvin Gayes ”I heard it through the grapevine”. Finns att höra på bloggen!

    /C

  8. Stjofön Presley said,

    10.12.08 at 1:50 e m

    Kamrater! Arbetare! Skrivmaskinister över hela världen! Apropå översättningar kom jag i förmiddags att fundera över varför Batman hetat Läderlappen i så långliga tider i vårt land. Jag grubblade. Vad är en Läderlapp? En same med hy så väderbiten att den liknar garvat läder? En sådan läderbit som man använder i en rejäl slangbella?
    I min förtvivlan vände jag mig till nätet. Och fann följande på Wikipedia. ”Läderlapp var en äldre populär benämning på fladdermöss, vanligtvis åsyftades den gråskimliga fladdermusen (Vesperugo discolor) och den långörade fladdermusen (Plecotus auritus).”
    Ett svar, visserligen, men visst blir man lite nyfiken på hur det gick till när fladdermössen fick detta namn. Flygande mus hade ju varit naturligare?
    Anknytning till bloggen är naturligtvis inte operetten med samma namn. I stället går mina tankar till Rockande Samen, som sist vi talades vid var bosatt i Farsta. Han lyfte luren i sin ände av tåten, svarade ”Jonsson”, fick frågan om det var Den Rockande och svarade kallhamrat:
    – The very Same!

  9. anna said,

    10.16.08 at 3:52 e m

    Saluton Micke, chu vi auskultis Tell Tale Signs?
    ghis, chion bonan
    anna

  10. Anna-Karin said,

    10.31.08 at 6:07 e m

    Hej Micke!
    Kul att se dig på Sjöhästen igår. Ser fram mot kvällens spelning. Ni var kanonbra.
    Tack för pratstunden.

  11. Stjofön Presley said,

    12.06.08 at 12:13 f m

    Ho-hoooo!! Ho-hoooooooooooooooooooooooh! Någon där? Någon här? Någon både här och både där? Lyssnar på Richard Hawley, just for your information. Fy sjutton va bra karln är! Cold city ligths glowing, sjunger han. Lyssna på’n! Han är rent förjäla bra, ba! Bah!
    Svarar någon, så gör det snabbt. Mickes blogg är alldeles för vass för att bara ligga och skrota. Kom igen: Lennart. Anna-Karin, Erlander, Anna, Pea, Junken, Sfinxen och alla ni andra. Braka loss bara! Skit i följderna! Och du, Micke! Nu jäsicken vill jag ha ett livstecken.
    Din vän
    Stjofön
    It’s lonely out there, säger dom. Här också, om jag inte passar mig…

  12. jari said,

    01.03.09 at 9:04 f m

    Tjena alena! Kika bara in lite då jag reflektera över namnet Mickes musik, det fanns i Upplands Väsby en liknande med detta namn, kan det vara samma elr?

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *