Är relativt sent ute på denna tråd, då jag alldeles nyligen börjat läsa igenom Mickes fina recensioner, men tänkte komplettera med lite fakta som jag sitter inne på.

Jag intervjuade Doris ganska ingående runt 2003, för en artikel som ännu inte publicerats. En vacker dag kanske…?
Hon var oerhört trevlig, och kanske den mest sympatiska personen jag intervjuat.
Vi pratade om hela hennes karriär i detalj, och “Did you give the world some love today, baby” i synnerhet.

Duettrösten på Grey Rain Of Sweden (f.ö. en ett av mina favoritspår!) är gitarristen Bengan Karlsson.
Han sjunger också, om jag inte minns fel, ganska mycket på Heta Linjens album “Won’t You Step Inside”, som jag alltid tagit som bandets debut?
Är övertygad om att “Feta Heta Linjen” var skiva #2, eller vad säger du Micke? Båda kom 1971 iofs.
“Won’t You Step Inside” påminner soundmässigt mycket mer om Doris-LP’n - minus Doris själv såklart, och har samma lineup av musiker.

Cellon på Doris-LP’n framförs av textförfattaren Francis Cowan. (Tror detta nämns i skivans ‘liner notes’ så det är väl ingen sensationell information.)

“Hur kom det sig att någon fick snilleblixten att Doris skulle sjunga in en hel LP bestående av en märklig blandning av jazz, psykedelia, funk och country?”:
Svar: Idéen kom från Doris själv. Till stor del i alla fall.
I korthet: Hon trivdes bäst med att spela i grupp. “Solo passade mig inte”. Hon ville spela med sina kompisar i Plums.
Men EMI ville göra henne till Svensktoppsartist, för där såldes det skivor.
Därför lyckades dom till slut, och mot hennes egentliga vilja, rycka loss henne från Plums, och lansera henne som soloartist.
(Första solosingeln “Wouldn’t it be groovy” är crediterad till “DORIS med Plums” - troligtvis inspelad av Plums, men släppt av EMI som solodebut.)
Nästa steg var att få henne att sjunga på svenska, vilket hon inte alls gillade. Har för mig att hon inte tyckte att det gick att “få feeling”på svenska.
Efter att bl.a. ha gjort Beatles “Your mother should know” som “Din mamma hon minns” tröttnade hon, och sa ungefär till skivbolaget: “Om jag jag ska göra något mer ska jag bestämma själv!”
Skivbolaget sa “OK då”, och parade ihop henne med Berndt Egerbladh.
Tillsammans valde dom låtar, och merparten är ju skrivna av Egerbladh/Cowan.
Doris var tydlig med vad hon gillade, och Egerbladh verkar ha levererat därefter. (”Beatmaker” är en återanvändning, och återfanns tidigare instrumentalt på Egerbladhs LP “Plays the organ with a swing” från 1968.)
Kan på rak arm inte nämna alla de influenser som Doris raddade upp, utan att titta igenom mina anteckningar (som är otillgängliga just nu), men vill minnas att hon gillade Dusty Springfields sångstil och frasering skarpt. Möjligtvis även Curtis Mayfield. (Dennes “Mama didn’t lie” hade hon f.ö. hört på en skiva hon fått i en skivklubb hon var med i.)
Tror hon dessutom hade jobbat i skivaffär i Götet, där hon försökte lyssna på så mycket skivor hon bara hann.

Doris berättade att Berndt & Co var “väldigt noga med ljudet” och att de var väldigt nöjda med slutresultatet.
Och skivan låter ju otroligt bra, inte minst i jämförelse med andra skivor från tiden.

Troligvis la inte EMI ner något krut på marknadsföringen av “Did you give…”-LP’n, och skivan sålde inte speciellt bra. Enl. en kontakt på EMI rörde det sig om “mellan 1000 och 3000 ex - troligtvis närmare 1000″
Och enligt Doris var skivbolagets attityd ungefär “vad var det vi sa?”, och ville fortsätta med svensktoppsmaterialet.
Det ville inte Doris, som började tycka att situationen började bli trist, och kanske en smula hopplös, och detta ledde mer eller mindre till att hon la musikkarriären på hyllan.

Hälsningar
//Patrik Kolar

(Micke: jag som brukar komma en gång i månaden i samband med Club Killers, och som du brukar ha en Elvis-diskussion med.)

J.

http://open.spotify.com/album/5ihQ4Gepi7qXFrKqVF5shn

Lyssna o njut av lite svensk musikhistoria!

Det är faktiskt ingen slump att skivor som typ Doris, Sabu, Hörselmat, Stardust international etc är eftersökta internationellt. Det finns pionjärer här i landet som hjälpte dessa att breaka internationellt. Skivsamlar Lasse är en annan figur som hjälpt till med detta fenomen!

En mycket bra cover på Del Vikings hit.

Oerhört fascinerande platta!

Ha en glad Midsommar!!!
Peter

Dock tycker jag att du är väl hård i din bedömning av Grey Rain Of Sweden. Jag anser att den är bra mycket starkare än den efterföljande Waiting At The Station. Men smaken och baken…

Mina favoriter är “Don’t” och “I’m Pushing you out”. Håller med om att de kanske inte är direkt nyskapande, men de har ett klös som står sig i de flesta jämförelser. Mycket bra komp också.

Varför slog den inte? Kanske var vi inte mogna för en svensk tjej som sjöng så tufft? Som fräste “I’m pushing you out” så att man fortfarande ryggar tillbaka nästan 40 år efteråt? Fast visst stämmer också att skivan spretar.
Kanske de trodde att alla som såg “Good Old Days” på TV skulle lockas att köpa skivan på grund av “You never take me to the theatre”…

Sedan är det ju lite ledsamt att det kommersiella misslyckandet tydligen betydde slutet på Doris’ tid som proffs. Jag hörde henne på Rondo våren 1981 (en 60-talsgala med en massa olika artister) och som jag minns det var hon i mycket god form den kvällen. Men det var tydligen bara en tillfällig comeback. Som redan sagts: tänk om hon i full frihet fått chansen att fortsätta utvecklas…

Förresten: Lennart Wrigholm om du ser detta, du har en stor fan här borta i förskingringen. Läste för något år sedan ett par omslagstexter du skrivit till olika CD, googlade namnet, kom in på Musiklandets hemsida, hittade flera guldkorn, och sedan dess tittar jag ofta in dit efter nya texter. Alltid intressant läsning — även när det gäller artister jag normalt inte intresserar mig för!